Den här veckan verkar gå lika snabbt som alla andra. Att jobba dagtid måndag till fredag är nog inte riktigt min grej på ett sätt, man känner sig ganska mycket som en liten ekorre i ett hjul ÄVEN om jobbet är kul! Äntligen har löpen nästan tagit slut, nu är det bara Mintu som är aningen kär i Giela fortfarande, annars är allting lugnt. Den stora skillnaden är att det går att ha alla hundar ihop och slappna av samtidigt...snart i alla fall. 

Medan Silva löpte (och när Rossi nyss var klar) så var hon och Rossi enormt kära i varandra. De pysslade om varandra och stökade och bökade mest hela dagarna. Här kommer en liten film på knasbollarna! För er som känner Silva så antar jag att ni vet att det här inte är riktigt normalt Silva-beteende...

Just nu har vi besök från Skellefteå och där ingår även en klok och lugn setterdam på 11 år. Dessutom bor det nu 2 border collie-syskon i grannhuset, ett 4-årigt syskonpar om jag minns rätt, och kommer att göra så några veckor framåt. Hundar överallt! =)

Kvällen har vi ägnat åt olika typer av sökövningar i rastgården. För att trötta ut småtrollen lite extra så fick de alla vänta uppe "på bron" medan jag gömde boll eller godis. Det lägger helt klart en extra dimension av trötthet på gruppen... Söket var mycket populärt och alla verkade lika glada fastän Silva var först nästan varje gång... Hon tar helt klart såna här saker på större allvar än de andra! Nalle och Silva smågruffade lite kring en matskål som de sökte, men Silva skötte sig jättefint faktiskt. Nalle tuggade lite på hennes hals men hon stod mest bara som en liten pinne och väntade på att jag skulle akta på honom. Inget allvarligt och ingen skada skedd i alla fall, det glömdes snabbt och alla var bundisar igen. 

Vissa gånger skuttade alla snabbt och lätt på plats på bron, andra gånger tog det lite tid att få till startfältet, som här... dessutom kom pappa promenerande rakt igenom vårt lilla projekt (det får man väl kalla det med 6 hundar inblandade tycker jag?) men det gick ju ganska bra ändå. Giela och Rossi är klippor, de fuskade nog inte en enda gång! Kaela och Mintu tog ett steg ner nån enstaka gång, Nalle råkade fuska mer på slutet när han var trött, och Silva utförde ett systematiskt fusk hela kvällen genom...

I helgen hade vi besök av världens bästa! Även om hundarna verkade ha saknat sin husse så hade jag nog saknat min Lars ääännu mer! Vi fiskade, var ute på sjön, och fixade på lite här och där. Här är det godissök ute i rastgården, fv. Rossi, Kaela, Mintu, Giela, Silva och Nalle.

Mintu är just nu väldigt kär i Giela men hon blir bara arg på honom och visar tänderna. Då kastar sig Mintu ner på sidan och vet inte vaaaart han ska ta vägen. Han kommer ihåg tillsägningen i ungefär 5 sekunder just nu...sen är han där igen! "Som en gummiboll" som det heter i den gamla låttexten, och nog passar det in här just nu... Han är väldigt mycket gummiboll och det hjälper inte heller att matte också blir arg ibland när man inte lyssnar... Den tillsägningen räcker i ungefär 10 sekunder...

Puss på dig älskling!

Silva löper minst lika mycket som Giela men hon vill bara ha Rossi. Som tur är så är Rossi lika kär i Silva! Mintu däremot vill bara ha Giela. Som ni förstår så är det lite lätt cirkus här just nu.

Igår tog vi båten ut till holmen med fyra hundar, de som syns på bilden här ovan... alla utom löptikarna fick följa med och ivern var stor!

Det var soligt och varmt och hundarna lekte och plaskade som små tokar!

Snygga Nalle tyckte att båten ut var aningen konstig, men det gick bra ändå. Att springa i skogen däremot var enbart kuuuuul!

Kaela och Mintu tävlar!

Nalle igen!

Kaela, Rossi och Nalle - på språng!

Nalle, Rossi, Mintu, Kaela och Lars. Den lilla sandbanken som de går på gränsar av en liten "lagun" där vattnet är lugnare. Dessutom var sanden tydligen väldigt rolig att springa på!

Båtspaning! Mintu försökte balansera på stenen först men han misslyckades!

