Kvällen har vi ägnat till ännu en 12-spannstur. Kjolen, nylonstrumporna och den rosa kavajen fick åka av efter jobbet till förmån för kängor, vandrarbyxor, varselvinterjacka, keps och vantar. Idag hade vi dessutom inte bara två utan tre barn som barlast! Vi körde 8 km som förra gången och värsta backen mot Gruvberget var tung även idag, men när vi vuxna (och lite tyngre) lättade våra rumpor så gick det bra ändå.

Rotax och Nalle, jobbarkompisar

Sa du nåt matte?

Allt flöt på fint tills vi vara bara ett par meter från "hemma". Plötsligt befanns sig en igelkott framme hos ledarhundarna och Marco hann suga tag i den och ruska den rejält innan vi såg den. Jag rusade fram (när hjärnan kopplat rätt) och hade som tur var redan vantar på mig och kunde lyfta ner igelkotten i diket och leda hundarna vidare, men några droppar blod hade redan hunnit komma.

Jag tänkte först att det var igelkotten som blivit skadad, men så var nog inte fallet. När hundarna selats av och stängts in så tittade vi till den och den såg hel ut men hade blod på några av taggarna längst ut, så blodet var nog helt enkelt från Marcos mun. Nåja, slutet gott (i alla fall såg det så ut) för alla inblandade. 

Hundarna har fått en kort nedvarvningspromenad och verkade riktigt nöjda och sover nog gott ute i sina kojor. Jag tänker sova precis lika gott i sängen. Imorgon bitti åker finkläderna på igen!

I sommar har jag varit lat. Istället för att tina mat i hink och bära ut och fixa har jag oftast bara burit ut en kasse med torrfoder och lastat upp varsin portion åt hundarna på plats, eller kastat ut allting i hundgårdarna så att de har fått söka. Den 1:a september åkte nu hinken fram igen och vi börjar vara tillbaka i vinterrutinerna med färskfoder+torrfoder+vatten i hinken morgon och kväll.

Än så länge är andelen vatten inte så stor, eftersom de ännu har tillgång till vattenskålarna dygnet runt. När det fryser ute så plockar jag undan vattenskålarna som annars bara fryser till isklumpar, och så får de sitt dagliga behov av vatten i maten morgon och kväll. Eftersom det är hårt arbetande hundar (nåja, vissa dagar i alla fall) så får de mer vatten än de normalt sett skulle dricka och pinkar också betydligt mer än de normalt sett skulle pinka förstås. För att kunna arbeta bra behöver kroppen rejäla mängder vätska (men som alltid - lagom är bäst - det kan även bli för mycket av det goda).

Så här ser vår matrutin ut just nu. Rotax skriker rakt in i högtalaren så han hörs nog mer än vad man upplever när man är på plats, men pratar gör han ju i alla fall gärna...han snackar för hela gänget och lite till!

Efter maten var det dags för veckans kloklippning. Jag försöker att klippa en gång i veckan men ibland hinner det kanske gå två. För ordningens skull filmade jag det här också, och det blev lite gulligt att se alla reaktioner - glöm inte att ha igång ljudet! Det hörs en massa söta nospuffar och nosningar. Rossi, Rotax och Kaela har alltid bråttom att bli kloklippta och vill helst ligga ner. Nalle tycker också om att ligga ner men är lite mer fundersam. Rotax, Kaela och Nalle fick en egen liten film:

Sen gick vi över till Silva, Giela och Mintu. De tycker mer om att stå upp när jag klipper klorna så då gör vi förstås så för enkelhetens skull. Mintu är lite fundersam ibland och behöver vissa gånger lite övertalning, som just idag (dagens övertalning = Frolic) för att vilja vara med.

Visst var det gulliga nosljud här och var? Nu har hundgårdsdörren svetsats och rostskyddats och återmonterats på sin plats, så snart får hundarna tillgång till hela ytan igen. Att bo 7 stycken i två hundgårdar har i alla fall fungerat fint och alla verkar nöjda och glada efter gårdagens rejäla (med "tidigt på säsongen"-mått mätt) dragtur. En annan rolig sak är att Nalle och Rotax verkar ha hittat varandra och trivs fint ihop nu, efter att ha känts aningen osäkra kring varandra ända sen Rotax flyttade in. Nu vilar de tillsammans på kojtaken och verkar helt avslappnade tillsammans - skönt! *peppar peppar*

Äntligen! Idag styrde vi ihop säongens första storspannsträning för både mitt å Yvonnes gäng. Vi har kört mindre spann på varsitt håll i ett par veckor - men nu var alla 12 vuxna hundarna samlade igen! =) Giela fick också följa så jag hade 7 med mig. Selar, linor, jag och pannlampa mm var inte riktigt i ordning innan vi åkte så det kändes verkligen som premiär på riktigt. Dessutom fick vi inviga den fina buren/gallret som Lars svetsat till min bil! Fungerade suveränt!

