Vi har snart varit hemma i Blaiken i 3 veckor, och hundarna har förvånat mig på ett sätt! Många morgnar har de väckt mig kring 7-8 och velat gå ut. Jag har då snott in mig i täcket och gått ner och släppt ut dem i rastgården här utanför. Sen när alla velat komma in igen har jag masat mig uppför trappen för att sova nån timme till (är ingen morgonmänniska), och då, utan att jag ens behövt ropa eller säga nånting alls, så har hela gänget kommit tassande efter och snabbt intagit sina sovplatser igen - även fast det ofta suttit folk i köket och ätit frukost mm... att sova med sin flock är tydligen lika mysigt för hundarna som för mig!

Idag körde vi en mysigt slädtur i det nysnöade landskapet och Mintu och Kaela fortsätter att sköta sig ruggigt bra där framme. Nåt enstaka hjärnsläpp men även svåra saker fungerar nu i stort sett varenda gång på första kommandot. Ospårat ute på sjön går Mintu att styra en aning hit eller dit, hur enkelt som helst nu. =) Hoppas det fortsätter så! Vi körde till min systers kompis stuga i Kyrkberg och träffade dem och tollarvalpen Chiro igen. Rebeckas kille Håkan fick prova att åka med en sväng med hundspannet och även köra själv. Alltid roligt när man får dela med sig av upplevelsen till andra! Efter en händelserik dag väntar nu sängen på mig...härligt! Hundarna snarkar redan här i rummet. =)

Idag var det inte helt mulet, och dessutom bara -17 grader! Eftersom min kusin Kerry sagt att han kört upp skoterspår ända upp på Blaikfjället, bestämde vi oss för att göra ett toppförsök. Det är ungefär 1,4 mil härifrån till toppen, men mycket uppför och tunga spår, så jag var inte helt säker på hur det skulle gå med mitt löjliga lilla fyrspann och minisläden. När vi kom iväg så var solen redan på väg neråt.

Vi fick följa ett tjusigt skådespel en lång stund! Dessutom var det mer snö ju längre upp vi kom, som det alltid är. Och världen omkring oss blev allt vitare.

Granen till vänster i bilden tycker jag var rätt söt! =) Gulligt när inte bara björkarna bugar för kung Bore. På vägen upp träffade jag mina kusiner Kerry och André som skulle upp med skotrarna och leka lite, och spåren var fina att följa. Hundarna trummade på rätt bra, men i pudersnön gick de ner 3-4 cm i varje steg trots ganska välkörda spår, och när jag själv försökte hjälp till och sparka sjönk jag ner betydligt mer än så. Tur att man hade hundarna och släden!

Till slut såg vi den efterlängtade synen - Storfjällsmyran och på andra sidan - Blaikfjället!

Över myren gick det riktigt tungt i pudret, men hundarna kämpare på fint och snart var vi över. Sen började sista stigningarna upp mot toppen på vårt söta lilla fjäll.

Äntligen uppe! Det tog bara 1 timme och 45 minuter ungefär, men med all stigning så känns det längre eftersom det blir ganska tungt. När vi väl kom upp hade solen redan gått ner, men jag passade på att filma det man ser kring toppen en sväng. Tyvärr ser man inte fjällen i horisonten på filmen, de som är det bästa av allt!

Efter att ha njutit av utsikten en stund (hundarna spanade också för fullt) letade vi oss neråt igen, och neråt går det ju alltid snabbare. Dessutom mötte vi Kerry och André igen, nu på väg neråt, och André och hans skoter fastnade på bild eftersom de kom fram först.

Resten av hemvägen gick fint och det tog 1.15 att ta sig hem bara. Släden höll och hundarna var glada och pigga. Mintu och Kaela var jätteduktiga idag men Rossi slackade titt som tätt och även Silva ibland (!?). Det var smått underligt...får hålla lite koll på henne helt enkelt. Medan vi var borta åkte pappa och Åsa skidor med Giela, så när Gakkon fått en promenad på kvällen var alla nöjda.

Vi passade på att klippa alla klor med tuggbensutdelning efteråt (God Jul hundarna önskar mamma och pappa), och där surnade Silva och Mintu till lite mot varandra när de båda var nära mig och benen. Dumheter! Det blev en snabb men rejäl åthutning och sen fick de lämna rummet och vänta till sist. Silva såg faktiskt ut att smått skämmas när hon äntligen fick komma fram och bli klippt och få ben. En påminnelse om att det är viktigt att tänka på vad man gör, och att det inte är fel att vara lite överförsiktig som jag ibland tänker att jag är, när det gäller mat och ben. Lite humör har de båda två, och Silva vill gärna äga ALLT (fast matte står ju ivägen för det tyvärr). Första gången nånting sånt händer på evigheter, och förhoppningsvis sista gången på länge också.

Nu kallar sängen - gonatt!

Vänskap är att värma varandra... däremot förstår jag inte riktigt varför de väljer det helt oisolerade vindskyddet när det är -10 grader ute... snart älgben till hundarna medan matte ska ägna dagen åt att plugga hårt!

Nu är det dags att sova! Har just matat hundarna i fullmånens sken. Behövde inte ens tända lampan för att kunna fördela maten från hinken i skålarna! Silva åt långsammast av alla idag och medan vi väntade på henne lekte Mintu och jag "tagen" runt kojorna där ute, men för att vara helt ärligt så var det mest han som jagade mig. Det är alltid roligt att träna upp lekdynamiken med sina hundar och få dem att våga släppa loss fastän det är en tvåbent person, och inte en fyrbent, som leker med dem.