Jag tror att hundarna hade ännu roligare där ute än vad vi hade (och vi hade det ändå rätt bra i solen), så idag (när det regnar på snedden) hade jag planerat in en LAT dag! Tanken var att göra INGENTING med hundarna eftersom Nalle fått rätt mycket nya intryck på sistone och det märks att han har lite svårt att helt slappna av här inne ibland. En dag med minimerade intryck ibland kan vara bra!

Tant Giela fick vara ute i hundgården (jihoo sa hon - lugnt och skönt!) medan de andra 5 följde med in i köket. Hundarna var tydligen inte överens med mig utan tyckte att de behövde leka och härja lite lugnt (men en lång stund) innan de kunde känna lugnet... Silva och Rossi uppvaktade varandra, Nalle ville leka med Kaela, Mintu upptäckte att Silva kanske trots allt var rätt snygg ändå (och så blev ögonen lite mer klotrunda)??? Hrmf... nu sover i alla fall alla 5 gott här inne och jag sitter och försöker bestämma vad jag ska klassa dagen som... äkta vilodag eller inte? Succé eller fiasko?

Nu verkar Rossis värsta höglöp vara över så under kvällen fick äntligen hela gänget träffas och söka mat och godis ihop. Det fungerade jättebra och förutom att jag fick påminna Mintus nos om att lämna Rossis rumpa ibland, så var allting lugnt.

Mintu är i grunden en väldigt snäll hund, men när han inte riktigt känner nån kan han vara lite spännig. Så var han första gångerna han träffade Nalle, så det var skönt att se honom helt avslappnad nu när de möttes första gången på hemmaplan (tidigare har det ju varit galler mellan). Jag passade på att ta en söt liten film när hundarna sökte godis i köket, och kolla noga de åtta tassarna som väntar på rätt sida "gränsen". Jag måste ju erkänna att jag fick påminna några som försökte fuska, men inte speciellt mycket. Det handlar mest om Silva som provar att sätta in först ena och sen andra tassen... för att kolla om jag ser nåt...  

Lycka är att ha hela sitt härliga gäng samlat kring fötterna!

Nu har även Gakkons aska kommit hem så hela gänget (utom husse och Jacki) är här, om än inte på samma sätt. Husse saknar vi mycket, mycket...och Gakkons långa nos, tänk så underligt att den inte finns här hos oss. 

Ännu en dag med regn och nu är allting väldigt blött utomhus. Hundarna och jag håller oss i första hand inomhus. Vi har tränat lite bollsök och myst bara, och hoppas på bättre väder imorgon. Den här bilden togs ute på holmen för snart 2 år sedan och det är Rossi som sitter på en sten och filosoferar. Om det bara slutar regna så kanske vi snart kan ta båten ut dit så hundarna får leka lite i skogen =)

Igår morse överraskade Silva mig på ett mycket positivt sätt, om än i en negativ situation. Nu för tiden får hundarna nästan alltid sin frukost utkastad på gräsmattan (torrfoder) och sen får de använda sina små nosar till att hitta käket. Att söka godis ihop känns som en väldigt säker aktivitet i min grupp men igår morse så hörde jag Silva/Mintu morra åt varandra. När jag vände mig och tittade dit stod Silva stel som en staty men alldeles stilla, medan Mintu (som visade sidor han inte visat förr) stod och tuggade på hennes hals. Självklart en situation man önskar aldrig ska uppstå, men jag blev väldigt stolt över Silva (medan Mintu fick skäll)!

För 2 år sen så backade hon aldrig om hon blev provocerad, och tog absolut ingen "skit" från nån annan. Nu stod hon där och lät nån tugga på henne och kunde ändå hålla humöret i styrt på ett jättefint sätt. =) Det går verkligen framåt med lilla Silvas humör och det är en väldigt rolig utveckling att få följa och vara delaktig i. När jag skriver sådär låter det ju som att hon varit ett monster - absolut inte - men hon hade mer humör än vad jag tycker är praktiskt att ha i en grupp. Nu går hon allt mer åt att bara vara en trevlig, mysig, gosig, envis, tänkande och helt underbar liten kompis.

Idag har jag mest varit nere i Juktans kraftstation och det var skönt! Svalt! =) Såg nån termometer som visade 29 grader idag...huvva! Jag FÅR faktiskt klaga lite för jag gnäller inte på vintrarna! *hihi* I den här värmen fick hundarna nöja sig med att leka i sin rastgård och det var nog väldigt lagomt. De hade ändå bra fart i småtassarna och speciellt Silva och Mintu lekte mycket.

