Under helgen åkte jag och hundarna en snabbis till Blaiken för att träffa pappas båda bröder med familj, som kommit upp på besök. Jätteskoj att träffa dem för det blir inte så ofta tyvärr. Blaiken visade sig dessutom från en av sina bästa sidor med bra väder, men tyvärr rätt mycket "sviarn", dvs. småinsekter som bits!

Vi spanade förstås in några av sevärdheterna i Storuman. Eftersom jag tidigare jobbat på turistbyrån så har jag ju bra koll på dem! Här är vi uppe på Utsikten, längst upp efter Björn Ferrys väg, och utsikten härifrån är 7-10 mil nånting en klar dag som denna. I mitten av bilden vir horisonten ser man ett avlångt berg med ett stup på ena sidan (grått), det är Kyrkberget, nära Blaiken.

En annan är utsikten från själva Kyrkberget. Vitfläckiga fjäll i horisonte(längre till höger) n och underbara vidder. Byn nedanför stupet heter just Kyrkberg.

Min tuffa kusin Karin badade även... själv stod jag över, mest pga förkylningen faktiskt. Den har inte riktigt gett med sig ännu och jag vill inte ge den mer fördelar!

I lördags kväll åkte pappa och jag ut till holmen med alla hundarna. Jag hade egentligen täntk ta barmarkspremiären under helgen men det var lite för varmt.

Här uppe stod Rossi under hela resan. Nja ibland satt hon istället. Det är nog inte riktigt meningen att man ska stå där medan båten kör, men Rossi tycker att det är skoj och den lilla motorn är ju inte så stark. När vi närmade oss holmen så krängde båten till, och för första gången hann Rossi inte parera utan ramlade i vattnet. Hon är långifrån den första hunden som ramlar ifrån denna båt... men hon är nog den som haft mest publik! De andra blev genast jättenyfikna och sprang längst bak i båten för att se henne simma där bakom medan vi stannade båten. Pappa drog upp en blöt liten Rossi som inte såg helt nöjd ut över sin simtur.

Badkrukan Silva gnällde och skällde och småskrek när de andra vadade över till den mindre ön i ca 30 cm vatten. Hon vååågade inte följa med men ville så gärna! Att pappa och jag fanns kvar på hennes sida spelade ingen roll - hon ville ju våga gå dit de andra var och ha lika roligt som de såg ut att ha!

Efter MYCKET skrik och laddande av mod så sprang syster Kaela förbi så  nära att Silva vågade följa henne. När Kaela sprang ifrån henne gick Rossi vid hennes sida istället, och även om hon såg rätt obekväm ut så vågade hon gå genom vattnet! Yay! Efter det sprang hon över flera gånger.

Blöta huskies - kolla minerna!

När vi åkte hem hade solen börjat sin väg neråt, och alla hundarna var nöjda och glada....och rätt blöta. Efter lunch på söndagen var det dags för oss att säga hejdå för denna gång och åka hemåt. Bland alla fina presenter vi fick med oss hem fanns t.ex en T-shirt från Iditarod! Min ena faster har en kompis som brukar jobba som funktionär där, så hon fixade en T-shirt till mig. =)

Väl hemma igen har ett nytt grävprojekt dragit igång i mittersta hundgården. En av mina mindre hundar ryms utan bekymmer i gropen som den ser ut nu. Återstår att se om de tänkt gräva den djupare, eller gräva igen den...allt kan hända med huskies och jord!

Igår försökte Rossi som vanligt dra in vattenskålen i en av kojorna men denna gång gick hon tydligen bet och valde att ställa den så här fint i öppningen istället....*s* Tokiga lilla hund! Hundgården där hon och Giela normalt sett bor har en skål som inte går att flytta på - mycket välbehövligt!

Nu under kvällen hade jag hoppats kunna börja barmarksträna, men det var 23 grader varmt idag och alldeles för varmt även nu. Det får vi skjuta på framtiden... en bra nyhet är i alla fall att jag eventuellt har hittat en passande barmarksvagn att köpa! Förhoppningsvis ska jag provköra den senare i veckan. Istället för drag fick hundarna söka korv och göra lite tricks efter att alla fått sina klor klippta. Motivationen var HÖG! Korv är tusen gånger godare än Frolic å sånt...å köttbitar är ännu bättre! Jag försöker träna mig själv på att alltid ha frusen korv eller fruset kött i frysen till hundarna. Om man delar korven i lagoma småbitar och sen fryser in allt i en påse så kan man hacka loss lite inför varje träning - godare än hundgodis och antagligen även nyttigare även om där kan finnas lök.

