Idag har det töat rätt mycket, det är gott om snö kvar men många vägar (och vår uppfart) har fått rejält med genomslag. Det är fortfarande varmt ute men bara nån enstaka plusgrad nu. Förhoppningsvis fryser det på inatt, för imorgon bitti ska jag och hundarna ge oss ut på spåren och köra 2,5 mil till en arbetskompis stuga där vi kollegor ska träffas och grilla tillsammans. Sen får vi köra samma väg tillbaka, så vi hoppas verkligen på hyfsat hårda spår i alla fall på vägen dit. I allra värsta fall får vi ställa in, att köra ut på 5-milatur med full packning och mjuka spår känns inte schyst mot mina små hobby hundar.

Vi kommer mest att köra på skoterleder där vi aldrig varit förut, och även om det inte är speciellt långt egentligen så ser vi till att packa släden med säkerhetsgrejor och sånt som kan vara bra att ha. Även på en kort tur kan olyckan vara framme, och om nåt händer kan en enda mil till "hjälpen" kännas väldigt, väldigt lång. Här är några av sakerna vi packar med oss:

Vissa saker hör till fikastoppet (fika, spån och täcken), annat för ev. utrustningsfail (extra linor, hakarmm), och en del för hundarnas skull förstås, 5L vatten, färskfoder att blanda i vattnet för att få alla att dricka, tassockar och tassalva om nån skadar fossingarna, extraselar till Mintu och Kaela som springer i sina nya selar (om skav skulle uppstå), reflexer och lampor om vi skulle bli ute längre än planerat osv. Vi har helt enkelt med oss en massa saker som vi hoppas aldrig behöva använda.

Detta blir årets hittills längsta tur på en och samma dag, och förhoppningsvis hittar jag rätt på en gång så att den inte blir längre än nödvändigt. Sen får hundarna vila upp sig över natten innan vi åker upp mot Norriån på söndag för dragträff med en massa trevligt folk.

Ikväll har temperaturen varit uppe och vänt på -22 ungefär men nu blir det tydligen kallare igen - detta ska dock vara sista riktgit kalla dagen!!! Annars har vi nog inte haft varmare än -25 på över en vecka (ev. sent igår kväll), stora delar av tiden har tempen hållit sig mellan -30 och -40... Hundarna har stått still hela tiden (förutom nån promenad med Rotax som verkar vara den enda som inte fryser om tassarna när det är kallare än -30). Som tur är så trivs de rätt bra med att mysa här inne och träna lite tricks, sökövningar mm. Känns nästan som att man hunnit glömma bort hur det känns att köra släde, knasigt!

Igår kväll lade jag i alla fall några timmars kärlek på släden. Den har fått nya och rejäla linor till båda ankarna, en släplina, och ett nytt fäste där fram. I all sin enkelhet tog det en massa tid och 12mm rep var inte helt lättjobbat när man skulle fläta ihop ändarna. Tummen är ännu öm efter all fippel med tändaren. Nu saknas bara dubbel ankarhållare (som ska tillverkas) och sen är mitt slädprojekt "färdigt" efter några års pyssel. Den har slipats, oljats minst 20 gånger (på riktigt), kortats ner, knytits om, fått ny broms, fått skoterbroms, fått skydd på buskbågen, utrustats med klippta cykeldäck på medarna därman står, nya linor överallt, nytt kapell mm.... Andra köper nya slädar när de får chansen men jag vill nog aldrig skiljas från denna gamla trotjänare nu... =)

4 små linor med lite ihopflätningar...ser ju löjligt enkelt ut...ändå hann klockan bli läggdags innan det var klart...hmmm...

Idag var det äntligen dags igen, äntligen en helg utan jobb och med tid för hundträning i dagsljus! De senaste dagarna har fortsatt med samma kassa väder. Ingen snö men jättehalkigt på nästan alla vägar. Dragträningen lyser fortfarande med sin frånvaro och hundarna börjar kännas lite rastlösa faktiskt. Idag var planen att Mintu, Nalle och Rotax skulle spåra, medan Rossi och Silva fick träna personsök. Giela och Kaela stannade hemma och fick en kort men isig promenad efteråt istället.

