Äntligen är granen på plats! Igår kväll var alla hundarna inne för mys och kloklippning, och Mintu och Kaela var smått nyfikna på allt nytt och färgglatt i hörnet av vardagsrummet. Jag trodde faktiskt att nån av dem skulle "låna" nån liten julklapp, men de rörde ingenting! Duktiga vännerna! Passade även på att försöka få en bild av mig och Rossi. Första problemet var att få henne att sitta bredvid mig istället för att kasta sig i mitt knä. Problem två var att få hennes huvud att vara stilla bredvid mitt. Allting som innebär "allt ljus på mig" är lite konstigt enligt Rossi. Mycket riktigt ser hon inte helt nöjd ut med kortet.

Imorse blev det en slädtur med minisläden, den som är liten och jättetunn, som Veronica och jag körde tillsammans med 5 hundar framför, för många år sen! Att stå ensam på den med 4 hundar kändes heeelt lagom! Förstår i efterhand INTE hur vi RYMDES 2 personer på den?   

Boden är lite speciellt på vissa sätt. Vi körde efter stridsfordonsspåren där bandvagnarna dragit upp breda spår, inte helt olika skoterleder, som går rätt långt. Vi körde bara lite mer än en timme, men det hade gått att köra betydligt längre om man velat. Mitt ute i "ingenting", när vi kom körande efter en liten grusväg, hittade vi detta! Gissar att det är nån slags träningsanläggning som militären har? Inom området där vi var finns även en "låtsasbensinmack" och "låtsashus" mm som de kan öva kring.

När vi kört ungefär en timme efter en kompis gamla slädspår, så började vi till slut se militärer! Efter en liten stund till, såg vi plötsligt vår bil! Jag hade räknat med att åka och sen vända tillbaka samma väg, men eftersom vi så turligt råkade hitta bilen, och mina fingrar var stelfrusna (trots att det inte var direkt kallt ute), så siktade vi mot bilen och åkte hemåt.

Eftermiddagen spenderas på Djursjukhuset i Gammelstad. Giela skulle kolla upp sin lilla knöl på sidan, men för första gången nånsin (tror jag faktiskt) så tillät inte min ekonomi nån större utredning. Om det hade varit viktigt hade det löst sig, men eftersom det var något som kunde vänta, så fick vi en snabb yttre besiktning och bestämde att vi skulle återkomma för biopsi senare. Kändes allt lite snopet, men sånt är livet!

Gakkon underhöll sen så fint i väntrummet medan vi väntade på hennes vattengympa. Giela tycker ju att ALLA andra hundar äs så fina så hon gnällde och flörtade vad hon hann med. Gakkon växlade mellan att stå hela lugnt och stilla som en gammal ko, med lugna trygga ögon, och sen vips skulle hon skälla lite på nån som kom in och blev nästan uppretad! Efter en liten stund till hade hon lugna snälla ögon igen. Vad var då ens meningen med att jaga upp sig och skälla? Lite rolig är hon allt...=)

Ikväll ska Rossi få en promenad och jag ska dyka ner i skolböckerna. Imorgon bär det av till Linda för besök!!! Blir riktigt skoj!

Imorse var det dags för Gakkons vattengympa. Vi körde ju 5 km med bilen igår och tack och lov - ingen hälta! Vågar ännu inte hoppas att den är borta för evigt, men hon såg väldigt fin ut under gympan i alla fall. Sen åkte jag till J&B och jobbade på eftermiddagen.

Efter en snabb middag träffades jag och Yvonne i Bredåker. Jag hade med min blå pulka, samt Mintu, Kaela och Silva. Hon hade en gul Bob (rattkälke säger väl en del?) och -håll i er - Mintus bror Dexter, Marko, samt Diesel som är STOR och enormt stark. Det blev lite kaosigt i starten innan vi riktat alla hundar åt samma håll, och Mintu hann träffa både Dexter och Diesel vilket gick jättefint. Sen bar det av och OJ vad det gick! Jag bestämde mig där och då för att Yvonne är den modigaste vän jag har!

