Den här helgen hade vi äntligen tid att tillsammans ta tag i projektet garage! Steg ett blev att rensa ut sånt som inte ska vara kvar, samt att tömma förrådet som vi sen började riva. Tanken är att själva garage- och mekdelen ska bli större. Jag har även fixat lite inne i hundrummet, som jag tänkt använda mer i vinter. För Gielas skull ska där in värme igen, och förhoppningsvis en frys å lite annat pyssel. Nu är tomten full med skräp som ska iväg åt olika håll - voine voine!

Rotax älskar att kramas

Här är vi inne i hundrummet i garaget. Till vänster ser man kojan som idag fått lite lagning. Nån smart liten jycke (eller några) hade nämligen kissat där, samt dragit in vattenskålar, så de gamla spånskivorna var ofräscha och fick bytas ut. Eftersom det andra förråret rivits bort blev det ny förvaring för skidor å sånt där uppe istället.

Hmmm...hundrummet fullt med - allt möjligt just nu! Hälften ska ut, kvar blir agilityhindren, burarna, däcken, sparken, å så hoppas jag hinna gräva upp en frys att ha ben i, som ska stå där. Elen ska dras om och så ska här in ett element för att hålla värme till tant Giela m.fl

Hänggrejs för halsband, selar, draglinor mm fick det bli i hörnet. Promenadselar å spårgrejor mm som används mest har jag inne, men det var skönt att få ut en del grejor ur huset faktiskt. Eftersom rummet kommer varmhållas i vinter så ska även dragselarna få bo här ute är det tänkt. Tapeterna ser ut som f-n men så får det helt enkelt vara än så länge.

Höstlistan börjar faktiskt kännas lite pressande...men så är det ju vart år å det brukar alltid hinnas med på nåt sätt.

• Barmarksvagnen ska hämtas hem och få nya däck
• Ny vinterbonad koja byggas till Mintu och Nalle
• Mintu och Rotax kastreras före nästa löp förhoppningsvis
• Mattbromsen på släden byggas om
• Hundburen bli klar och komma in i bilen
• Fixa elen och uppvärmning i garagedelen samt ordna utebelysningen hos hundarna
• Köpa träull/halm för vintern
• Köpa frys
• Städa ur alla kojor senare i höst
• Lägga mer trallgolv (men det blir nog först nästa år)
• Laga kojan hos Giela och Rossi

En av nackdelarna med att ha så många hundar är ju allt arbete som blir runt omkring. Eller nackdel är fel ord, det är ju skoj det också, men ibland känner man att man hellre hade haft mer tid att lägga på hundarna än utrustning och hundboende.... =/ Samtidigt måste det fixas å det blir himla bra när allting är gjort. Lägger man tid på rejäla och bra praktiska lösningar så kan man ha mer kvalitetstid med sin vänner sen när allting flyter på i lugn å ro!

 

 Hur många hundar?

En FB-bekant som också sysslar med slädhundar gör jättefina armband som jag spanat in sen ett tag tillbaka. Det jag inte förstod tidigare var att de även har en himla smart funktion! Om man hamnar i ett läge där man behöver snöre kan man helt enkelt montera sönder armbandet och har tillgång till 2+ meter riktigt stark lina. När man kör hundar kan ju mycket tokigt hända, linor som går av, selar som behöver lagas, slädar som behöver spjälkas och knytas ihop... då är det ju supersmart att kunna förena ett snyggt armband med säkerhet! Det kan ju faktiskt förekomma en massa vardagssituationer också där en sån här sak kan vara bra att ha. Kika in här och läs mer!

Efter jobbet idag skyndade jag mig hem och kastade in alla hundar och selar och linor i bilen för avfärd mot Norriån! Där fick vi inte bara se dragträning med supersöta samojeder, utan även bekanta oss med ett helt nytt fordon - kallat Olle! Olle är en fd Renault 5 som byggts om för att vara barmarksvagn till ett gäng hundar. Tyvärr glömde jag att ta nån bild direkt på Olle, men han är i alla fall med på en bild längre ner... ett av däcken hade pyspunka så vi pumpade det fullt och spände sen ut mina 6 hundar för första gången denna höst! Tanken var att känna lite på Olles tyngd eftersom jag var lite rädd att han skulle kännas lite för tung, då de vagnar jag testat tidigare i liknande utförande känts väl så tunga för 6 hundar där inte alla ger allt. Så här såg han ut en gång i tiden...i alla fall!

https://www.google.se/search?q=renault+5&hl=sv&prmd=imvns&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=4soiUKboO8fP4QT4vYGgBQ&sqi=2&ved=0CFwQsAQ&biw=1441&bih=710