Silva får så tokiga ögon när hon leker! Runda och stora och galna! Bilden fick knasig exponering mm, men fick vara med bara för de runda ögonen! Dessutom hade Silva hittat en gammal tennisboll inne i snickerboa, så vi körde lite uppletande i grupp med dem. Att gömma en enda rolig sak till flera hundar brukar kunna vara en bra motivationshöjare.

Nu visade det sig att hela gänget jag har här är totalt orutinerade! Jag bad hundarna vänta uppe på bron vid ytterdörren, sen lämnade jag bollen borta i ett hörn bakom en pinne, sen låtsades jag ha med bollen till andra hörnet och låååtsades gömma den där. Jacki och Gakkon var oftast för smarta för såna enkla tricks, men den här lilla fårskocken sprang diiiirekt till sista hörnet och sökte där både länge och väl. *hihi* Det tog en lååång stund innan Mintu hittade den.

Mintu gör många roliga miner med sitt söta ansikte. Bilden ovan visar ett tydligt exempel. Man ser riktigt hur han tänker "gheeesh varifrån kom HON???". Han springer ofta utan att tänka så hårt och så gillar de andra att överrumpla honom.

Imorgon efter jobbet åker Mintu och jag upp till Tärnafjällen. Det sägs att det är en del snö kvar så vi får se hur långt upp vi tar oss. Vi ska tälta där till på lördag och söka lite äventyr. =)

Ledarskap har länge varit en mycket omdiskuterat ämne, likaså dominans. Oftast sällar sig folk till det enda eller det andra lägret, några hävdar att alla flockar har en rangordning och att dominans finns och även måste utövas i umgänget med hundar, andra hävdar att rangordning inte alls finns hos tamhunden och inte heller dominans. Av någon anledning verkar de flesta tycka att just den här frågan är ganska "svartvit". Jag tänkte här skriva lite om mina egna tankar kring rangordning och dominans, både byggda på erfarenhet, sånt jag läst, och diskussioner med annat hundfolk. Ledarskap kommer in på nåt hörn, men jag vill egentligen inte behandla det här eftersom det skulle kräva en ännu längre text, så jag tänker försöka att hålla det ämnet ut så gott det går.

Jag tror inte själv att man kan säga att dominans, rangordning mm antingen finns, eller inte. Snarare beror allting på vilken grupp man studerar och när. I min egen "flock" existerar ingen rangordning mellan hundarna, inga kraftmätningar eller utmaningar, inte heller dominans. Däremot kan man se resursförsvar (att en hund t.ex försvarar ett ben, sin mat eller en liggplats med en morrning eller liknande), men det har ju ingenting med rang eller dominans att göra (vilket är ett väldigt vanligt missförstånd, för en hund är det normalt att alla som vill får försöka försvara sin mat utan att nån annan tar illa upp). I min grupp är alla hundar på "samma nivå", även om de är olika personligheter och individer.

I min grupp råder nolltolerans mot bråk och jag tillåter inte heller att hundarna utmanar varandra eller försöker hävda sig mot varandra. När den ordningen fastställts, och det brukar gå rätt snabbt (och hundarna som sen kommer till faller snabbt in i samma mönster), så slipper hundarna tänka på såna saker och alla har ett trevligt och lugnt liv, om allting vill sig väl dvs, problem kan ju uppstå i alla grupper för hundar är levande varelser – inga maskiner!

Jag jobbar mycket med att berömma bra beteende, uppmuntra lugnande signaler och artigheter. En del kanske tycker att jag ”lägger mig i” mycket i hundarnas flockliv, men själv ser jag enbart fördelar med det. Jag går in aktivt och lär hundarna hur jag vill att de ska hantera konflikter (för konflikter kommer alltid i en grupp, förr eller senare) på ett så bra sätt som möjligt, hur jag vill att de ska bemöta varandra (dvs. med respekt och lugn) och hur gruppen ska fungera. Allting utgår förstås från hundarnas egen ”grund”, men sen kan man finslipa och välja ut vilka beteenden man vill minska på, eller förstärka. Jag finslipar helt enkelt deras egenskaper och väljer bort eller plockar fram olika hundbeteenden som jag ogillar, eller vill se mer av, i gruppen. Hundarna får en trygghet i sig själva, de kan ”lösa” saker på egen hand på ett bra sätt, istället för att bara ha trygghet i mig som ägare.