Vi körde kors och tvärs på små vägar i mörkret, och hittade en massa olika små slingor där vi var. På denna plats brukar jag ofta köra några av de första slädturerna, men jag hade heeelt missat hur många olika alternativ som finns där - inga långa svängar men en massa korta vägar kors och tvärs! Förutom trassel ibland och att Yvonne släpades omkring, ibland med Bob och ibland utan, ibland på fötterna och ibland på rygg, så hade de dessutom plogat en av vägarna så vi fick vända och stöka en del, men allting gick bra, och nu i efterhand när vi alla lever kan vi ju säga att det var en riktigt rolig tur utan att behöva ljuga! =)

Imorgon blir det slädkörning med Veronica och Yvonne, efter skolan. Kuuuuul!

Ikväll är det äntligen dags för barmarksträning med Yvonne och hennes gäng igen! Hon fick ju en halt hund och en med avsliten trampdyna (väldigt bortnött iaf) sist och sen dess har vi inte kört tillsammans eftersom gänget blev för litet för längre turer. Nu är det dags igen! Yay! Ikväll när hon slutar jobba så tjöööööör vi!

Igår kväll körde jag mitt lilla gäng med bilen igenom snön som dalade från himlen - snöade rejält! Vi körde 7km i långsamt tempo, med Mintu och Gakkon i led. Den tråkiga biten var att Gakkon markerade lite på vänster fram (tror jag), precis som hon gjorde för ett tag sen när vi körde släde i Harads. Detta känns inte riktigt relaterat till ryggen och skavsåren hon har på tassarna sitter ju bak... så lite nervös blir man allt. Men alla var taggade och glada och skötte sig i övrigt finfint!

På bilden ni ser ovan har jag ju glasögonen på mig, som vanligt, men den 17/11 hoppas jag kunna kasta dem i en mörk låda och se världen igen! Då blir det operation!!! =)

I torsdags var det rehab för Gakkon och Mintu. Gakkon har ju sett så fräsch ut på sistone (innan hältan) och gick jättefint. Mintu gick på rullbandet i vatten för andra gången nu. Förra gången blev han ju livrädd en stund (aldrig sett honom rädd annars!) men fann sig efter en stund och släppte det... inga negativa minnen var kvar för nu knatade han glatt in i duschen, in i badet, och knatade på jättefint! Dessutom kan han både gå och TUGGA godis samtidigt! Gakkon åker bak en halvmeter på bandet varje gång hon får nånting i munnen... han envisades med att passa men fick ett rejält styrkepass och uppförde sig helt perfekt i vattnet! Dessutom började det smidas planer om att åka till Jäkkvik och köra släde/jaga i vår... =D

En annan glad nyhet igår var i alla fall att jag fick min almanacka för nästa år! Jag har beställt från personligalmanacka.se i flera år nu och är supernöjd. Nu i år kan man dessutom lägga till egna bilder fram och bak, och sen förra året finns alla mina födelsedagar och annat man vill minnas sparat i deras databas så det räckte med en knapptryckning för att få in dem i den nya kalendern, fast alla har blivit ett år äldre bara... =) En jättebra julklapp dessutom! En annan nyhet för i år är att den finns i 3 olika storlekar!

Idag ska Marika och jag åka ner till Piteå och hälsa på världens snällaste Tomas och hans hundar. Äääääntligen får jag se Selmas valpar (som är 2-3 månader nu ungefär)! Selma är en helt underbart mysig och duktig draghund (med bl.a Bronx bakom sig) och mamma till Silva och Kaela, samt farmor till Mintu. Blir skoj att se hennes nya småttingar och resten av tjocka släkten! Dock kan jag bestämt påpeka att jag INTE ska ha nån...tror faktiskt inte ens att de är till salu - för detta lilla gäng har husse Tomas stora förhoppningar på!