För ett tag sen fick jag en fråga om kapell till slädar. Jag sydde ju själv ett lite större kapell till Björkissläden för 1,5 år sen ungefär och det var mycket jobb! Jag blev nöjd emd resultatet på nästan alla sätt, men det låg väldigt många timmar och mycket material bakom. Det hade nog varit billigare att beställa nytt från nån som syr många, och då hade man även kunnat ha rejälare tyg som säkert hållit för ännu mer (en vanlig symaskin klarar ju inte hur tjockt tyg som helst)...men å andra sidan var det kul att göra (säger jag nu, då hade jag mest bara sjukt ont i ryggen)!

Om man har en mindre släde och mest vill ha slädsäck för att få med sig lite kläder, kanske fika, å annat smått å gott, så går det att göra allting mycket enklare! För några år sen sydde min mamma en enkel men mycket smart liten slädsäck till min lilla släde. Det tog bara ett par timmar att göra och hon sydde den av delar vi hade hemma. Tyget tror jag är poplin? Denna lilla slädsäck fäster man på släden med 6 små spännband, som förstås kan kapas av till precis rätt längd. Den består egentligen av en stor säck som man kan dra ihop (beroende på hur mycket som packats i den) och ett lock över (också justerbart till packningen) som ger lite stadga och även innehåller ett sittunderlag.

Sett från sidan ser det ut som en triangel ungefär. Nu monterade jag lite slarvigt i den här filmen, man kan spänna upp den bättre så att den sitter snyggare förstås. Så, här har ni ett enkelt sätt att sy en användbar och anpassningsbar slädsäck för dagsturer och små äventyr. Medan jag filmade så åskade det rejält så lilla Rossi ser lite fundersam ut i hundgården, om ni undrar varför det smyger omkring en småskraj gul hund i periferin... så greppa symaskinerna och sy!!!

Igår åkte jag in till stan med Rossi och Giela för promenad. När Giela flyttade in hos mig för 10,5 år sen var hon rädd för många saker, bland annat hade hon väldigt svårt att vistas i stan och stressade upp sig mycket. Efter ett år ungefär flyttade vi till Östersund och promenaderna in till centrum hade hon svårt för och blev nästan okontaktbar. Detta gick ändå över ganska snabbt, och nu älskar Giela att promenera i stan och lukta på alla fläckar. I valet mellan skogspromenad eller stadspromenad så väljer hon nog STAD i dagsläget faktiskt! Å andra sidan blir det ju lätt så när man bor på vischan, att hundarna tycker att stan är mer spännande.

Rossi har aldrig bott i stan egentligen, och hon har rätt svårt för alla bilar och allt som rör sig. Det blir liksom "för mycket" för hennes schäferhjärna. Eftersom hon aldrig kommer att bo i stan igen, så har vi inte tränat så hårt på detta heller, men nån gång ibland brukar hon få följa med in på en lite lugnare stadspromenad. Igår gick vi mest nere vid vattnet och undvek de mest folk- och händelserika stråken. Rossi skötte sig fint, men stressade upp sig lite när vi närmare oss Kungsbron som vi skulle passera under, och på lite andra ställen med många synintryck. Hon skällde ut en joggare lite halvhjärtat (men det förstår jag nästan, i 25 graders värme var han helt naken förutom röda shorts och röd toppluva!?!?!) men brydde sig inte om hundarna vi mötte. En annan bra sak var att hon avreagerade betydligt snabbare än vanligt och att stressen lade sig ganska snabbt även när den blivit stark, t.ex när vi mötte en ung kille på skateboard - det utlöste direkt beteendet FLYKT hos den stackars kopplade hunden. Kändes jättebra att hon visade att hon nu kunde hantera sin egen stress istället för att bara lagra och bygga på den.

Gallerbron under Kungsbron var också lite läskig. Hon gick utan att tveka men gjorde fötterna jättestora och spände benen hårt.

