Kring lunch idag ringde veterinären och berättade att operationen gått bra, men att de gärna ville behålla henne över natten. Det ville inte jag så vi bestämde att jag skulle hämta henne efter jobbet och få med lite extra smärtstillande hem.

Två timmar senare ringde de och berättade att en liten blödning uppstått så de ville behålla henne över natten, och det var ju svårare att argumentera mot. Jag hoppas bara att lilla fjant inte är så orolig och kan sova lite inatt.

Så det blir en natt med bara sex hundar hemma och det känns tomt utan lilla fjant. Längtar tills vi får hämta hem henne imorgon.

Tre juver togs bort på en sida vilket innebar att en tumör finns kvar på andra sidan. Det var tydligen svårt att ta allt på en gång. Nu hoppas vi bara att det inte var elaka små knölar och att vi snart kan lägga detta bakom oss. Skickar all kärlek till dig Rossi! .

Idag är det dags för Rossis operation för att plocka bort juvertumörerna. Alltid lite nervöst och det är första gången hon sövs vad jag vet.

Dessutom träffade vi en bekant i receptionen på djursjukhuset, hon var mycket inblandad Gakkons rehab men hade inte hört att Gakkon gått bort, så det blev en tårfylld förklaring när vi skrev in oss. Hoppas det var alla tårar för idag. Rossi tar allt med ro än så länge.

Igår hade vi en fullspäckad dag där var timme användes. 2:40 ungefär spenderade vi ute på spåren och vi körde mot spåren övanför Buddbyn för första gången i år. Här har vi precis satt av över Vittjärvsträsket. När vi nästan passerat träsket kom vi till en grillplats som ligger precis vid strandkanten och alldeles vid skoterleden. Några av våra grannar satt där och grillade med en av sina hundar och mina hundar blev mycket nyfikna, både på hunden, fikat, folket...ja jag fick kommendera Mintu och Kaela "upp på spår" ett par gånger innan de hamnade rätt. När jag såg att deras fokus var efter spåret så gav jag hundarna lov att springa och passagen gick fint, förutom att Rotax försökte att hinna titta lite på fikat (men inte nådde förstås).

Buddbyträsket

På de här lederna körde vi väldigt ofta för ett par år sen. Kanske är det därför dessa spår alltid får mig att tänka på Gakkon, och alla äventyr med Veronica och hennes hundar. Dessa spår har bjudit på många skratt under åren som gått, men då var tallarna inte lika höga...

Precis här har jag tagit bilder många gånger tidigare. Just nu hittar jag dem inte men jag ska söka upp dem, för det är lite roligt att kunna jämföra. Slutsatsen blir väl att åren går - och träden växer!

Egentligen var det inte kallt ute, kring -12 nånstans, men jag frös hus mycket som helst! Jag började stå och vifta med händer och fötter och kom att tänka på en barnsång som spelades varje kväll före den ordinarie underhållningen. De barn som ville dansade ihop med två clowner, och eftersom det var samma sånger varje kväll så var det svårt att inte få sången på hjärnan....nu var det dock en bra sak - förutom snurrarna gick ju delar av den här dansen väldigt bra att göra på släde!

Däremot var jag livrädd att nån skoter skulle komma krypande bakifrån eftersom det måste ha sett rätt roligt ut...här har ni ett exempel på dansen, jag gjorde alltså inte hela utan bara refrängen...*s*

Läääskig skoterbro som vi passerade väldigt långsamt

Här är vi ute på Buddbyträsket igen, på vägen hemåt. Hundarna nyttjar skoterspåret ultimat.

Kall Kicki trots dans och sång

Nalle kastar sig i snön

Rotax

Dagens runda blev säsongens hittills längsta om man ser till distans, närmare 3 mil. Hundarna kändes fräscha men var mycket nöjda när i kom hem. Det är underligt, tidigare när vi körde dessa spår så kändes rundan alltid längre, myrarna större, kalhyggena vidare osv... Nu gick det istället snabbt och smidigt och jag insåg glatt att denna runda passar bra att köra hemifrån oss även med lite tidspress. De enda nackdelarna är att man måste korsa två sjöar två gånger, vilket är lite långtråkigt, samt att delar av skoterlederna kring Buddbyn redan nu är "tvättbrädor" eftersom trafiken är tuffare där närmare stan.

Ungefär 7 mil avverkade under helgen, och vi ska nog sikta på något liknande ett par helger framöver. Dags att sova igen nu...Zzz...

