Idag var det dags för sökträning igen, och vi var minst 10 pers tror jag! Riktigt skoj! Sigge och Felix fastnade på varsin bild:

Cirkelträningen är verkligen rolig att vara med på. En del hundar tar det som en dans, och för andra är det en stor utmaning att gå runt hela själva till "okända" personer och få belöning. Sigge tyckte att det var rätt skoj, å lille Felix på den nedersta bilden spurtade mellan oss och charmade oss allt han kunde! =) För er som inte vet vad det handlar om, så ställer sig alla personer utom ägaren i en ring (utan hundar), och ägaren släpper hunden och står sen passiv. Hunden får sen belöning (med klicker för den som vill) varje gång den tar kontakt med en person (av den personen), men efter en stund blir personen passiv och hunden måste gå till en annan person för att få nåt mer. Jättebra träning för lite blyga eller försiktiga hundar och de utvecklas enormt snabbt eftersom de hela tiden får välja själva hur mycket de vill våga.

Rossi fick köra ett lite kortare sök idag för snön var lite lurig...skaren var så tjock att hon nästan klarade att gå på den, men inte riktigt, så det var nog lite jobbigare än vanligt. Efter det var det några som ville prova att köra släde med sina hundar, och som tur var hade nysnön på vägen gjort den perfekt för körning. Nästa gång vi ses ska jag ta med min lilla släde (om det inte är för kallt) så att de som vill kan provdra den, eftersom den är mer lagom för 1-2 hundar.

När de som hade lust hade fått testa, så selade jag ut mina hundar för att köra en sväng. Jättesmidigt att samköra sökträning och dragträning så att man slipper bila runt en massa extra. Jag hade ett gäng handlers dagen till ära dessutom! Lyxigt! Vi körde lite över en mil men spåren var rätt tunga. Hundarna varierade mellan att vara supersmarta och stentröga...haha...Skaren var smått vass så vi körde kortare än vi egentligen tänkt oss. Snön som föll från träd och annat smälte snabbt och när vi kom tillbaka till bilen var jackan, selarna, slädsäcken mm  riktigt blöta!

Vi gick en kort nedvarvning med alla hundar lösa och sen fick de hoppa in i bilen, men med burdörren öppen, dvs. alla tillsammans. Nalle och Rotax var avslappnade tillsammans och när vi kom hem fick alla sju komma in, första gången som alla 7 är inne samtidigt sen Rotax kom hit. Nu börjar det kännas som ett bra läge att sammanföra hela gruppen; vi har kunnat köra regelbundet så att  alla är nöjda, inga löp eller sånt i närheten, å jag har mer rutiner och tid nu sen spurten i skolan tog slut å jobbet tog vid - äntligen! Nalle har tidigare morrat åt Rotax ibland och visat att han inte riktigt litar på honom, som tur var har Rotax inte brytt sig så mycket tillbaka.

Nu kom alla in och stämningen var lugn och trivsam! Jyckarna myste tillsammans efter slädturen och inga spänningar syntes, härligt! Däremot tog det en stund innan alla hittat en bra liggplats och somnat...Här kommer en liten film från ett mörkt rum med alla vännerna samlade...i det här rummet har jag allt hundgodis, hundutrustning mm så när man går in dit så kommer oftast alla för att se vad man tänkt göra...Riktigt skönt att Rotax och Nalle funderade så bra ihop nu med tanke på att vi snart åker till Blaiken för en veckas julsemester hela gänget!

Imorse åkte vi iväg för årest sista sökträning, ja för vår del blir det nog så i alla fall. Rossi fick söka med synliga figgar den här gången, eftersom hon tvekade en aning senaste två gångerna vi tränade. Tveksamheterna var inte speciellt stora, men istället för att springa rakt mellan figgarna så gick hon nån extra lov ibland åt helt fel håll, och sånt tyder oftast på att hon känner sig en liten aning osäker. Vi tog i alla fall det säkra före det osäkra, men med dagens snödjup så blev det mest snöpulsning, men skicken mellan figgarna fungerade fint och lilla fjant såg ut att ha riktigt kul!

Rambo, en ny bekantskap för dagen och ruggigt söt å riktigt trevlig!

Snygga Viggo flyger genom snön!

