Hemma igen efter en underbar vecka på Vattenfall i Jokkmokk där vi lärt oss massor! Grymt bra del av utbildningen! Nu är vi hemma en vecka och sen åker vi dit en vecka till.

Idag träffade jag min vän Yvonne och hennes dotter Julia i Långsjön, och så spände vi våra 8 hundar framför hennes enormt söta barmarksvagn. Giela och Gakkon fick en långpromenad på morgonen istället. Vi körde rätt långt och rätt snabbt (allt är ju relativt, men jämfört med tidigare träning i höst för vår del alltså) och hundarna skötte sig fint.

Mintu och Rossi i andra led. Taggade hundar!

Först gick Silva och Kaela i led och idag var Silva smart och lyhörd som hon ska vara. Skötte sig fint! Här tar vi en högersväng in på en mindre väg...

...som rätt snart slutade i ett grustag med en vändplan. Yvonne hjälper till att putta igång farten för där var ganska brant och tungt.

Vägen dit innehöll även en STOR vattenpöl där många passade på att dricka lite halvt i farten, och Marko kastade sig ner. Hääärligt att svalka sig!

Blöta Marko och Atena, som ju är ganska nyblivna föräldrar!

Underbara höstfärger ute nu! När vi kom ut på vägen satte vi fram Marko eftersom han är mycket nitisk på att hålla höger kant av vägen. Silva och Kaela har ju blivit allt bättre på sistone, men Marko känns snäppet säkrare på den uppgiften. Dessutom passar det ju bra att flytta om lite hundar när de sprungit av sig första energin, Kaela och Atena fungerade jättebra ihop även de. Mycket bra sätt för hundar att lära känna varandra lite lagom.

Idag var det inga sura miner och inga lägen när det kändes det minsta riskabelt, alla gjorde sitt jobb, svängar mm fungerade jättefint och det känns verkligen som att våra hundar börjat lära känna varandra och fungerar lite mer som ett team ihop nu. Kul!

Nu kör vi kompis!

Vattenpaus för smutsiga men glada hundar. På Silvas halsband hänger en liten röd lampa som vi tänker när vi kör i mörker, riktigt bra och billig (Biltema)! Schyst komplement till reflexer! Vet att jag skrivit om den förut, men nu märkte jag att den för en gångs skull dessutom var väl synlig i bild!

Vackra älskade Silva som betedde sig som en klok ledarhund idag!

Ivriga hundar innan start! Atena gafflar lite, Kaela går åt sidan och Mintu tittar bak för att se vad som händer. Julia bakom ratten!

Marko har helt klart de snabbaste reflexerna! Även Diesel verkar vara på G i bakgrunden (svart/vit närmast vagnen)! Är det helt enkelt så att fågelhundarna har bättre reaktionstid? Detta är alltså en start efter vätskning som visas...

Höst är bra!

Kaela, Atena, Mintu och Rossi

Silva och Marko

Stiliga Mintu

Mintus snygga bror Dexter!

Fokus!

Rossi och Mintu, två ivriga passgångare vissa dagar.

Dexter in action

En riktigt härlig tur och barmarksvagnen har vunnit mitt hjärta! =) Hundarna har fått älgkött till middag och nu får vi snart sova!!! Meeen...först kommer 5 bilder från fotosafariet som jag och min klasskompis Per gjorde i Jokkmokk:

Alla 3 bilderna är tagna med lååång slutartid vilket gav lite härliga (och ibland oväntade) effekter.

Jokkmokks vackra kyrka i skymningen! Här spenderade vi nån eller några timmar och lekte med lite blixtar mm.

Sen när mörkret kom kastade vi oss ner i gräset vid 97:an och testade långa slutartider och bilar. Fick lite konstiga blickar av passerande ortsbor (och deras hundar) men det var skoj!

Nu - gonatt!

Jag har ju länge gått och sugit på planer om att byta ut det gamla trasiga kapellet till min släde genom att själv sy ett nytt! Eftersom såna här projekt passar sig bäst innan vintern kommer tog jag helt enkelt tag i saken förra veckan och köpte svart bävernylon, blå kantband mm. Hade egentligen hellre haft nån roligare färg men å andra sidan ärden ljusblå ganska precis samma som linorna så det blir nog bra. Först såg det ut så här:

Har här börjat med en ficka som ska sitta utanpå locket, syr locket först - det är ju roligast!

