Igår var vi ett tappert litet gäng som åkte ut för att köra lite sök. Eftersom tikarna bara hade löptankar i sina små huvuden tog jag med killarna. Ingen av dem har vad jag minns kört sök förut, men det kan hända att jag glömt nån liten träning. Alla har kört cirkelträning där de får lära sig att passiva okända figuranter har bra belöningar om man går fram till dem. 

Resultatet får väl närmast beskrivas som förödande. Rotax var först ut och eftersom jag överskattat honom bad jag figgarna gå för långt ut. Jag hade väl nån slags tanke om att maximera aktiveringen å få med aningen spring också, istället för att ha fokus på att få allting RÄTT. Dessutom verkade det som att han tänkte en del på tikarna där hemma som tänkte på löp. Till råga på allt så hade vi försovit oss en aning och inte hunnit med nån rejäl rastning före. Ja resultatet blev inte snyggt, men han fick tänka mycket och vi fick några goda skratt, och kanske nåt nytt grått går.

Så, se den här filmen som ett riktigt avskräckande exempel! Ser det ut så här - så har man gått för fort fram och måste sätta sig ner och fundera över vad som motiverar hunden och hur man får in rätt rutiner, och genast backa ett par steg i träningen. Gör om - gör rätt!

Nalle var hyfsat duktig faktiskt och sprang till 80% rakt mellan figgarna med fin attityd. Mintu däremot hade alla sina tankar hemma i hundgården. Det var lite som att träna med en alien som funderar på hur han ska komma hem igen. Han var svårmotiverad och väldigt disträ... Fick Rotax insats att likna en stjärna!

Sen till en helt annan sak. Via Facebook fick jag nyss se en mycket otrevlig film om hur träning (på vissa håll i alla fall) bedrivs i USA när det gäller Tennessee Walking Horse. Dessa hästar har en speciell gångart som ser helt missbildad ut, men många tycker tydligen att det är snyggt, och sånt som är snyggt och drar in pengar kan få många att utveckla nya grymma metoder för att dra allting steget längre. Man får verkligen hoppas att detta hamnar i ljuset och att de skyldiga får sina straff. Här kan ni se filmen.

http://www.hastmagazinet.com/newsItem.aspx?id=53252

En annan sak man inte får glömma är att detta antagligen är rätt utbrett. Att några avslöjas och åtalas är ju bara en liten del i kakan. Förutom de tränare som använder dessa metoder så finns ju även en stor del skötare och andra kring dessa hästar som är "medbrottslingar". En ren gissning är att vissa sagt ifrån och bytt jobb, medan andra blir kvar och mentalt ställer in sig på att vad de gör är normalt och "okej". Lite att ändamålen gagnar medlen så att säga.

Jag vet att jag har skrivit om det förut men jag tycker att det är enormt viktigt och vill därför skriva om det igen - vikten av att vidga sina vyer! För en "ny" hästtränare som kommer in i en gemenskap där detta anses vara normalt så är det oväntat enkelt att trilla in i samma hjulspår. Hur mycket vi människor än vill säga och tro att vi alla tänker själva och alltid tar egna beslut, så ska man aldrig underskatta grupptryck och vår förmåga att ändra vad i tycker är rätt eller fel, beroende på i vilka sammanhang vi hamnar. En person som "vänjer" sig vid denna behandling blir ju på ett sätt lite hjärntvättad och van, det kanske inte ens ses som underligt längre.

Här ser jag själv många paralleller till stora delar av draghundsvärlden. Alltför många förare har en bristfällig hundhållning och när nya hundförare kommer igång, och umgås med dessa erfarna personer och lär ifrån dem, så hamnar man snabbt i en ond cirkel där denna bristfälliga hundhållning blir normen även för dem. Nu menar jag inte hundar som misshandlas eller liknande, utan det kan handla om att man har dåliga hundkojor, snålar med halm eller annan isolering i dem, inte rengör sina hundgårdar regelbundet, har för många hundar i för små hundgårdar, har hundar på kätting (alltså att hundarna bor fastkedjade vid sin egen koja, totalt olagligt i Sverige), att sjuka hundar får självläka eller att klorna tillåts bli för långa osv.

