I förmiddags var Gakkon på sin vattengympa i Gammelstad igen. Hon är fortfarande stel och det verkar som att det kan hänga ihop med att det är löp på G, så jag pratade med personalen där om att eventuellt kastrera. Som det är nu känns det enormt tråkigt om hon ska ha två "onda" perioder om året när vi inte kan träna så som vi vill, bara på grund av löpet. Får se hur det blir. Träningen gick annars bra och hon såg ut att trivas som vanligt.

Sen skrev vi sista matteprovet på skolan och det gick helt okej, kanske nåt slarvfel men mer bör det inte vara...klar med alla mattekurser! Lite bitterljuvt för mig som ändå älskar matte...

Provet gick snabbt och kan kom hem mycket tidigare än jag vågat hoppas! *jihoo jihoo jihooo* Så jag selade ut hundarna och styrde iväg på en bonustur - hade inte trott att jag skulle hinna köra släde i dagsljus idag!

Lilla spåret som leder förbi vårt hus och ner på skoterleden

Trots 0,5 plusgrader i luften och bitvis sol var hundarna pigga och alerta. I början fick Kaela gå i singelled men sen fick Silva komma fram. Idag skötte de sig riktigt bra, lyhörda och smarta - som de SKA vara! Kanske Giela som påminde dem om att packa med sina hjärnor idag och inte lämna dem hemma som igår kväll när vi körde?

Smart duktiga Kaela som ledde oss så klokt idag!

Kaela igen.

Silva skakar på sig. Hon har tyvärr lyckats klia upp en liten bit av såret som läkte så fint så nu får hon bo inne med tratt några dagar.

För att bli snöig så man får skaka på sig gör man så här!

Eller så här!

Rossi

Mintu

Snöigt! Oj!

Sen såg vi massvis med renar! Som renar gärna gör, så stod de och filosoferade och tuggade på sina kvistar i lugn och ro, tills vi rundade ett hörn och kom fram bara några meter ifrån dem! PANIIIIIIK! Kaela tyckte att de var sååå fina! Sen stannade vi i en stor fin skog i en enorm nedförsbacke och Mintu dök in under en liten gran....*s*

Mysigt ljus ute idag! Och renspår överallt som vanligt! Här framme brukar vi ofta se mycket ren så hundarna börja bli lite extra nyfikna!

Giela som går ensam tittar efter renarna!

Full speed ahead!

Silva spanar efter renar!

Sen började de riktiga äventyret och då glömde jag förstås helt att ta fram kameran. Så blir det ju ofta när spänningen stiger! På vägen hem tog vi ett alternativt spår och där hittade vi ett nytt spår och sen hittade vi ett spår vi aldrig sett tidigare som ringlade sig upp på ett berg, alldeles för sig självt. Måste vara renskötare som kört där för i sån terräng tar sig inte speciellt många skotrar eller förare fram hur som helst. Spåret gick upp på ett kalhygge på ett berg en bit från Rv 97 och utsikten för älvdalen var fin!

Vi skumpade fram över stock och kom sen till en nerförsbacke med en massa ris. Rossi hade trasslat in sig och bestämt sig för att hon aaaaabsolut inte kunde lösa detta själv utan var tvungen att bli passiv och hjälplös...Så jag stannade mitt i den risiga nerförsbacken och plumsade fram till henne (fanns ju ingenting att ankra i så jag höll i släden bara) - snön nådde mig till grenen ganska precis och just när jag stod/satt framför släden och hade trasslat ut Rossi hörde jag pip och skrik framifrån. Silva, Giela och Kaela hade fått syn på ett gäng renar som vandrade några hundra meter fram på en sluttning...

Insåg snabbt att det vore dumt att försöka plumsa sig tillbaka bak på släden i det läget, så jag tänkte att jag lika gärna kunde sitta kvar i snön en stund med släden mot ryggen och hålla fast den, medan renarna gick och hundarna lugnare sig. Den risiga nerförsbacken såg klurig ut nog som den var, ännu värre om man ska hänga på trekvart redan från början...när vi satt där och filosoferade kom två skotrar åkande. De körde in i riset till oss (där jag satt djupt nere i snön framför släden, bakom 5 gnällande hoppande hundar), och det visade sig vara två renägare som förberedde inför insamling några dagar senare.