Söt va? Förutom däcken så behövde frambromsarna lite kärlek, parkeringsbromsen också, och ev. lite rostfix, men i övrigt kändes allting helt okej. Jag var lite fundersam inför start eftersom hundarna dessutom är så otränade nu, men när vi gled iväg så kände jag snabbt att Olle var väldigt passande för mitt lilla gäng och en förare, de klarade vikten bra å jag behövde inte bromsa så vansinnigt mycket heller. Uppförsbackarna fungerade också bra, och kommer ju att gå ännu bättre när hundarna börjar komma i form. Så här såg vi ut:

Vy från Olle

Vi körde 3 km vilket kändes väldigt lagomt som start. Halva sträckan nästan var en svag uppförsbacke å det kändes bra att få prova sånt också. Pälsklingarna var så glada! =) Sen hann vi surra en massa hund förstås, och det var extra kul att hinna prata lite mer med nån som har många samojeder och faktiskt använder dem aktivt som slädhundar - jättekul! Olle fick jag lämna på plats eftersom han inte rymdes i Caddyn, men vi ska hämta hit honom så snabbt som möjligt - det blev ett Olleköp! =)

Giela väntade i bilen medan vi körde och var kanske lika nöjd det med. Då kunde hon spana på söta samojeder istället för att dregla och börja flåsa. Dessutom känns det riktigt bra att ännu en gång ha bilen full med grejor! Linor, selar, karbiner och extragrejor huller om buller... nu är det snart höst i luften! =)

Grannarna måste tro man är tokig! Efter en rolig middag och bio med min vän Emma (Batman IGEN!) i Luleå så kom jag nyss hem och gick ut för att mata hundarn och rensa hundgårdarna lite snabbt. Så - det blev bajsplockning med skopa och hjälpmedel iklädd dagens kontorsoutfit, dvs. knälång tight svart kjol med liten slits, ljusbruna nylonstrumpbyxor, svarta små moccaaktiga skor, tight långärmad topp i marinblått, guldhalsband och en brunaktig sidenscarf. Scarfen har i alla fall tassar och en hund på sig - så helt fel ute var jag inte!

Om jag går in i hundgården för att mata eller städa så går det faktiskt bra att ha nylonstrumpor och annat känsligt material på sig. Hundarna är glada men hoppar inte om jag ber dem låta bli, och beter sig rätt fint oftast. Skulle jag däremot försökte gå in med koppel för att t.ex sätta in alla hundar i bilen så blir det betytdligt vildare och galnare... Då får strumpbyxor och sidenscarfar INTE följa med!

Under helgen åkte jag och hundarna en snabbis till Blaiken för att träffa pappas båda bröder med familj, som kommit upp på besök. Jätteskoj att träffa dem för det blir inte så ofta tyvärr. Blaiken visade sig dessutom från en av sina bästa sidor med bra väder, men tyvärr rätt mycket "sviarn", dvs. småinsekter som bits!

Vi spanade förstås in några av sevärdheterna i Storuman. Eftersom jag tidigare jobbat på turistbyrån så har jag ju bra koll på dem! Här är vi uppe på Utsikten, längst upp efter Björn Ferrys väg, och utsikten härifrån är 7-10 mil nånting en klar dag som denna. I mitten av bilden vir horisonten ser man ett avlångt berg med ett stup på ena sidan (grått), det är Kyrkberget, nära Blaiken.

En annan är utsikten från själva Kyrkberget. Vitfläckiga fjäll i horisonte(längre till höger) n och underbara vidder. Byn nedanför stupet heter just Kyrkberg.

Min tuffa kusin Karin badade även... själv stod jag över, mest pga förkylningen faktiskt. Den har inte riktigt gett med sig ännu och jag vill inte ge den mer fördelar!

I lördags kväll åkte pappa och jag ut till holmen med alla hundarna. Jag hade egentligen täntk ta barmarkspremiären under helgen men det var lite för varmt.

Här uppe stod Rossi under hela resan. Nja ibland satt hon istället. Det är nog inte riktigt meningen att man ska stå där medan båten kör, men Rossi tycker att det är skoj och den lilla motorn är ju inte så stark. När vi närmade oss holmen så krängde båten till, och för första gången hann Rossi inte parera utan ramlade i vattnet. Hon är långifrån den första hunden som ramlar ifrån denna båt... men hon är nog den som haft mest publik! De andra blev genast jättenyfikna och sprang längst bak i båten för att se henne simma där bakom medan vi stannade båten. Pappa drog upp en blöt liten Rossi som inte såg helt nöjd ut över sin simtur.