Alla ni nya draghundsentusiaster som läser detta - var kritiska mot det ni möter och köp inte allting rakt av! Många är enormt erfarna och duktiga och har vunnit en massa tävlingar men det betyder INTE att allt de gör är rätt eller att allt de säger om hundarna är sant. Prestationer står ibland, men inte alltid, i förhållande till hur väl man behandlar sina djur. Har man själv draghundar så kan det vara mycket givande att umgås med aktiva bruksfolk, agilityfolk mm och se vad de har för förhållningssätt till sina hundar. Man har ALLTID saker man kan lära av varandra och det är alldeles för lätt att bli hemmablind, speciellt för de som enbart umgås med en typ av hundfolk i övrigt.

Samma sak gäller ju många av raserna med stora hälsoproblem, för vissa blir det ju "normalt" att en hund inte kan föda själv osv... å umgås man bara med andra som har samma ras med samma problem så blir det ju för en del ett "ickeproblem", det blir "normalt" att det är så. I vissa raser är det normalt att hundarna har svårt att röra sig, är överviktig, är ilskna eller rädda, och ser man inte "normala" hundar på nära håll med jämna mellanrum, så luras många att tro att det är normalt. "Den här rasen är sån" alternativt "den här rasen ska se ut så här" hör man ju ofta, som om det skulle vara en giltig förklaring till övervikt, överdrivna rädslor, andningsproblem mm.

På samma sätt som taskigt skötta draghundar är det "normala" för alldeles för många. Så - ut å vidga era vyer och håll ögonen öppna för allt ni ser! Hundar ska skötas väl och klarar man inte det har man för många hundar och bör göra nåt åt det, några andra ursäkter finns inte! Sällskapshundar, draghundar, jakthundar, brukshundar - det kvittar - ALLA ska skötas bra och få aktivering och motion.

Idag på eftermiddagen åkte vi iväg, jag å alla hundarna, för att träffa härliga hundträningsgänget uppe på Pagla. Många var fikasugna så det grillades friskt, men för att hinna med alla hundar körde jag igång med träningen direkt istället. Rotax, Kaela och Giela fick köra lite rallylydnad. Ny plats å lukter mm spelade inte så stor roll trots att det är lite nytt för dem ännu. Ju mer jag tänker på det - desto roligare tycker jag faktiskt att rallylydnad är!

Sen var det dags för Mintu och Nalles spår. Andra spåret i år för dem, och förra gången hade de totalt glömt allt och förstod...ingenting... Idag hade vi ju dessutom löptikar i gruppen och löptikar i bilen och annat tokigt att tänka på. Jag var försiktigt optimistisk när vi gav oss av men båda killarna överraskade på positivt sätt! Förutom lite extra pinkande (jädrans vad alla pinkar och markerar nu - hanar som löptikar och blivande löptikar osv...) så kom de helt klart ihåg hur man skulle göra, och fick varsitt G+. Kul!

När varje hund tränat fick den komma och sitta vid elden en stund med mig, och titta och lyssna på när vi surrade och skrattade. Sånt är ju också viktigt att göra och rätt mysigt för hundarna också.

Slutligen var det dags för söket, och Silva var först ut. Vi provade att upprepa arrangemanget från förra helgen med få skick, plan yta, roliga busiga figgar med pipande belöningar osv... det gick sisådär, i början svamlade hon mest men sen funkade det lite bättre. Helt enkelt en sån där gång när man har en plan men planen inte höll, å vips insåg man att det bara gällde att göra det bästa av situationen, den perfekta träningen var redan borta så att säga. Nåja, lillSilva såg ut att ha rätt skoj i alla fall.

Rossi var sist ut och då hade mina fötter redan börjat frysa efter nästan fyra timmar ute i blötsnön. När hon kom ut ur bilen överfölls hon snabbt av ett gäng ivriga brudar som gärna ville plocka loss tofsar ur hennes fällande päls - hon blev snabbt ställets mittpunkt till sin glädje/förskräckelse. Fega hundar som hon behöver härdas å det som först var aningen läskigt visade sig sen vara riktigt mysigt.... Sen satt vi vid elden och myste en stund och tittade på kompisarna.

När vi till slut gick ut i skogen för att söka var Rossi lite slö. Galopperade mellan figgarna men utan riktig fart, och ibland var hon lite disträ. Gissar att löpet börjar göra sig påmint, å töntig som hon är så kanske hon blev lite trött av att bara "titta" på allting vid elden innan vi körde igång också. Ingen höjdarprestation där heller, men det har ju sina förklaringar.

Härligt att hänga med bästa gänget ett tag å kul att hinna med alla hundarna på ett bra sätt. Efter lite kvällsjobb är det nu dags att hoppa isäng - jihooo! =) Ny vecka med väldigt tom kalender för en gångs skull! Lyxigt å lite läskigt!