Vi var bara 3 tappra träningssugna idag, så sökträningen gick ganska snabbt. Efter det lastade jag ner släden från taket och selade ut 5 hundar framför släden, samma gäng som igår. När jag skulle sätta ut linorna kom jag dock på att jag glömt ledarhundssektionen hemma eftersom Kaela och Giela hade den vid gårdagens skidtur...blä! Lösningen blev att dra en bit rep med hake längst fram och köra en hund i singelled istället. Just när vi åkt iväg var solnedgången riktigt snygg!

Bitvis fanns skoterspår at följa, men en stor del av sträckan pulsade vi oss fram i snön och det var tungt! Vi körde i nästan 2,5 timmar men tog oss bara 16km... kanske världens långsammaste slädtur nånsin? Med tanke på föret skötte sig hundarna ändå bra och plogade fram genom snön. Efter en stund bytte jag ut Mintu mot Nalle för att han skulle få vila lite. Nalle skötte sig fint så länge vi gick i djupsnön men när spåret blev bättre hade han lite svårt att hålla styrfart, så vi bytte tillbaka igen.

Galna gänget!

Nalle i ospårad snö, dagens rätta element.

Mintu

När vi närmade oss bilen igen var solen borta sen länge och mörkret hade börjat falla. Hundarna var riktigt trötta på slutet efter allt pulsande, och skrittade framåt i stadig men långsamt takt. Av erfarenhet vet jag dock att de inte alls är "slut" när de gör så, utan bara laddar om batterierna. Ett hundspann är nästan som ett eget levande väsen, hundarna synkar ihop sig med varandra och påverkade varandra både positivt och negativt, springer samtidigt och vilar samtidigt, i alla fall till viss del. Sista biten till bilen slog energin till igen och vi galopperade i glada språng! Vilken härlig avslutning på en äventyrlig slädsväng! 

Efter att vi börjat träna sök med vår härliga träningsgrupp har helgerna blivit nånting man längtar extra mycket till. Idag var vi ett rätt stort gäng och dessutom var vädret hyfsat lämpat för att fota så kameran gick varm, blev nog över 300 bilder tagna, men de flesta rensades undan rätt snabbt eftersom de hade fokus på fel ställe. Hade så gärna haft lite snö på marken så att man inte behöver köra med så extrema inställningar för att slippa rörelseoskärpa.

Rossi och Silva fick träna personsök. Ett tag funderade jag på att ge Silva en annan uppgift å låta nån annan ta hennes personsöksplats. Det känns rätt lagom att köra personsök regelbundet med 2 av hundarna för att hinna med. Idag var Silvas tredje gång och vi såg stora framsteg. Ungefär två gånger gjorde hon nån liten extra lov, men de andra gångerna (vi körde kanske 10 skick?) sprang hon rakt mellan figgarna och verkade ha riktigt kul. Så, hon får nog några chanser till!

Rossi njöt som vanligt men genomförandet var inte lika klockrent som förra gången. Nu fuskar hon lite ibland och springer över mittstigen flera meter ifrån mig, så nästa gång ska vi finslipa lite på den detaljen. Idag var figgarna delvis rätt väl dolda, men hon klarade jobbet fint ändå och en av tjejerna som gömde sig berättade att hon tydligt sett henne ta luftvittring - kanonbra! Älskade lilla fjant! Efteråt blev samma figge-tjej riktigt förvånad när jag berättade att Rossi var samma hund som den jag hade med första gången vi söktränade i höstas... och det förstår jag faktiskt, Rossi har gjort enorma framsteg och visar en helt annan attityd framför allt!

Här kommer då en massa foton, å det härliga är att det är raser och hundar av alla typer och storlekar. Alla hamnade inte på bild idag heller, men de flesta. Min blogg har en förinställning där högerklick inte fungerar, så vill ni ha nån bild så hör av er så kan jag skicka istället.

En supersöt samojed!

Vackra Akita blänkte så fint i solen.

Rossi!

Rossi flyger igen!

Vackra Mila studsar av träningsglädje. Eftersom fartbilder är roligast fastnade de
på flera såna, men mesta tiden var Mila superduktig och fokuserad. Ett jätteduktigt ekipage!

Puss matte!

Var är trasan???

En sista bild på tjusiga Mila!

-Vem är du?

Vackra Tyson

Spana in nosen!  Visst är den söt?

Elton, en cool kille med stil!

Tjusiga Donna som varit frånvarande några veckor efter en skada, härligt att se henne på träning igen!

