Imorse sladdade Mintu och jag in i Gammelstad på djursjukhuset. Mintu var ungefär lika mycket vild som tam och pep ungefär lika mycket som han var tyst. Yay! När vi fick träffa veterinären så nämnde jag att Mintu varit dålig i magen under natten pga ben (tänkte mest att han ev. behövde rastas oftare än vanligt) och veterinären förklarade då att diarré eller liknande innebär en ökad risk för infektioner i såret eftersom kroppen fungerar lite annorlunda när inte magen är i balans osv... Så vi valde att ta det säkra före det osäkra och åka hem med bollarna i behåll, och en ny tid bokad nästa måndag.

Kvällen har vi spenderat med att viltspåra i pannlampans sken. Eller vilt...nja...det var i alla fall en gång en älgskånk innan nån åt upp 80% av den. Före det kände jag mig trött och frusen och eländig... men min älskade sambo fick mig på gott humör och att spåra med hundarna var en riktigt energikick som vanligt - så himla skoj! De är så gulliga och duktiga mina små troll! Vi körde en snabbversion med kanske 300 m spår.

Detta är första gången vi viltspårar med hela gänget samtidigt. Egentligen betedde sig alla ungefär som vid vanliga spår...förutom en av hundarna - Silva! Hon gick som sjätte hund och hade alltså 5 kompisars spår, en klövs spår, samt 6 x mattes spår, att "välja" bland. Vissa av de andra hundarna hade ju gjort små avstickare för att kissa, nosa eller bara för att de tappade spåret i nån vinkel t.ex  LillSilva gick som en dammsugare mitt i spårkärnan och tog vinklarna som en dans, metodiskt och snabbt utan att ta nosen från älgens spår. Coolt! Som jag skrev igår, när Silva är motiverad så är hon himla rolig och duktig!

Veckan som gått har varit hektisk men rolig med 2 tvådagarskurser på annan ort via jobbet. Bloggen har fått komma i sista hand, så här kommer nu en liten sammanfattning av delar av veckan som gått. Förra helgen spårade vi men hundarnas framgångar var varierande. Mintu såg mest ut så här:

Antagligen är det löp på G...nånstans... Nu råkade detta vara Mintus sista vecka som riktig "kille" eftersom han har en kastrering inbokad imorgon måndag. Något han än så länge är lyckligt ovetande om. Nåja, tillbaka till helgen, Silva visade sitt allra trögaste utseende när hon väntade i bilen. Den hunden kan verkligen se både riktigt smart och riktigt trög ut!

Vi har även hunnit med en massa bentuggande. Älgskånkar med både skinn och klövar kvar är mums för hundarna! Roligare än bara nakna ben, och lite mer utmanande för tänder och teknik. Hundarna brukar se riktigt nöjda ut när de sliper bort älghåret i små nypor. Mums..... =/

Kaela vilar fortfarande sen ryggproblemen och använder Back on Track regelbundet samt får promenader i koppel för att hålla igång cirkulationen. Nu är det nästan två veckor kvar till hon får börja köras lite försiktigt igen. Då ska hon få springa enbart i den nya korta selen, så får vi se om det hjälper hennes rygg. Just hennes storlek av nomesele verkar svårt att hitta i många märken. Å andra sidan verkar hon trivas bra i sin korta sele så det blir den hon får använda!

Lite bilder från tokerier i hundgårdarna sen... Rossi som är hälften schäfer älskar att smyga på de andra och sen rusa fram och tackla dem. Ingen av huskisarna uppskattar den leken. Här kastar hon sig mot Nalle efter att ha smygit mot honom, och som man ser så försöker han att snabbt smita undan... " Shit nu kommer hon!!!"

Alla springer, ingen vet varför!

Barmarksvagnen har nu fått några nya hjulmuttrar så alla däcken sitter fast på minst 2 ställen...*s* När Kaela nu vilar så blir det bara ett 5-spann och när både Lars och jag åker så blir det väl så tungt i uppförsbackarna och vi får hjälpa till en hel del. Samtidigt är det himla skoj att ha sällskap och fotograf med sig. Silva har på sistone visat sig från sin allra sämsta sida som ledarhund, dvs. lite disträ med en önskan att kika lite i diket när nåt intressant passerar...

