Det finns en bild som jag återkommer till varje höst. En bild som för mig visar både längtan och saknad samtidigt som den alltid får mig att skratta. Imorse hade vi +3 grader bara och på andra håll i kommunen var temperaturen nere nära 0. Även om det är ett tag kvar innan vi ser snö, så tänker jag plocka fram den redan nu - bilden alltså!

Den får känneteckna längtan efter snö, och saknaden efter mina två älskade vänner Jacki och Gakkon, mina två änglahundar. Dessutom ser de ju rätt roliga ut, Gakkon spanar ut på nysnön med längtan i blicken, Jacki ser snarare ut att tänka "åh nej...". Fast i verkligheten älskade hon faktiskt om snö.

Hösten är härlig, en av mina absolut favoritårstider när allting (i en vintertoks värld) startar om och börjar på nytt, men det är också mycket som ska hinnas med... listan med kojbyggen och småfix på slädar mm börjar kännas lång när man ser dagarna försvinna och temperaturen sjunka. Kanske blir kojbygge redan i helgen ändå. Och däck till barmarksvagnen. Och sökande efter mer träull. Å laga mattbromsen på släden. Komplettera med selar...hmm...å ändå är det bara 7 små vänner jag ska ordna det för, inte 20 eller 40 eller 50!

.

Idag verkar bloggen ha varit välbesökt! 70+ besökare per dag är mer än det brukar vara...skoj! Lämna gärna en kråk å berätta vilka ni är - jag blir ju helt nyfiken!

Kvällens dragträning började med att jag med ett glatt och spontant IIIIIII kom ihåg att jag köpt en ny pannlampa samtidigt som jag såg att det började mörkna ute! Äntligen invigning av prylen jag köpte i juni (en tid när pannlampor är totalt värdelösa här uppe)! Den nya pannlampan är en LedLenser H7, samma som jag hade hos Vattenfall hela förra sommaren, så det kändes lite som att återse en gammal vän. Tyvärr verkar jag ha fått ett måndagsexemplar av vän, för ljusstyrkan ändrades inte när man justerade den, och knappen för av och på fungerade inte heller. Batterier i = halvstarkt jämnt ljus. =( Blir att reklamera verkar det som.

Vi tog en kort tur kring travspåret och körde enbart på 1:ans växel, dvs. tempo 6-7 km/h och ett litet styrkepass för hundarna. Tyvärr var vi inte helt ensamma i skogen idag. En mindre flock med paddor hade brett ut sig över vägen och Kaela ville förstås provsmaka på varenda en, eller i alla fall markera att hon hittat den. De syntes väldigt tydligt i bilens Xenon-extraljus... När hon själv upptäckte att paddor faktiskt inte är hundmat alls, så var ändå Silva tvungen att dubbelkolla, två steg längre bak i 7- spannet.

Jag svor mig smått hes faktiskt! Precis så som man inte ska göra... Säsongens tredje höstträning blev precis sådär smått kaotisk som träningen kan bli efter ett träningsuppehåll. De två första svängarna var kanske bara lyckorträffar? Dessutom blir det svårare för hundarna att koncentrera sig när man kör riktigt sakta. Allt roligt man passerar (som paddor) ju så mycket långsammare och hinner locka så mycket mer. Mintu fick också nåt mindre hjärnsläpp och stannade i mörkret för att lyssna på stenar som föll ner i en å...

Vi körde 3 km allt som allt å ökade farten först den sista halvkilometern för att hundarna skulle få jogga ur kropparna lite efter allt statiskt arbete. Nåja, de 5 högersvängarna vi gjorde fungerade ju fint i alla fall.

Normalt sett jobbar vi med att köra IVÄG skrot från vår tomt. Just idag har vi istället jobbat hårt för att hämta hem gamla och lite rostiga saker. Först hämtade vi en ca 30 år gammal Ski-doo Everest 440 (skoter) som Lars köpt i Sörbyn. Den var i fint skick och passar bra till hans projekt!

Sen åkte vi ännu längre bort (med ett annat släp) och hämtade hem barmarksvagnen som jag köpt i Norriån. Känns riktigt bra att ha honom hemma på tomten, och nu börjar sökandet efter nya däck eftersom han har lite punkaproblem för tillfället. Lite annat fix blir det också men det mesta får vänta till nästa sommar då höstens budget redan är maxad pga kojbyggen, kastrationer mm. Nu i höst blir det mest de allra nödvändigaste sakerna för att kunna använda honom i träningen.

Här kommer två bilder på vrålåket - visst är han söt!