Efter söket fick killarna gå sina spår. Nalle var först och idag vimsade han rätt mycket, men i efterhand förstod vi varför. Hans spår hade haft besök av minst 2 lösa hundar som promenerat förbi, och antagligen lite människorfötter också. För en hund som inte är så värst van så kan ju sånt vara lite störande, men han hittade slutet och som tur var hade ingen ätit belöningen (även om det syntes att nån smakat i ena hörnet). Mintus spår låg mer avskilt och var orört. Han visade fint fokus på jobbet och imponerade faktiskt på mig! Känns som att han börjar förstå meningen med spår allt mer och ta sin uppgift på allt större allvar. Så som Nalle såg ut senast...hmm...

Sist ut var Rotax och jag tror att även hans spår haft besök av en av de lösa hundarna., större delen av sträckan dessutom. Han virrade mest omkring och verkade inte fatta nåt alls just idag... nåja, imorgon blir det träningsdags igen och vi kan finslipa det som missades idag! Åh vad kul det ska bli! Efter träningen gick Kaela och Giela en långpromenad i reflexvästar och lampor, för dagsljuset räcker inte till både sök- och spårträning och promenad nu för tiden. Nu är Kaelas viloperiod över och hon har börjat få vänja sig med att bo ute igen...efter flera veckor inomhus hade hon nog hellre sovit vidare i soffan, men om pälsen ska klara vinterkyla sen så gäller det att vänja sig redan nu. Nu är det partydags!

Idag var det äntligen dags igen, äntligen en helg utan jobb och med tid för hundträning i dagsljus! De senaste dagarna har fortsatt med samma kassa väder. Ingen snö men jättehalkigt på nästan alla vägar. Dragträningen lyser fortfarande med sin frånvaro och hundarna börjar kännas lite rastlösa faktiskt. Idag var planen att Mintu, Nalle och Rotax skulle spåra, medan Rossi och Silva fick träna personsök. Giela och Kaela stannade hemma och fick en kort men isig promenad efteråt istället.

Dessutom fick vi en extra kompis med oss i bilen, Ann och hennes supersöta Corgi Vattuskräcken åkte med från stan. Vilken charmig hund! För det mesta satt han i förarsätet med tassarna på ratten och spanade genom framrutan,medan de andra hundarna tränade. =)

Visst är han ruggigt söt?

Idag var det flera nya (för mig) bekantskaper på plats. Det här är söta Nellie, en riktig liten kelgris och vacker dessutom! Hon hade dessutom bra näsa för att nosa upp ätbara eller intressanta saker...

Rossi var först ut av mina hundar, och körde ett sök förstås. Idag såg hon om möjligt ännu tuffare ut än tidigare. Hon flög genom skogen mellan figgarna, som nu höll sig rätt långt ifrån stigen i mitten, och gömde sig halvt om halvt. Just när jag började fundera på att snart avsluta övningen, så såg hon plötsligt jättetrött ut när hon sprang förbi. Som att tröttheten kom över henne på en sekund bara. Dum som jag var stannade jag inte där utan tänkte "nästa blir sista" men då missade hon lite och tappade fart. Min smarta lösning då var att tänka "vi tar en till å så blir den bra" och nja...hon tappade fart även där och såg mentalt utpumpad ut... men hon hittade även sista figgen och ännu en gång var mattehjärtat extra varmt. Tänk att lilla Fjant är kapabel till såna stordåd! Hon dundrar genom skogen som en virvelvind och söker "okända" människor med sånt fokus och sånt mod att jag blir helt tagen.

Kamphund som mördar pinne? Eller vad är det vi ser? Söta Nellie gjorde väldigt gulliga grimascher när hon slaktade denna lilla buske. Sen fick hon leka med den snygga Corgin, och man kan nästan säga att kärlek uppstod. I alla fall från Vattuskräckens håll, för han kastade långa trånande blickar efter Nellie när hon gått.

En annan ny bekantskap idag var mysiga Lovis, en ung St Bernhard. Hennes matte berättade att hon haft lite svårt för nya personer tidigare, och det kunde man verkligen inte tro nu! Hon kom direkt och hälsade med sin stora nos och ville ha godis, som om hon aldrig gjort annat.

Stor och liten leker

Charmiga killen!

Silva fick prova sök för andra gången idag. Henne har jag i långlina (opassande nog hade jag bara spårlinan och spårselen med mig upptäckte jag) eftersom hon kan vara lite påhittig ibland... Som vanligt försökte lilltjejen multi-taska. Springa till person (Jättekul!!!), passa på att spana lite här...hmm...springa till nästa person (wihooo!)...å sen titta lite snabbt här när jag ändå springer förbi...ny person (Yay!!!)... Hon tänker för mycket den där lilla tokhunden men hon verkade i alla fall ha kul!