Dessutom fick vi en extra kompis med oss i bilen, Ann och hennes supersöta Corgi Vattuskräcken åkte med från stan. Vilken charmig hund! För det mesta satt han i förarsätet med tassarna på ratten och spanade genom framrutan,medan de andra hundarna tränade. =)

Visst är han ruggigt söt?

Idag var det flera nya (för mig) bekantskaper på plats. Det här är söta Nellie, en riktig liten kelgris och vacker dessutom! Hon hade dessutom bra näsa för att nosa upp ätbara eller intressanta saker...

Rossi var först ut av mina hundar, och körde ett sök förstås. Idag såg hon om möjligt ännu tuffare ut än tidigare. Hon flög genom skogen mellan figgarna, som nu höll sig rätt långt ifrån stigen i mitten, och gömde sig halvt om halvt. Just när jag började fundera på att snart avsluta övningen, så såg hon plötsligt jättetrött ut när hon sprang förbi. Som att tröttheten kom över henne på en sekund bara. Dum som jag var stannade jag inte där utan tänkte "nästa blir sista" men då missade hon lite och tappade fart. Min smarta lösning då var att tänka "vi tar en till å så blir den bra" och nja...hon tappade fart även där och såg mentalt utpumpad ut... men hon hittade även sista figgen och ännu en gång var mattehjärtat extra varmt. Tänk att lilla Fjant är kapabel till såna stordåd! Hon dundrar genom skogen som en virvelvind och söker "okända" människor med sånt fokus och sånt mod att jag blir helt tagen.

Kamphund som mördar pinne? Eller vad är det vi ser? Söta Nellie gjorde väldigt gulliga grimascher när hon slaktade denna lilla buske. Sen fick hon leka med den snygga Corgin, och man kan nästan säga att kärlek uppstod. I alla fall från Vattuskräckens håll, för han kastade långa trånande blickar efter Nellie när hon gått.

En annan ny bekantskap idag var mysiga Lovis, en ung St Bernhard. Hennes matte berättade att hon haft lite svårt för nya personer tidigare, och det kunde man verkligen inte tro nu! Hon kom direkt och hälsade med sin stora nos och ville ha godis, som om hon aldrig gjort annat.

Stor och liten leker

Charmiga killen!

Silva fick prova sök för andra gången idag. Henne har jag i långlina (opassande nog hade jag bara spårlinan och spårselen med mig upptäckte jag) eftersom hon kan vara lite påhittig ibland... Som vanligt försökte lilltjejen multi-taska. Springa till person (Jättekul!!!), passa på att spana lite här...hmm...springa till nästa person (wihooo!)...å sen titta lite snabbt här när jag ändå springer förbi...ny person (Yay!!!)... Hon tänker för mycket den där lilla tokhunden men hon verkade i alla fall ha kul!

Hanarna fick varsitt spår. Marken var frusen och där fanns inte speciellt mycket markvegetation så det kändes lite lurigt. Nalle var först ut och han gillar verkligen att spåra nu, även om långtifrån allt är perfekt ännu. Idag märktes det tydligt att han kom ihåg att pipdjuret brukar vänta i slutet!

Rotax var nummer två och idag var det aningen svårt för honom. Han kikade lite hit och dit, spårade en bit, verkade undra lite vad vi egentligen skulle göra, spårade lite till, osv. I slutet fick även han pipdjuret och det är tydligen GULD! Mintu skötte sig oväntat fint och hade bra fokus nästan hela (den korta) vägen, å det är kul att se lite utveckling. Första gångerna var han smått disträ, nu fick jag hålla emot och bromsa nästan hela vägen. Dagens uppdelning känns rätt bra och jag tror jag tänker fortsätta så, sök för Rossi och Silva, Spår för killarna, och så behövs en sista aktivitet för Giela och Kaela, sen har vi en färdig plan för nästa sommar! Även omdet på ett sätt är roligt med lite mer omväxling för varje hund, så ger det nästan ännu mer att kunna djupdyka i en gren och höja nivån där istället. Med 7 hundar är det ju tyvärr nästan omöjligt att träna alla i "allt" så som man egentligen skulle vilja göra.

Har du nåt åt mig?

När vi kommit hem gick jag ut i garaget för att smörja in släden med mer olja, och Nalle passade på att spana in genom garagefönstret för att se vad jag pysslade med. Så här ser belagen ut nu, dvs. nakna! Tyvärr har trämedarna tagit lite stryk av körningen på "osnö", men jag tror inte att det blev värre än att de ska fungera.

