Igår kom mina kära föräldrar med ett stort lass med grejor, älgben, älghud (till hundarna, torkad), kött till de tvåbenta frys, en snöskottaregrej, en plywoodbinge, och så en hundkoja till grabbarna! Kojan var delad i sidor, golv, innertak och yttertak, varje del färdig och klar för sig. Det visade sig att de åstadkommit ett helt fantastiskt bygge och delarna passade perfekt i varandra så det var som att lägga ett jättestort pussel med 7 bitar och grym precision. Idag har vi hunnit montera kojan och även fixa en massa annat smått och gott - härligt!

Imorgon åker jag med jobbet till Västerås ett par dagar, och ska bland annat träffa Stina - vår granne från Östersund från tiden vi bodde där för över 8 år sen - superskoj! Känns bra att lämna killarna med en stor och varm koja att mysa i nu när minusgraderna kommer.

Vi började med att ta bort en sektion - något som bara känns så FEL!

Här ska ju vara tätt och igenskruvat på alla håll!

Hundarna roade sig med ben medan vi byggde

Lars passade på att serva Sigge

3 sidor på plats

Klart!

Invigning!

'

Imorse började vi dagen med huskymys! Rotax ville inte bara mysa lite utan lade sig som en filt rakt över min överkropp och gosade. Han hittade en position där jag kunde andas utan bekymmer så det blev en win-win situation för båda två (att kunna andas är inte självklart när man gosar med närgångna Rotax).

Idag har mamma och pappa kommit med nya kojan, träull, älgben och en massa annat bra för både tvåbenta och fyrbenta. Imorgon ska vi sätta ihop kojan som ser jättefin ut! Rotax har fått prova att vara utan tratt en stund för såret ser riktigt fint ut, och han tvättade smått frenetiskt så tratten fick åka på igen. Nu fick han i alla fall se med egna ögon - kulorna är BORTA!!!

Förra året hade Kaela ont i ryggen och åt medicin samt fick vila rätt lång tid. Hennes ryggont visade sig då som att hon gick lite orent, inte att hon haltade eller pep eller inte ville vara med, utan bara rätt subtila signaler. Hittills i år har allt sett bra ut men nu verkar det ha vänt... =(

En av veterinärerna vi pratade med förra året visade hur man kan känna i ljumskarna baktill (egentligen högre upp på utsidan hunden framför bakbenen) om hunden har inflammation i ryggen på insidan. Tidigare när jag klämde där så visade Kaela ingenting, men nu idag så visade hon tydlig smärta genom att tvärvända huvudet och se olycklig ut. Om hunden har ont så är det tydligen oftast rejält ömt på detta ställe, så när veterinären själv kollade drog hon vant bort händerna blixtsnabbt eftersom hon sa att många hundar markerade med bett pga smärtan. Kaela vänder huvudet men är en hund som skulle ha väldigt långt till bett.

Filmade lite ute i hundgårdarna när man ser hur hon rör sig, lite trippande med bakbenen och så lyfter hon dem konstigt och i onormala lägen. =( Lilla hjärtat...dags att fundera på vem vi ska vända oss till den här gången för att ev. få lite nya infallsvinklar. Ska nog försöka tjata oss till en direkttid hos Inger i Gammelstad.

Så, tyvärr verkar detta ha blivit lite av en följetong. Nytt veterinärbesök att planera in, och antagligen vila ett bra tag. Hoppas verkligen inte att detta blir ett problem som återkommer även i framtiden, men med tanke på att det hänt flera gånger nu blir man ju lite nervös.

Rotax har fått plåstret borttaget idag (det har hängt kvar så fint i en hel vecka) och såret under ser ritkigt fint ut. Det har tagit ihop bra men inte läkt fullständigt förstås. Rotax fortsätter att slåss med sin tratt (en kamp mot väggar och dörrkarmar bl.a.) och tacklar ibland Giela (som också är inne nu) i farten. =( Livet utan kulor verkar vara helt OK, tuggben i soffan är ju inte så tokigt t.ex.?

I övrigt har den här veckan känts lite tung. Det har varit många diskussioner med draghundsfolk kring hundhållning och jag känner allt mer hur less jag är på delar av den där världen. Folk blir lite avtrubbade med tiden och umgås med andra som också är avtrubbade, och åsikterna blir därefter. Helt normala tycker de, uppåt väggarna tycker jag. Vi tänker helt enkelt väldigt olik i många fall. För att inte känna mig helt ufo luftar jag tankarna med lite vanliga aktiva hundägare och det är konstigt, men ingen av dem skulle kunna tänka sig att utsätta sina hundar för det som är vissa draghundars vardagsliv, t.ex att bo fastkedjad vid en koja den tid man inte motioneras eller tränas, under ett helt liv. Enligt många en helt OK lösning även 2012 i Sverige. *suck* Måste väl ducka lite också, man ska tydligen inte "tycka" om sånt här utan bara sköta sig själv och inte bry sig så mycket om vad andra gör. *dubbelsuck*