De var jättetrevliga och bjöd in mig till rensamling (ja jag har ju glömt det finare ordet....) på torsdag inte långt härifrån. De frågade var jag brukade se ren, för detta är ju inte ordinare renbetesmark utan okända marker för renägarna. Kan förstå att det är svårt att samla ihop 4000 renar i marker man inte riktigt känner till! De skrattade gott när jag förklarade att jag inte hade en aning om vilken väg jag skulle ta hem till Vittjärv, men så är ju ett riktigt äventyr! Ska man bara följa bestäma stigar och vägar skulle man aldrig komma långt!

Efter en stund klättrade jag tillbaka bak på släden och körde iväg med pigga hundar. Vi kom till halvkända spår men de var igensnöade så vi fick pulsa oss fram och till slut körde vi efter ett spår som går längs med väg 97. Den var rejält trafikerad idag så jag vågade inte "köra" hundarna utan gick och höll i linan vid Giela ungefär, för att inte riskera att nån hund skulle försöka hitta ett bättre spår ute på vägen.... Vi såg nog lite roliga ut där vi promenarade i diket, mitt hundspann och jag. När vi äntligen kom fram till Kusån var även jag lite trött!

Vi korsade vägen och körde lite efter en nästan bar väg...  

Sen hittade vi vårt skoterspår och kunde fortsätta vägen hemåt. Den börjar då med att man korsar väg 97 igen! Eftersom det är en korsning med lite dålig sikt gick jag fram till ledarhundar och ledde dem över. De vimsade lite och sen när vi kom till alla sidan knöt alla ihop sig till en knut och det fanns ju åter igen ingenting att ankra i (bara lösa skoterspår) så jag klättrade fram till hundarna och började knyta ut dem...då kom två välbekanta skotrar körande! Det var mina två renskötargubbar! Så vi utbytte några ord till och jag plumsade runt i 75cm snö och redde ut mina hundar. *s* Typiskt att man ska träffa folk när allt är som mest kaos - och TVÅ gånger dessutom! Hoppas i alla fall ha tid att åka förbi där på torsdag, jag är ju uppvuxen i renbetesland och van vid att ha renar överallt (så den här vintern har kännts lite mer som "hemma" för mig nu när vi haft renar även kring Boden) men har aldrig varit med på nåt sånt!

Vägen hem gick bra och nu är alla trötta och nöjda, borde ha blivit kring 2-3 mil nånstans och så var ju stora delar av spåren ganska tunga och krävande.

Ser ni skylten? Den visar en överkryssad skoter och står på ängen bakom vårt hus...tyckte det var lite roligt att den snöat över - och det är inte drevsnö utan snön är helt enkelt så djup.

Bortanför de stora björkarna längst bort i husraden bor vi. Äntligen hemma!

Nu ska jag dyka ner i skolans värld igen, men skönt att kunna göra det med riktigt nöjda och trötta hundar! Tjingeling!

Bloggandet har legat nere i veckan, jag har saknat energi helt enkelt! Ganska dålig timing med tanke på att här behöver städas och att vi har massvis att göra i skolan...men men...tisdag ska vi ha matteprov (E-kursen och delar av D-kursen), lämna in sista hemprovet i el, samt powerpoint-presentation som kursavslutning på onsdag. Just hang in there!

Idag tog jag bort Silvas stygn i ansiktet och det gick bra, men hon får nog ha tratten en dag till för säkerhets skull. Blev nytt besök till djursjukhuset igår med tant Giela för att dra ut några tänder som hon lyckats spräcka som antagligen gör rätt ont. Allt gick bra även där, när Gakkon var på vattengympa på kvällen hämtade vi hem en trött liten söt Giela-tant. Vattengympan gick riktigt bra. Vi körde inget trav eftersom hon varit lite stel sista veckorna, men hon tog ut stegen så underbart fint när hon skrittade - det är enorm skillnad mot i höstas verkligen när hon trippade med bakbenen för att undvika smärta. Älskade långnäsa!