Nu blir det middag hos världens gulligaste svärföräldrar, och sen tänker jag sy nya fästen till slädkapellet. Plastlådorna med utrustning är nästan helt färdigutrustade (jag har fuskat massvis tidigare vintrar men nu ska första hjälpen, extralinor, reflexer, kniv mm mm ALLTID finnas med), hundarna är bra tränade, varma kläder har jag extra gott om... ja allt vi saknar nu är snö och det verkar inte som att den tänker komma hitåt ännu på ett tag...

Nu har alla slädens delar oljats in och fått lite extra kärlek. Igår kväll ägnade jag en timme åt att sätta ihop alla delarna igen. Jag har gjort det några gånger under mina två år med just den här släden, så det går snabbt och enkelt nu. Så här såg det ut i början:

Sådär, alla trädetaljer på plats! Nästa steg är att knyta ihop dem. Jag försökte göra en video av knytningen, men misslyckades grymt med fokuset. Tanken är i alla fall att man gör en knut som löper på snöret så att man kan spänna åt ordentligt. Fördelen med att knyta istället för att skruva är att slitaget på träet minskar och att man själv kan justera lite hur "tight" man vill ha släden. Sen skulle störtbågen där fram kompletteras med en tjockare plastbåge.

Även den är fastknuten. Plasten får ta många smällar och sparar träet under väldigt mycket. Här har alla andra knutar gjorts klara också. Nästa steg blev att fästa bitar av cykeldäck på medarna baktill. På så sätt undviker man att is samlas där (vilket blir enormt halkigt) och får bättre fotfäste. Detta är gamla bitar som jag använt en säsong. De togs loss både för att bromsen skulle göras om, samt för att jag ville olja in träet under en gång till. Trots rejäl inoljning i vintras var de väldigt torra nu.

Framför cykeldäcksbitarna ska en metallskena monteras där broms och mattbroms ska sitta. Den måste kapas lite till så den delen av projeketet får vänta nån dag till. Däremot satte jag fast den lilla ringklockan jag köpte i Jokkmokk i vintras (lika mycket på skoj som på allvar egentligen), och min nya ankarhängare.

Modellen är enkel men jag hoppas att den fungerar någorlunda i alla fall. Egentligen hade jag velat knyta där ringklockan nu sitter, men då hamnar snöret mitt över träsniderierna på framsidan och det vore ju synd... så vi testar det här istället! Tanken är främst att avlasta träet från all nötning, samt att hålla det lite mer "på plats". På vänster sida av samma träpinne brukar jag sätta min lilla strålkastare, och dit vill jag inte att ankaret ska hoppa!

Nu ska bara bromseriet fixas och sen har jag släden precis som jag vill ha den, med nysydd slädsäck å allt! =)

Kvällarna bjuder nu på många fina solnedgångar, så här såg det ut när jag öppnade köksfönstret för att fota! Idag har jag varit till Långsjöby och hälsat på gamla vänner och bekanta! Först kikade jag in hos Linda och Marcus i deras fins Västerbottensgård, och så hälsade vi på deras gulliga getter. Tack för trevligt sällskap och gott fika!

Vem är du?

Sen åkte jag till Lina, Daniel och lille Emanuel och surrade om gamla tider och nya äventyr. Alltid lika trevligt att träffas även om det bara blir några få gånger per år. Fina vänner är viktiga att ta hand om och behålla nära sitt hjärta!   

Nu känns det verkligen att det är höst och det betyder att vintern är nära! Ännu återstår en del fixande (förutom att få hundarna i form) innan snön får komma...

Att fixa:

 Ta bort trasiga taket från gamla hundgården och flytta om sektionerna lite så att ytan blir större

 Tvätta selar och annat

 Bygga ihop släden efter inoljning och service

 Sy enklare värmetäcken till alla hundar

 Laga en koja där isoleringen kommit fram (till Kaelas stora glädje)

Att köpa:

 Nya slädskor

 Mer halm!

 Nya täckbyxor!

 Ev. ny jacka för riktigt kallt väder men min underbara svärmor har tvättat min supervarma dunjacka så med lite tur hänger det med ett tag till!

