Idag hade jag äntligen ledig tid mitt på dagen, tiden på dygnet som senaste veckan varit enda möjligheten att komma sig ut i lite mer drägliga temperaturer. När jag kommer hem från skolan på eftermiddagen är det redan ner mot -30 och det är för kallt för mig...kring ett på eftermiddagen var det skinande sol och lite över -25 grader till och med! Jag pälsade på mig vansinniga mängder kläder, vill inte frysa nåt mer nu när förkylningen fortfarande följer efter mig, och så gav vi oss av!

Idag fick Mintu gå i singelled och det gjorde han med den äran. Två gånger fick jag upprepa ett kommando mer än en gång, annars svängde han lika snabbt och perfekt som vanligt. Han är verkligen enormt lyhörd och det blir kul att se vad han kan göra med lite mer träning!

Silvas ögon blir nästan lysande när solen står lågt, hon ser lite tokig ut! Söta systrarna skötte sig fint idag bägge två.

Vi körde hemifrån utan nån riktig plan, och så, 3 meter innan en korsning, så bestämde jag mig för att prova lyckan på andra sidan älven, så vi styrde mot Kusån istället för upp på berget. Vi passerade kraftstationen, vilket är lite bökigt för på två ställen måste man gå igenom en vanlig dörr av nät. Som tur är så ryms släden igenom! Här passerar vi över kraftstationen.

Efter lite klurig körning på andra sidan där spåren är  många men förvirrande, så körde vi ut på älven. Där var det riktigt kyligt men vackert!

När vi stannade för lite porträttfotografering var hundarna alla frostiga och isiga. Giela såg ut att tycka att den här utflykten var helt meningslös, hon satt sig på svansen (för att värma rumpan) och blundade mest.

Tack vare en kompis hittade vi ett bra spår upp från älven, och upp i skogen mot spår där vi kör rätt ofta. Där uppe var det varmare och det var skönt! Det började kännas lite småkallt om tårna! Tack vare mamma och pappa hade jag små värmepåsar i skorna, men de värmde bara en stund, antar att de behöver syre kanske? De hjälpte bra (hade varit stelfrusen utan dem) men visade sig passa bäst i vantar kanske? De räddade i alla fall dagens tur för att istället för att börja frysa direkt, så var jag varm i över en timme!

Efter en liten fotopaus i skogen var vi tillbaka på hemtama spår och började leta oss hemåt. Vi var ute i ungefär 2,5 timmar vilket räckte väldigt väl i kylan. Jag måste verkligen skaffa bättre skor inför nästa säsong  (vet preciiis vad jag ska ha!)! När vi nästan var hemma så var Mintu alldeles vit på sidorna, så jag bestämde mig för att trotsa de småkalla fingrarna och fota lite. Då hade vi alltså bara några hundra meter kvar.

Det visade sig att jag underskattade kylan GRAVT! Bilden jag fick blev inte ens rolig, men man ser ju lite vitt..

När vi svängde  in på gården var fingrarna stelfrusna, bara på nån kort minut gick de från kalla till "borta"! De var röda och normala men ingen var hemma...*s* Jag tog loss Silva och Kaela så snabbt som möjligt och sprang in med dem. Försökte sätta händerna på ett element som jag vet är igång, men kände ingenting...blev lite stressad eftersom de andra hundarna stod kvar ute vid släden (även om de brukar stå kvar fint så vet man ju aldrig), så jag gjorde som man inte ska, och stoppade händerna i ljummet vatten. Kände ingenting där heller först, men sen kom känseln tillbaka och jääädrans vad ont det gjorde...betydligt värre än vanligt...Det blir dagens "kom ihåg"!

Händerna vaknade i alla fall till liv och resten av hundarna fick också komma in. Nu ligger alla här och myser och jag ska börja med lite middag. Husse är iväg på äventyr så vi brudar (+Mintu) har kvällen för oss själva!