Det är inte så hemskt som det låter, men idag blir det ovanligt mycket blod i bloggen! Vaknade till underbart vackert väder och gnistrande vit snö - härligt!

Morgonpromenad med Gakkon

Resten av dagen har matte varit flitig och börjar renoveringen av släden samt städat inne och här och där. Hundarna har slappat i hudngården och ätit märgben för glatta livet! De har fått vila idag eftersom vi körde rätt tungt igår och det blir körning imorgon med, vill ju inte slita ut lille Mintu!

Löpen verkar ha gett med sig nu men Mintu får ändå ha sin egen hundgård ett tag till - för säkerhets skull!

Suddig men söt ändå!

Rossi

Giela använda bägge framtassarna för att få bra med kraft

Gakkon var ute och åt ben med täcke på och såg ut att njuta. Annars är hon ju aldrig i hundgården nu för tiden utan ligger bara inne i värmen och myser med sin trasiga rygg. Silva skötte sig bra idag och försökte vad jag såg inte alls stjäla de andras ben utan höll sig till sitt! Stort framsteg! En gång var det nån som morrade till men det löste sig av sig själv (vad det nu var som hände). Mattes duktiga tjejer! Imorgon blir det slädäventyr med storspannet, förmodligen mot Råbäcken/Unbyn till, och kameran ska med! Hoppas solen också hänger på!!!

...men hur roligt är det att skriva nånting när regnet smattrar mot hustaket lite smått? Mulet, dimma och duggregn idag, och hundarna har fått aktiveras inne. Jag är inte frisk riktigt ännu och känner att alla utomhusaktiviteter med potentiell kyla är dåliga idéer. Gakkon fortsätter visa på framsteg, idag när vi gick en kort rastningspromenad så travade hon med betydligt finare steg bak än vanligt, inte sådär korta (som de blir av ryggsmärtan) utan hon tog ut stegen bättre, bara för en stund, men ändå! Rossi och Silva har börjat löpa och de andra är nog också på gång. Mintu får träna på att vara själv i ena hundgården men det fungerade jättebra redan från början - skönt! Nu ska jag spela lite Final Fantasy VII och dra ut på nya äventyr där. Imorgon hoppas jag känna mig varm nog för att orka snickra lite mer i hundgården - det eviga långtidsprojektet! Hundarna ska ha nåt kul att göra o annars är dagen fri! Ha det gott!

Nu har jag varit en kass bloggare igen! Inte mycket har väl egentligen heller hänt. Alla hundarna åkte på magsjukan där och var varierande sjuka, pigga men med ugly diarré som var rätt envis i vissa fall. =( som tur var passade de på att vara sjuka när jag själv hostade och snorade som värst så timingen var rätt perfekt. Nu är vi pigga igen och ro att börja äventyra igen! Idag har Gakkon varit på sitt första "vattentrask", på rehab-avdelningen på Djursjukhuset i Gammelstad. Här finns lite bilder från "bassängen" hon promenerade i idag och lite information: http://www.djursjukhuset.com/?q=sv/node/29

Gakkon gillar ju inte att bada så värst mycket så jag var försiktigt avvaktande inför dagen, men hon skötte sig jättebra och såg nästan ut att tycka att det var roligt. Personalen där var superbra och gav verkligen utrymme för att göra det hela till ett positivt minne för hunden (massa gott fick hon äta) på alla sätt. Idag tror jag att hon gick lite under 15 minuter med vatten upp lite ovanför magen i skritt. Sen på kvällen gick vi en liten promenad och jag vet inte om jag inbillade mig eller inte men istället för att gå passång (vilket hon ofta gör annars, antagligen för att avbelasta) travade hon nästan hela vägen! Kan en sån behandling ge effekt så snabbt? Jag tränar ju bollcore ibland och då känns ju ryggen mycket bättre redan efter ett träningstillfälle, kanske blir lite samma? Känns i alla fall jätteskoj att det började så bra och vi får hoppas att hon visar sig ha bra minnen av det hela nästa torsdag när det är dags igen! Nu ska jag mysa lite i soffan och nörda mig...ha det gott!