Egentligen är hon nog lite likadan i dragträningen som i sökträningn - om det inte är nog skoj och spännande - så börjar hon gärna multitaska och hitta på lite bus... är hon däremot motiverad att göra nåt så är hon en klippa och riktigt rolig att jobba med.

En trött och smutsig husky är oftast en lycklig husky.

Idag har jag åkt upp till en by ovanför Överkalix för att hämta hundmat. Normalt sett hämtar jag ju maten i Luleå men just nu var körtiderna ändrade (i  Luleå kan man annars oftast hämta mat varje vecka i stort sett) och jag väntade för länge med att ringa (läs - frysen var 99% tomrum när jag ringde) så för att få tag i käk direkt  körde jag upp till Pondus fabrik och lastade in 130kg fruset färskfoder och 60 kg High-Energy Professional (torrfoder). Måste bara säga att jag är så himla nöjd med mitt foderval - jättebra leveranstider, fodret funkar kanon (både färskt och torrt), de har både färsk- och torrfoder av märken jag verkligen gillar, supertrevlig personal, ja jag vill helt enkelt göra lite extra reklam för Pondus Hundfoder i Överkalix! Om du är nyfiken på dem så finns mer information på http://pondusfoder.com/pondusfoder.htm 

Efter att fodret huggits upp och kommit ner i frysen tog jag en liten promenad med Giela och Kaela iklädda täcken. Kaela hade ett Back on Track för att värma ryggen, och Giela ett halvfutl blått täcke för att värme hennes nakna lilla tantkropp. Giela rusade som en vind och såg helt galen ut i ögonen när hon svepte förbi oss i full karriär, för att sen stanna vid en tuva och nosa så länge att vi hann ikapp och förbi med råge. Så himla söt hon är vår lilla tant!

Mintu är nu nyduschad och ligger inne på tork. Imorgon är det operationsdags. Som alltid när det ska opereras är jag lite nervös, för alla operationer innebär ju en risk. Hoppas allt går bra med älskade lille Mint, vår supermyskille.

Vilken fruktansvärt eländigt väder... Det har regnat nästan hela dagen och tidvis riktigt mycket. Varken hundarna eller jag vill vara ute. Gräsmattan är riktigt blöt och full av vattenpölar. Till kvällen hade det i alla fall lugnat sig till ett milt duggregn, så vi lastade in oss i bilen och åkte för att träna med Yvonne.

Vi körde 11 hundar och Rotax fick för första gången testa Mintus korta sele. Jag tyckte att det såg ritkigt bra ut, han travade mer och rörde sig rakare. Tyvärr lyckades han slita av den trasiga nacklinan så han gick längre ut till vänster än jag planerat, men det fungerade ändå bra. Hoppas kunna få iväg en beställning på fler såna selar snart.  

Prince och Dexter, Mintus morbror och bror

Skönt att komma in igen utan att vara kall eller blöt, och med hundar som faktiskt inte var speciellt smutsiga heller utan bara lite blöta. Yay! För övrigt tror jag att det börjar närma sig löp. Mintu är kär i Nalle (!) och uppvaktar honom tills tungan hänger långt ner och kärleken verkar vara besvarad på något sätt. Andra tider är dock på väg, måndag om lite mer än en vecka så är det Mintus tur att bli av med bollarna...

Barmarksvagnen har nu haft sin premiär här hemma. Nya däck utan punktering monterades i tisdags kväll, men vi saknade 2 av 6 hjulmuttrar. Älskade Lars följde med och stod baktill och lyste medan jag körde med 5 hundar (Giela och Kaela var kvar inne) och rullade fram genom mörkret - riktigt skoj förstås även om ledarhundarna inte var på topp riktigt... Efter en stund började jag höra ett rytmiskt klonkande från vänster framhjul och det visade sig att en av hjulmuttrarna, en som var lite av en specialare, hade ramlat loss. Vi hade alltså bara en hjulmutter kvar, och hjulet vobblade lite lagomt. Vi körde lugnt och sakta och tack och lov så tog vi oss hem utan däcktapp och tvärstopp. Imorgon ska här shoppas högvis med hjulmuttrar helt enkelt!