I en del andra hundgrupper ser man oftare kraftmätningar, underkastelsesignaler, små gruff och kanske oftare även bråk. I dessa grupper "pratar" hundarna enligt mina erfarenheter ofta med stora ord och stora signaler, och man får känslan av att de känner ett behov av att fastställa ställningarna inom gruppen om en chans ges. Vissa såna grupper fungerar ändå väldigt bra så länge någon håller ordning och ser till att ingenting går överstyr, andra har upprepade slagsmål och bråk. I en sån grupp känns det helt legitimt att säga att rangordning och dominans spelar en större roll. Det här blev en ganska grov generalisering för självklart finns hela skalan däremellan också.

Pratet om hackordning, dvs. rangordning, kommer ju vad jag vet från början från studier på höns i bur, där det snart bildades en hackordning där de i toppen hackade på de längre ner. Även studier på t.ex vargar i inhägnader visar på rangordning, dominans mm som viktiga delar i flockbeteendet. Det var först senare (för inte så värst länge sen) som forskare märkte att vilda vargar inte alls fungerade på det sättet. Där bildas en familj på naturligt sätt (föräldrapar och ev några av deras ungar), och de som inte trivs har möjlighet att utvandra istället för att konflikter uppstår. När man tänker på det säger det nästan sig självt, om en vild grupp med t.ex vargar hela tiden skulle behöva mäta sig mot varandra, aspiranter underifrån skulle försöka ”ta över ledarskapet” hela tiden osv., hur skulle de ha energi över till att jaga? Tänk dessutom på alla skador som skulle uppstå om snacket om att ”alla vill till toppen” verkligen skulle stämma…? Det skulle leda till ett väldigt energikrävande liv, tvärtemot vad moder natur oftast strävar efter.

I begränsad fångenskap kan ingen individ välja att lämna gruppen, mat, liggplatser mm är ofta begränsade, och det är ännu en faktor som kan bidra till att rangordning växer fram och då även klara tecken på dominans/underkastelse. Därför såg man dessa beteenden så tydligt i de studier som gjordes på flockdjur på en väldigt begränsad yta och väldigt länge var dessa de enda studier som gjorts på flockdjur, alltså fick det blir en ”sanning” och en förklaringsmodell till hur en djurgrupp fungerar. Kan man överföra dessa tankar till våra hundar? Hur begränsad är egentligen deras miljö och resurserna kring dem? Även där finns förstås stora variationer och många små faktorer som spelar stor roll.

Nu är inte våra hundar vargar längre, men detta säger ändå lite om hur fel det blir när vi för över mallar på vårt liv med hund. Många moderna forskare ifrågasätter ju till och med om hunden verkligen är ett flockdjur, och många menar att människor och hundar (helt olika arter) inte kan bilda en flock tillsammans (dvs. att de beteenden och förklaringar som hittas hos t.ex vargflockar är ÄNNU mer omoderna att använda på hund+människa). Tankarna om rangordning och dominans har funnits länge och spridit sig mycket (de är ju ganska populärvetenskapliga, lätta att förstå, lätta att omfatta och påstådda hundkännare som t.ex. Cesar Millan gör förstås inte saken bättre). Därmed inte sagt att en grupp med rangordning måste vara ”fel” eller onaturlig (hur naturligt är vårt hundägande egentligen?), många hundägare med flera hundar tycker sig ju se en klar ”ordning” i sin grupp även fast de lever i harmoni och lugn. Som sagt var är det sällan helt svart eller vitt.

Det viktiga tycker jag är att lära sig att känna igen en hundgrupp som mår bra, lära sig läsa små signaler och lära sig hur en harmonisk hund/grupp ser ut. En sån grupp kan sen se ut på lite olika sätt, beroende på vilka individer som ingår, vem som är ägaren osv, men det viktiga är att man inte bara ”köper” färdiga mallar om hur det ”ska” vara, utan faktiskt studerar sin grupp och funderar över hur man vill att den ska fungera, och hur man ska kunna nå det målet. Alla grupper är inte likadana. En grupp kan fungera alldeles utmärkt utan fyrbent ledare, utan att någonsin få ”göra upp” eller matas och klias i bestämd ordning.