Idag har jag gjort nåt oväntat - anlagt en odling! Jordgubbar, smultron, allåkerbär, rosmarin, libsticka, basilika, citronmeliss, oregano, gräslök, persilja, koriander och kanske nåt mer jag glömt... vi får se om dessa små vänner vill leva i odlingsbänkarna eller inte. Jag är inte känd för gröna fingrar direkt. Innan kryddväxterna kom ner i jorden fick de även lite extra gödning när Giela morgonpinkade rakt över den lilla kartongen där de spenderade natten.  Yay...

Medan jag fixade med det låg hundarna och tuggade märgben. Idag fuskade jag inte utan satte fyra hundar på kätting och lät de andra 3 få varsin hundgård, så att alla kunde äta ifred i lugn och ro, samtidigt som jag kunde jorda ner mig utan att behöva ha ögon i nacken.

Mintu och de andra killarna fäller fortfarande... Nalle och Rotax började egentligen långt tidigare så Mintu har gjorde en superfällning - han har gått ikapp och förbi! Nu ser han rätt eländig ut med sin taniga lilla kropp, men ansiktet är vackert som alltid.

Jag fick tips om en rolig Facebook-grupp som heter "Trick Challenge". Tanken är att ett nytt trick bestämt varje månad (eller hur ofta det nu var) och så kan alla hjälpas åt att lägga in videos på framgångarna, fråga om tips osv. Det handlar alltså om tricks man kan lära sin jycke!

http://www.facebook.com/home.php?pinned_fbid=262990717150523&sk=nf#!/groups/396381247088860/

Den här sommaren ha vi tränat enormt lite tricks... så det kändes som att det var dags att prova igen! Det aktuella trickset är dessutom "tassen över nosen, se ut som att man skäms" vilket var lite roligt med tanke på att det är nåt jag tänkt lära flera hundar men aldrig lyckats med. Minns att jag tänkte lära Jacki det redan för 17 år sen! FAIL!

Rotax fick bli dagens testhund och vi provade både att jag blåste på nosen, och att sätta dit en stor tejpbit (stor krävdes eftersom den billiga tejpen vägrade fastna på hunden och föll av direkt). Rotax var rätt cool, lite FÖR cool, och fattade inte varför det blåste eller vad en tejpbit på näsan egentligen gjorde. Vi fick till kanske 10 lyckade försök med hjälp (dvs. blås eller tejpbit), men jag tror inte att han riktigt förstod vad jag klickade för. Det hade nog funkat bättre med bättre tejp som inte ramlade loss hela tiden av sig självt. Dessutom är ju Rotax inte så van vid den här typen av träning, och det märktes att han blev trött väldigt snabbt. När Rotax blir trött syns det snabbt på hans öron... ju längre ner de hänger - desto tröttare hund!

Nya tag en annan dag!

I min bekantskapskrets har ALLA skaffat valp senaste året. I mitt träningsgäng så är det minst 7 valpar som tillkommit sista halvåret...säkert nån fler jag glömt! En av dem är söta lilla Trolla:

Idag åkte vi ut för att köra sök och spår, men luften var varm och kletig. =/ Rossi var den enda som fick köra sök av mina hundar, just för att kletig värme brukar påverka dem rätt mycket, och hon vimsade lite hit och dit men fick en kort och förenklad version att jobba med. Silva vågade jag inte testa med i den här värmen, hon är nog lurig när hon är PIGG å inte blir det bättre när hjärnan blir bli överhettad.

Alla utom Rossi fick alltså spåra istället, 4-500 m nånting och i spåret fanns massvis med blåbär och hjortron..mums! Jag var lite rädd att alla skulle stanna och äta men det var bara en enda hund som gjorde det...vem tror ni? Silva förstås...

En annan väldigt söt sak vi fick se idag var Corgin Vattuskräcken som satt vackert! Inte varje dag man ser en hund med den kroppskonstruktionen som sitter vackert som  en liten staty! En riktigt cool hund!

Värmen gjorde att jag inte kunde ha bilen stängd så Silva, Rotax och Kaela fick sitta på stake-out i skogen bredvid bilen eftersom de inte rymdes i buren där bak. Längtar verkligen tills husse svetsat nya bilburen färdig - längtar massvis!