Av de sista fyra dagarna har vi söktränat 3, riktigt kul! Efter 10 imorse träffades vi i sandtaget igen laddade för nya äventyr. Dessutom hade vi tur även idag och även om det blåste lite så var solen där med oss.

Silva var först ut av alla, och idag hade jag tagit med en hög saker som hon brukar tycka är roliga, pipleksak, mjukdjur mm. Dessutom fick figgarna order om att vara rolliga och busiga redan från början å variera belöningarna för var gång. För att hon inte skulle hinna ledsna planerade vi dessutom bara 3 skick till varje figurant. För skicket = leksak, andra=godis, tredje=roligaste leksaken!

Våra planer gav i alla fall utdelning för Silva sprang som ett litet skållat troll mellan figgarna och tyckte speciellt att pipleksakerna var jättespännande. Grejorna var så roliga att hon knappt hade tid att stanna, men hellre att hon springer dit hon ska men har lite bråttom vidare än att hon nosar i backen och är disträ. Det hela avslutades med tygfågeln som hon brukar älska att stjäla här inne, men där ute var den inte alls lika rolig som pipleksaken. Det blev alltså ett rätt kort pass för Silva, men eftersom allting fungerade bra så ska vi nog öka avstånden en del till nästa gång så att hon får springa mer, däremot tror jag att vi fortsätter med rätt få skick så att hon inte hinner bli trött, tills rutinerna börjar sitta.

Rossi fick ett ganska enkelt upplägg med fullt synliga figgar fast i skogsterräng, och gjorde ett jättefint jobb. Tydligen hann hon även med ett extra snyggt skick där hon kurvade in mot mig och sprang precis förbi mig på mittlinjen innan hon fortsatte till figuranten på andra sidan. Själv såg jag det aldrig men lite skryt fick hon från den uppmärksamma figgen! Nu känns det som att vi är tillbaka där vi avslutade i höstas, alltså dags att köra vidare!

Mina tankar om att ha hunnit lära in rullemarkering innan sommaren gick ju i stöpet, vi är långt ifrån klara med det...hmm....sökträningen fortsätter ju med eller utan rulle!

En av dagens andra duktiga sökare var lille Kaspian, oj vilken fart han har genom skogen! Om han hade varit en stor hund och inte en dvärgpinscher hade det nog låtit som en elefanthjord som rusade genom skogen!

Nalle och Mintu fick varsitt spår, årets första, och idag hade ingen av dem nån som helst hjärna med sig. De verkade knappt förstå alls vad vi gjorde, eller varför, eller hur? Har vi gjort det här förut? VA? Vi längtar tills det kommer mer barmark för nu lade vi spåret delvis i snö, å så hoppas vi att killarnas minnesbilder kommer tillbaka lite till nästa gång. Idag var söket superlyckat, och spåret total katastrof... =/

När alla kört sina grejor fick en del av hundarna springa  lösa och leka tillsammans. Mina vänner fick sitta i bilen, några av dem kan vara lite luriga i liknande situationer med en massa nya hundar och lek. Silva är en bitch i såna lägen, oftast, så är det bara. Kaela kan vara lite osäker och vara bitchig för det. Rossi kan skälla lite först men fungerar sen bra med alla. Mintu hade antagligen stalkat löptiken som var med, och Nalle är faktiskt inte heller helt enkel att bara kasta ihop med vem som helst. Dessutom har de ju varandra att leka med så det känns inte lika viktigt att få till led med nya hundar utanför gruppen.

Hundarna som lekte var egentligen 6 stycken, men bara 3 fastnade på dessa bilder.

Efter rolig träning i skogen åkte jag hem och bytte hundar. Rotax och Giela fick följa med in till stan för promenad med Veronica och Miksi. Som vanligt skrattade vi gott och promenerade kring Erikslund och runt i stan.

När vi gått kanske halvvägs mötte vi en ensam lös golden retriever, en hane. Han ville förstås gärna hälsa på tjejerna och kom till slut även fram till Rotax. Som tur var inga allvarligt sura miner eller problem, och när vi gått en bit till (och hunden fortfarande följde med) så kom en kille med cykel och hämtade hem honom. Vi hade just börjat undra hur länge vi skulle promenera med en extra hund? Nåja, tur att alla kom överens!