Igår spenderade jag hela dagen på resande fot med jobbet så hundarna fick mest ha tråkigt. Dessutom missade jag veckans kloklippning förra helgen, så efter middagen fick hela gänget med blöta hundar komma in för godissök och mys och kloklippning. Det börjar vara ruggigt blött överallt ute nu. =/ Så här söta är de när de väntar på sin tur...Stackars Giela fick Nalles svans i ansiktet hela tiden...

Sööök!

Det som började så fint slutade lite tråkigare. Nån, och jag tror det var Mintu för han var kissnödig när vi gick ut igen trots att han kissade läääänge just innan vi gick in, kissade hela vägen från köket in i hallen... =/ När alla hundar är inne och springer runt och söker och har sig så är det svårare att hinna läsa signalerna som betyder att nån vill gå ut, och det är nog lättare att hundarna "glömmer" att säga till också förrän det är för sent. Ändå hade han ju inte druckit nånting sen maten imorse. Normalt sett räknar jag alla mina hundar som rumsrena här hemma, men olyckor kan ske...och trots dubbel skurning så vet jag inte om lukten försvunnit helt. =/

Snart är det helg igen och äntligen börjar strömmen av höstfix vara avklarad i alla fall för hundgrejornas del. Alla kojor är lagade och klara och fyllda med ny träull. Lamporna fungerar och grejorna är sorterade. Ska in element i garaget bara, och frys...och så ska ju släden lagas lite mer...och Sigge..hmm...nåja det var ju en fin tanke i alla fall. Hoppas på en helg full av hundträning!

Dagens dragpass blev förstås blött. I regn kan man inte vänta sig mycket annat, man blir blöt själv (även om man har regnkläder så blir det oftast blött nånstans), hundarna blir blöta och leriga speciellt om magarna, selarna blir genomblöta och fulla med päls från de blöta hundarna som ev fäller. Ens händer blir blöta och fulla med päls. Blöt päls på kläderna. Att bilen städades och dammsögs igår kändes plötsligt inte som något långsiktigt. Innan vi åkte monterade jag i alla fall de vita lådorna som täcker igen hålen upptill på buren så selar och utrustning fick i alla fall åka där bak med hundarna, men det gjorde ju ingen större skillnad när jag själv var både blöt och hårig. =/

Yvonne och Baloo, Kaela och Silvas bror

Allt började med att jag parkerade bilen lite dumt. Den stod så att vi skulle behöva runda dess bakända med vagnen, men det handlade bara om nån nån enstaka meter och vi hade rätt bra avstånd mellan dem så jag bedöma att det borde fungera ändå. När vi selat ut de 10 hundarna (i en 12-spannslina eftersom en av hundarna är ung och fick börja uppe på vagnen) försökte jag bromsa och svänga RUNT bilen men underlaget var grus och istället åkte vi in i Caddyns bakdäck. Ingen skada skedd (det gick väldigt sakta) MEN vagnen kilade fast sig och enda sättet att komma iväg var att med handkraft dra den bakåt och försökta på nytt igen, ett par gånger...Inte den smidigaste starten och medan vi pysslade med bilen och hundarna skrek och gapade så hade Rotax tuggat av de två nacklinorna på hans plats också. Yay.

Sen kom vi iväg och lilla unghunden fick testa att springa med några kortare sträckor. Allt flöt¨på fint och vi klättrade uppför backen vid Gruvberget med ovanligt lite ansträngning från oss tvåbenta. Å andra sidan hade vi ju inga medåkande barn denna gång, så det var ju lite lättare för hundarna. När vi sen närmade oss vändplatsen fick vi syn på en massa bilar och hundfolk i skogen - bruksfolk som såg ut att spåra både här och var. Hundarna tittade lite men sprang vidare. När vi sen kom till själva vändplatsen, där vi måste runda ett träd för att få en lagom sväng, tokade sig allt och svängen fick avbrytas eftersom Silva riskerade att hamna på fel sida trädet. När vi stannade så började hundarna där fram snabbt ett ivirigt arbete med att knyta knutar på sig själva och med varandra... Så, stoppet blev lite längre och trassligare än tänkt och på nåt sätt så stämde det ju in med början av dagen...

Vi fick hjälp av några trevliga spårpersoner att reda ut oredan (som verkade vilja fortsätta trassla in sig medan vi trasslade ut den) och kunde sen fortsätta hemåt igen. Det måste ha sett rätt kaotiskt ut... Man kanske helt enkelt kan säga att drag har en tendens att lätt se lite kaotiskt ut, speciellt om nånting blir lite knasigt eller trassligt. Många hundar, ivriga hundar, massvis med linor osv...