Nu är det hög tid att växla upp! Den här säsongen har ju bjudit på flera gäster på släden och mycket fikande och grillande, men så frå vi ju inga mil i benen! Idag körde vi en 2-milarunda på morgonen och en på kvällen. Om vi ska klara 10 mil på en dag på ett vettigt sätt så är det hög tid att dra ner lite på grillningen och öka lite på milen istället.

Jag funderade ju tidigare på att köra Beaver Trap Trail men har tänkt om. Det innebär att jag måste ta ledigt en dag från jobbet bara för att köra bil ner till tävlingen. Tidsmässigt och kostnadsmässigt känns det lite väl bökigt och dyrt. Vi vill ju bara testa distansen i sig, tävlingsmoment och sånt är ju inget vi söker efter. Så, det blir nog en 10-milatur här på hemmaspåren istället. Vi har ju gott om möjligheter att välja bland, först måste vi bara växla upp och börja öka på distanserna lite mer.

Hundarna är riktigt vanedjur på vissa sätt och mina ledarhundar är väldigt vanemässiga när det gäller spår. Om ett spår brukar gå på ett visst ställe på vintrarna så vet de om det och kan reagera om spåret är omdraget nästa år. De kan även göra lite tröga saker på spår som ändras under säsongens gång...som här...än fram till den här veckan har detta spår rundat trädet med ledkrysset, och alltså har även vi gjort det. Nu finns en genväg som är väl körd, men hundarna fortsätter att runda av gammal vana. Blir kul att se när de tar genvägen första gången.

Nalle och Rotax, morgonens wheeldogs

En väldigt lång uppförsbacke

Efter första turen jäktade jag in för en snabblunch och åkte sen till Öjebyn för en föreläsning om flockpositioner. Det handlade om någon slags gammal kunskap där det sades att en perfekt hundgrupp består av 7 individer där var och en innehar en av de 7 roller en hund kan ha i en grupp. Dessa roller föds hundarna med och beroende på vilka roller de har så passar de olika bra ihop. Rollerna bestämmer även vilka hundar som kommunicerar med varandra och på vilket sätt, och en grupp med två hundar av samma typ, eller två olika hundar som enligt denna mall inte "hör ihop", kan ge problem i gruppen.

Själv kom jag dit som skeptiker och åkte hem minst lika skeptisk. Som en Facebookvän påpekade så borde ju i så fall alla gatuhundar sträva efter att bilda flockar om 7 hundar, men istället lever de ju i löst sammansatta flockar eller på egen hand. Någon stark flockbildning ser man inte bland hundar som lever "fritt" enligt den forskning jag sett i alla fall.

Bland mina sju hundar kunde jag inte urskilja alla de positioner som fanns, men ändå har jag ju en ganska harmonisk och lugn grupp. Enligt teorin så borde ju det vara omöjligt eftersom det skulle innebära att jag har minst en dublett i gruppen. Nja, jag är skeptisk men det skulle vara skoj att höra om nån annan tagit del av detta och har åsikter eller erfarenheter?

Föreläsningen drog ut på tiden och när jag kom hem blev det en snabb middag med mackor, lite slösurfning, och sen var det dags att sela ut gänget igen. På kvällsturen fick även Rossi följa med (på eget bevåg) och hon såg faktiskt mer bekväm ut än hon gjort på sistone. Farten var också lite lägre vilket passade henne. Jag bad min älskling om hjälp att fästa huvan på jackan igen, och då packade han in mig så här noga!

SÅ duktig är jag aldrig själv! När vi kört 2 km ca så beslutade jag mig för att vara tyst och låta hundarna styra. Mintu och Kaela tvekade inte en sekund utan ledde oss förbi ett 20-tal korsningar och tog precis den väg jag tänkt, både mitt och deras favoritspår. När jag varit tyst i 75 minuter och vi passerat vägar, stall, rådjursmatplatser mm så fick dock Mintu ett totalt hjärnsläpp. När vi skulle passera väg 97 en sista gång så tvärnitade han och  började nosa vid vägkanten istället för att springa!!! Då var det bara att plocka fram björnrösten för det är ett stort "nono". Alla extra sekunder man får på vägen innebär ju en risk.