Hanarna fick varsitt spår. Marken var frusen och där fanns inte speciellt mycket markvegetation så det kändes lite lurigt. Nalle var först ut och han gillar verkligen att spåra nu, även om långtifrån allt är perfekt ännu. Idag märktes det tydligt att han kom ihåg att pipdjuret brukar vänta i slutet!

Rotax var nummer två och idag var det aningen svårt för honom. Han kikade lite hit och dit, spårade en bit, verkade undra lite vad vi egentligen skulle göra, spårade lite till, osv. I slutet fick även han pipdjuret och det är tydligen GULD! Mintu skötte sig oväntat fint och hade bra fokus nästan hela (den korta) vägen, å det är kul att se lite utveckling. Första gångerna var han smått disträ, nu fick jag hålla emot och bromsa nästan hela vägen. Dagens uppdelning känns rätt bra och jag tror jag tänker fortsätta så, sök för Rossi och Silva, Spår för killarna, och så behövs en sista aktivitet för Giela och Kaela, sen har vi en färdig plan för nästa sommar! Även omdet på ett sätt är roligt med lite mer omväxling för varje hund, så ger det nästan ännu mer att kunna djupdyka i en gren och höja nivån där istället. Med 7 hundar är det ju tyvärr nästan omöjligt att träna alla i "allt" så som man egentligen skulle vilja göra.

Har du nåt åt mig?

När vi kommit hem gick jag ut i garaget för att smörja in släden med mer olja, och Nalle passade på att spana in genom garagefönstret för att se vad jag pysslade med. Så här ser belagen ut nu, dvs. nakna! Tyvärr har trämedarna tagit lite stryk av körningen på "osnö", men jag tror inte att det blev värre än att de ska fungera.

Nu blir det middag hos världens gulligaste svärföräldrar, och sen tänker jag sy nya fästen till slädkapellet. Plastlådorna med utrustning är nästan helt färdigutrustade (jag har fuskat massvis tidigare vintrar men nu ska första hjälpen, extralinor, reflexer, kniv mm mm ALLTID finnas med), hundarna är bra tränade, varma kläder har jag extra gott om... ja allt vi saknar nu är snö och det verkar inte som att den tänker komma hitåt ännu på ett tag...

Idag var det äntligen dags igen! I brist på snö så är sökträningarna i skogen veckans höjdpunkt för hundarnas del. Just nu är det svårt att ens förstå att det är november och snart vinter, känns snarare som att vintern redan är slut och inte kommer att komma tillbaka igen. Min hjärna har gått in i ett mentalt läge där vintern är borträknad och överspelad.

Idag var vi 3 personer, passande antal för sökträningen, och 5 hundar. Jag hade med mig Rossi, Kaela och Giela och vi tränade på en plats bortanför Öngårdsberget där vi rätt ofta brukar lägga spår. Först ut var Elit, en jättetrevlig schäferhane från Försvarsmakten. Han älskar att jobba men har inte riktigt förstått det där med andra personer, hur roliga är de egentligen liksom? När man har världens roligaste matte! Han är i alla fall himla trevlig och när vi figuranter fått träna på att leka och vara riktigt roliga, så börjar han faktiskt tycka att vi är värda hans intresse vi med.

Efter det fick Kaela prova personsök för allra första gången. Hon förstod rätt snabbt att hon skulle springa mellan figuranterna och tyckte extra mycket om Sofie som hade korv med sig. Mums! Kaela såg ut att ha riktigt roligt men hennes framben såg aningen stelt ut även nu. Det är nog dags att boka en veterinärtid helt enkelt för detta verkar inte gå över av vila och medicin.

Nästa hund ut var Rossi, och detta är verkligen hennes paradgren. Hon älskar varje stund och idag gick figuranterna lite längre bort, och gömde sig lite mer. En stund blev hon lite virrig men det visade sig vara pga påträngande behov, och när det var avklarat susande hon genom skogen igen. För att vara just lilla Rossi, så är hon verkligen helt fantastisk.

Nästa hund ut var rottweilern Dorina. Hon stannar alltid en liten extra stund för att se om det inte är mer godis på gång ändå?