Efter ungefär 2,5 timmar var vi tillbaka vid bilen och och hade surrat ikapp alla nyheter och tankegångar. Såna vänner är guld värda att ha! =)

Nu är alla hundar nöjda och trötta och middagen ska snart kastas på grillen. =) Hemgjorda hamburgare blir det idag. Imorgon väntar jobbet igen efter en lång och rolig helg, ska bli riktigt kul det med. Rotax får bli "bilhund" och åka med husse resten av veckan, för hans hundgårdskompis Kaela börjar vara lite väl intressant snart.

Så härligt att ha hundträning inplanerad även idag! Dessutom blev det strålande vackert väder ännu en dag, med en aning blåst bara. Innan vi åkte passade jag bara på att slänga jag upp alla hundarna på ena kojtaket för lite fotografering.

Planeringen var sökträning för Rossi och Silva, och så fick Nalle och Rotax hänga med också. Vis av gårdagens totala misslyckande fick figgarna hålla till ute på sandplanen och bara 10 meter från mittlinjen som mest. Rossi sprang klockrent mellan (förutom att hon var aningen långt ifrån mig 1-2 gånger) och den förenklade övningen uppfyllde verkligen sitt syfte - att få till 100% lyckade skick!

Sen var det Silvas tur och för att försöka få henne mer fokuserad på själva uppgiften (enbart, inte tillsammans med andra saker) hade jag med leverpastej till figgarna och så höll vi till på samma tråkiga sandplan, med figgarna ännu närmare varandra för att ge mindre utrymme för tokigheter. Silva lurade oss ännu en gång. Visst var det gott med leverpastej men det hindrar ju inte att man kan nosa lite ändå... När figgarna blev busiga och roliga blev Silva mer taggad och gjorde några riktigt fina skick, men snart genomskådade hon det också.

Jag har ju henne i långlina för att förhindra att hon går över i "rymningsmode", men idag använde jag även linan till att fånga in och hindra när hon gjorde annat än själva söket. Slutsats - nästa gång ska i redan från start ha roliga busiga figgar, BRA belöningar (funderar på att ta med tygfåglarna här hemma som hon ständigt försöker stjäla), samt 100% konsekvent hindrade om hon försöker göra annat, med linans hjälp.

När jag kom hem och berättade glatt för Lars om mina planer så berättade han att Silva inte alls varit så intresserad av tygfåglarna sist hon fick titta på dem...hmm...typiskt! Just nu känns det som Kicki va. Silva har resultatet 0-1!

Rotax och Nalle fick köra lite cirkelträning, dvs. belöning för all spontan kontakt de tar med ett gäng personer som står passiva i en stor ring kring mig. Båda två tyckte att det var skoj men samtidigt luktade det väääldigt intressant på marken av alla som sprungit där tidigare. I väntan på att spårskogen tinar fram så fick detta duga.

En härlig sak med vår träningsgrupp är att vi har så härlig spridning på hundarna! Idag var där 4 huskies, 2 Ridgebackar, 2 pudlar, 1 dalmatiner, 1 dobermann, 1 St Bernhard, 1 Irlänsk setter, 1 amstaffblandning å en annan stor blandras. Lite bilder blev det förstås på en del av dessa:

På tå!

Mila med fullt fokus på figgen

-Hej, vem är du?

-Leka?

Wihooo!

Efter några härliga timmar i sandtaget med härliga gänget kastade vi oss in i bilen och åkte hem för att byta hundar inför helgens besök hos Älvdalens Hundhälsa i Råneå.

Mintu och Kaela simmade idag. Mintu fick prova jet swin ett par minuter för allra första gången. Då blir vattnet i poolen strömt och det märktes att han fick ta i betydligt mer för att kunna simma sina små rundor. Skräckblandad förtjusning kanske är bästa sättet att beskriva hans upplevelser, för han såg ut att tycka att det var skoj samtidigt som det var lite läskigt. Innan dess simmade vi dock på som vanligt bara, med "Wubba" i munnen. 2x10 minter även idag.

Kaela var måttligt road av simmandet även idag men allt arbete i vattnet har gett henne fina ryggmuskler - hon simmar verkligen fullt ut när hon är  vattnet. Här spanar hon in en av linorna vi använder för att hålla henne i vattnet, och inte på poolkanterna. På vägen upp såg hon så här glad, eller kanske lättad, ut...

Giela hade ingen simtid idag utan fick helkroppsmassage och laserbehandling. Vissa kroppsdelar tyckte hon mycket om att få omskötta, ländryggen och delar av bakbenen däremot var lite "ömtåligare". Det märktes tydligt att hon reagerade på lasern så den gjorde säkert en hel del nytta på gammelkroppen. Hon är ju min första gamla hund av aningen större modell så det blir ju lite nytt att tänka på. Paula menade att den typen av stelhet inte alls är konstig eller ovanlig på en äldre hund, men det finns ju ändå en hel del kan man göra för att underlätta.