Jag gillar verkligen upplägget, sköna säten, rejält lättad, å plats där bak för att spänna fast utrustning och extragrejor. Dessutom ringde Lasse, mannen som skapade honom en gång i tiden för länge sen, till mig när han hört att hans gamla barmarksvagn hittat hit. Från början var det tydligen en gul Renault 5 som ägdes av de som hade Polarmarkens kennel (hade siberian husky och schäfer om jag minns rätt) bara nån kilometer härifrån Vittjärv.

Lasse hade ingen rondell eller sånt utan högg bort det som inte skulle vara kvar med huggyxa eller liknande när bilen blev barmarksvagn. Vindrutan försvann efter att den immat igen och försvårat sikten en höst, men det skapade istället kalldrag och en hel höst med huvudvärk...  Efter många äventyr där flyttade barmarksvagnen vidare till en ny ägare, kom sen tillbaka till Lasse, flyttade till Norriån, och nu är cirkeln nästan sluten när han är tillbaka i Vittjärv, där han en gång bodde. För att hedra hans ursprung så har jag tänkt kalla honom Sigge, eftersom mannen som ägde honom i Vittjärv (Ågärdan eg.) hette just Sigge!

Nu ska hundarna å jag ut på en liten dragtur, men Sigge får stanna hemma med sitt punkterade däck. Temperaturen är kring +10 grader men det har börjat mörkna så smått så vi måste nog packa med reflexvästar och grejs - var packade jag undan dem i våras?

Jag har inte riktigt vågat säga det till någon ännu. Så är det egentligen varje gång. Många blir sura eller ledsna. De flesta vill snabbt byta samtalsämne. Ett litet fåtal förstår och ler lika stort tillbaka. Därför är jag alltid lite försiktig när jag tar upp detta ämne, men nu har minst en vecka gått och det går inte längre att blunda för. Nu är det klart att det inte bara är inbillning - på vägen till jobbet passerar jag flera träd som börjar se gula ut!

Även om dagarna har varit väldigt varma den här veckan så har kvällarna blivit svala. Igår hann det till och med bli svalt före min "sovtid" så hundarna fick en dragrunda på 4 km, den andra för säsongen. Vi växlade lite mellan riktigt sakta och tungt, och travtempo. Även denna gång skötte sig alla oväntat bra! Normala höstar brukar det alltid vara lite hjärnsläpp och lintrassel innan allting faller på plats, men nu känns det nästan som om sommaren aldrig varit. Underbart! Imorgon åker vi antagligen för att hämta hem "nya" barmarksvagnen vilket blir ännu ett lyft när den blir körklar!

Hundarna har haft lite fredagsmys och tuggat märgben. De som är uppvuxna här delar gärna med sig av sina ben till mig och vet att jag ofta kan pillra ut märg de inte kommer åt, osv. Rotax och Nalle är fortfarande lite mer avvaktande och inte helt säkra på att jag inte har tänkt stjäla och tugga i mig allt det goda. Rotax glömmer lätt bort sig och kan lika gärna lägga sig och gosa, för att sen minnas att han ville vakta sitt ben. *s Nalle glömmer INTE sitt ben och vill ogärna lämna det, men med lite lirkande så går det bra ändå. Kaela var precis likadan när hon flyttade in och stelnade direkt till när man närmade sig. Nu tuggar hon avslappnat även när jag sitter nära och stryker henne över huvudet eller tittar på hennes ben.

En del menar att man aldrig ska ta ben från hundar utan alltid låta dem ha sina ben ifred, för att inte störa dem, men vad gör man då om hunden får tag i nåt den verkligen inte får ha? Självklart ska man inte störa hunden konstant, och alla störningar ska ju avslutas med något positivt, men jag tycker själv att det är jätteviktigt att bygga även den tilliten hos sina hundar. Både som en säkerhetsåtgärd, och för att det är en jättebra övning i tillit.

Ibland (oftast i början) använder jag godis och kör byteshandel med hundarna. Dvs, de får en godis mot att jag lånar benet, och sen ger tillbaka benet = dubbel vinst! När hundarna blivit lite mer varma i kläderna så tar jag oftast bort godisarna och vänjer dem helt enkelt vid att jag "lånar" benet ett par sekunder. De lär sig ganska snabbt att det bara är ett lån och släpper villigt medan de ivrigt väntar på att få tillbaka godbiten, och förstår att jag inte vill åt deras grejor. Jag brukar även sitta och gosa lite med dem medan de äter. Nykomlingarna kan lätt stelna till och vara väldigt vaksamma, men de vänjer sig snart och märker att jag inte är något hot. Det gäller att ha lite fingertoppskänsla, varken utmana eller gå för långt så att man måste backa.