Samma ficka lite mer klar! Sydde en platt ficka med plastfilm utanpå den första ficka (som i sin tur kommer att sitta på en ficka) för att kunna ha kartor mm där. Hoppas det kommer att fungera. Plast rutan är aningen mindre än en A4.

Nu ikväll har vi hunnit så här långt! Fickan sitter på plats, och vid kantbandet "ovanför" fickan är också en ficka, med kardborre bara (går under hela den utanpåliggande fickan). Längst till vänster syns kanten som kommer att vara närmast den som kör släden. Att få dit fickan rätt var klurigt och den blev mer utåtstående än jag velat ha den. Att sy bra vinklar och hörn hade jag inte tålamod till! *svär över trådspänning* Men det funkar...bara den inte hakar fast i nåt så...hmm...hade hellre haft den lite mer strömlinjeformad...

Gakkon och Rossi har snart löpt klart och nu har Kaela satt igång, så operation "unghundssäkra garaget" började igår. Golvet som Mintu och Kaela gillar att tugga på har tagits bort, plastdörrarna till kojan är borta, värmelamporna är borta, fönsterlisterna är borta och ersatta med trall skruvad med 1dm lång grov skruv. Ska även byta ut hönsnätet (som kändes helt funktionellt som galler innan småligisterna kom in i mitt liv) till rejälare saker (ligger i garaget och väntar bara på att monteras) samt lägga in nytt golv och skruva fast grova lister runt hela kanten. Tänkte göra klart imorgon kväll och sätta in Kaela där istället för Silva. Hur länge tror ni de nya lösningarna kommer att hålla?   

Har haft svala dagar och kvällar sista veckan och kört en del. Kring 3-5 km per tillfälle och Gakkon har gått i led med Kaela vilket fungerat bra. Hon klarar det bra så länge farten ligger kring 10km/h och det är ju enkelt att hålla med bil med bra bromsar. Värre på släde...

Måste säga att jag har förlikat mig med tanken på att hon aldrig kommer att vara med ut på långa slädäventyr igen. Även om vi kommer att fortsätta kämpa så känns det målet mest somen utopi idag. Däremot verkar det ju finnas hopp för att hon ska kunna springa med i spannet några gånger i veckan på kortare långsamma turer, och det vore ju underbart! =) Tyvärr har hon skavt ena tån på bakklon, tån är liksom för stor för klon är nog rätt normal egentligen...så det såg inte så skoj ut. Gakkon är ju en sån hund som aldrig någonsin talar om att hon har ont i stort sett, tyvärr...så det där sprang hon säkert med igår (det var nog då det uppstod) utan att visa nånting alls...=(

Torsdag är det dags för rehab igen efter löpuppehållet och det blir skoj att se vad experterna säger om henne nu när vi dragtränat rätt regelbundet i några veckor. Vad jag kan se så har det i alla fall inte gjort någon skada, men men...madamen visar ju som sagt var inte alltid vad hon känner. Har insett att min teori om att hon blir sämre i ryggen vid löp inte stämmer, inte denna gång iaf, eftersom vi tränat rätt hårt utan problem.

Har tusen saker att göra nu och mycket ska vara klart innan vintern, men samtidigt är det roliga saker och bra saker, därför hinner jag inte blogga lika mycket som vanligt nu på ett tag. Om 2 veckor börjar i alla fall skolan igen - blir jätteskoj! Har haft en underbar sommar men det blir kul att sätta sig iskolbänken igen nu när man har mycket mer elkunskap i baggaet. Tjingeling!

För ganska många år sen gjorde jag ett försök att ha matchande selar till hundarna och sen dess hör man mig med jämna mellanrum prata om hur fiiiint det vore med ett spann med matchande selar... det närmsta jag kommer just nu är ju att draglinorna är ljusblå och fina...selar+halsband däremot...hmm...

Detta är den uppsättning jag har till 5-spannet...

Giela - mörkgrön sele och mörkgrönt halsband (på tiden när jag lyckades matchade hon och Gakkon varandra PERFEKT!)

Rossi - orange sele och ljusrosa halsband...=(

Silva - Rosa sele och rosa halsband!

Kaela - Lila sele och lila halsband!

Mintu - Turkos (eller?) sele och mörklila halsband...=(

Om Giela och Rossi fick varsin rosa/lila sele o Giela ett rosa/lila halsband och Mintu nånting mer turkost så skulle det kunna bli nya grejen! *ASG* Men på ett sätt tycker jag att alla färgerna ihop blir rätt härligt på nåt sätt! Så from now on I am going omatchat! Det ni!