Igår fortsatte arbetet i garaget och rivningen av väggar är nu i stort sett helt klart. Det blir en riktigt bra lösning! Jag bytte en trasig spånskiva (trasig för att nån tuggat på den) i en av kojorna och hittade till min stora glädje (?) en rejäl pinkfläck inne i träullen, långt ifrån öppningarna. Dvs. inte bara nån som råkat kissa in genom hålet av misstag (vilket hanar kan göra i vissa lägen) utan nån som medvetet kissat rakt i sin liggplats...fräscht... Gissar att Kaela kan vara skyldig men vet inte säkert. Den kojan står nu på vädring och är off limits... =/

Idag har vi dragtränat med Yvonne. Rotax och Giela fick vara hemma så det blev ett jämnt 10-spann. Kaela fick låna Silvas sele vilket fungerade rätt bra, medan Silva fick låna Gielas. Kaela kunde däremot inte ha Gielas sele. Och jag tror att alla tre egentligen har selar med samma storlek från början... Storlekarna på Björkis selar är ett kapitel för sig - speciellt när de använts nån säsong!

Silva och Kaela

Allt är inte alltid rakt och snyggt. Det verkar vara löp på G och duktige Marco var lite disträ vissa gånger idag innan han blev varm i kläderna. Hundar är ju just hundar, och inga maskiner! Vi körde 8 km ungefär och stora megabacken var nästan lika tung idag som vanligt, vi hade ju 3 barn som barlast dessutom. På vägen tillbaka stannade vi en snabbis för pinkpaus och Nalle hamnade rakt över denna leriga pöl, som han lade sig raklång i för att svalka sig lite... =) Han hann precis resa sig innan jag tog bilden.  

Jyckarna var i alla fall glada och höstvädret var riktigt skönt, även om solen gärna hade kunnat få värma lite mindre för hundarnas skull. När vi kom hem fick alla sina klor klippta, och så här glad blev Kaela.

Sen fick Giela en promenad, som igår, och det känns skönt att äntligen vågra promenera som en normal person! Förkylningen har nästan lämnat mig nu, att springa är det inte tal om, men att promenera verkar fungera utan att förkylningen anfaller mig igen. Underbart! Avslutar med ett sött klipp på sötaste Rotax. Han börjar vara lite rastlös här inne men jag vågar inte promenera honom eftersom han har ett plåster över såret där bollarna satt, och det får gärna sitta kvar och skydda så länge som möjligt, så vi försöker hålla honom lite stilla och behålla plåstret på för säkerhets skull. Vi har klickertränat lite idag men det var med HÖG energinivå! Så här söt var han tidigare idag när jag rörde mig i närheten av godisskåpet då jag hämtade en klotång...

Rotax har nu överlevt sitt första dygn utan kulor. Han tar det hela med ro, som han gör med det mesta.  Han äter Carpodyl (heter nog inte riktigt så utan nåt liknande) som smärtstillande och ska ha plåster över såret till på söndag åtminstone. Tratten är fortfarande lite jobbig men det går ändå bra för honom. Är nog värre för oss, jag har varit nära halshuggning ett par gånger när han tränger sig upp i soffan och vill gosa NÄRA på äkta Rotaxmanér.

Nyss när Rotax låg på sidan i soffan lyfte husse på ena bakbenet för att se plåstret...Ouch! Han tittade snabbt bort och tittade inget mer sen. Känsligt sånt där! I helgen ska vi fixa mer ute i garaget och så hoppas jag att det blir både dragträning och sök/spår. Rotax bor inne tills tratten åker av, förhoppningsvis nästa helg.

Stor de av den här vecken har jag spenderat i Västerås på generatorkurs via jobbet - galet intressant och bra! En riktig höjdare! Mycket annat har också hänt sen sist. I onsdags fyllde tant Giela 12 år! Hon fäller som värst just nu och ser ut som en liten påfågel nästan. Grattis finaste lilla tant!

Riktigt fin morgondimma hade vi också idag, och visst är alla kraftledningarna vackra? =)

Dessutom var det här Rotax sista dag som "man". Imorse lämnade jag av honom på Djursjukhuset i Gammelstad, och nog kändes det lite nervöst och smått hemskt...även om jag funderat på detta beslut en längre tid. Han ska inte gå i avel och praktiskt sett så underlättar det enormt om hanarna här hemma inte är alltför kära när det blir löp.

Efter jobbet hämtade jag en glad men aningen trött kille, som mest verkade irritera sig på sin tratt. Jag brukar ju inte lägga ut bilder på hundarnas privata delar men jag ville ändå visa vad som blev kvar - ett litet paket med plåster på...

Just nu sover Rotax gott men tratten stör honom när han går omkring och den har redan en massa märken efter veck. Vårt hus är ju tyvärr inte så rymligt. Han verkar i alla fall inte ha ont än så länge och tar allting med ro. Förhoppningsvis så kommer han att vara samma glada roliga Rotax, bara med mindre intresse för löptikar.