Sen kommer ju stunden när benen ska samlas in eller plockas undan. Eftersom hundarna är vana vid att lämna bort sina ben så brukar iaf mina vänner inte bry sig direkt. Matte ger - och matte tar...inte mer med det (nykomlingarna tänker 70 % så...)! De flesta gångerna jag lånar benen av dem så får de ju tillbaka dem direkt - ibland med bonus! Ger man godis eller liknande i utbyte ökar ju samarbetsviljan ytterligare förstås!

Dessutom är det väldigt bra att veta HUR ens hundar reagerar kring godbitar. Mina hundar är ju vana att jag plockar ben och köttstycken rakt ur munnen på dem, och jag vet också själv att ingen av dem skulle bita och jag vet vilka som kan behöva lite tid och planering för att släppa saker, och vilka som bara behöver övertalning eller släpper direkt.

Om man inte varit i den situationen med sin hund förut, så kan det vara rätt läskigt när den plötsligt står med ett halvruttet djur i munnen och morrar djupt ner ifrån halsen. Hur nära vågar man gå? Hur ska man få den att släppa? Allting blir ju ännu svårare av att hunden många gånger tror att ägaren är en konkurrent som vill åt dess fynd, och i hundvärlden spelar det ingen roll vilka vi är, stor som liten, gammal som ung, alla har rätt att försöka försvara sin mat så gott de kan utan att bli bestraffade för det. Ingen hund bestraffar en annan för att den försvarar sin mat, däremot kanske de väljer att ändå stjäla den, men det är ju en helt annan sak... Morrningar kring mat ska aldrig bestraffas av just den anledningen! För en hund är det en helt naturlig och självklart handling! Däremot kan vi jobba på förtroendet mellan oss och skapa en relation där hunden inte känner något behov av att morra och försvara sin mat, så har vi löst problemet på ett mycket bättre och mer civiliserat sätt!

Här kommer Kaela och Silva i alla fall, gonatt!

Den här helgen hade vi äntligen tid att tillsammans ta tag i projektet garage! Steg ett blev att rensa ut sånt som inte ska vara kvar, samt att tömma förrådet som vi sen började riva. Tanken är att själva garage- och mekdelen ska bli större. Jag har även fixat lite inne i hundrummet, som jag tänkt använda mer i vinter. För Gielas skull ska där in värme igen, och förhoppningsvis en frys å lite annat pyssel. Nu är tomten full med skräp som ska iväg åt olika håll - voine voine!

Rotax älskar att kramas

Här är vi inne i hundrummet i garaget. Till vänster ser man kojan som idag fått lite lagning. Nån smart liten jycke (eller några) hade nämligen kissat där, samt dragit in vattenskålar, så de gamla spånskivorna var ofräscha och fick bytas ut. Eftersom det andra förråret rivits bort blev det ny förvaring för skidor å sånt där uppe istället.

Hmmm...hundrummet fullt med - allt möjligt just nu! Hälften ska ut, kvar blir agilityhindren, burarna, däcken, sparken, å så hoppas jag hinna gräva upp en frys att ha ben i, som ska stå där. Elen ska dras om och så ska här in ett element för att hålla värme till tant Giela m.fl

Hänggrejs för halsband, selar, draglinor mm fick det bli i hörnet. Promenadselar å spårgrejor mm som används mest har jag inne, men det var skönt att få ut en del grejor ur huset faktiskt. Eftersom rummet kommer varmhållas i vinter så ska även dragselarna få bo här ute är det tänkt. Tapeterna ser ut som f-n men så får det helt enkelt vara än så länge.

Höstlistan börjar faktiskt kännas lite pressande...men så är det ju vart år å det brukar alltid hinnas med på nåt sätt.

• Barmarksvagnen ska hämtas hem och få nya däck
• Ny vinterbonad koja byggas till Mintu och Nalle
• Mintu och Rotax kastreras före nästa löp förhoppningsvis
• Mattbromsen på släden byggas om
• Hundburen bli klar och komma in i bilen
• Fixa elen och uppvärmning i garagedelen samt ordna utebelysningen hos hundarna
• Köpa träull/halm för vintern
• Köpa frys
• Städa ur alla kojor senare i höst
• Lägga mer trallgolv (men det blir nog först nästa år)
• Laga kojan hos Giela och Rossi

En av nackdelarna med att ha så många hundar är ju allt arbete som blir runt omkring. Eller nackdel är fel ord, det är ju skoj det också, men ibland känner man att man hellre hade haft mer tid att lägga på hundarna än utrustning och hundboende.... =/ Samtidigt måste det fixas å det blir himla bra när allting är gjort. Lägger man tid på rejäla och bra praktiska lösningar så kan man ha mer kvalitetstid med sin vänner sen när allting flyter på i lugn å ro!

