Idag gjorde vi oss redo för en liten slädtur här hemma i Vittjärv i snön som kom för nån dag sen. Igår kväll körde Yvonne och jag kring 3 mil med barmarksvagnen (Silva, Kaela, Mintu och Rossi var med) och kom hem först kring 01.30...men underbart var det! Yvonne hade dessutom med varm choklad! Vilken lyx! Idag selade vi på hundarna för en liten slädtur med bara mitt lilla gäng, och alla var taggade och sugna!

Silva vill komma ut FÖRST och kan småsura mot sina vänner ibland, även mot sin kära syster som här får en tass i ansiket. Som tur är så är det inga allvarliga surheter.

Jätteskoj att se att Gakkon så taggad och glad igen! För var gång man kör så ser man mer och mer av "gamla" Gakkon som levde för sitt arbete framför släden! Idag fick hon gå i point med Mintu, bakom ledarhundarna, för vi skulle börja och avsluta med en sträcka längs Vittjärvsvägen och småsystrarna håller kanten riktigt fint nu... men det litar jag inte alls på att Gakkon gör. Hon väljer den väg som hon tycker är bäst!

Kloka ledarduon! Silva var en klippa i led idag!

Äntligen på gång! Helt underbart att vara ute men snön täckte sten och grus sämre än jag väntat mig. Efter en stund började dessutom Gakkon att markera lite av sin hälta igen.  Vi körde in efter en liten grusväg där 2 personer och en liten hund promenerat. När vi mötte dem på lite avstånd beslöt jag att vända eftersom Gakkon inte såg helt pigg ut. Jag kommenderade Silva att vända och hon vände så fint...

...enda problemet var att Gakkon stod som en betongsugga i andra led och tittade på människorna och den lilla hunden och ville INTE vända. Lilla Silva hade inte mycket att säga till om där, för Gakkon är betydligt mycket tyngre och minst lika envis. Så jag fick hjälpa dem lite på traven, men tyckte ändå att Silva var duktig som direkt försökte vända spannet på kommando trots att vi hade någonting väldigt spännande framför oss.

På vägen hem körde vi efter Vittjärvsvägen igen och småtjejerna höll kanten så fint. Skönt att det börjar fungera bra (nääästan alltid)! Gakkon haltade smått när vi kom hem men inte mer än att det slutade när hon kom ur spannet. Hon har ju hängöron och om hon haltar så syns det nästan tydligast på öronen - de börjar svänga i fel takt så att säga! =( Nu blir det vila för henne eftersom det tydligen inte bara var en engångsföreteelse. Ännu värre var det med släden...

Vi körde bara 5 km eller nåt sånt, helt ynkligt, men ena belaget fick tydligen rejält med stryk ändå. De har hängt lite löst (alltså den vita plasten hängde löst från metallskenan där den egentligen ska sitta fast) men det brukar ju fungera ändå. Jag hade tänkt mig att den skulle få hänga kvar där tills det kommer mer snö och är dags att byta belag... Nu klövs det på mitten och även skenan fick rejält med stryk... =( Med tanke på att Gakkon haltade och att vi körde så enormt kort, så var det här nästan en slädtur där man började fundera på om den kostade mer än den smakade...men bara nästan!

Men även om släden är trasig så blir man så glad av att pussas med de älskade hundarna. Så den sorgen är redan glömd!

Underbara lilla Silva som är så knasig men en så klok ledarhund! Nu väntar lite plugg, en kvällspromenad och  lite annat smått och gott. För Gakkons del väntar vila och så hoppas vi att problemet inte var värre än så. Ha det gott vänner!