Badkrukan Silva gnällde och skällde och småskrek när de andra vadade över till den mindre ön i ca 30 cm vatten. Hon vååågade inte följa med men ville så gärna! Att pappa och jag fanns kvar på hennes sida spelade ingen roll - hon ville ju våga gå dit de andra var och ha lika roligt som de såg ut att ha!

Efter MYCKET skrik och laddande av mod så sprang syster Kaela förbi så  nära att Silva vågade följa henne. När Kaela sprang ifrån henne gick Rossi vid hennes sida istället, och även om hon såg rätt obekväm ut så vågade hon gå genom vattnet! Yay! Efter det sprang hon över flera gånger.

Blöta huskies - kolla minerna!

När vi åkte hem hade solen börjat sin väg neråt, och alla hundarna var nöjda och glada....och rätt blöta. Efter lunch på söndagen var det dags för oss att säga hejdå för denna gång och åka hemåt. Bland alla fina presenter vi fick med oss hem fanns t.ex en T-shirt från Iditarod! Min ena faster har en kompis som brukar jobba som funktionär där, så hon fixade en T-shirt till mig. =)

Väl hemma igen har ett nytt grävprojekt dragit igång i mittersta hundgården. En av mina mindre hundar ryms utan bekymmer i gropen som den ser ut nu. Återstår att se om de tänkt gräva den djupare, eller gräva igen den...allt kan hända med huskies och jord!

Igår försökte Rossi som vanligt dra in vattenskålen i en av kojorna men denna gång gick hon tydligen bet och valde att ställa den så här fint i öppningen istället....*s* Tokiga lilla hund! Hundgården där hon och Giela normalt sett bor har en skål som inte går att flytta på - mycket välbehövligt!

Nu under kvällen hade jag hoppats kunna börja barmarksträna, men det var 23 grader varmt idag och alldeles för varmt även nu. Det får vi skjuta på framtiden... en bra nyhet är i alla fall att jag eventuellt har hittat en passande barmarksvagn att köpa! Förhoppningsvis ska jag provköra den senare i veckan. Istället för drag fick hundarna söka korv och göra lite tricks efter att alla fått sina klor klippta. Motivationen var HÖG! Korv är tusen gånger godare än Frolic å sånt...å köttbitar är ännu bättre! Jag försöker träna mig själv på att alltid ha frusen korv eller fruset kött i frysen till hundarna. Om man delar korven i lagoma småbitar och sen fryser in allt i en påse så kan man hacka loss lite inför varje träning - godare än hundgodis och antagligen även nyttigare även om där kan finnas lök.

För ett tag sen fick jag en fråga om kapell till slädar. Jag sydde ju själv ett lite större kapell till Björkissläden för 1,5 år sen ungefär och det var mycket jobb! Jag blev nöjd emd resultatet på nästan alla sätt, men det låg väldigt många timmar och mycket material bakom. Det hade nog varit billigare att beställa nytt från nån som syr många, och då hade man även kunnat ha rejälare tyg som säkert hållit för ännu mer (en vanlig symaskin klarar ju inte hur tjockt tyg som helst)...men å andra sidan var det kul att göra (säger jag nu, då hade jag mest bara sjukt ont i ryggen)!

Om man har en mindre släde och mest vill ha slädsäck för att få med sig lite kläder, kanske fika, å annat smått å gott, så går det att göra allting mycket enklare! För några år sen sydde min mamma en enkel men mycket smart liten slädsäck till min lilla släde. Det tog bara ett par timmar att göra och hon sydde den av delar vi hade hemma. Tyget tror jag är poplin? Denna lilla slädsäck fäster man på släden med 6 små spännband, som förstås kan kapas av till precis rätt längd. Den består egentligen av en stor säck som man kan dra ihop (beroende på hur mycket som packats i den) och ett lock över (också justerbart till packningen) som ger lite stadga och även innehåller ett sittunderlag.

Sett från sidan ser det ut som en triangel ungefär. Nu monterade jag lite slarvigt i den här filmen, man kan spänna upp den bättre så att den sitter snyggare förstås. Så, här har ni ett enkelt sätt att sy en användbar och anpassningsbar slädsäck för dagsturer och små äventyr. Medan jag filmade så åskade det rejält så lilla Rossi ser lite fundersam ut i hundgården, om ni undrar varför det smyger omkring en småskraj gul hund i periferin... så greppa symaskinerna och sy!!!