Under dagen var jag lite rädd att allt knatande i skogen skulle ge förkylningen ny kraft men än så länge känner jag mig stark! Imorgon blir det promenad på stan med nån fyrbent vän, och kanske sällskap om vi har tur. Ser ut som att det ska bli riktigt varmt, så det kändes bra att vi hann ut och spåra idag.

Just när det börjar vara varmt och kladdigt ute så slår det snart om till augusti... dvs...höstträningen ska börja planeras snart. Eftersom vi har spåret att sysselsätta oss med tänker jag inte ha nån brådska igång i år. Det finns ändå gott om tid att få igång konditionen innan snön och framför allt skoterlederna kommer. Tyvärr verkar det inte som om träningsvagnen hinner bli kvar den här hösten, så vi får nog köra på enligt tidigare säsonger...men det fungerar ju bra det med! Ojojoj...hjärtat slår allt några extravolter när man låter sig själv tänka på det, höstmörker, kall hög luft, och ivriga skrikande hundar... yay!

Idag var det äntligen dags efter lång väntan. Vi var några stycken, 13 hundar tror jag, som träffades på hundkapplöpningsbanan i Älvsbyn klockan 11 imorse för att testa hundarna på banan. Vi började med gott fika där inne och en liten teorigenomgång, med information kring sporten och vad vi skulle göra under dagen.

När det var dags att testa första gången fick hundarna springa ensamma längs raksträckan på ena sidan, efter "släpharen", en sudd av tyg o grejs som dras i ett snöre efter raksträckan så att hundarna lockas att jaga den. Giela var först ut av alla hundarna. Först taggade hon igång på trasan som åkte iväg och rusade efter den i säkert 90% av maxfart.

Sen kom hon ikapp den och såg att den inte levde. Nästa gång skuttade hon ett par steg men struntade i den sen. Så lätt lurar man inte en sibbetant heller!

Rossi var hund nr 2 i mitt gäng. Rossi är ju erkänt töntig och väldigt feg. Därför var det kanske ingen stor överraskning att det gick som det gick...

Där vände Rossi och sen vågade hon inte springa efter mer... var fram och nosade på trasan när den låg still men såg mest förvirrad ut. Att göra saker SJÄLV som man inte riktigt förstår, DET är läskigt.... Å när det väl blivit läskigt så är det svårt att komma ifrån de negativa tankarna. Vi lade försök nr 2 på hyllan och nöjde oss med att Rossi fått hälsa på en ny person och fått lite gos.

Mintu-time!

Mintu tyckte snabbt att det var superskoj och sprang vad han kunde med sin pälslösa kropp (urfällda dvs.). Han skrek och hoppade efter första försöket och ville genast jaga mer trasselsudd igen! Superskoj!

Nalle fattade också direkt och såg ut att vara snabbast av huskisarna på rakan. Rotax fortsatte med de andra killarnas inställning - fullt ös - medvetslös! Han apporterade även trasan och var SÅ stolt när han kom med den (och snöret vilket ju kan innebära en viss risk)...

Kaela var en liten aning tveksam men sprang ändå fint båda gångerna. Hon och Rossi har ju sina likheter, även om Kaela är tusen gånger mer normal. Vi avslutade med Silva och den lilla tokan tog några ärevarv och sprang lite extra för att spana in arrangörerna förstås...hmm... Sen var det basenjidags!

Spana in var baktassarna är!

När alla som ville hade fått testa släpharen fick de som hade lust även prova motorharen. Det är en liknande trasa som dras med en motor längs banans inre "stängsel" och kan köras via fjärrkontroll. Eftersom Rossi fegat ur totalt så fick hon aldrig chansen att vara med där. Med stöd av andra kanske hon hade vågat, men samtidigt kanske hon hade kunnat sabotera lite för de andra. Istället fick Mintu, Nalle och Giela köra. Tanten var med mest för ordningens skull. Mina snälla vänner hjälpte till att hålla hundarna i starten, och när haren passerat så släppte vi alla 3 samtidigt.

Mintu tog täten tätt följd av Nalle och de var nog hyfsat jämnsnabba även om Mintu fick sekunden snabbare tid. Giela stannade efter 1/3 av banan och strosade lite istället... så får man kanske göra om man snart fyller 12 och har genomskådat grejen med att jaga plast och tyg....*s* Kul att se killarna i alla fall! Mintu stod och skrek rakt ut när vi väntade på vår tur och motorharen passerade på banan....riktigt taggad!