Sist ut på första vändan var Giela. Den lilla tanten som ingen riktigt tror är en tant. Hon charmade folk som vanligt och gillade att hoppa mellan figuranter i skogen och få godis! Att dessutom hinna nosa på lite pinkfläckar i farten gjorde upplevelsen komplett för hennes del! Eftersom vi hade ork kvar, tog vi ut Elit och Dorina varsin gång till. Dorina fick söka sin egen matte i skogen, och här nedanför sitter hon startklar med Elits matte, och sen kastar hon sig iväg på mattejakt!

Matte jag kommer!!!

Så här glad och nöjd såg Dorina ut när hon lokaliserat matte i snårskogen. När man är van huskies så är det verkligen kul att se brukshundar jobba, de har ett helt annat fokus och en helt annan uthållighet. Även om jag alltid vetat att det är så, så blir jag lika imponerad varje gång. Man glömmer liksom att hundar kan vara så fokuserade på sin uppgift! Sen fick Elit söka sin matte, och eftersom han är väldig mattekär så var söket över på 30 sekunder max! Är väl bara onödigt att ta omvägar?

Elit och hans matte kommer ut ur skogen

Vi avslutade med Rossi som fick söka Sofie och Mari-Louise. Vi gjorde en enkel variant där hon fick se dem springa iväg en åt gången, och sen springa efter och hitta dem. Även detta gick riktigt bra och lilltjejen har verkligen tuffat på sig massor. Att få träna sök med okända var verkligen en hit för hennes del! Kvällens storspannskörning ställdes in pga ändrade arbetsförhållanden, så istället blir det bara mitt lilla gäng som drar iväg på äventyr nån gång under kvällen. Inte riktigt lika fränt, men det funkar. Så härligt det är att ha en heldag att ägna åt hundträning i alla former!

Helgen fortsatte i hundarnas tecken. Efter fredagens Malamutedag blev det körning med mina egna hundar i lördags. I söndags var det dags för träning med vår underbara träningsgrupp igen, och alla hundarna som bor ute just nu fick följa med (dvs. alla utom Giela och Kaela) för att tömma ur sig lite energi. Sista tiden med löp i gruppen har det känts som att energinivån och ljudnivån varit betydligt högre än vad jag vill ha den... =/ Rossi och Silva fick köra sök. Rossi älskade varje minut som vanligt och störtade genom skogen i full fart! =)

Rossi har just markerat Lena och ska springa till figuranten på andra sidan stigen

Sen var det Silvas tur. Det var hennes första försök och eftersom hon kan vara lite lurig ibland så fick hon ha på sig långlina. Vi började med figuranterna bara nån meter bort för att hon skulle få förstå vad som var meningen, och det fattade hon rätt snabbt. Hon studsade fram till figuranterna och visade snabbt att hon tyckte att det var riktigt kul! Det var första gången hon testade den här metoden, och första gången hon sökte någon annan än mig.

Efter det fick Mintu och Nalle gå varsitt spår. Nalle fick en pipleksak på slutet och då var lyckan gjord! =) När de spårat och vi åter gick till bilen så låg Silva fortfarande och flåsade efter sitt sök... Hon var faktiskt trött på riktigt! Rotax fick åka med i bilen men vi hann inte med någon speciell aktivitet för honom. När hundträningen var klar åkte jag till Piteå och hämtade Linda och Frida från Malamutehelgen. Vi åkte direkt till Veronica och spenderade kvällen där med att prata om hundar, hundar, hundar och ännu mer HUNDAR! =)

Sen åkte vi ut till Vittjärv och bäddade ner oss, 3 trötta brudar (och min älskade sambo var också rätt trött) och 2 glada små huskies där inne som älskar att få besök! Imorse när jag åkte till skolan lämnade jag av tjejerna på flyget efter en rolig helg, och det var kul att hinna träffas så mycket fastän de hade en fullbokad helg från början! En mindre rolig sak är att en möjligen elak förkylning kommit krypande idag...har känt mig lite febrig idag så vi får se var det slutar.