Visst är de söta? Här har de precis fått syn på barmarksvagnen och pressar sig mot dörrarna, men de har hela ytan in i skåpet eftersom buren bara har baksida och tak för att ge hundarna maximalt med plats. Mellanväggen är uttagbar men kommer nog att få sitt i för det mesta, för enkelhetens skull (hellre plocka ut och sela 4 än 7 på en gång!). Yvonnes hundar gick i led och främre hälften, och mitt gäng gick bak. Dessutom följde två av Yvonnes barn med som hjälpredor.

Första biten måste vi köra efter en mindre asfaltväg för att komma till grusvägarna. Så här mycket hus och grejs brukar vi ju sällan träna bland annars (jag å mina jyckar alltså) när alla är med. Vi passerade till och med järnvägen och en övergång med bommar.

Rossi och Nalle pausar

Kaela och Rotax

Innan vi startade klättringen upp på Gruvberget fick hundarna en liten vätskepaus - väl behövligt! Att dra en vällastad vagn är tungt jobb för halvt otränade hösthuskies! Vägen upp mot Gruvberget är brant och består av branta backar och riktigt branta backar. Ibland agerade Yvonne hare till hundarna för att lätta lite på lasten, det krävs rejäla backar för att en människa ska springa förbi ett hundspann!

Stänkskärmarna hade trillat av den förra säsongen, så vi upplevde lite mer skvättande bajs än tidigare. Dessutom hann min sittplats kapsejsa en gång men det var snabbt lagat igen. Lite äventyr SKA det vara att barmarksträna! När vi börjat fundera på att vända efter ca 4 km började det dessutom duggregna vilket gjorde oss blöta och hundarna leriga. Bara att tända pannlampan och hålla låta bli att tänka på vattendropparna som runnit in genom byxorna och var på väg nerför benen. Jag hade tänkt ta regnkläder men trodde inte att det skulle hinna börja regn på oss... =/

Vi kom hem blöta, smutsiga, inte så kalla, men ändå riktigt glada - precis som det ska vara alltså! Hundarna verkade riktigt nöjda de med, och med den nya rejäla bilburen så var det enkelt att promenera av hundarna här hemma i lugn och ro i två grupper. Kanon! Nu ikväll sover alla 7 tillsammans i de två äldre hundgårdarna. Den nyaste hundgården är nämligen utan dörr efter att dörren varit iväg på svetsning och lagning, och förhoppningsvis ska den monteras tillbaka imorgon. Tidigare var den lagad med silvertejp...Silvertejp må vara riktigt bra till mycket, men jag avskyr silvertejpslagningar annat än temporärt, så det känns skönt att slippa. Nu - gonatt!

...är ofta Silva. Silva tycker om att leka med alla sina kompisar, och det ska helst vara hårda och tuffa lekar med jakt och brottning. Ibland brukar Silva och jag leka och hon hugger mig i armarna (men med viss försiktigthet förstås) och morrar och har sig. Om jag själv också morrar blir hon ännu tokigare och kan knappt hejda sig.

Att leka och brottas med sin hund är jättebra på många sätt! I leken finns förtroende, tillit, närhet och skratt. För att våga leka måste man känna varandra, en del hundar vill känna någon väldigt väl och har stort behov av att känna tillit innan de vågar brottas ihop. En del kan tycka att det är läskigt att leka så här med en människa, eftersom de inte vant sig. Några av mina hundar tycker att det är lite konstigt å kommer och lägger sig framför mig istället med magen i vädret och vill mysa och bli kliade, istället. Rossi t.ex har svårt att släppa loss.

En del hundar gillar att leka hårt, man kan ta rejäla tag i det man får tag i och knuffa och brottass rätt hårt. Oftast får man börjar lite försiktigt och kanske bara göra lekinviter genom att gå ner på alla fyra och börja ner framkroppen (som hundar brukar göra). Man kan även slå med "tassarna" i marken, putta lite i sidan kanske, och se vilken reaktion man får. Oftast behöver hunden vara lite "uppvärmd" innan den uppskattar de vildaste lekarna, och vissa hundar gör det aldrig. På så sätt är lek även bra tränig för oss att läsa av våra hundar och förstå hur just de vill leka. En del hundar tycker det är jättekul när man försöker ta deras ben, andra går igång rejält när man låtsas försöka ta tag om deras nosparti.