Första mötet hos sjukgymnasten var precis så bra och givande som jag trott, hon är verkligen jätteduktig! Var ju dit med Giela för några år sen och ja...nu känns allting så bra! Hon lät klart hoppfull om att få tillbaka Gakkon till draget, helst då i större spann och helst i led, där belastningen är minst. Vi ska börja med att traska i vatten på rehabavdelningen några gånger samt promenera (skritta) i blåbärsris eller annan undervegetation så hon får lyfta på fötterna och träna alla de små musklerna som håller ihop ryggraden, allt för att göra den mer förberedd för belastning senare, och så får vi helt enkelt hoppas att hon svarar bra på träningen och verkar piggelin! *underbart* Hopp, snabba kast och vändningar (som att busa med andra hundar) bör vi undvika, men även för mycket stillhet. Det ska vara lagom aktivitet o rätt typ av aktivitet - så kanske det gååår! Måste bara kolla om min försäkring täcker rehabilitering o sånt, vet faktiskt inte riktigt, men på ett sätt spelar det ju ingen roll - det är ju sånt som måste göras - men samtidigt vore det förstås mycket trevligt att få tillbaka lite pengar. Lyckan är stor och Gakkon är söt. =)

Tjingeling! Nu ska jag pussa hundar och fortsätta bekämpa förkylningen! Töar idag...=( 6 plusgrader ute...=(

Idag var Gakkon och jag till Lars Steinwall på Djursjukhuset i Gammelstad. Han hade tittat på röntgenbilderna av hennes rygg och menade att han trodde att de stora problemen satt i ryggmusklerna, inte i själva ryggen, även om det nog fanns en skada även där. Så plötsligt gick allting från nattsvart till småljust! På frågan "Kommer hon att kunna dra igen?" blev svaret inte ett blankt nej som tidigare, utan "Det är vårt mål". Om jag känner honom rätt så vet jag att han inte skulle säga så om han inte faktiskt trodde att det fanns en chans.

Hon äter nu Previcox (minns jag rätt?) mot värken och så har hon fått ett Back on Track-täcke. Blir roligt att se hur det fungerar. Jag trodde det skulle vara svindyrt men just under 700kr kändes ju helt överkomligt! I ett sånt här läge känns det ju verkligen som att pengar inte spelar någon roll. Om Gakkon blev frisk och vi kunde dra ut på äventyr ihop igen skulle det vara värt flera miljoner för mig - ännu mer! Jag älskar den hunden så fruktansvärt mycket och hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Bara tanken på att hon kanske nån gång kan springa i led igen och inte ha ont...nä jag vågar nästan inte tänka den!

Nästa torsdag blir vår första träff hos sjukgymnasten på Djursjukhuset och det lät som att det kan handla om massage, akupunktur, vattentramp...ja vi får se. Tidigare lät ju allting ganska hopplöst och rehabiliteringen kändes som något vi skulle göra för att minska smärtan och uthärda, vilket förstås är jätteviktigt men så många alternativ verkade inte finnas, nu kan en del av de många sakerna vi kan göra för henne plötsligt leda nånstans och kanske tillbaka till hennes mest älskade passion, om vi har riktigt riktigt tur, så det känns som att all energi ett bra tag framåt kommer att fokuseras på detta!

Min älskade ledarhund och vän!

Typiskt! Idag hade Yvonne och jag planerat in en cykeldate med hundarna men det regnar och småblåser, varken roligt för oss tvåbenta eller för jyckarnas tassar så jag gissar att det blir inställt. Tråkigt men det kommer ju fler chanser. Alla utom Gakkon är ute i hundgården och Giela envisas med att ligga PÅ kojan som står i hundgården utan tak. Det är ju en sak att ligga där och sola men just idag? Hon har blicken stadigt fäst mot mig här inne i köket och jag tror nästan att hon vill försöka få lite medömkan och få komma in istället. Tänkte ändå ta in dem nu, de vaknade några timmar före jag tänkte stiga upp så så fick de gå ut, men nu är ju alla vakna sen länge. Blir kanske lite tricks och klickerträning här inne idag o så kanske lite fika, vem vet? Har börjat förlika mig med tanken på att Gakkons karriär kanske är över. Ska göra allt för att kolla upp möjligheter till operation mm men tanken på att hon får vara bortskämd innehund känns inte lika hemsk längre i alla fall. När det gäller aktiviteter så älskade hon ju draget mer än allt annat, även om hon även gillade agility, sök och uppletande så kunde hon lika gärna inte ha lust att göra sånt vissa dagar. Draget har jag aldrig sett henne "osugen" på om man säger så. Men som tur är - hennes näst största intresse efter draget är ju att vara inne och gosa och bli bortskämd. Ja tiden får utvisa helt enkelt. Nu ska jag plocka in lite hundar och äta  lite frunch, eller vid den här tiden kanske det bara heter lunch?  