Hundarna fick en kortkort (3-4km) dragrunda nu under kvällen i väldigt långsamt tempo. Vi körde kanske 5km i timmen så även fast sträckan var kort, så blev hundarna trötta och nöjda av styrkepasset. Att köra så sakta är ett bra sätt att bygga rejäla rutiner. Det är lättare att se om nån hund fuskar, och när det går sakta så är ju frestelser och sånt svårare också. Att få hundarna att jobba hårt fastän det går sakta lång tid, och att sköta sitt jobb utan att falla för frestelser vid sidan av är jättebra träning! Då bygger man starka och bra rutiner för att hundarna ska sköta sig rätt och får en bra översikt över allting. För att det ska trötta ut måste man förstås ha hundar som jobbar hårt och ärligt hela vägen. För Giela blev det här mest som en liten promenad bara eftersom hon inte drog speciellt hårt. De andra slet hårt hela vägen och även Rossi jobbade riktigt fint!

Sen fick Kaela en liten promenad och tyvärr såg hon rätt stel ut även nu... =( Snart har hon ätit färdigt sin medicinkur och risken känns stor att det blir veterinärbesök för hennes del. Hoppas hon snart är med i spannet igen, min kloka lilla sliträv!

Så skönt det är ibland att ha en hel dag att ägna helt och fullt åt sina intressen! Imorse packade jag in 5 hundar i bilen, dragutrustning,spårutrustning, sökutrustning, godis+klicker, och så Lars rejäla Downhill-cykel.

Första anhalten var SPHKs dragträff vid Svartsjön. Jag valde att köra med Rotax och Silva, eftersom jag inte hade planerat in nån annan träning för dem just idag. Det var första gången jag själv cyklade med Rotax, men jag tror att han sprungit framför cykel tidigare. Jag hade lånat Lars rejäla down-hillcykel, med riktigt bra bromsar och rejäla dämpare.

Rotax och Silva

Marikas hundar Varga (Nalles syster) och Nanok

Eftersom det var dragträff fanns gott om medhjälpare som ville hålla hundar, och den lyxen är ju inte helt fel egentligen! Vi hade tänkt köra iväg först av det lilla gänget på startlinjen, men Silva svamlade lite i starten och ville kika i diket...  

Först tänkte jag att hon kanske ville uträtta sina behov, men det visade sig vara bara svammel! Dumheter av lilla fjant (tydligen spännande med andra hundar bundna längre bort i skogen)! Sen kom vi igång och resten av vägen flöt allting på fint.

Silva vill gärna springa snabbt, snabbt men inte behöva kämpa så hårt. Rotax verkar inte vara nån superslitare heller, så det var bra träning för båda två. Spåren var rätt tunga bitvis och med stora breda cykeldäck så glider det inte superlätt. Jag hjälper till så lite som möjligt och trampar egentligen bara om cykeln håller på att välta. I uppförsbackarna gick båda på men ingen lade sig riktigt rejält i selen, så särskilt snabbt gick det inte...bra träning för dem!  

Nanok och Varga (bakom Nanok)

Vi körde tillsammans med Marika och hennes två hundar (och en sparkcykel som fick kämpa hårt på den ojämna frusna vägen), och en kille med kick bike och 2 malamuter. Stundvis tränade vi lite omkörningar och speciellt mot slutet så fungerade det riktigt bra. Marika och jag körde om varandra några gånger och hundarna tittade inte ens på varandra utan jobbade bara på rakt fram - härligt! Vi körde en runda på 7,5 km ungefär, vilket kändes rätt lagomt för dagen.

Dragträffen var välbesökt och hela tiden hördes skäll och yl, så det gick inte att ta misste på att det var hundar i farten. Jag packade snabbt ihop hundarna för att dra vidare till sökträningen med träningsgruppen. Problemen kom när cykelstället skulle monteras tillbaka på bilen, det vägrade! Låset hade hakat upp sig och till slut blev lösningen denna:

Träningsgruppen höll till bara en kort bit bort, vilket passade bra! När jag kom dit var de i full gång. Några hundar fick träna sök, några fick träna inkallning med störning, och så cirkelträning där hunden tar kontakt med folk och får belöning varje gång. Jag lade spår åt Mintu och Nalle och sen var det snart dags för Rossis sökträning. Idag fick hon inviga tjänstetecknet som vi köpte tidigare i veckan!

Ni som känner Rossi tänker antagligen ungefär som jag själv gjorde - WOW! Hon skötte sig superbra idag, sprang fokuserat och självsäkert mellan figuranterna och tvekade aldrig. Hon sökte aldrig stöd hos mig utan arbetade självständigt med öronen i topp och fullt fokus på uppgiften under alla skick. Oj vad hon växer av denna träning! Normalt sett är ju Rossi lite försiktig, tappar lätt fokus/lust om hon känner att hon inte förstår eller gör fel, kan tycka att okända människor är aningen läskiga osv... Allt sånt är glömt dagar som denna! WOW!