Mmmm...blöta hundar... =)

Vägen hem gick i alla fall bra och vi kunde andas ut...

Så här ser det ut bak i bilen nu. De vita lådorna går hela vägen fram och ska kunna förvara selar, linor, vattenflaskor, spårlinor, träningsgrejor, ja allt möjligt tok som man släpar runt på. Äntligen är det rätt så klart! =)

Nu tänker jag torka och blir varm (och det går bra för vi eldar i kaminen och har sjukt varmt i vardagsrummet) och sen ska Giela och Kaela få sig en promenad i regnet. I övrigt aktiviteter inomhus! Nog med regn och rusk för idag!

Idag hade Kaela sin tid bokat för ryggkoll i Öjebyn. För att få dagen att gå ihop fick hon alltså följa med mig till jobbet och vänta i bilen. Kaela kan vara lite "tuggig" ibland men sov lugnt utan att gnaga på varken inredningen eller filtarna. Skönt! Dessutom var det spännande att promenera lite snabbt i stan - mycket att titta på! Kaela är inte jättevan att vara på stan och tycker att det mesta är intressant.

Veterinärbesöket var värre...Jag gissar att Kaela minns stället och veterinären sen förra besöket för ungefär ett år sen. Hon skakade som ett asplöv och flåsade som en tok! Hon har ju inte riktigt samma grundmiljöträning som hundarna som bott här sen de  var små heller. Att klämma och känna och hitta fel på en hund går ju på ett sätt ut på att hitta ömma punkter, och det tyckte Kaela  var lite jobbigt. Hon låg rätt fint på sidan men spände sig ibland och flåsade massvis. Ryggen visade sig mycket riktigt vara öm i muskulaturen, men det såg tydligen betydligt bättre ut än förra gången vi hade samma symptom. Förhoppningsvis beror det bara på överansträning och i framtiden ska vi vara mer noggranna med uppvärmning, nedvarvning, samt kasta på Back on Track lite oftare. Hon ska vila från draget i en månad ungefär och får äta antiinflammatoriskt så länge.  

Så himla nöjd med den duktiga veterinären vi hittat i Öjebyn, jätteduktig på rörelser och rörelseapparaten, men rätt jobbig tyckte Kaela - men om hon hade vetat hur viktigt det var att hitta det onda för att kunna bota det, så hade hon nog förstått bättre VARFÖR man måste utsättas för sånt där...

Eftersom Kaela kan vara en tuggare i vissa lägen, bestämde jag mig för att köpa ett billigt värmande täcke på vägen hem. Jag vågar nämligen inte lämna henne ensam med det dyra Back on Track-täcket hon har eftersom jag inte vill se det strimlat...OM hon skulle få för sig nåt sånt. Lösningen blev ett blått täcke på Hööks för 179 kr. Jag gick efter storlek och testade först när vi kom hem... det var aningen litet och antagligen det fulaste täcke jag sett...men det värmr ju ryggen i alla fall, och eftersom det är litet så kanske hon inte får tag i det om hon tänker tugga på det....?

Kvällen har Kaela spenderat i sitt Back on Track för att få lite extra värme på ryggområdet. Gärna intryckt mellan husse och ryggstödet på soffan...myyyys! Och JO det är en hund under det där svarta blanka... en sovande!

Jo just ja...vägde Kaela för första gången på rätt länge och hon vägde 22 kg! Jag visste ju att hon blivit lite rund men hade aldrig trott att hon vägde så mycket, tidigare har hon vägt in på 18-19 kg oftast. =O Även Rotax hade ju ökat rejält i vikt när han vägdes för ett par veckor sen (men utan att vara tjock alls) så det kanske är dags att väga alla hundar snart och uppdatera siffrorna.

Planen var dragträning nu ikväll, men regnet har öst ner hela dagen så Yvonne och jag ställde in. Varken vi eller hundarna tycker att det är skoj när det är jätteblött ute och vi har ju ingen press heller, vi blir blöta, hundarna blir blöta och leriga, selar och linor blir skitiga och slits lite extra osv... så istället tog jag in 7 små smutsisar som alla var lite blöta och vissa lite leriga om tassarna. Myyys med blöta hundar.  

