Efter en rolig dag på jobbet kom jag hem till ett Vittjärv med ca -7 grader ute! Lyx! Lite för varmt för hundarna egentligen, men skönt för en smått förkyld matte, och skönt för frusna Gakkon. Jag bestämde mig för att göra ett nytt, och mer planerat, försök med 6-spannet. Gakkon har ju tyvärr tappat en hel del kondition sen i höstas (när hon var i bra form) pga ihållande kyla, brist på bra spår (hon behöver hårda jämna spår) osv... Hon fick först gå i point med Giela, men när vi kört halvvägs flyttade jag fram henne och flyttade bak Silva.

Jag hade ännu en gång glömt hur enormt sakta man måste köra när hon är med, hon travar ca 6-7 km/h med den kondis hon har nu, och det är under halva farten mot vad vi har annars i stort sett. Bromsen fungerade i alla fall bra! =)

Gakkon sträckte ut fint hela vägen och hängde med bra, även om man förstås ser skillnad på henne och de andra. Vi körde ungefär 2 km och sen var det dags att vända...blev 4 km allt som allt! Vi var dock ute i närmare en timme, så dår förstår ni hur sakta vi körde. Annars brukar vi snitta ungefär en mil i timmen på längre turer, inräknat raster, ev trassel, sträckor med djuptsnö osv.

Jag lärde mig idag att en slädtur med Gakkon nu för tiden innebär att man får välja ut en kort runda (som normalt sett tar under en timme ungefär) och sen planera att köra ungefär halva den sträckan...då blir det lagom. Även de rundor som är riktigt korta för de andra hundarna blir för långa för Gakkon i detta långsamma tempo som innebär att de tar rätt lång tid ändå.

Det var i alla fall underbart att ha hela gänget samlar framför släden och riktigt skönt att det fungerade så bra. Ska försöka ta nån sån här tur varje vecka nu när vi har rätt släde med bra broms och allt! =)

Sen fick alla komma in en sväng och tugga lite ben. Mintu var mycket kär i Kaela (men det var inte besvarat) och visste först inte riktigt hur han skulle bete sig. Eftersom jag talat om att han INTE fick besöka Kaela så lade han sig till slut på en biabädd och bara flååååsade... men han låg stilla och var så duktig. Efter en stund lugnade han sig nog för att tugga i sig sitt ben han med. Nu ska Kaela få bo inne några dagar, vi vill inte ha några valpar tillverkade genom hundgårdsgallret.