 Hundar som ska ”göra upp” skapar enligt mitt tankesätt bara bekymmer! Skaderisken är stor, de lär sig dessutom att lösa konflikter med tänderna (sånt minns de förstås till nästa gång och risken är större att de provar samma sak nästa gång de hamnar i en konfliktsituation) och sist men inte minst – det löser sällan konflikten för gott (så som många tror), utan risken är snarare stor att det blir upprepade bråk, gång på gång på gång…   

När det gäller ledarskap inom en hundgrupp bör man även fundera lite över vad det innebär. Det är sällan den som låter mest och lever om mest, som har ledarrollen, även om det för det ovana ögat är väldigt lätt att göra den kopplingen ibland. Cairn terriern Jacki som var min första hund, var ett bra exempel på det. Hon varnade om nån kom genom att skälla och tog rätt mycket plats på ett sätt, och de andra hundarna hade enorm respekt för henne! De vågade aldrig ta saker ifrån henne eller knuffa henne för de visste att hennes korta terrierstubin kunde explodera!

Var hon då en ledare i gruppen när alla kände sån respekt för henne? Nej verkligen inte, deras självbevarelsedrift fick dem att via henne respekt, men ingen av de andra visade några som helst tecken på att lita på hennes omdöme eller ta henne på speciellt stort allvar (om hon inte var för nära dvs). En ledare är ju någon man VÄLJER att följa för att man vill, för att det ger fördelar och saker som mat, trygghet, initiativ, säkerhet osv.  I vissa grupper finns en sån figur, i vissa finns det inte, och i vissa grupper finns en liten ”Hitler” som själv tagit sig den rollen och styr och ställer utan större framgång. Många gånger så anger hundägare helt felaktigt en ”ledare” i sin grupp, byggt på helt fel grunder (t.ex. den som låter mest, eller är surast osv). Många tror helt enkelt att det MÅSTE finnas en ledare i deras hundgrupp och pekar därför ut den som verkar mest trolig.

Hur ska man då sammanfatta det här? Själv tycker jag att det absolut viktigaste är att man strävar efter att skapa en grupp där alla får plats och utrymme att må bra och växa. Alla individer ska få plats och kunna känna sig trygga och harmoniska i sin grupp. Rangordning och dominans ska man inte fundera över innan man läst på (finns bra och korrekta källor ute på nätet) och förstått termernas fulla innebörd, speciellt begreppet ”dominans” används väldigt slarvigt i helt fel lägen (oftast om osäkra och lite stökiga hundar). Den harmoniska gruppen kan däremot se ut på lite olika sätt, och ha uppnåtts på lite olika sätt. Rangordning och dominans kan man aldrig se som antingen svart eller vitt, helt enkelt! Skulle vara kul att läsa lite om era tankar på ämnet, så skriv gärna en rad!

Idag var Kaela till veterinären i Slussfors. Hon fick lugnande för att såret skulle kunna rengöras ordentligt, eftersom det var rätt nära ögat så var det svårt att få spola rent i nån ordning när hon var vaken. Hon fick även ett klammer för att hålla ihop såret och det ser riktigt fint ut, samt lite medicin ett tag framåt. Tyvärr kunde jag inte följa med själv men allting hade gått bra och Anette verkar vara en mycket kunnig och duktig veterinär med stor omsorg om djuren. Det var henne jag åkte till när Gakkon blev akut sjuk för snart en månad sen.

Tyvärr fick Rossi och Silva en ny chans att bråka idag igen. Min käre far ville nog bara väl och tyckte så synd om hundarna i sina hundgårdar, så han släppte ut de två i rastgården. Inga skador som tur var, och nu har nog även han förstått situationens allvar och varför jag tjatade igår om att de INTE fick umgås utan att jag var med tills vidare. Just nu vågar jag inte ta in alla på natten heller, så slutkontentan blir ju att några av hundarna får ännu mer tråkig tid i hundgårdarna. =( Antagligen skulle det gå bra, men jag vill absolut inte chansa utan laga lite relationer innan alla ska in på en trång yta ihop igen. Allt för att på nytt bygga en lugn grupp där alla trivs och bråk inte ska vara hundarnas sätt att lösa konflikter. Varje bråk eller gruff i gruppen är ju ett litet steg bort ifrån det tillståndet, och måste undvikas.

Än så länge har inte alla hundar träffats ihop. Om jag hade varit hemma när bråket skett hade jag snabbt styrt ihop alla hundar igen och normaliserat allt, men missar man den där första luckan så får man jobba lite annorlunda. Promenerade först med Silva och Rossi, de som slagits mest (vilket var lite oväntat, de har alltid varit vänner tidigare), och läget var spänt men så länge vi höll oss i rörelse gick det bra. När vi kom in i rastgården igen efteråt kom spänningarna tillbaka och vi höll oss i rörelse och jag försöka skapa ett så bra umgänge som möjligt innan det var Rossi och Kaelas tur.