Laserbehandling på ryggen 

Tantmassage...!

Imorgon planerar jag en promenad på stan med Silva och Rotax och klövjeväskorna, eftersom jag ändå har lite ärenden in till stan. En bra sak med mitt trevliga nya jobb är att vi är lediga imorgon och får en riktig långhelg!

Idag var det äntligen dags för sommarpremiär! Vi var några stycken sugna som träffades i ett stort sandtag utanför Boden  på jakt efter snöfria ytor stora nog för sökträning, och helst även spår. Vägen dit var blöt och isig, och skogen visade sig vara väldigt snöig nästan överallt. Spårplanerna hamnade på hyllan. Sökträning däremot fanns gott om möjligheter till, på ett ställe till och med på riktig barmark i skog (fast det var inte där Rossi sprang).

Rossi var först ut av alla och med starka minnen av hur pass duktig och säker hon faktiskt var när vi lade undan tjänstetecknet så sent som i november/december förra året, bad jag figgarna hålla sig fullt synliga men sa att de kunde ta ut avståndet ganska snabbt ändå. Nu visade det sig ju att vi inte riktigt kunde ta vid precis där vi slutade. En fin slädsäsong hade tydligen förpassat en hel del minnen långt bak i den söta lilla hjärnan.

Istället för att självsäkert springa rakt ut så stannade hon till för att nosa lite, titta lite, ja föret var ju lite bökigare än vanligt också förstås. Vi fick till några raka fina skick men nästan hälften var små katastrofer. =/ Jag borde ha lyssnat på första magkänslan som sa mig att vi skulle köra på öppen mark i sandtaget med 100% synliga figgar på nära håll första passet. Just när i skulle köra igång kom dock ett gäng 4-hjulingar körande just där jag tänkt ställa oss, så skogen kändes som ett bra alternativ, "vi kan ju ändå grunderna till det här"...Hmmm... nåja, som tur är ska vi ut igen imorgon förmiddag och då blir det träning rejält från grunden. 100% perfekta skick vill vi ha och ingenting annat!

Flera av oss som var med idag hade flera hundar med oss, så när en jobbat klart stod många andra på tur.

Söta Tyson som ju sprang med i spannet i vintras

Underbara lilla border collien Tweet som gjorde detta för första gången på jättefint sätt!

Snabba tassar!

Silva fick också köra ett sökpass och hon betedde sig precis som om det aldrig varit vinter. Silva är rätt söt för när hon bestämmer sig för att springa till en figge så fäller hon ner öronen och rusar fram och ser lite fjäskig ut (samtidigt som hon riskerar att kastrera alla av manligt kön med sina bestäma hoppanden). När hon INTE hunnit bestämma sig ännu däremot så finns ju mycket att lukta på i naturen, mycket att titta på också. Några fina skick, några småstruliga och nån mindre katastrof också, så kan man väl sammanfatta hennes insats.

Vi fick tips om att ha ÄNNU godare belöning till henne för att förhindra hennes multitasking, och ska fixa det inför morgondagen. Silva har ju alltid multitaskat vad man än göra, springet hon i spannet så kan hon ändå hinna nosa på saker i farten och hitta på lite rackartyg, samma typ av upplägg verkar hon köra i sökskogen. Även om figgen är roligast av allt där, så kan man ju ändå ta sig tid att stanna och spana på vägen dit, för de försvinner ju beviserligen inte även om de får vänta. Blir kul att se om det gör nån skillnad, för i övrigt verkar hon tycka att det är riktigt roligt träning.

Staffen Rex var en ny bekantskap för mig idag, och han hånglade förstås upp mig rejält på äkta staffemanér, en charmig kille!