Kaela och Rossi höglöper ännu och bor ute, men Mintu är så duktig! Han piper lite när man är ute men är lugn inne och äter som vanligt än så länge. På nätterna får han sova i sin bur (eller om vi båda är borta) för säkerhets skull eftersom Silva m.fl är på väg mot höglöp, och det tycker han är lite trist men nu kan ju snart Silva vara ute hon också (när tratten åker av) så att Mintu får mer frihet igen. Första dagarna var helt klart de värsta för hans del.

Inget mer spännande än så händer! Slädkörandet har varit sparsamt sista veckan med trattar och elände (har mest åkt skidor) men igår kväll var vi ute och det var lika underbart som alltid. Take care friends! Kommer nog blogga sparsamt de närmaste dagarna men sen blir det come back!

Igår fyllde min underbara mormor 83 år. Vi 13 barnbarn hade gått ihop och köpt en digital fotoram och lagt in kort på oss själva. Mormor blev glad och överväldigad - tänk att det ens finns såna saker! Nu på morgonen idag gick jag in till henne för att ha en liten genomgång av de enklaste funktionerna. Tanken var väl egentligen att visa var man slår av den, och slår på den, och att man kan göra så om man råkar komma in i fel meny på något sätt. Nu är min mormor mycket coolare än de flesta andra och hon började fråga vad JPG stod för, och random och en massa andra saker. Så det slutade med att jag visade nästan alla funktioner och hon frågade och funderade om lite allt möjligt. Innan jag gick hotade hon med att ändra ordningen bilderna ligger i genom att välja random tills jag kikar in nästa gång! *s* Hon är så himla häftig och underbar på alla sätt. =)

Idag har hundarna fått vilodag förutom Gakkon och Mintu som fick en skidtur ut i djupsnön på sjön för att skritta i snö lite. Snön var nog inte optimal för Gakkon såg ut att belasta konstigt och det blev liksom lite smått pannkaka. Vi kom aldrig in i rätt rytm. =( Men de fick ju röra sig i alla fall. Vi tvåbenta var inne i snickerboa nästan hela dagen och fixade stora grejor! Ena väggen där är ju en gammal ytterpanel från länge sen, och sen 1979 byggdes snickerboa till på delen som innan var ladugård. Efter att ha städat bort lite saker, byggt en dörr där (mellan snickerboa och verkstan för er som vet var jag menar, vilket mamma och pappa gjorde redan för nån vecka sen) så hittade vi även en gammal hönslucka  (där hönsen gick in o ut när mamma var liten) bakom ett kassaskåp och målade väggen faluröd med vita foder runt dörren och fönstret. =) Imorgon ska vi ställa dit lite gamla prylar, min morfar samlade närmligen på allt, och även gamla saker, då med tanken att nån gång starta ett museum. Så nu får han ett litet museum här hemma, 15 år efter att han lämnat jordelivet. Bilder kommer senare nån dag!

Vårt hus o mormors hus från min moster Guns kök

Mormors födelsedag till ära låg dimman tjock ute på sjön - vilket är ganska ovanligt! Kyrkberget och Snipen stack just upp ovanför!

Medan vi målade och fixade var hundarna ute i rastgården utanför och levde rövare så de sover rätt gott just nu. Imorgon blir det - äventyr!

Nu ikväll har det blivit kallt igen. Hann i alla fall ut på en skidtur med Gakkon (täcke+sockar) och Rossi men även fast hon inte såg ut att frysa så påverkade nog kylan henne för hon hade svårare att hålla rena gångarter idag och det har jag sett även tidigare när det varit "för" kallt. =( Stor nackdel med kylan - tycker jag som annars inte brukar klaga på den!

Efter städning o klickerträning med småttingarna smög jag o kameran oss ut på gården för att testa lite. Här kommer mitt första försök till HDR, det är alltså två (i det här fallet) bilder av samma sak med olika exponering som man smälter ihop så att allting ser mer lagom ut. Finns duktiga program för detta men jag gjorde detta för hand då det var ganska basic. Så nu blev både himlen lagom mörk och huset lagom ljust! På ena bilden var himlen mörk men huset HELT mörkt, och på den andra var huset ljust och himlen för ljust... Voila! Det kan ju bara bli bättre!!! Ena bilden hade slutartid på kring 30 sekunder, vilket funkade tack vare mitt underbaka stativ! =)

Här bor vi! Just nu sitter jag i det lysande fönstret längst till vänster, vardagsrummet. Blir ingen skola imorgon då vi bara har en enda lektion, så jag pluggar hemma och kör hund istället. Tjingeling!