Nåja, det var rätt skönt fram tills dess, att bara stå och åka med utan att behöva ta ansvar eller tänka så mycket. Det är lite kul att se hundarna arbeta för de tvekar aldrig utan svänger precis som om vägen var det mest självklara som fanns! Idag var Mintu och Kaela helt överens om alla svänga och hade tydligen precis samma favoritrunda. =)

Nu lockar sängen. Imorgon blir ännu en fullsmocka dag med hundkörning, jobb och middag hos en kär barndomsvän. Blir kul!

Det verkar som om Rossi legat i soffan idag medan jag jobbat. Det i sig är ju helt ok, det roliga är sättet hon avslöjar sig på...

Nu middag och sen 6-spann under stjärnorna.Rossis provsvar har kommit och förutom ett aningen högt levervärde var allt ok och det blir operation på tisdag.

Igår var det dags för veterinärbesök. Giela var på pensionärskontroll och fick väl godkänt. Tyvärr verkar det dock som att hon har börjat få artros i höfterna, vilket förklarar att hon börjat läsa sig så försiktigt. När hon är igång däremot märks inget. Hon ska få fortsätta med Glucoflex samt börja äta lite smärtstillande för bakdelens skull.

Rossi åkte in för att jag hittat några små juvertumörer samt att jag tycker att hon blivit så rund kring kroppen utan att egentligen bli tjockare. Det blev röntgen av lungorna och blodprov. Lungorna röntgas eftersom det är dit ev spridning oftast sker först, så om det är cancer och den gått så långt är det inte lätt att operera.

Svaren på röntgen och prover väntar vi ännu. Hoppas verkligen att det är goda nyheter. Rossi var för övrigt mycket duktig hos veterinären och väldigt lugn nästan hela tiden. Veterinärerna var imponerade och ville inte riktigt tro oss när vi sa att hon är en superfjant. Hon är knasig men väldigt go ändå.

Ska vi iväg?

Idag sken solen igen men det var kring -15 grader, alltså kallare än igår, men egentligen helt perfekt! Silva och de andra var förstås ivriga när de förstod att vi skulle iväg. Eftersom jag glömt att säga åt klockan att väcka mig (ställde bara in tiden) så blev det en oplanerad sovmorgon och vi kom inte ut så tidigt som vi tänkt riktigt. Husse och skotern stod över också, så det blev bara jag och 5 hundar. Giela och Rossi fick promenad med mamma och pappa istället.

Snön är täckt av tjock rimfrost som får snötäcket att glittra som diamanter även på väldigt långt avstånd, när väl solen når ner till marken. Jättefint!

Vi testade lite nya spår ute på myrarna och tog oss faktiskt till ett område med SOL! Spåren var däremot lite ojämna då det är ett område dit skotrar kör för att leka i snön, inte för att köra rakt på led.

Sen var äääntligen vårt favoritspår uppkört! Det blir en slinga på kring 2 mil som vi gärna kör och har som "vardagsrunda" eftersom den är omväxlande och rolig. Tidigare i vinter har Mintu varit på väg in dit 2-3 gånger i djupsnön men jag har alltid hindrat honom. Nu var det härligt att äntligen få säga "vänster". Tror vi var lika glada alla sex.

Spåret går över ett halhygge och sen genom en ljus tallskog. Det delade sig ute på hygget i två olika spår, ett som gick där spåret var förra året, och ett som gick där spåret varit tidigare år. Hundarna valde det äldsta spåret, men det visade sig till vår stora förvåning att det gick en annan väg än det brukade, och Mintu spanade med jämna mellanrum åt vänster där han vet att spåret "ska" gå. Sötnosen! Sen gick spåren äntligen ihop igen, men även inne i tallskogen hade skotern tagit nya slingor och Mintu var på väg ut i djupsnön en gång då han tyckte att spåret svängde fel. Han hade förstås rätt. Just där har spåret gått på samma sätt i alla år vi kört här, men med ny skoterförare blev det tydligen ny dragning!

Nalle

Jag och halvmånen, som är full om en vecka!

När vi körde ner mot älven fick vi syn på en Alaskan Malamute som bor i ett hus vi brukar passera. Hundarna blev tittiga och mycket nyfikna men fortsatte framåt utan stopp även om de sackade en del. De börjar vara alldeles för nyfikna mina små vänner...! Men, varje lyckad passering (som denna blev) är ju ett steg i rätt riktning. Översociala och orädda hundar har både fördelar och nackdelar!