Gårdshunden Daisy ser lite tokig ut

När de flesta (och alla de av mina som skulle) hade kört sina sök så skulle en kompis in till inomhuslokalen i Boden för att träna, så vi passade på att hänga med! Nalle ska ju utforska agility i sommar och där står hinderna redo. Det var första gången han såg agilityhinder (vad jag vet iaf?) så vi ägnade en stund åt att bara går runt och kika lite. Att ta hopphinder var inga bekymmer (vi körde på dvärgpinscherhöjd, helt lagomt) alls och med hjälp av Pernilla hann vi köra genom en rak tunnel några gånger. Även det verkade Nalle gilla och jag tror att han kommer att gilla livet som "agilityhusky" nu i sommar! =)

Rossi fick också komma in och köra agility och där satt takterna i rätt bra. Däremot blev hon ganska snabbt trött med ett sök i baggaget. Mintu fick komma in för att titta på allt roligt (och det var tydligen JÄTTEROLIGT där inne) och träna lite allmänt medan Pernilla körde agility med sina jyckar. Tänk så bakvänt det kan vara ibland, Nalle var betydligt lugnare där inne faktiskt trots att platsen å allt var lika nytt för honom, annars är det ju oftast Nalle som stressar upp sig värst.

Vi fick oss i alla fall en riktig hunddag och nästan alla fick något skoj att göra. Resten av dagen ägnades åt att sortera hundsaker och rensa ute i hundrummet i garaget, så det var hundrelaterat även om hundarna bara låg på kojtaken och såg på. Tanken är att flytta ut selarna och en hel del annan utrustning till garaget istället för att ha allting här inne. Nästa vinter ska ju hundrummet i garaget vara uppvärmt och ombonat så att tant Giela kan bo ute fastän det är vinter.

En sista liten knasighet hann vi dock med nu under kvällen. När jag gav hundarna middag så började Silva gnälla och pipa efter att hon ätit, såg obekväm ut och sprang in i en kojan och gömde sig!? Det är mycket ovanligt Silvabeteende och första tanken var - NAVELBRÅCKET!!! När hon kom ut kände jag på det och det kändes helt normalt vad jag kunde se. Däremot måste hon ju ha haft ont nånstans så lilltjejen ligger inne hos oss nu och myser. Hoppas det bara var falskt alarm. Dags att sova för imorgon väntar en ny dag fylld med hundaktiviteter, sökträning, hundsim och laserbehandling av tant! Det ni!

Igår kväll efter jobbet såg vi Titanic i 3D på bio. Den var 3.15 lång och riktigt, riktigt bra (tyckte jag) som jag väntat mig, men tiden gjorde förstås att hundarna tvingades ha en riktig vilodag. Idag när vi kom hem från jobbet var vi två slagna hjältar och somnade på soffan i ett par timmar efter middagen. Kring halv nio var jag vaken igen och redo att ta hand om jyckarna. Hela gänget fick komma in för mys och träning i några delmoment inför sommarens aktiviteter.

Rossi och Silva fick träna på att greppa sökrullen. För Silva var det första gången så hon fick klick bara för att nosa på den. Snart hade hon fattat att sökrullen var en säker källa till godis, och gjorde snabba och säkra nosningar. Rossi har ju tränat lite tidigare med och tränar just nu på att greppa den. Ska jag vara helt ärlig så känns det lite läskigt faktiskt. Just nu är det så lätt att det går fel. Den enda hunden jag tidigare lärt in apport på med hjälp av klicker (Jacki och Gakkon gjorde det av sig själva) är Giela och där tajmade jag fel så allt gick åt skogen. Eftersom jag klickade en halv sekund för sent så lärde hon sig istället att ta apporten och snabbt släppa den! Det var ju faktiskt precis det jag belönat. Att bryta det mönstret sen är lite lurigt, speciellt med en sån hund som Giela som gör tusen saker samtidigt hela tiden. Det gäller att hinna klicka när hon håller den och INNAN hon hunnit släppa.

Rossi är i alla fall vansinnigt söt när man tränar. Vid varje klick vrider hon på huvudet och ser både glad och lite förvånad ut. Hon visar allt mer framåtanda i träningen och vågar ta för sig mer. Min tajming och mina kriterier kan man ju ifrågasätta i denna video, men Rossi är i alla fall jättesöt (enligt sin partiska matte).

Sen fick spårgänget köra, dvs. Mintu och Nalle. De tränade på att markera spårpinnar för allra första gången. Nalle var lite fundersam men markerade med nosen. Eftersom vi inte ska tävla så bryr jag mig inte så mycket om hur markeringarna blir, däremot blir det skoj att föra in ett nytt moment som gör det hela aningen mer krävande. Mintu valde att markera pinnen genom att formligen kasta ena framtassen på den! Det funkar ju bra det med.

Varje hund som tränat klart fick ställa sig ute i hallen och vänta där, och trots klick och godis och lek bara några meter bort i köket, så fungerade det riktigt bra. Några gånger fick jag förstås skicka tillbaka dem till sin plats, men inte så att det störde träningen. Däremot hördes det på flåsandet att en del, speciellt Kaela och Rotax, blev riktigt trötta av att stå där och titta.