Sen var det dags för de 3 sista hjältarna, Rotax, Silva och Kaela.

Alla 3 satte av i fin fart med Rotax i täten. På bilden nedanför ser man haren framför Rotax, dvs. en motor med drivning uppe på relingen och en trasselsudd som släpas fram på marken.

När alla 3 passerat första kurvan hände nåt oväntat...Silva tvärstannade och vände! Hon är ju inte alls så tuff som hon vill verka alla gånger, och kanske tyckte hon att jag hamnade lite långt bort (även om hon aaaaldrig nånsin (!) skulle erkänna att hon faktiskt är beroende av nån), för hon galopperade tillbaka till oss längs banan istället, i full fart. När Kaela såg att Silva vänt så gjorde hon samma sak, och Rotax hade hunnit nästan hela raksträckan innan han såg vad som hände där bakom...å gjorde likadant!

Ensam Silva kommer tillbaka bakvägen

Rotax och Kaela hänger på

Så, sista lilla trion fick aldrig nån målgång eller några tider... När vi kommer tillbaka nästa gång ska vi nog testa nån annan kombination, kanske Silva med Mintu och Nalle? Gissningsvis gillar Silva inte att bli ifrånsprungen så frågan är hur det skulle fungera. Jag trodde att hon skulle vara en av de snabbaste med grabbarna var klart vassare faktiskt.

Snabbast på banan av testhundarna idag var Rhodesian Ridgebacken Donna (tid 34,7), som testat detta några gånger tidigare också. Näst snabbast var fina amstaffblandisen Tyson (tid 36,6), som sprang med i 8-spann framför släden i vintras - en riktigt härlig allroundhund! Mintu hade 39,6 och Nalle 40,1 så huskisarna visade sig inte helt oväntat inte vara några sprinters även om jag tycker att de såg hyfsat snabba ut.

Avslutar med 2 bilder av en av whippetarna som körde, en van hund som gjort detta många, många gånger förr. Jättekul att se alla hundar springa, och riktigt skoj att se farten i en "riktig" vinthund också!

Jag var själv rätt slut ett tag av allt springande och rastande och uppvärmning och nedvarvning osv...men nu under kvällen så känns det ändå som att förkylningen börjar ge med sig allt mer trots dagens lilla strapats. Skönt! Imorgon hoppas jag att vi tar oss ut i spårskogen, har längtat massvis både jag å hundarna. Nu ska jag ut och pussa små kapplöpningshundarna och ge dem middag. =)

Får ni chansen att testa detta under ordnade former så ta den - det här tycker nog de flesta hundar är riktigt skoj!

Förkylningen börjat äntligen ge med sig men inte är jag nån superhjälte ännu... =/ Vågade inte ut i spårskogen igår heller, utan det blev kloklippning och mys och borstning av trollen. Kring midnatt igår var Giela och jag ute för att kissa en sista sväng (Giela alltså) och tänk - det börjar faktiskt mörkna riktigt synbart nu på nätterna! Riktigt mörkt blir det nog aldrig, men det går inte längre att ta miste på... det går mot mörkare tider!

Idag ska vi packa in oss i bilen och åka mot Älvsbyn. Hundarna ska få prova att springa på kapplöpningsbanan där så en gång för alla kanske vi får veta vem som är snabbast...på riktigt! Jag funderar mest över ifall de kommer att förstå vad de ska göra. Blir spännande! *host host*

Influensan är äntligen på väg ut ur kroppen. Att sitta i soffan känns rätt OK förutom allt snytande...sen när man "gör nåt" så inser man rätt snabbt att det inte är läge att dra igång på riktigt ännu, febern är nog inte helt borta ännu, men värken i kroppen är över - tack och lov! Blir en lugn dag även idag tyvärr. Igår kväll var vi på bio, precis när sambon började känna av symptomen även han (och jag precis insåg att jag inte var riktigt så pigg som jag trott ännu). The Dark Knight Rises var riktigt bra på bio - älskade den!