Hade mycket som jag borde ha hunnit idag men fick inte mycket gjort. Allt känns tråkigt. Så jäkla surt att just Gakkon skulle råka ut för detta. Har ringt runt lite och det låter inte som att chanserna för en operation är speciellt stora, och ingen här uppe verkar kunna göra dem heller. Har myst en massa med Gakkon idag. Har också fått schemat till skolan! Lyxschema! Samma schema hela vintern och många halvdagar så Gakkon ulltuss kan ju ligga inne i värmen och slippa frysa om sin lilla rygg nästan alla dagar. Är riktigt taggad inför måndag nu! Har lagt renoveringen av storsläden (nja, inte renovering men jag tänkte ju fixa till den) på is just nu för det känns ju helt värdelöst. Med 4 hundar varav 2 drar blir det lillsläden i vinter också för min del. Fast å andra sidan kan det vara bra att ha den fixad om man ska sätta ihop nåt nytt storspann eller så...jajja...men det kändes inte lika bråttom som tidigare. Ska i alla fall städa bilen imorgon o fixa lite här inne. *pussar på Gakkon*

Idag var vi först till Mintu och Silvas uppfödare Tomas och hälsade på, såg valparna busa och fick gott fika och surrade en massa. Tog lite kort men ärligt talat så orkar jag inte lägga in dem just nu eller titta på dem. Tror ändå inte att något blev direkt bra. Efter det åkte vi till Djurkliniken i Öjebyn för att kolla upp Gakkons stelhet och ovilja att dra, eller ja, hon VILL ju men orkar inte sträcka ut eller jobba som vanligt. De kände igenom henne och röntgade ryggen, vilket visade att hon har L7S1, alltså ungefär ett diskbråck mellan sista ländkotan och första svanskotan (tror jag det blir) som gör att hon är stel i ryggen och har ont vid vissa rörelse. Det förklarar ju också varför hon alltid velat att man skulle lyfta in hennes bakdel i bilen (hon är ju en mycket speciell hund med många idéer så jag har alltid tänkt att hon bara tyckte att det var praktiskt liksom) o att hon alltid grymtat lite när man gjort det. Förklarar ju också varför hon inte dragit bra alls i vinter trots att hon sett så taggad ut och alltid varit supersugen, samt att hon lägger sig o reser sig försiktigt och lite stelt. Många små saker som man nu i efterhand förstår men inte tänkte på tidigare. Hon har ju aldrig skrikit eller visat rakt ut att hon haft ont, som en del hundar verkar göra. Om inget annat sker så är hennes dragkarriär över då hon inte ska belasta bakdelen eftersom det kan förvärra skadan. =(

Veterinären gav smärtstillande/antiinflammatorisk och beordare några veckors vila. Han sa själv att det inte gick att operera men nu när jag sitter och läser om L7S1 på nätet så verkar många opereras och ofta med bra resultat. Vet dock inte om det var något speciellt hos henne som gjorde att han inte ville tipsa om operation, eller om just denne vette inte gillar den typen av operationer eller om de inte gör de just där eller vad. Ibland kan man ju få olika bud från olika håll så att säga. Så imorgon blir det till att ringa runt och fråga de som vet ifall operation kan vara en utväg.

Gakkon var ju en fantastisk draghund tidigare som aldrig slackade en millimeter och alltid gav precis allt hon hade. Därför känns det så otroligt tråkigt att hennes slädäventyr nu är över, hon såg ju aldrig så lycklig ut som när hon kämpade längst fram i spannet och fick slita sig riktigt trött. Känns hemskt att helt ta det ifrån henne men å andra sidan är hon ju en lugn och ganska lättsam (på sitt eget sätt) hund som säkert skulle kunna trivas med ett lite lugnare pensionärsliv, fast ingenting annat kan nog ersätta draget för hennes del. Det var hennes liv! :*-( Jag är ledsen men försiktigt optimistisk. Så länge det finns hopp så finns det liv! Jag vågar nästan inte säga det men så länge det ens finns en minimal chans att hon ska kunna dra igen så tänker jag luska vidare och undersöka alla alternativ. Känns i alla fall skönt att äntligen ha fått en säker diagnos och att få veta VARFÖR hon blev som hon blev. I efterhand känns det ju egentligen helt självklart att hon inte var lat eller slö...med tanke på hur otroligt hårt hon jobbade tidigare. Jag luskar vidare och sänder en extra stor puss till min mest älskade äventyrskompis Gakkon!

Min mest älskade fantastiska Gakkon! Hunden som stulat en stoooor del av mitt hjärta...