För en gångs skull är jag ute i god tid med slädfixet och nu finns det en god chans att hinna allting klart innan säsongen drar igång. Nu under kvällen har jag mät ut de nya fästena till bromsen och mattbromsen, samt plockat isär alla trädelar och oljat in dem. Så här ser själva underredet ut just nu.

Fästet där framme ska även kompletteras med en kedja för att ha en back-up om nånting går av.

Resten av trädetaljerna har oljats in en sväng, och så kunde jag inte motstå frestelsen av tomt trä, utan skrev "INTO THE WILD" på översta pinnen där jag brukar hänga ankaret. På samma pinne står det sen tidigare "NUKUTVI" på ena sidan. Kniven sitter på vänstra staget och finns alltså alltid redo vid mitt knä - det känns tryggt!

Mattbromsen börjar äntligen se fin ut. Fästen är klara på själva bromsen men jag har inte kapat och fixat på sidan som ska fästas på släden. Jag hoppas den kommer att passa för den är byggt utifrån minnesbilder, ögonmått och tankegångar enbart...

Förhoppningsvis ska det vara lite bett i den här när det gäller!

Här har ni min nya skapelse. Det är tänkt att den ska vara hängare åt ankaret och fästas ovanpå "pinnen" där ankaret annars hänger fritt och nöter sönder träet. Det ska bara borras lite hål och fästas, och så kanske det blir nån fjädrande variant för att hålla den extra säkert på plats med. Blir kul att utvärdera i vinter! Ska lägga in bilder sen när den sitter på plats.

Den här platsbiten ska sitta framme på bågen. Tidigare hade jag en smalare men den korvade sig en del (men skyddade träbågen från flera hårda törnar), men den här borde sitta stadigt!

Imorgon ska fästena till bromsen kapas och borras till (det blev en speciallösning eftersom de gamla hålen satt snett och delar av bottenskenorna fick bytas), och sen ska allting oljas in en extra gång innan det är dags att pussla ihop bitarna. =) Efter 2 år i min ägo är älskade släden äntligen snart som ny! =)

Igår åkte pappa och jag ut till holmen med alla hundarna. Det var mycket uppskattat! Efter den svängen körde mormor och jag ut på äventyr och tittade på en stuga hon sett för en massa år sen och ville se igen. Egentligen hade hon tänkt köra dit själv men några av hennes döttrar tyckte inte att en mormor på 84 år skulle köra på ensliga små grusvägar helt själv, och har sagt att hon inte får! - så då tog vi en tur tillsammans istället. Riktigt trevligt som alltid, min mormor är så himla tuff! Nu kommer lite bilder från Rödingholmen och turen dit igår.

Pappa var dagens chaufför!

När vi kom ut till holmen var Rossi ivrigast av alla och hoppade ifrån båten flera meter ifrån land. Hon fick sig en fin liten simtur. De andra var lika ivriga, men inte lika modiga, och Giela, Nalle och Mintu skuttade i strax efter.

Silva och Kaela stod en stund och visste inte VAD de skulle göra men till slut vågade Silva kasta sig i innan vi hunnit in till land. Kaela väntade längst av alla. Så hör blöt blev Silva och det vill inte säga lite - hon är ganska "fin i kanten" och gillar inte att blöta ner sig en massa! Tror hon ångrade sig i samma ögonblick som hon slog i vattnet...

Nalle och Silva i full fart!

Nalle i närbild!

Söta systrarna Kaela och Silva.

Även tant Giela sprang i full fart men hon går oftare sin egen väg än de andra. De håller oftast ihop och springer mer eller mindre tillsammans eller i par, Giela går iväg på egna äventyr utan tanke på de andra. Sen när man ropar så kommer hon som ett skott och flyger fram genom skogen på gamla sibbe-ben!

Den här bilden fick mig att fnissa högt när jag såg den! Tanken slog mig: man skulle kunna klippa ut Mintu ur bilden och klippa in honom rakt på ett golv, och det skulle se ut som att han låg där och vilade...nästan mer än det ser ut som att han springeri full fart och flyger genom luften. *haha*

Giela badar gärna men det här förstod jag inte riktigt, varför ruska sig UTE I VATTNET?