En annan viktig del i vilka lekar, vare sig man kampar eller brottas eller annat, är att man naturligt får träna in ett "slut". Jag brukar ställa mig upp raklång och be hundarna sitta ner. I videon nedanför hade Silva tydligen helt glömt "sitt" och ser ut som ett ufo, men som synes så reagerar hon iaf på min kroppshållning och vet att leken är slut. Sen kan man gärna varva mellan lek och "sitt" lite lagomt för att få det befäst och bygga mer tillit i ens eget kroppspråk så att hunden förstår ännu bättre vad vi vill. Slutet på leken ska man förstås lära in på ett roligt sätt, oftast räcker det att bara bli passiv och vänta ut hunden innan man berömma eller be den sitta, så förstår de rätt snabbt vad det betyder. Här är lite Silvalek, och efter en stund så hänger Rotax och Kaela också på, men leker med varandra istället.

Nu ska hundarna och jag åka iväg till Yvonne i Sävast och spänna ut 11-12 hundar framför träningsvagnen Hardy - årets första träning med storspann! Längtar!

Sista veckorna har vi varit med i en Facebook-grupp som heter "Trick challenge". Varje månad väljs 1-2 trick ut och sen får alla lägga upp videos från sin träning och få tips och råd om de vill. Jag har alltid gillat att träna tricks med hundarna men nu när de är så många så går det lite i våger hur mycket vi hinner med. Vi har inte varit med på alla trick hittills eftersom det kom nya trick mycket snabbare i början, men här ovan syns Rotax början till "bubbla".

Både Gakkon, Jacki och Silva kan/kunde bubbla under vattnet. Jacki och Gakkon kunde göra det på kommando, Silva har inte fått nåt kommando ännu. Glad i hågen tänkte jag att det borde vara lika enkelt att lära Rotax, men istället för att bubbla så höll han bara andan och rotade runt i vattnet som den lilla buffel han är. Fick ett bra tips om att använda nostarget istället! Dvs. inte släppa något gott i vattnet utan lära honom att röra toppen på en stav (t.ex. targetstaven jag har på ena klickern) med nosen, och sen föra ner den under vattnet successivt. Blir kul att se hur han gör då!

Rossi fick vara med på "skäms" och har kommit ganska långt. Hon bjuder på beteenden (sätter tassen mot nosen) både när hon står, ligger eller ligger på rygg, och det är bra gjort för att vara hon - hon har ju faktiskt generaliserat själv! Vi ska finslipa lite till för att få beteendet ännu "renare" och sen hitta på ett kommando. Det luriga med Rossi är att hon är så känslig för min röst, så det kan inte vara något som låter det minska barskt. Kanske ett jätteglatt "Men Rossi - vad har du GJORT???"

Om ni undrar över nosen som flashar förbi ibland så är det Giela...hon ville också vara med på ett hörn förstås!

Idag har jag jobbat länge för att ta igen lite på flexsaldot, och hundarna fick nöja sig med godissök tillsammans ute i hundgårdarna. Just nu är nämligen bilen "off limits" för dem eftersom min underbara älskling svetsat klart deras bur! Den står nu bak i bilen men ska få torka lite till (färgen alltså) innan mina håriga vänner släpps in. Det blev kanonbra! Gallertak och galler bakåt, och två luckor. Mellan luckorna kan man sätta in en mellanvägg av galler om man vill. Förhoppningsvis ger detta oss chans att vädra mer, samt vettigt med plats till alal vännerna. Bild kommer snart...när dagsljuset och jag är synkade!

Nu är Giela här inne och underhåller oss, vad sägs om tantens sång? Nu är det mindre än 2 veckor till hennes 12-årsdag så hon kanske försöker tala om vilka presenter hon helst vill ha? När hon kom in efter middagen var hon jätteivrig och ville knappt stå still - så mycket att berätta om tydligen!

Imorgon är veckans sista arbetsdag och sen kommer en helg som jag hoppas ska innehålla barmarksträning med 11- eller 12-spann, sökträning i skogen, persomspår, att elen inne i hundarnas del av garaget kan fixas, och att bilburen ska invigas förstås!