Nästa gång det är fullmåne hoppas vi att marken är täckt av snö så att vi kan åka ut på fantastiska nattliga slädäventyr i fullmånens sken, något av det vackraste som finns!

Imorse körde vi iväg ett släp + ett Caddyskåp fullt med skrot och skräp. Härligt! Lovade att lägga in lite bilder på hur Caddyn ser ut inuti, och de kommer här:

Förarhytten, gott om plats så länge man inte är så lång. Min vän som är nära 2m lång hade rejäla problem att rymmas...Finns lite utrymme för grejor bakom stolarna som går att vika fram ryggstödet på. För mig på lagoma 165 är den perfekt!

Min lilla ledarhund (och doftdjävulen bredvid) som alltid styr oss rätt!

Bak i skåpet!

Ordningen återställd! =) Riktigt mysigt för hundarna att ligga på halm där bak men aningen dammigt blir det faktiskt där framme.

Fyllde även på halm i några av kojorna och direkt ville 4 ivriga hundar hjälpa till väldigt mycket! Helst genom att stå PÅ halmen samtidigt som jag försökte fördela den...

Mintu! Beauty AND brains!

Jag + Rossi, Mintu och Kaela. Gillade Kaelas min, hon slickar sig nog om munnen egentligen, men på bild såg det ju lite roligt ut...såg inte minen förrän jag tittade på kortet...*s*

Sen fick Rossi träffa sin nya kompis Boss! Han är ungefär lika gammal som Mintu (1,5 år) och hänger på våran gata en hel del. Först skällde hon ut honom och var lätt tveksam till att det kunde vara en vettig bekantskap (mes som hon är).

Sen efter en liten bits koppelpromenad fick de springa lösa och leka och vips var de bästisar och bundisar! Jihooo! Han gillade liksom henne att leka lite tufft och springa i vatten! Yay!

Nu väntar middag och sen ska Giela och Gakkon få sig en rejäl promenad, och så blir det ett djupdyk ner i dioder och transistorer också. Imorgon eftermiddag blir det dragträff med Yvonne, Veronica och Linda, blir riktigt skoj! *längtar*

...men just nu fungerar vårt lilla gäng så himla fint igen. Det känns som att allting normaliserats efter Mintus och Kaelas ankomster. Innan de kom var det alltid lugnt och städat och aldrig (iaf enormt sällan) bråk, men i vintras hade vi några mindre gruff och nån liten slaggis. Inte helt konstigt när det kommer in en unghund och en vuxen/ung hund också, men helst något man slipper förstås. Silva var en stor del i det hela för hon har rätt mycket temperament, stark vilja, och reagerar SNABBT ibland...så vi har tränat massor på att vara artig och snäll och lugn..

Nu känns det helt lugnt att ha alla hundar tillsammans, godissök i flock känns hur lugnt som helst, när de äter mat så kan det morras om nån kommer för nära nån annan men ingenting mer händer. Alla respekterar varandra och kommunicerar på ett bra sätt. När vi är hemma så bor oftast 4-5 hundar tillsammans ute i hundgården och Gakkon (och från och till nån annan) är inne. Silva tänker efter före och beter sig jättefint mot alla sina vänner. Sist det var nåt gruff var i våras nån gång...så...det här vågar man ju nästan inte säga men det känns som att allting verkligen fallit på plats igen.

*peppar peppar ta i trä!*    

Imorse var Gakkon på vattengympa och vi fick tipset att prova Silonsalva på tårna som hon fått skavsår på (av yttersta bakklorna) senaste dagarna. Giela var med för att kolla upp en knöl framme vid bröstbenet och så fick hon lämna lite blod också, så hon kom hem med två rakade fläckar på sin söta kropp. Vi var där hela förmiddagen och både Giela och Gakkon stornjöt för där får man ju godis och en massa spännande saker att titta på!

Silva och Kaela har fått en stadspromenad ihop nu på kvällen och de är verkligen ett gulligt radarpar när de promenerar ihop! Så jädra söta! =) Älskade små troll! Dessutom fick de 9 (!) nya halvsyskon nu i helgen när deras vackra mamma Selma blev mamma igen. Grattis!

Mintu är inne med Gakkon nu men han har inte helt glömt Kaela. Han ser ut så här! Ögonen är liiiite rundare än vanligt...

Nä nu somnar han...*viskar tyst*

Hur många av er som kommit till bloggen via www.nukutvi.se ser snöflingor som faller på sidorna förresten???

Mintu är kär!   

Han har hittat sin absoluta drömtjej!  Det som grämer honom lite är att det faktiskt är en gammal kompis till honom det handlar om. Fram till för några dagar sen delade de boende och brukade sova i samma koja till och med....ja ni vet...men då såg han henne bara som en schyst kompis och de lekte ihop och hjälptes åt att hålla koll på allting och annat som fyrbenta vänner gör, värmde varandra om nätterna och bytte pinnar.

Nu när hon flyttat har han plötsligt insett vilken pangbrud hon är!    Sjukt snygg och bara helt...underbar! Oemotståndlig! Helt enkelt världens vackraste tjej!

Tala om praktmiss från hans sida...  

Och visst har han ju rätt i att Kaela är väldigt söt?