Idag efter skolan åkte jag och min vapendragare Veronica till Gammelstad med Gakkon och Mintu. Mintu skulle göra en veterinärkoll för sin passgång, mest för säkerhets skull. Veterinären kände igenom honom och allt kändes bra, men när hon skulle titta på hans rörelser så tyckte hon att det var för kallt och gick in istället! I efterhand slog det mig hur knäppt det var! Jag har ju för tusan betalat henne för att stå ute och se hur min hund rör sig och det finns ju en uppfinning som heter JACKA!!! *grrr* Mintu pep konstant och tyckte att ALLT var så himla intressant och roligt! Han såg knappt civiliserad ut men verkade ha väldigt roligt i alla fall. *s*

Efter lite förvirring så blev vi inte mycket klokare än så, och det var dags för Gakkons vattengympa. Mintu fick följa med in för att inte behöva ligga ensam i bilen. Idag var det sjukgymnasten själv som hade hand om vattengympan och vi ökade tempot så att Gakkon för första gången fick trava i vattnet. Tungt men det gick bara bra - förutom att Gakkon tyckte att vattnet stänkte alldeles för mycket! Det blev som en liten havsstorm i badkaret nästan och hon såg smått eländig ut tills tempot och skvalpet minskade. *s* Jättekul att göra framsteg i träningen.

Sen åkte Mintu och jag på klickerkurs hos PS Hundnytta här i Boden! Första kurstillfället av 2. Vi var fyra stycken där och det kändes alldeles lagom. Mintu skötte sig finfint, pep en del men var annars lugn och jätteduktig, med tanke på hur ovan han är vid såna situationer. Däremot försökte han pinka lite på en pelare - han är som en liten hormonhund ibland just nu! >-/ Kursen var jätteskoj och kändes nyttig för lillkillen på så många sätt. Skoj! Nu väntar lite städ - imorgon blir det äntligen slädkörning igen!!! =)

Nu på morgonen fick Gakkon en skidtur och hon verkade må hur bra som helst efter gårdagens lilla strapats framför släden. Underbart. Känns som att vi kommit ännu en bit på väg! Nu ska jag åka till Luleå och plugga med min kompis Per. Idag har vi tänkt djupdyka ner i vektordiagrammens värld och arbeta allmänt mot ökad förståelse. Ikväll får småttingarna rasta sig framför släden en liten sväng men då är det ju mörkt. Min kamera får ligga i dvala nån dag till. Tjingenling!

Efter gårdagens rejäla tur var de andra hyfsat nöjda och trötta och jag kände att det kanske var dags - att låta Gakkon prova lycka framför släden för första gången den här vintern! Vi hade rätt vettiga spår, temperaturen var lagom och det snöade inte så mycket under natten...perfekt! När jag satte fram henne i led med Kaela såg hon mest förvånad ut nästan - som att det var en dröm som kanske skulle ta slut?

Vi körde några kilometer och försökte hålla lugnt tempo. Hon höll ihop hela vägen och travade men på slutet hängde hon inte riktigt med i tempot utan vi fick bromsa ner farten. Att springa framför matte på skidor i trav går ju långsammare än detta förstås. Nu återstår bara att se hur hon kommer att bete sig ikväll och imorgon. Förhoppningsvis får vi inga bittra eftersmaker, men man vet ju aldrig.

Första bilden någonsin på mitt 6-spann!

=)

Nu är det pluggdags på stan med Perra och Joppe.

Nu har Gakkon fått sin skidsväng. Vi var ute i ca 50 minuter och förutom några hundra meters skritt i djupsnö så höll vi lagom travtempo. Det märks väldigt tydligt att hon blivit mycket starkare i kroppen för nu vill hon gärna galoppera (men får inte för matte) och ligger på mer i selen, speciellt i början. Hon rör sig så himla fint nu - travar så vackert...=) Inte ett enda steg i passgång idag utan hon höll ihop fint hela vägen. Underbart! Nu ska älskling o jag o Giela gå en promenad. Och nu har vi äntligen ett fungerande handfat i badrummet! Nu funkar ALLT! *älskar världens bästa sambo* Tjingeling!