Nalle fick lite inkallningsträning med två roliga personer som gav honom godis, kliade och lekte med honom, och det gick riktigt bra. Han kom i stort sett direkt nästan alla gånger fastän de var roliga och hade mycket gott att erbjuda. Sen var det spårdags. Mintu gick först och pinkade säkert 5-6 gånger längs spåret...hrmf... Men vi kom till slutet och han verkade i alla fall ha kul.

Sen var det Nalles tur. När vi kommit en bit in efter spåret fick Nalle syn på Caspian, en jättefin liten dvärgpinscher som just gått sitt spår. Caspian och hans matte passerade ute på vägen och Nalle är väldigt intresserad av Caspian, han kan liksom inte sluta titta när han väl börjat. Det blev alltså en paus i spåret och vi stod där och tittade, och tittade, och tittade...tills de gått förbi, och sen fortsatte spåret och Nalle kunde fokusera igen. När vi kom till spårslutet tog jag fram en pipleksak ur fickan och OJ - så tokig han blev! Han tuggade helt frenetiskt så pipleksaken hann knappt med! När han skulle släppa den skedde det mycket motvilligt...Pipleksaker blir Nalles nya spårslutsgrej helt klart!

Caspian

Fina Hekaya och Donna är också trötta

Till slut hade alla hundar som ville fått söka, spåra, leka och träna. Vi packade oss hemåt och Giela och Kaela fick en promenad. Kaela har viss överskottsenergi nu efter all vila, och benet verkar inte riktigt bra ännu så det blir specialistbesök i veckan. =/

Giela och ivriga Kaela

Nu är alla hundar nöjda och trötta, och oj vilken rolig dag vi haft! Så duktiga alla varit och så kul vi haft tillsammans...och nu tänker jag inte lämna soffan på resten av kvällen! Typ!

Imorse gick jag en skogspromenad med Silva och Kaela. Vi gick på ställen där vi inte gått på länge, och oj vad blött det var... på något underligt sätt var jag torr om fötterna när vi kom hem, men det var nog helt och hållet tack vare skorna. Småtjejerna var så glada och söta, de trivs verkligen tillsammans de små grå systrarna. Kaela har ju sett aningen stel ut i frambenen ett tag så lite lugn terrängpromenad kändes som en bra idé.

Sen var det sökträning med träningsgänget ute vid Kallasjövägen, och jag funderade en stund över vilka hundar som skulle få följa. Rossi var ju med sist och hon kändes självskriven för att få lite uppföljning. Den gången var cirkelträningen (när folk står i en cirkel och hon får belöning från alla hon tar kontakt med) lite otäck, och söket gick sisådär...

Det slutade med att jag tog med bara Rossi, och vilken skillnad det var idag! Nu var vi ännu fler personer på cirkelträningen, och hon visade bara nåt enstaka tecken på tveksamhet, annars gick hon fram till folk, fick belöning, testade att göra konster för att se om de skulle klicka igen...osv! Hon såg självsäker och glad ut, och det märktes att hon hade positiva minnen från förra veckan.

Sen var det dags för sökträningen och vi tog samma 2 figuranter som förra veckan. Även här var det nu en helt annan hund! På slutet gick hon en liten omväg en av svängarna, annars sprang hon fokuserat och snabbt mellan figgarna och såg glad och självsäker ut. Så härligt! Efter alla år så känns det som att vi äntligen hittat något som VERKLIGEN lyfter Rossi! Nåt som gör henne tuffare och självsäkrare och som hon dessutom älskar att göra! Att söka matte och husse i skogen har hon alltid gillat men det här blir ju en helt annan sak, och det märktes även på henne. Idag har mattehjärtat verkligen värmts en massa extra!

Rossi hoppade till och med upp med tassarna på en av figuranterna för att få mer godis, och ni som känner henne vet att hon är ytterst sparsam med att sätta tassarna på folk. Det ska vara såna hon känner väldigt väl! Okända personer skulle hon aldrig få för sig att hoppa på eller leka med normalt sett... vissa skulle se det som ett tecken på avsaknad av hyfs! Jag blir bara glad - att hon gjorde så visar riktigt starkt att hon stortrivdes med jobbet och kände sig riktigt trygg i situationen och med de duktiga figgarna.