Vi har länge sparat alla toarullar som blir tomma här hemma, och eftersom den typen av aktiviteter känns rätt onödiga på sommaren hade de hunnits bli säkert 50 stycken. Nu passade det bra att plocka fram dem och stoppa Frolic i så att hundarna fick lite lätt aktivering med att slita sönder rullarna och hitta de som fortfarande hade godis i sig. Köket liknande snabbt ett slagfält och jag fick lite städning, men hundarna såg glada ut. Många menar att den här typen av aktivering är dålig eftersom den är för "enkel" för hundarna och inte kräver något av dem. Jag kan hålla med om att man inte bör ha toarullsslakt som en bas i sin aktiveringsbank, men som komplement kan det absolut vara skoj och allt som hundarna gillar och som inte skadar dem eller andra - är aktivering som vi gärna använder!

Sen kom husse in i köket för att göra sig en macka. Många frågar mig om vi nån gång har alla hundar inne och hur det går. Oftast är det faktiskt väldigt lugnt, men det beror förstås på om hundarna har mycket extraenergi eller är lagom trötta. Är de fulla av energi tar det en stund extra innan de lugnar ner sig, men det brukar ändå gå rätt snabbt. 7 vuxna hundar i ett litet hus tar förstås en del plats även om de är lugna och stilla.

Imorgon ska Kaela åka till veterinären i Öjebyn för att kolla upp sin knasiga rygg igen. För att hjälpa sista fällningen att bli klar, samt för att göra henne lite "stadssnygg", fick sig Kaela en dusch efter "den stora slakten". Hon gillar inte vatten direkt men finner sig i det när det behövs. Jag tvättar mina hundar sällan, i snitt kanske en gång om året (eller när det behövs, vilket brukar bli ungefär så ofta) och använder vanlig grön eller gul såpa. Enkelt, hyfsat naturligt och jag tycker pälsarna blir rena och fina. Det finns ju en massa dyra och speciella hundschampon men för att få en ren hund räcker det bra med såpa. En del personer menar att såpan kan påverka huden negativt men det kanske beror på hur ofta man tvättar hundarna också. För "sällanbruk" fungerar det i alla fall jättebra för oss.

Badkrukans syster - Badbruden

Slutligen fick Rossi träna lite mer på tricket "skäms" som ingår i tricks utmaningen vi är med i via Facebook. Vi har börjat lägga in kommando (egentligen lite tidigt kanske men detta kräver ju ingen superprecision eftersom det bara är på skoj) och eftersom Rossi är så känslig blev det "Vad har du gjoooort?" med glad röst, istället för "skäms" eller nåt annat som kan låta hårt. Så här ser det ut nu - efter lite mer finputsning så är vi i hamn!

Idag tog vi flyget ner till Västerås via jobbet, och förutom jobbmöte och generatorkurs (Yes!) hade jag planerat in en date med en kompis från förr! Stina bodde granne med oss i Österund bland studentlägenheterna för över 8 år sen. Jag hade Jacki och Giela då, och hos henne bodde sheltien Sigge. Vi brukade promenera många timmar varje vecka och surrade om det ena och det andra medan hundarna lekte och nosade på grejor, och hundvaktade åt varandra ibland när det behövdes. Våren 2004 tog jag examen från Mitthögskolan och Lars och jag och våra hundar flyttade till Boden.

Sen dess har vi setts två gånger men bara som snabbast. Giela och Sigge har inte setts på 7 år...nu är både han och hon panchisar, hon har blivit en liten tant och han ser ut som en himla söt farbror, och jag tänkte lite på hur roligt det hade varit om de fick träffas igen efter alla år. Hade varit så skoj att se om de kände igen varandra och vad de skulle göra. Vi får se om det lyckas nån gång.

Nu har Sigge dessutom fler kompisar, snygga blandisen Alfons och yngsta stjärnskottet aussien Ovis. Precis som väntat var det superskoj att träffas och surra ikapp och promenera hundar och äta god pizza!

Grabbarna

Sigge får sommarfrisyr på somrarna, vilket nästan gör honom ännu sötare. Vi lovade att vi inte skulle vänta riktigt lika många år innan vi ses igen.... och förhoppningsvis lyckas vi med det! Kanske till och med tillsammans med små pensionärerna.