Avslutar med en mindre rolig grej. Hittade en liten knöl på Giela igår, ungefär påmagen men inte vid något juver, sitter inte i skinnet utan fast i "kroppen"... ja som ni ser så är det full rulle. Hoppas hinna sy klart kapellet nu i helgen, nu är alla "bitar" klara och ska "bara" sys ihop och så ska ju dragkedjan dit. Dessutom behövs det tid för plugg eftersom vi har elektronikprov på fredag, så det blir nog en date med bästa klasskompisarna Johan och Per innan måndag också!

=( Flera plusgrader idag och utomhus känns allting helt "Skåne"... isen på Vittjärvsträsket har helt gått upp! Trodde att den lagt sig för vintern för den såg rejäl ut... =( Idag efter skolan blev det en liten dragtur med mina hundar och bilen, en bit under milen bara, men väl behövligt! Idag tyckte jag bestämt att vi höll lite högre tempo än tidigare, och Gakkon klarade det ändå jättebra! Kändes nästan (men jag vågar bara säga nästan) som normalt arbetstravtempo för resten av spannet också! Yay!

Andra glada nyheter är att hon faktiskt ser riktigt avslappnad och bekväm ut där framme nu! =) Imorgon blir det vattengympa för henne och Mintu igen. Dessutom har jag ringt till Koskelas ögonklinik i Umeå och bokat en tid. Den 17:e november kastar jag brillorna och kan se min omvärld! Lite nervöst men oj så skönt det ska bli...speciellt som jag springer in och ut mycket, och vistar mycket ute på vintern (dvs. glasögonen immar igen och man ser ingenting förrän man kommit in, vilket kan ta en stund om man är några mil hemifrån). Längtar!

Fick tillbaka resultatet på elprovet igår och det blev ett VG! Ett svagt ett, men ändå! Det provet var faktiskt ganska klurigt. Nu laddar vi för elektronikprov nästa fredag. Hoppas hinna uppdatera hemsidan lite under kvällen, samt sy vidare på slädkapellet...det närmar sig äntligen slutet!

Ungefär 2 dygn senare än andra åkte jag och hundarna in i dimman nu under eftermiddagen, men på ett lite annorlunda sätt. Efter en härlig helg med mamma, pappa och systerpå besök bjöds vi på jättegod lunch hos svärföräldrarna, och sen åkte de hemåt. Själv åkte jag hem och packade bilen och hundarna. Lite underligt kändes det allt...att göra sånt gång på gång när gräsmattan hemma är helt grön.

Så här mycket snö har vi hemma nu...

Vi körde en väg vi provat tidigare utanför Harads och där fanns snö! Blötsnön som kom och gick nu i helgen hade tagit bort nästan alla halkiga områden dessutom!

Mintu och Gakkon gick i led och såg ut att trivas bra. Mintu sänkte svansen lite extra idag och såg riktigt bekväm ut. Han och Gakkon var så söta där framme, två stora mörka hundar med svansar som vaggade i takt. Silva och Kaela gick i point, och Rossi och Giela i wheel. Jag hade faktiskt börjat glömma hur Gakkon påverkar ett spann märker jag... Hon är en klippa på så sätt att hon svänger säkert och distinkt och inte låter sig distraheras av saker som händer...

...däremot är hon ju också enormt stark och vill alltid framåt! Den biten försvann lite med skadan, men nu börjar den tydligen återkomma! I starten slet hon iväg hela spannet så att vi touchade baken på bilen...Hon har en tendens att få med sig alla de andra på sina upptåg eftersom hon gör allting med sån övertygelse. Nåja...det gick bra om än inte riktigt som planerat...

Det började mörkna rätt snabbt och blev

dessutom riktigt dimmigt...lite läskigt nästan...

Tur att jag hade min Silva II, dvs pannlampan

(för Silva I är ju hunden!), med mig!