Imorse när jag hostade mig upp ur soffan möttes jag av denna söta syn utanför köksfönstret. Rotax, Kaela och Silva gillar att mysa tillsammans. =) Efter frukosten fick Rotax komma in istället. Jag fick en otäck huvudvärk under eftermiddagen och har mest legat och blundat och försökt sova, men Rotax tog till sina vanliga handfasta lösningar på allting och försökte lägga sig ovanpå mig i soffan så att jag knappt kunde andas istället. Han är en riktig gosegris!

Helgens planer ser plötsligt rätt annorlunda ut. Det som skulle ha varit hundträning i skogen och byggande av en ny koja till killarna får bli något lugnare än så i väntan på att förkylningen ska ge sig av. Som tur är borde ju minusgraderna vara en bra bit bort, men det är betydligt mer än kojan som ska fixas. Helst hade jag ju velat ha en fungerande frys ute i garaget när benen från älgjakten börjar trilla in. mm. mm...  

Jag har träffat på en ny förkylning och intagit soffläge, för andra gången på lite mer än en månad. =/ Eländigt är vad det är! Riktigt less på snytpapper och tjocka huvuden, men det är ju som det är... Giela och Rossi är inne med mig och myser. Rossi ligger i soffan ibland men om hon inte somnar och slocknar så känner hon oftast att hon måste gå ner efter en liten stund. Hon är en sån känslig liten själ lilla Rossi. Giela ligger oftast ute i köket ute kommer bra hit om hon vill gå ut eller tigga mat.

Ute regnade det helt fruktansvärt igår kväll och när jag smög ut med hundarnas kvällmat under ett paraply såg hundgårdarna först helt öde ut. Inga nosar i kojöppningarna - bara svarta hål! Precis när jag börjat undra om hundarna rymt, eller om den där vita bussen som tydligen sammankopplats med hundstölder hade varit hit (huga!) så kom 5 motvilliga små huskies utkrypande. Eller...egentligen bara två...Rotax och Kaela fick sin mat ute eftersom de kom ut, Silva fick sin i kojöppningen och Mintu och Nalle åt i sitt vindskydd utan att ens resa sig upp. Alla verkade vara överens om att detta regn var rätt äckligt!

Nyss fick hundarna lite morot som eftermiddagssnacks mitt i allt det tråkiga. Nästan alla älskar detta tilltugg, Giela och Rossi åt här inne med god aptit. Mintu blev så här glad när han såg vad som var på G!

Sen tuggade han noggrant...

Rotax är nog den enda som inte är så van vid att äta morot. Tidigare när han fått morot har jag ett svagt minne av att han alltid varit sist med att bli klar. Idag tyckte han tydligen att det var rätt äckligt...å små systrarna stod förstås redo att kasta sig över det han kanske skulle lämna...

På äkta Rotax-manér valde han att kissa en skvätt för att markera måltidens slut och gick sen iväg medan Silva kastade sig över moroten och sprang iväg med sin skatt! Yay! Sötaste morotsätaren är ändå Rossi, titta hur hårt hon håller i moroten med sina små runda tassar! =)

Nu ska jag snora vidare, och försöka att få huvudet att kännas ett par kilo lättare. Vore riktigt skönt faktiskt. Känner inte riktigt att jag har tid att vara sjuk nu när hösten kommit igång, men det får bli mental problemlösning istället. Funderade just på hur Mintu och Nalles vinterbonade koja ska se ut och lösas. Känner jag mig själv rätt så blir det ännu ett stort och tungt och otympligt bygge med sjukt mycket skruv...men rejält å varmt för hundarna förhoppningsvis.

Idag när vi kom hem från jobbet såg det ut så här i hundgården.

Ser ni Silvas lilla rumpa? Hålet börjar vara rätt djupt nu men som tur är verkar de inte vara på väg utåt, utan bara neråt. Idag var det svalt nog för att kvällens dragtur skulle kunna ske i fullt dagsljus! Härligt! Vi körde 4 km i medeltempo och alla trummade på fint och rutinerna satt hyfsat bra. Dessutom fick vi väldigt vackert väder på vår lilla tur!

Efter gick jag en kort promenad med alla hundarna i koppel och konstaterade snabbt att vi var mer än lovligt färgglada. Då har jag ju också fått smeknamnet "Påskpyntet" av min sambo pga min ibland väldigt färgglada hundträningsklädsel!