När vi kom hem så testade jag att gå med alla 6 hundarna i koppel upp till huset. På vägen ner tog pappa 2 hundar för ivriga hundar, nerförsbacke och fårhage med gott bajs i, det är en klurig situation. Nu var alla lite nöjda i alla fall, men nog hann det trassla bra ändå, haha.  Mina hundar är inte världens duktigaste på att gå i koppel, de flesta av dem är OK och nån enstaka är en liten katastrof... men då är det ju var för sig eller 2 och 2... kanske måste börja träna på koppelgång med 6 hundar ihop? Å andra sidan väger de ungefär dubbelt så mycket som mig tillsammans så...hm...

Idag har det varit slädfix i fokus! Stötbågen längst fram har fått sig en ny plastbit som skydd. Den är tjockare än den gamla och kommer nog att sitta stadigare.

Jag snidade ut en slags hållare till ankaret som ska sitta på släden, och så började projektet med mattbromsen. Det här är samma mattbroms som jag hade förr, men då hängde den i kedjor. Nu har jag kapat till den (efter att bilden togs), satt dit lite skruvar för att få bättre grepp (blir kul att se hur bra de sitter kvar), och så ska fästena dit. Där tog dagens ork slut för även den vanliga bromsen måste flyttas, den sitter nu i håll som är olika höga, dvs. bromsen tar helt snett. Nya tag en annan dag!

Idag hade jag, mormor och en moster namnsdag, så mamma bjöd på jordgubbstårta till alla släktingar som var hemma i byn samt vår tillfällige granne geologen Mattias. Gott och trevlig! Sen fortsatte slädprojektet. Kan även nämna att Silva m.fl blev mycket glada när de såg släden komma glidande över gräsmattan! Tror nästan de trodde att det var körning på G! När jag drar fram släden så brukar det ju betyda ÄVENTYR på snö!

Så här ser det ut när jag snickrar eller fixar, alla vill vara med och hjälpa till! Här fick Mintu just syn på nånting skoj och kastade sig upp från slapparställning. Giela ligger i kojan istället och njuter i lugn och ro.

Idag blev det även en hel del lek för hundarna, och ibland var alla inblandade. Mintu och Nalle lekte med varandra men Mintu blev aningen spänning, bara lite, sådär så man just ser att han var lite fundersam. Att bo ihop är en sak, att leka tuffa lekar ihop är en annan! Det ger sig nog med tiden när de vet var de har varandra. Mintu kan även leka rätt hårt och låta mycket så ibland är det svårt att riktigt avgöra om det är allvar eller bara toklek man ser i hans ögon. Ska försöka låta dem leka ihop utan de andra lite framöver för att bygga en säker grund.

Nu till middagen gjorde jag grekisk sallad och när jag skar gurkan tänkte jag direkt på Gakkon. Hon älskade gurka och fick alltid snuttarna på sidan som hon åt under knaster och nöjd min. Idag när jag pratade med min vän Veronica så berättade hon att hon drömt om Jacki och Gakkon. De var båda unga och pigga och starka och lekte med sina vänner. Hon sa att hon tänkte sig att det kanske var så de har det nu, och jag hoppas verkligen att det stämmer. Unga och starka och pigga igen. Saknar mina älskade troll, två av de mest personliga hundar jag någonsin haft äran att möta, och dessutom fick leva med i flera år.

Igår kväll satt jag uppe med slädkapellet och sydde för kung och fosterland...jag sydde, sydde och sydde. Slutet var nära. När jag sydde dit den sista dekalen och tittade på klockan var den ungefär 2... Det blev en väldigt sen kväll men jag hann klart! Det här projektet har ju pågått sen i höstas nån gång, fördröjts eftersom släden fått nya medan, kortats ner, osv. men nu är den klar! Om jag får säga det själv så blev det riktigt fint, men herregud vilket jobb! Det som har tagit mest tid är allt tänkande och funderande... Tänker inte sy fler kapell på ett bra tag känner jag idag! *hihi*

Idag blev det äntligen premiär! Sol och -13 grader ungefär, och jag är inte lika sjuk längre! Yay! Kaela är på väg in i höglöp och Mintu är mycket kär. Så länge allting är lugnt så sover han stilla, men när nånting händer då... direkt han förstod att vi skulle ut och köra så började han pipskrika, och han gjorde det konstant tills vi lämnade gårdsplanen. Jag tror inte ens att han själv var medveten om vilka ljud han gjorde. Bara att skynda sig och komma iväg snabbt innan grannarna undrar vem som misshandlar en hund...