Vi körde ungefär 13 km och Gakkon hade inga synliga problem med varken ryggen, skavsåren på baktårna eller nånting annat...dessutom kändes det som att tempot idag var aningen högre än det vi kört tidigare. Helt underbart! Vilken känsla det är att faktiskt inte bara ha 6 hundar utan ett 6-spann! Älskar att ha alla mina älskade hundar samlade! De tusenlappar som gått åt till Gakkons rehabilitering känns enormt väl spenderade just nu...för vi har faktiskt nått ett enormt stort delmål! Hon KAN springa med i spannet under rätt förutsättningar!!!

Tillbaka vid bilen. Gakkon ser lagom nöjd ut över att bli lyst i ansiktet.

Gos med matte hör till när man sprungit klart. Speciellt för Gakkon!

Sötisarna!

Nu har jag duschat, dammsugit, klippt mig (ja varför säger folk "jag har klippt mig" när de egentligen menar att "nån annan har klippt mig"?), tagit in ved och tagit upp hundmat. Dags att fortsätta sy på slädkapellet! Dessutom kanske kvällen har tid för lite Oblivion också? Den som lever får se!

Idag 16.00 (efter skola och lite städ+disk) var det dags för Gakkon och Mintu att besöka rehab på Djursjukhuset i Gammelstad. Några timmar innan läste jag på facebook att de hade kliniken stängd idag pga massiv utbildning, och började fundera över om det även gällde rehab? Dessutom drog jag mig till minnes att rehab varit stängt tidigare pga trasig vattentramp...

Som tur var så såg de min fråga på facebook och vips ringde de upp mig och berättade att allting var öppet och att vi var välkomna! Härligt med bra service! Bästa Veronica följde också med! Gakkon inledde med ett pass på bandet och gick först runt som en liten filosof, men sen tog Sanna fram hennes favoritgodisar med fisk i  - och vips hade ögonen en ny lyster igen! Hältan från igår var helt borta nu och hon tog ut stegen fint. =)

Sen var det Mintus tur. Att bli avduschad var lite otrevligt men det fungerade. Sen fick han gå upp på löpbandet, och när det blev blött om tassarna var det riktigt otäckt! Mintu brukar ju aldrig vara rädd för nånting alls, men det här var riktigt otäckt! Han pep och stod med 3 tassar uppe på kanterna bredvid löpbandet, samtidigt som ögonen var klotrunda!

Som tur var så var vi 3 personer där, en kunde dra lite i kopplet, en kunde mata med godis och en putta ner honom från kanterna bredvid löpbandet. Sen kom han igång och då var det helt okej ändå! Gakkon satt troget vid Sannas sida och tiggde när Mintu matades med en massa gott. Nästa vecka är det dags igen, får hoppas att Mintu fick ett positivt minne med sig från denna gång! Imorgon jobbar jag 7-16 och sen kommer mamma, pappa och syster på helgvisit! Roligt!

...komma till snön! Tänk vad oväntade saker man har nytta av ibland. I min jakt efter snöiga oplogade grusvägar kom jag att tänka på vägen förbi Äventyrsfortet i Harads. Harads är en mindre by kring 4,5 mil från Boden, och om man sen kör in efter en grusväg som går till en ännu mindre by, och sen svänger av den, då kommer man till Äventyrsfortet! Jag gjorde praktik där för 5 år sen eller nåt sånt, och ett svagt minne sa mig att Nisse sagt till mig då att den vägen fortsatte betydligt längre in än till fortet. Som tur var hade mitt minne rätt och vi fick ihop en tur på nästan 12 km!

Äntligen!

Första delen var helt orörd snö, sen kom vi ut på en väg som använts mer och för att få lagom fart på gänget körde jag den här stilen... dvs. bägge fossingarna på skotermattebromsen och händerna rejält om handtaget!

Gakkon var med idag också! Hon hade smorslade tassar och var supertaggad när vi skulle starta! Började leka med Silva och studsade upp och ner ! =D

Vilken underbar syn det är att ha hela gänget samlat!

När vi kört en bit passerade vi Flarkån - riktigt mysigt!