Hoppas att resten av läkningen fungerar bra så att tratten kan tas av om 10 dagar utan komplikationer. Han får smärtstillande men ingen antibiotika i förebyggande syfte, och det är ju egentligen rätt vettigt att de slutat med sånt.

Vi har även fått lite ny information kring Polcirkeldraget som vi tänkte köra nästa vår. Det kommer nu att bli en inofficiell tävling, men sträckan är fortfarande de 10 milen mellan Nattavaara och Sörbyn här i närheten av Boden. Hoppas att alla hundarna får vara friska och pigga och att det blir ett glatt 6-spann som ställer upp i slutet av mars. Giela är borträknad redan nu, såna strapatser är inget tant uppskattar längre. Mer information finns här: http://www.facebook.com/events/274945249260391/?ref=ts om ni är nyfikna, tror det kan bli en ritkigt trevlig dag! =)

Imorgon får Rotax följa mig till jobbet och ligga i bilen, för att slippa den lit smutsiga hundgården medan såret läker.

Igår kväll när vi gick isäng visade termometern säsongens första minusgrader i Vittjärv!

Kaela, Giela, Silva och Rossi

Tjejerna var förväntansfulla imorse och hade blickarna fästa på ytterdörren. Bilden är tagen från köksfönstret. Idag firar vi att det var 10 år sen Lars och jag blev ihop! Efter en lite jäktad men ändå bra 3-rättersmiddag med Lars föräldrar och systrar med många skratt och syskonbus, är vi nu mätta och nöjda på alla sätt.

Att just Lars och jag blev ett par har faktiskt också lite med hundar att göra. Vi hade ju förstås spanar in varandra redan tidigare även om vi bodde 60 mil isär, och jag märkte ju redan då att även mina hundar (svårflörtade Jacki och skygga Giela) gillade honom. Vi fjällvandrade med gemensamma bekanta i Jämtlandsfjällen och delade tält men var lite blyga båda två även om vi pratade på om det mesta och skrattade och skämtade en massa. När vi åkte hem från fjällturen, och han snart skulle fortsätta resan upp till Boden när vi stannade i Bispgården, så satt vi där i baksätet på våra kompisars röda Audi och fick liksom inget gjort...trots att vi snart skulle vara 60 mil isär igen! Så mesiga var vi...

Då kom lilla Jacki krypande från skuffen (där hon satt med Giela och Wilma) och satte sig i Lars knä. Bara det säger en hel del, hon satte sig ytterst sällan i andra knän än mitt utan riktigt bra anledning. Så vi satt där i mörkret och kliade lilla Jacki och våra händer möttes där i hennes sträva terrierpäls, och sen dess har vi varit ett par. Så, om inte Jacki ingripit kanske vi aldrig hade kommit till skott - å vem vet vad som hade hänt då? 10 år av kärlek hade vi i alla fall kunnat missa...

Efter en rolig och spännande dag på jobbet (har en massa roliga kurser och delar i projekt att se fram emot) spenderade jag en timme med att diska, tvätta och stöka här hemma, och körde sen iväg med jyckarna för att spåra lite. Sen min megaförkylning och dragsäsongen har vi spårat ytterst lite tyvärr, så vi var förväntansfulla allihop! När vi kom fram och jag skulle gå spåret kom jag dock på att jag lämnat kvällsmaten, dvs. spårslutet och belöning - hemma! Korkat!

Hundarna gillar ju i alla fall att spåra så jag gick ett spår på ca 250-300 m (lite tidspressat) och sen spårade alla glatt. Jag hade väntat mig fler fundersamma eller sura miner när ingen belöning fanns vid bilen, men de enda som ens såg fundersamma ut var Rotax och Silva. De andra var enbart glada och nöjda. =) KUL att vara på spåret igen!

Sen senast har jag även bokat kastreringstid åt Rotax, på torsdag. Jag har länge känt mig lite kluven eftersom det alltid är en viss risk att söva en hund. Samtidigt ska han absolut inte gå i avel, och jag tror att det även kan vara lite skönt för honom att slippa kill-hormonerna. Han är helt klart den mest "haniga" av mina killar, men i gruppen och till vardags fungerar han jättefint. Däremot ska det bli skönt att kunna vara mer avslappnad kring löpen och kunna ha alla hundar ute även då. Dvs. det blir inte stora problem om en tjänsteresa krockar med löpen eller liknande, eftersom en kastrerad hane och en löptik iaf alla fall kan bo grannar, även om de inte ska dela hundgård.

Tanken är att Mintu också ska knipsa kulorna sen, helst innan alla löp kör igång. Kommer vara minst lika nervös när jag bokar den tiden. Huvva...! Men det känns som rätt väg att gå. Att köra runt med hanar eller löptikar i bilen ett par veckor om året är ingen praktiskt lösning i längden.