Giela, Kaela och Rotax fick köra rallylydnad. För Giela och Kaela var det första gången, men Giela kan ju en hyfsad fotposition sen förr och har bra kontroll på bakdelen. Däremot gör hon tusen saker samtidigt så vi har ändå en hel del att jobba på. Kaela har aldrig lärt sig sitta vid sidan men bjöd självmant på att sitta rakt framför, så där kunde vi snabb lägga in kommando. Den positionen hittade hon perfekt även när hon började bakom min rygg. Att sitta vid sidan däremot var lite underligt och trångt tyckte hon...

Rotax har ju hunnit träna en del rallylydnad nu med kurs å allt, och idag började vissa delar se riktigt snygga ut. Fotpositionen börjar vara helt OK, men han hittar den inte från alla vinklar ännu, och bakdelskontrollen är snarare en slump än ett faktum. Nåja, så här såg det ut idag. Han började bli lite trött och behövde lite handhjälper för att hitta rätt, men annars kände jag mig nöjd över fina killen! Däremot har jag tydligen helt glömt tipset om att belöna utifrån i fotpositionerna...old habits die hard!

Sista torrfodret, ja vi hade faktiskt slut på godis idag och tränade med middagen, fick de söta ut i hundgårdarna innan läggdags. Nu är Giela och Rossi kvar här inne och de andra sover ute.

Jag får ofta frågan om det inte blir trångt inna med 7 hundar. Våra hundar bor ju mest ute (de flesta av dem) men minst en gång i veckan är alla inne, allt mellan ett par timmar till flera dagar. När ingenting speciellt händer ligger alla och sover, och eftersom vårt hus är rätt litet med små rum så får man förstås kliva över lite hundar ibland, men i övrtigt märks de inte av så värst mycket... förrän nåt skoj händer å alla vaknar. Det är ändå skillnad nu jämfört med tidigare när alla hundarna var vana att bo inne längre tider, nu är de ju dessutom fler å yngre, helt klart mer lättväckta men å andra sidan finner de snabbt ro igen också. Så här såg det ut när jag stod och diskade idag t.ex

Inatt är det minusgrader och vi hoppas att det innebär slädföre imorgon bitti. Däremot vågar vi nog inte längre köra från tomten. Snö finns, men vi måste korsa ån och hur isen där ser ut just nu vet jag inte riktigt...=/

Imorse steg jag upp 06.15 Var pigg och vaken så då är det ju ingen idé att ligga kvar. Efter lite städ å fix ordnade jag klart sommarlistan för hundarnas aktiviteter. Så här kommer den nog att bli, och det känns riktigt bra. Utöver detta blir det förstås lite promenader, lek och lösrastning, godissök och klickerträning för hela gänget.

Eftersom jag var vaken så tidigt fick hundarna tidig frukost och klockan nio började jag sela ut dem för en slädtur. Det var kallare än -12 inatt så spåren var stenhårda, och skaren riktigt fin. För att spara tassarna sockade jag de som brukar vara lite känsliga. Nalle och Rossi hade ju lite nött sen tidigare, och Mintu och Kaela fick sockar för att inte dra på sig några småsår inför eftermiddagens simträning. De nya sockarna från gippmokk.se satt jättebra men nöttes ganska snabbt ändå. Vi kanske behöver en ännu rejälare modell vid nästa köp.

Vi körde ca 16 km i fint väder och jag passade på att filma lite sista biten. När vi skulle passera den smala skoterbron, med rejäla svängar både före och efter, kom jag på att den hårda skaren är bra till mycket! Istället för att krångla oss över bron, som nu börjar vara full med läskiga hål där tassar kan ramla ner, körde vi en annan väg. Med tanke på att det har varit lite körning "i det fria" denna vinter på nåt sätt, så tycker jag att Mintu och Kaela skötte sig fint. Här svänger vi ju ALLTID över bron annars.

Sen passerar vi lite ängar, kommer ner på ån genom byn, sen upp på ängarna nära vårt hus, förbi några roliga hundar som mina hundar gillar att titta på när de springer förbi, och sen in vid vårt lilla hus.

Nu ska vi åka och prova klövjeväskor och sen simträna Mintu, Kaela och Giela. Avslutar med en söt bild på Rotax, titta så glansig och fin han blivit i pälsen nu! Och bättre ska det bli!