Igår åkte jag in till stan med Rossi och Giela för promenad. När Giela flyttade in hos mig för 10,5 år sen var hon rädd för många saker, bland annat hade hon väldigt svårt att vistas i stan och stressade upp sig mycket. Efter ett år ungefär flyttade vi till Östersund och promenaderna in till centrum hade hon svårt för och blev nästan okontaktbar. Detta gick ändå över ganska snabbt, och nu älskar Giela att promenera i stan och lukta på alla fläckar. I valet mellan skogspromenad eller stadspromenad så väljer hon nog STAD i dagsläget faktiskt! Å andra sidan blir det ju lätt så när man bor på vischan, att hundarna tycker att stan är mer spännande.

Rossi har aldrig bott i stan egentligen, och hon har rätt svårt för alla bilar och allt som rör sig. Det blir liksom "för mycket" för hennes schäferhjärna. Eftersom hon aldrig kommer att bo i stan igen, så har vi inte tränat så hårt på detta heller, men nån gång ibland brukar hon få följa med in på en lite lugnare stadspromenad. Igår gick vi mest nere vid vattnet och undvek de mest folk- och händelserika stråken. Rossi skötte sig fint, men stressade upp sig lite när vi närmare oss Kungsbron som vi skulle passera under, och på lite andra ställen med många synintryck. Hon skällde ut en joggare lite halvhjärtat (men det förstår jag nästan, i 25 graders värme var han helt naken förutom röda shorts och röd toppluva!?!?!) men brydde sig inte om hundarna vi mötte. En annan bra sak var att hon avreagerade betydligt snabbare än vanligt och att stressen lade sig ganska snabbt även när den blivit stark, t.ex när vi mötte en ung kille på skateboard - det utlöste direkt beteendet FLYKT hos den stackars kopplade hunden. Kändes jättebra att hon visade att hon nu kunde hantera sin egen stress istället för att bara lagra och bygga på den.

Gallerbron under Kungsbron var också lite läskig. Hon gick utan att tveka men gjorde fötterna jättestora och spände benen hårt.

Idag har jag gjort nåt oväntat - anlagt en odling! Jordgubbar, smultron, allåkerbär, rosmarin, libsticka, basilika, citronmeliss, oregano, gräslök, persilja, koriander och kanske nåt mer jag glömt... vi får se om dessa små vänner vill leva i odlingsbänkarna eller inte. Jag är inte känd för gröna fingrar direkt. Innan kryddväxterna kom ner i jorden fick de även lite extra gödning när Giela morgonpinkade rakt över den lilla kartongen där de spenderade natten.  Yay...

Medan jag fixade med det låg hundarna och tuggade märgben. Idag fuskade jag inte utan satte fyra hundar på kätting och lät de andra 3 få varsin hundgård, så att alla kunde äta ifred i lugn och ro, samtidigt som jag kunde jorda ner mig utan att behöva ha ögon i nacken.

Mintu och de andra killarna fäller fortfarande... Nalle och Rotax började egentligen långt tidigare så Mintu har gjorde en superfällning - han har gått ikapp och förbi! Nu ser han rätt eländig ut med sin taniga lilla kropp, men ansiktet är vackert som alltid.

Jag fick tips om en rolig Facebook-grupp som heter "Trick Challenge". Tanken är att ett nytt trick bestämt varje månad (eller hur ofta det nu var) och så kan alla hjälpas åt att lägga in videos på framgångarna, fråga om tips osv. Det handlar alltså om tricks man kan lära sin jycke!

http://www.facebook.com/home.php?pinned_fbid=262990717150523&sk=nf#!/groups/396381247088860/

Den här sommaren ha vi tränat enormt lite tricks... så det kändes som att det var dags att prova igen! Det aktuella trickset är dessutom "tassen över nosen, se ut som att man skäms" vilket var lite roligt med tanke på att det är nåt jag tänkt lära flera hundar men aldrig lyckats med. Minns att jag tänkte lära Jacki det redan för 17 år sen! FAIL!

Rotax fick bli dagens testhund och vi provade både att jag blåste på nosen, och att sätta dit en stor tejpbit (stor krävdes eftersom den billiga tejpen vägrade fastna på hunden och föll av direkt). Rotax var rätt cool, lite FÖR cool, och fattade inte varför det blåste eller vad en tejpbit på näsan egentligen gjorde. Vi fick till kanske 10 lyckade försök med hjälp (dvs. blås eller tejpbit), men jag tror inte att han riktigt förstod vad jag klickade för. Det hade nog funkat bättre med bättre tejp som inte ramlade loss hela tiden av sig självt. Dessutom är ju Rotax inte så van vid den här typen av träning, och det märktes att han blev trött väldigt snabbt. När Rotax blir trött syns det snabbt på hans öron... ju längre ner de hänger - desto tröttare hund!

Nya tag en annan dag!