Rossi och Kaela har varit en aning spända kring varandra sista året, men aldrig så att det känts obehagligt. Däremot lämnar jag aldrig de två tillsammans, för säkerhets skull. Efter bråket igår var läget mellan dem mer spänt än vanligt men när vi börjat röra oss slappnade de av ganska snabbt. När vi sen kom tillbaka till rastgården var de till 99% som vanliga igen och kändes lugna i varandras sällskap. Skönt. Hade trott att deras relation skulle vara den som tagit mest skada eftersom de båda är en aning osäkra och kan minnas oförätter länge. Det är lite klurigt ibland att ha en flock där det både finns hundar med rätt mycket humör, osäkra hundar, långsinta hundar osv...

Resten av gänget är helt som vanligt, så det verkar vara Silva-Rossi som behöver mest jobb. Jag funderade en del på om man kan använda klicker i den här träningen, och efter några mindre lyckade tankar föddes en rolig idé jag måste testa! Ska promenera även imorgon kväll och då ta med klickern och klicka för alla positiva/neutrala närkontakter. Då funkar det med ett klick för båda hundarna och belöning till båda. Första tanken var att skvallerträna dem på varandra, men då blir det ju mer individuell träning. Klicker är ett enormt effektivt sätt att ändra hundars attityder och det är ju just det jag vill uppnå nu, få tillbaka tilliten genom att ändra attityd och associationer. Nu tänker jag testa att klicka så fort de går i närheten av varandra, nosar på samma sak, tittar på varandra osv. Blir spännande att se hur det går och det känns skönt att ha lite överblick över vad som behöver hanteras och en plan för hur det ska göras. Nya tag helt enkelt!

Idag säger jag bara blä. När jag kom hem från praktiken så väntade en otrevlig överraskning. Av nån okänd anledning hade hela hundgänget drabbat ihop i slagsmål idag när de var ute i rastgården. Ena sekunden låg alla och solade och vilade, nån minut senare var det fullt slagsmål. Nåt sånt har egentligen aldrig hänt här förut, och det känns förstås extra jobbigt när man inte själv var med och kunde se vad som hände. Kaela fick ett fult jack under ena ögat och ska in till veterinär imorgon förmiddag, Rossi har två små huggtandssår på höger framtass (ingen hälta eller sånt tack och lov), men i övrigt var det inga skador som behövde tvättas eller skötas om. Kaelas skada var ca 2 cm lång, en glepa på ca 1 cm blev det, och en tand ser ut att ha gått rätt långt in tyvärr. Pappa fick ett litet bett i armen när han särade på Rossi och Silva på slutet. Som tur är så är ingen av mina hundar speciellt duktig på att skada nån annan (eller intresserad av det ens).

Blä är allt jag har att säga idag. Hoppas att Kaelas reva går att sy ihop ihop även imorgon, och att Rossis tass läker som den ska. Sen har vi de mentala skadorna, såna blir det ju nästan alltid när nånting sånt här händer. Vissa hundar glömmer snabbt, Silva och Mintu verkar helt obrydda. Rossi och Kaela däremot minns sånt här. De har varit inblandade i bråk ihop en enda gång tidigare. Det var för mer än ett år sen, men sen dess har läget mellan dem varit en aning spänt. Aldrig mycket men små tecken här och där, en stel gång, en rest ragg, en osäker blick, sånt som jag inte tycker ska förekomma. Nu är jag rädd att de två backat ännu ett steg på banan vi följer för att nå total frid och fröjd.

Så tråkigt det är när man blir påmind om det man vet och gör allt för att undvika - hundar i flock är djur som styrs av starka krafter ibland! Även ett gäng kompisar som "alltid" kommer överens utan problem kan flippa ur om fel omständigheter uppstår eller kanske en smula otur lägger sig i. Misslyckande är det enda ordet man kan använda. Bråk ska inte ske och får inte ske, det måste vara grundtanken. Bara att bryta ihop och komma igen. Tyvärr har jag ingen aning om varför detta skedde. Bästa gissningen är väl att nån började leka och kanske sprang på nån som sov och det blev tumult? Sista året har saker som denna kännts väldigt avlägsna... men plötsligt händer det... BLÄ helt enkelt!