Just nu kan jag inte riktigt tänka klart. Den där underbara pirrande känslan vill liksom inte släppa taget! Det jag tänker på är minnena från förra årets höstträning. Yvonne och jag körde hennes fina barmarksvagn "Hardy" med 8-10 hundar nånting, hela hösten. Vi satt och tjattrade och skrattade på varsitt säte bredvid varandra, och hundarna ökade sträckorna från 5-6km till flera mil just innan snön kom. Mörka härliga höstnätter med massor av stjärnor, frostiga rutor och träd, ångande hundandedräkter, jag längtar så jag knappt kan sitta still... Så underbart det är att få börja sela ut hundarna igen, känna kylan komma krypande och se all glädje och förväntan. Hösten är en underbar tid!

Nu verkar det ju dock som att det tänkt vara sommar ett bra tag till, så vi passar på att roa oss med lite klickerträning och bollekar. För vissa typer av hundar är ju bollar en sak man bör kontrollera rätt hårt, och ibland till och med undvika. Huskies har inte så mycket såna "manier" i sig så vi lekte rätt fritt och det gjorde inget att stressen gick upp ibland.

Först ut var Mintu, han fick träning i att samarbeta och komma tillbaka med bollen för att få jaga den igen.

Kaela "Koala" var lika ivrig som vanligt och tyckte att bollen var skoj! Hon var väldigt "egennyttig" om saker när hon flyttade hit, och vi har tränat en del på att lämna saker ifrån sig. Bollen var lite ny för henne så det tog en kort stund innan hon märkte att det faktiskt lönade sig att lämna bort den med.

Till slut var det så här skoj!

Under tiden var Silva måttligt imponerad...BOOOORING!

Sen blev det till slut hennes tur och plötsligt var det enormt roligt och intressant igen! Att en hund kan tycka att det är så roligt att springa fram och tillbaka med en boll....

Ibland var ögonen nästan runda! Slutligen fick Giela komma ut och vi tränade främst på fritt följ. En gång i tiden var Giela faktiskt ganska duktig på det! Tro det eller ej! Hon klarade rotationer och vändningar i alla möjliga riktning och hade fin bakdelskontroll. Sen började jag slarva med kriterierna, vi tränade det allt mer sällan, hon trodde att det blev rätt när det blev fel,och vips var allting kaos. Så här eländigt ser det ut just nu, och i sommar ska vi nog försöka ta tag i det hela! Innan hon fyller 11 år ska hon kunna få normalt igen! =)

I sommar hade jag ju tänkt spåra mm en hel del, men just nu känner jag mest lust och ork för klickerträningen, så detta kanske blir första sommaren på över 15 år som jag inte lägger ett spår... sad but true! Däremot plockar vi fram en massa roliga och meningslösa tricks! Nu väntar sängen på mig, Zzzzzz... gonatt!