Idag när vi kom hem från jobbet såg det ut så här i hundgården.

Ser ni Silvas lilla rumpa? Hålet börjar vara rätt djupt nu men som tur är verkar de inte vara på väg utåt, utan bara neråt. Idag var det svalt nog för att kvällens dragtur skulle kunna ske i fullt dagsljus! Härligt! Vi körde 4 km i medeltempo och alla trummade på fint och rutinerna satt hyfsat bra. Dessutom fick vi väldigt vackert väder på vår lilla tur!

Efter gick jag en kort promenad med alla hundarna i koppel och konstaterade snabbt att vi var mer än lovligt färgglada. Då har jag ju också fått smeknamnet "Påskpyntet" av min sambo pga min ibland väldigt färgglada hundträningsklädsel!

Det finns en bild som jag återkommer till varje höst. En bild som för mig visar både längtan och saknad samtidigt som den alltid får mig att skratta. Imorse hade vi +3 grader bara och på andra håll i kommunen var temperaturen nere nära 0. Även om det är ett tag kvar innan vi ser snö, så tänker jag plocka fram den redan nu - bilden alltså!

Den får känneteckna längtan efter snö, och saknaden efter mina två älskade vänner Jacki och Gakkon, mina två änglahundar. Dessutom ser de ju rätt roliga ut, Gakkon spanar ut på nysnön med längtan i blicken, Jacki ser snarare ut att tänka "åh nej...". Fast i verkligheten älskade hon faktiskt om snö.

Hösten är härlig, en av mina absolut favoritårstider när allting (i en vintertoks värld) startar om och börjar på nytt, men det är också mycket som ska hinnas med... listan med kojbyggen och småfix på slädar mm börjar kännas lång när man ser dagarna försvinna och temperaturen sjunka. Kanske blir kojbygge redan i helgen ändå. Och däck till barmarksvagnen. Och sökande efter mer träull. Å laga mattbromsen på släden. Komplettera med selar...hmm...å ändå är det bara 7 små vänner jag ska ordna det för, inte 20 eller 40 eller 50!

.