 

 Hur många hundar?

En FB-bekant som också sysslar med slädhundar gör jättefina armband som jag spanat in sen ett tag tillbaka. Det jag inte förstod tidigare var att de även har en himla smart funktion! Om man hamnar i ett läge där man behöver snöre kan man helt enkelt montera sönder armbandet och har tillgång till 2+ meter riktigt stark lina. När man kör hundar kan ju mycket tokigt hända, linor som går av, selar som behöver lagas, slädar som behöver spjälkas och knytas ihop... då är det ju supersmart att kunna förena ett snyggt armband med säkerhet! Det kan ju faktiskt förekomma en massa vardagssituationer också där en sån här sak kan vara bra att ha. Kika in här och läs mer!

Efter jobbet idag skyndade jag mig hem och kastade in alla hundar och selar och linor i bilen för avfärd mot Norriån! Där fick vi inte bara se dragträning med supersöta samojeder, utan även bekanta oss med ett helt nytt fordon - kallat Olle! Olle är en fd Renault 5 som byggts om för att vara barmarksvagn till ett gäng hundar. Tyvärr glömde jag att ta nån bild direkt på Olle, men han är i alla fall med på en bild längre ner... ett av däcken hade pyspunka så vi pumpade det fullt och spände sen ut mina 6 hundar för första gången denna höst! Tanken var att känna lite på Olles tyngd eftersom jag var lite rädd att han skulle kännas lite för tung, då de vagnar jag testat tidigare i liknande utförande känts väl så tunga för 6 hundar där inte alla ger allt. Så här såg han ut en gång i tiden...i alla fall!

https://www.google.se/search?q=renault+5&hl=sv&prmd=imvns&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=4soiUKboO8fP4QT4vYGgBQ&sqi=2&ved=0CFwQsAQ&biw=1441&bih=710

Söt va? Förutom däcken så behövde frambromsarna lite kärlek, parkeringsbromsen också, och ev. lite rostfix, men i övrigt kändes allting helt okej. Jag var lite fundersam inför start eftersom hundarna dessutom är så otränade nu, men när vi gled iväg så kände jag snabbt att Olle var väldigt passande för mitt lilla gäng och en förare, de klarade vikten bra å jag behövde inte bromsa så vansinnigt mycket heller. Uppförsbackarna fungerade också bra, och kommer ju att gå ännu bättre när hundarna börjar komma i form. Så här såg vi ut:

Vy från Olle

Vi körde 3 km vilket kändes väldigt lagomt som start. Halva sträckan nästan var en svag uppförsbacke å det kändes bra att få prova sånt också. Pälsklingarna var så glada! =) Sen hann vi surra en massa hund förstås, och det var extra kul att hinna prata lite mer med nån som har många samojeder och faktiskt använder dem aktivt som slädhundar - jättekul! Olle fick jag lämna på plats eftersom han inte rymdes i Caddyn, men vi ska hämta hit honom så snabbt som möjligt - det blev ett Olleköp! =)

Giela väntade i bilen medan vi körde och var kanske lika nöjd det med. Då kunde hon spana på söta samojeder istället för att dregla och börja flåsa. Dessutom känns det riktigt bra att ännu en gång ha bilen full med grejor! Linor, selar, karbiner och extragrejor huller om buller... nu är det snart höst i luften! =)

Grannarna måste tro man är tokig! Efter en rolig middag och bio med min vän Emma (Batman IGEN!) i Luleå så kom jag nyss hem och gick ut för att mata hundarn och rensa hundgårdarna lite snabbt. Så - det blev bajsplockning med skopa och hjälpmedel iklädd dagens kontorsoutfit, dvs. knälång tight svart kjol med liten slits, ljusbruna nylonstrumpbyxor, svarta små moccaaktiga skor, tight långärmad topp i marinblått, guldhalsband och en brunaktig sidenscarf. Scarfen har i alla fall tassar och en hund på sig - så helt fel ute var jag inte!

Om jag går in i hundgården för att mata eller städa så går det faktiskt bra att ha nylonstrumpor och annat känsligt material på sig. Hundarna är glada men hoppar inte om jag ber dem låta bli, och beter sig rätt fint oftast. Skulle jag däremot försökte gå in med koppel för att t.ex sätta in alla hundar i bilen så blir det betytdligt vildare och galnare... Då får strumpbyxor och sidenscarfar INTE följa med!