Igår efter middagen var jag så vansinnigt trött att jag aldrig riktigt tog mig ur soffan igen. Hundarna fick söka godis och Rossi fick lite klickerträning men bättre än så blev det inte. Idag var det andra bullar! Efter en snabb middag tog jag på storkläderna för temperaturen låg strax över -25. Egentligen hade jag inte tänkt köra så långt, men hundarna ville annorlunda och pigga tassar måste ju få sträcka på sig! Rossi fick vara hemma och hålla Giela sällskap, och jag vet inte om hennes frånvaro var det som gjorde skillnad? Ett hundspann är ju på ett sätt en samling av alla de energier som ingår. Om alla är sugna och glada så lyfter de ju varandra, å tvärtom kan det förstås också vara till viss del. Rossi gillar jobbet som draghund, men hon älskar det inte lika passionerat som de andra riktigt.

Förutom att hundarna redan var pigga och ville galoppera för evigt, så följde vi ett rävspår i över en halvmil, sen var skogen belamrad med renspår och slutligen hamnade vi på ett smalt litet spår som vi inte kört tidigare i vinter, och i takt med att hundarna ökade farten på sin väg genom skogen insåg jag att vi hade rådjur i närheten. Vi såg inget vilt, men hade viltkänning nästan hela slädturen. Just det här spåret hade tydligen dragits annorlunda nu i vinter för vips (jag hade fullt upp med att parera släden, och ducka för kvistar när vi susade fram mellan stammarna) så hörde jag på ledarhundarnas tassljud att vi var ute på en sjö, eller rättare sagt, ledarhundarna var det. Jag hade verkligen ingen aning om var vi befann oss, för på det stället brukar vi aldrig passera nån is. Som tur var är Mintu duktig på "vi vänder" och kom snällt tillbaka upp på land i sina egna spår, så jag slapp gå ut på isen själv. Skönt!

En annan gång hamnade vi på ett sidorspår som gick några hundra meter från spåret vi alltid kör. Där kom spår kors och tvärs och jag lät Mintu och Rotax välja väg själva när jag väl insett att vi kommit lite fel. De verkade veta var "rätt" spår fanns igen, för de valde rätt i alla korsningar och efter ett par hundra meter hade vi kommit tillbaka till vårt spår igen (fast en bit längre ner). Kloka killarna!

Sorel-skorna fick bekänna lite färg ikväll. Jag frös en aning om vänster fot, men så lite att det inte går att jämföra med hur illa det brukar vara efter 2 timmar ute i -25 grader annars. Luhkkan hade jag ovanpå den gamla Canada Goose-kopian och det var guld! Gillar den allt mer verkligen. Första gångerna kändes ju allt hängande tyg svårt att hantera, men min kropp har tydligen anpassat sig för så kändes det inte alls nu, trots utselning av hundar, massvis med ankring osv. Den kalla snön satte sig ju lätt i tassarna så vi pausade ibland för att värma bort eventuella isklumpar men jag höll mig varm hela vägen.

Vi fick en riktigt fin tur på ca 2 mil och när vi på vägen hem kom upp på lite bredare spår där man vågar släcka sin lampa, så lyste stjärnhimlen och norrskenet så vackert för oss. Det var inget jättestarkt norrsken, men det gick tvärs över hela himlen i en stor zebrarandig båge. Snyggt! Eftersom hundarna rusade som dårar i början och hade vilt i näsorna, var jag lite rädd att orken skulle tryta på slutet. Inte så att vi skulle bli stående förstås, men kanske att det skulle börja gå saktare.  Istället gick de vidare i bra fart och kom hem på pigga glada ben, med isiga mustascher och frost i ögonfransarna.

Sen fick Rossi lite snabb träning inför sommarens sök. Tanken är att vi ska lära in rulle-markering så att vi har delarna i beteendet klart tills det är barmark. Nu ikväll var andra gången vi tränar, och just nu klickar vi för att hon greppar över rullen. Helst rejält, och helst några sekunder, men kriterierna än så länge är egentligen bara "greppa". Giela ville förstås gärna hjälpa till och förstod direkt vad det handlade om. Hon nästan trängde sig fram och greppade över den om inte Rossi hunnit före. Den här bilden fångar kanske situationen rätt bra - tant säger "Jag kan också!!! Låt mig istället!!!"

Nu väntar sängen på en trött, men inte kall, musher. Rossi och Giela sover inne. Mintu, Rotax, Nalle, Silva och Kaela sover tillsammans ute i hundgården inatt. Alltid spännande att se på morgonen vilka som valt att sova tillsammans, och var. Godnatt!