Där mötte vi även timmerbilen vars spår vi följde.

Älskade bästa Gakkon som styrde oss så bra idag.

Det började skymma innan vi var tillbaka vid bilen,

men riktigt så här såg det ju faktiskt inte ut...

Äventyrsfortet! Ja innanför portarna alltså. Gakkon var faktiskt med mig dit på praktiken en gång och sprang omkring i tunnlar och korridorer och busade.

Efter att jag packat upp släden på taket öppnade jag bakluckan på bilen, och där såg det så här mysigt ut:

Om ni undrar vad Silva gör (längst nere till vänster) så tvättar hon Mintus mun medan han försöker sova. Snällt va?  

Gakkon passade ingenting idag så ryggen klarade sig nog rätt bra, och även tassarna såg okej ut tyckte jag, men tyvärr började hon småhalta när vi ganska nyss hade vänt... hoppas det var tassarna ändå så att vi inte har ytterligare problem! Hon haltade inte mycket men klart synligt vissa sträckor... =(

Vi fick som vanligt hålla nere tempot för hennes skull, men det fungerar faktiskt riktigt bra ändå. Nyttigt även för småttingarna att slita lite tyngre ibland. Nu är vi alla glada och nöjda - dags att städa!  

Vår gräsmatta såg oroande grön ut imorse, men ryktet sa att det finns snö bara 4 mil härifrån, så jag lastade in hela hundgänget i bilen och satte släden på taket imorse. Förra vintern gick Gakkon en enda tur framför släden men då körde vi bara några få kilometer, och hon hade enormt svårt att hålla tempot fastän vi körde sakta, men nu kändes det som att det var dags att prova igen efter mycket rehabilitering och en hel del snällare konditionsträning.

När vi kom till Bredåker, nånstans kring en mil bort, började det vara vitt på marken på vissa ställen. När vi kom till Svartlå var det riktigt vitt och närmare Harads var marken täckt med 4-5cm ganska packad snö. Vi hittade en liten grusväg några kilometer före Harads där några bilar kört - men snön ändå täckte vägen fint!

Vilken underbar syn - hela älskade gänget samlat!

Körde Kaela och Gakkon i led, Silva och Mintu i point och Giela och Rossi i wheel. Vägen började med en rejält lång uppförsbacke men hundarna skottade på fint! Det känns verkligen att de börjar vara bra tränade nu! Vi höll hela tiden lugnt tempo, långsam trav i stort sett, och då kunde Gakkon hänga med bra! Idag korsade vi massvis med djurspår och stundtals var hundarna lite väl intresserade av marken, men de skärpte till sig allt eftersom. Dessutom täckte snön så pass bra att belagen inte fick så mycket stryk heller!

Vi körde lite mer än en timme och avverkade ungefär 1 mil. Gakkons rygg höll ihop fint hela vägen och man märker att hon börjar röra sig ännu bättre när hon sprungit en bit.  Slackar ibland och passar nån gång, men det är inte ihållande utan går till sig om man justerar tempot. Distansen kändes inte alls som ett problem för henne idag, så länge tempot var nog lågt. Däremot gick hennes skavsår på baktassarna upp igen...=( Dumma matte hade inte tänkt på att de kunde behöva smörjas fortfarande. Hennes yttre klor på baktassarna har börjat nöta mot trampdynan innanför... Så sista biten gick hon inte helt rent, men inte pga ryggen utan pga tassarna...=(

6 nöjda jyckar bak i bilen

Trots att vi körde väldigt kort för de yngre och mer vältränade, så verkade de rätt nöjda, men å andra sidan blev det ju ganska tungt när jag bromsade konstant. Nu på kvällen märks det däremot att de gärna skulle ha sprungit längre, för tröttheten höll inte i sig länge! Imorgon blir det ett längre pass med Yvonne och hennes gäng men då blir Gakkon hemma! Nu ska jag försöka få min dator att spela Oblivion! *håll tummarna!*