När vi nästan var hemma igen fick vi syn på en rosa jacka som svischade förbi. Det visade sig vara en skidåkare med två hundar som passerade på spåret hemåt just innan vi svängde upp på det igen. Jättekul tyckte hundarna som fick bråttom och slet som dårar eftersom jag bromsade bort deras fart hela tiden.

När vi kört efter dem i 5-6 minuter kanske kom vi ut på en stor äng och skidåkaren stannade inne vid kanten. För att säkra avståndet bad jag hundarna ta en slinga längre till höger men hjärnorna var både intresserade av de söta hundarna, samt inkörda på att följa spåret framåt. Jag fick gå fram och leda om hundarna ungefär tusen gånger innan de förstod att vi faktiskt skulle svänga höger mitt i allt.

Nåja, sen passerade de fint och vi var ett glatt gäng som kom hem. Nu är alla klor klippta och hundarna ligger på golvet och slappar. Soffan är nydammsugen så den är hundfri zon, i alla fall en liten stund...Imorgon är det dags för veterinärbesök för Rossi och eventuellt Giela, om det finns nog med tid. Hoppas, hoppas, HOPPAS att de inte hittar något farligt, samt kan göra något åt allt de hittar.   

Idag var ingen vanlig dag - utan min egen födelsedag! 32 år sägs det...? Eftersom dagen skulle bjuda på fint väder så struntade vi i att sitta inne och äta kakor och tårta, utan drog ut i skogen istället. Hundarna blev förstås glada och ivriga när de märkte vad som var på gång.

-Ta mig först!

Molnen kom och gick, men det var bara nån enstaka minusgrad, nästan väl varmt för hundarna faktiskt. Rossi fick följa med idag eftersom turen var rätt kort (bara till grillplatsen), vi slapp mesta packningen, samt att vi körde rätt sakta. Jag är inte van att min födelsedag är solig och VARM såhär mitt i januari. Det brukar snarare vara riktigt kyligt!

Varför kissa på spåret när man kan kissa bredvid?

Vi körde till vår "vanliga" grillplats eftersom den är lättåtkomlig även med bil, via en liten promenad. Mamma och pappa tog bilen så långt det gick och kom sen gående med Giela. Lars tog skotern, och jag körde hundarna hemifrån. Sen blev det lunch över elden, där det smakar som allra bäst!

Hundarna fick tugga älgskinn - mums!

De yngre förmågorna fick sitta fast medan tant Giela knatade runt lös i sitt blå täcke. För det mesta satt hon dock hos oss och tiggde mat, eller försökte stjäla mer älgskinn från nån kompis, eller myste med husse.

Silva kunde förstås inte tänka sig att bara ligga och vila, utan försökte dra sig fram till grillplatsen och klättrade över sittstocken, så långt hennes lina räckte.

Hur blev det här nu?

Rotax är en väldigt uttrycksfull hund. Jag sparade den här bilden bara för att den är så lätt att misstolka. Om man ville så skulle man ju kunna se tungan som en lugnande signal och hans blick som att han var strykrädd. Tagen ur sitt sammanhang skulle en del människor absolut kunna tolka den så.  I verkligheten tittade han bara upp på pappa för att se om där fanns något gott, och råkade slicka sig kring munnen samtidigt. Det är viktigt att tänka på att bilder kan vara lätta att rycka ur sitt sammanhang!

Jag, pappa, mamma, Lars och hundarna

Dags att åka hemåt

Ibland kommer nån på att de måste bajsa - NYSS! Här stannade Mintu så snabbt att jag inte hade en chans att hinna bromsa snabbt nog, så Silva och Mintu sprang om ledarhundarna nästan... Vi fick en fin tur men jag bestämde att Nalle inte ska få gå mer i kort sele. Hans sätt att jobba verkar inte riktigt fungera med denna sele, det känns som att den trycker lite ställen som stör hans andning. På de andra som jobbar men inte sliter som dårar, så fungerar de däremot riktigt bra.

Efter skogsturen åkte vi till världens gulligaste svärföräldrar och sambons släkt för god middag, tårta och en massa fina presenter, bland annat fina smycken och saker som jag ska använda ute i civilisatioen, inte bland hundarna! =) Imorgon blir det en förmiddagstur i solen, hoppas vi.  Nu ska vi sova, kvällen avslutades fint med middag för hundarna och ett vackert norrsken som dansade över hundgårdarna. Månen går mot att bli full och vi har nog 2 riktigt fina veckor framför oss!