Hundarna solar där ute och är väldigt snälla och tysta trots en väldigt tråkig vecka. Hade så gärna varit ute på äventyr med dem men det går inte nu, bättre att fokusera på att bli frisk först. Nyss när jag gick förbi där ute såg jag att Rotax gjort ett fynd. Nån av dem hade dödat en trast och den låg vid hans fötter ute på jorden. Underligt nog syntes Silva inte till, men när jag kom närmare kom hon ut från en av kojorna. Rossi och Kaela verkade rätt ointresserade men när Rotax lämnade fågeln för att komma till mig, så tog Silva den direkt. Det är inte första gången de lyckas ta nån fågel i hundgården, men det brukar inte hända ofta heller.

=/

Fågeln åkte ut ur hundgården och även lite av träullen i ena hundkojan, där den tydligen legat inne för "bening" lite tidigare. Inga sura miner mot varandra i alla fall. Efter incidenten med spyan för ett tag sen (när Silva spydde upp frukosten medan vi var borta och sen vaktade den mot de andra, vilket slutade i ett litet bråk mellan henne och Rotax när jag kom dit) så blev jag lite nervös när jag fick syn på fågeln och kollade alla hundarna lite snabbt för att försäkra mig om att det inte varit några surheter. Alla var hela och fina. Dock blir man lite nyfiken på vem som tagit fågeln, vem som haft den, ja hur allting gått till, och samtidigt lättad över att alla skötte sig bra trots godsaker som bara räckte till en.

Efter en härlig helg i Blaiken är vi nu hemma igen...och precis när semestern här hemmavid skulle komma igång så har en elak förkylning attackerat. =( Inte alls planerat!

I fredags åt vi surströmming hos bekanta i en grannby och Giela fick följa med. Söte tollaren Shiro och hon lekte glatt.

Giela solade ute på gräsmattan och fick snart sällskap av lilla Kristina. Visst har hon gjort ett fint blomsterarrangemang kring finaste Giela?

I lördags tog vi med Rotax och gick upp på Blaikfjället (Lillblaiken) en bit ifrån byn. På vägen dit passerar man några gamla fäbodar. Det är alltså ställen där folk hade kor/får under somrarna och en liten "sommarstuga" där nån bodde så att de kunde hålla koll på djuren som betade i skogen och på lite ängar. Just denna dag så kom rök ur en av skorstenarna - och det är inte så värst vanligt nu för tiden. Ett par som tidigare haft sina får kring fäboden (tills för bara nåt år sen) var där med sin hund, och det var riktigt kul att hinna ses. Kor finns fortfarande där uppe och vi passerade genom flera stora kohagar i skogen.

Ivan, Åsa och Rotax.

Jag, Rotax och Ivan, uppe på en av de mindre topparna.

Milsvid utsikt...på riktigt!

På Storblaiken, kanske 0,5-1 mil bort eller nåt sånt, byggs just nu en stor vindkraftpark. Det ska bli kring 100 vindkraftverk när allt är klart. Utsikten från Blaikfjället blir en annan framöver helt enkelt.

På väg neråt igen

Den här skylten passerar man på vägen... förstår ni vad den betyder?

Söndag var Norgedag! 5 personer och Giela hoppade in i bilen och styrde mot gränsen. På vägen dit stannade vi på marknaden i Tärnaby. Tärnamarknaden var riktigt trevlig och väldigt varierad i sitt utbud. Där hade även Dragråttan ett stånd så jag hann surra lite draghundar och draghundsutrustning men några av de med mest erfarenhet. Kul!

Uppe på fjällsidorna ligger fläckar av snö ännu kvar från vintern, och när vi kom över på den norska sidan och körde över platån på väg mot Mo i Rana, var snön så nära att vi beslöt att titta närmare på den. Giela var inte så värst imponerad. De yngre hundarna brukar kasta sig ner på snön och gnugga sig mit den....

Vi gick upp på en liten knabbe medan regnet blötte ner oss, men när vi kom upp så sprack det upp och blev sol! Härligt!

I Mo i Rana fikade vi lite och tittade snabbt på stan. Eftersom det var söndag så var nästan allting stängt. Dessutom var det årsdagen av skjutningarna på Utöya så blommor och ljus prydde det lilla torget.

Nu försöker jag bli frisk för att hinna njuta av ledigheten. Giela ligger här inne med sin tratt (pga den förstorade spenen) och de andra pressar i solen. På söndag ska vi prova hundkapplöpning ihop med bästa gänget, det blir riktigt skoj! Tills dess...snooooor!