Så här ser den ut! Nya kapellet på! =) Mintu står faktiskt still men försöker ändå att ta sig framåt till Kaelas rumpa. En bild av kärlek helt enkelt.

Silva och Kaela gick i led idag och skötte sig jättefint. Snabba, lyhörda och sugna. Dessutom är de ju väldigt söta ihop! Några mindre hjärnsläpp på slutet men det var lite konstiga lägen vi hamnade i, så de är förlåtna!

Eftersom jag inte har nån bra hängare till ankaret ännu så hade jag det i slädsäcken, och när vi stannar så brukar jag be hundarna stå still så gör de det, medan jag t.ex rättar till nåt litet trassel. Mintu hade väldigt kort minne idag och "glömde" att "stå kvar" gäller ÄVEN när man är kär. Jag fick bråka lite med honom, och när han springa rakt fram till Kaela, fanns ju alltid lite mer trassel att reda ut... och medan jag redde ut det började Silva och Kaela tro att vi kanske gått fel eftersom vi aldrig fortsatte framåt, och så blev det lite mer trassel när de bytte riktning...osv...

För det mesta var det dock bara underbart ute idag, vackert och härligt och fantastiskt på alla sätt. En riktigt fin dag att vara ute!

Vi körde ett av våra favoritspår, som vi inte kört tidigare i vinter pga sjukdomar och trasiga saker och elände - men nu!!! =)

Med mina nya kunskaper måste jag säga att jag tycker att kraftledningarna är väldigt vackra! Brukar stå och titta upp emot dem och titta på olika kopplingar och grejor. Dessutom var ju himlen fin i horistonten...

Vi körde en alternativ väg hem, vilket slutade med ett ensamt skoterspår som vände vid en hästhage... Vi befann oss då mellan ett berg och väg 97, så vi körde tillbaka en kort bit och sen ner mot väg 97 för att hitta nya spår hemåt. Av nån anledning var det knappt kört där heller, men vi hittade två små spår som gick nere i vägrenen. Perfekt! Vi hade en känd skoterled max en km framför oss, när plötsligt skoterspåren svängde rakt ut på väg 97 och försvann...hmm... kände inte att det var läge att testa lyckan ute på 97:an (som är rätt trafikerad) så vi vände tillbaka ännu en gång. Lite längre bak hittade vi ett spår på andra sidan vägen, som såg ut att gå ner mot älven. På älven är det alltid kört och därifrån kommer man lätt hem, så vi beslöt att testa lyckan där istället. Hann med lite trassel på vägen dit också...

Det ensamma spåret följde kanten på ett stort fält, men det var enormt tungt och rätt långt ändå. Vi fick gå en bit, pausa, gå en bit, pausa... spåret under kändes "bottenlöst" och hjälpte nog inte hundarna speciellt mycket alls. När vi kommit halvvägs ner till vattnet började Kaela vädra in mot skogen, och vips så flög det upp 15 järpar (eller nåt liknande) från snön. En låg bara nån meter ifrån ledarhundarna. Den peppningen behövde vi, men det gick ändå enormt tungt!

Jag gillar att köra i djupsnö med hundarna men gärna på så sätt att man håller gnistan igång hela tiden och hittar bra spår innan de börjar vara för trötta, så att det blir både en belöning och ett litet "komihåg" : "matte är klok och om hon säger at vi ska pulsa, så betyder det att det finns något bättre på andra sidan". Nu kändes det mest som att vi pulsade i oändlighet och hundarna var ju redan ganska trötta för vi har inte kört så långa sträckor senaste tiden.

Till slut kom vi ner på älven, ett drop på 1 m ungefär ochh sen var vi ute på en fin led igen. Hundarna fick lite extra pussar och sen drog vi vidare i ett helt annat tempo. Hemåt! Nästan 3 timmar efter avfärd kom vi hem med en av årets hittills bästa slädturer i våra hjärtan. Nu har vi -28 grader ute så det känns extra skönt att veta att hundarna är nöjda och trötta. Dessutom är jag ganska nöjd själv med. =)