Nu väntar Harry Potter and the Order of the Phoenix på oss...tjingeling!

Imorgon kring lunch blir det slädäventyr - längtar!

Tidigare har jag fått förfrågningar om att skriva lite om draghundar och olika ord med betydelser mm, och jag måste erkänna att jag har varit ganska långsam, men nu tänkte jag skriva lite kort om dragträning och olika ord man kan stöta på! Tänker inte ens försöka att täcka in allting, men vi börjar med lite grann (väldigt grundligt) om utrustningen och hundarnas roll i spannet.

UTRUSTNING

Om vi börjar med utrustningen så är det ju en hundsläde man kör. Slädar finns i lite olika storlekar och modeller, en del har sittplatser medan andra är mer till för att frakta packning.

När man står på medarna har man en broms framför sig, oftast i form av en metallbåge (gärna med piggar neråt) som är fjäderupphängd så att man kan trycka ner den med fötterna och på så sätt bromsa. Det finns en rad olika modeller med olika bra effekt beroende på vilket underlag man har osv. Min broms är ett hemmabygge o lite lätt rostig, men den funkar bra!

Många har även en "skotermattebroms" eller "mattbroms", ofta är det faktiskt just en bit skotermatta som hänger så till att man kan lägga ner den på snön mellan medarna och ställa sig på den, men det finns även specialdesignade mattbromsar att köpa. Fördelen med en mattbroms är att man kan minska farten på lite andra underlag än den vanliga bromsen eller bara öka bromsverkan rent allmänt. Min skotermatta hänger ju bakom den vanliga bromsen, ofta kan man välja att hänga den så att framdelen av den hänger ovanpå bygelbromsen o resten ligger nere på snön (kräver en lite längre skotermatta), för att minska risken för "tvärstopp" om man t.ex råkar köra över en uppstickade pinne.

Man har även ett eller flera ankare som är fäst längst fram på släden på samma ställe där man fäster linorna som går fram till hundarna. Ankaret sitter fast i ett rep som är så långt att man har det ungefär vid sidan när man står på släden och vill använda det, eller kan hänga det framför sig på släden för att ha det lättåtkomligt. Längst fram på släden sätter man en karbin som förbinder släden, ankaret och draglinorna med varandra. Linorna består av en rejäl mittlina som oftast är uppdelad i sektioner som man kopplar ihop beroende av hur många hundar man ska köra. Från bakdelen av sektionerna går draglinor/rumplinor som fästs längst bak i hundarnas selar, och längst fram på varje sektion sitter nacklinor som man fäster i hundarnas halsband.

På den här bilden ser man både hur hundarna sitter fast (varje par hundar har en egen mittsektion), karbinen mellan linor o släde, ankarlinan (den tjocka) och så de två linorna som sitter fast på släden. Man har en på var sida för att få bättre styrning på släden. Ännu en bild med en massa linor (alldeles för många slacka - här syns nästan alla våra hobbydragare tyvärr):

Ledarhundar har ingen mittlina mellan sig, och deras nacklina är i ett stycke och går mellan deras halsband. När man kör släde så används oftast nomesele till hundarna, eftersom den fördelar trycket på ett bra sätt och ger hunden bra rörelsefrihet. Det är viktigt att selen är lagom stor och sitter rätt för att undvika felbelastning eller skador. Olika typer och märken av selar passar olika hundar bra. Vissa hundar har även känsliga tassar och kan behöva tassockar som skyddar trampdynorna. Vid skarpt före (isig skare t.ex.) kan det vara en bra försiktighetsåtgärd att sätta sockar på hundarna eller i alla fall ha med sig ett antal. En bra hund ska normalt sett klara sig utan tassockar i de flesta lägen eftersom bra tassar är en del i det man tittar på när man avlar på draghundar. Vissa underlag är dock extra skarpa. Det finns även annan utrustning till hundarna, t.ex "tit guards" som är en typ av "väst" man kan sätta på tikar med bara lite hår på magen, för att de inte ska förfrysa sina juver om det är riktigt kallt ute när man kör. Hunden längst bak till höger på bilden ovan (Gakkon) har en tit guard på sig, ovanpå selen.

HUNDARNAS ROLL I SPANNET

Det vanligaste är att man har hundarna i Nome-anspänning, dvs. att de går i par om två och två. Beroende på vilka egenskaper en hund har får den ofta springa på olika platser i spannet. Längst fram går ledarhundarna som både ska vara duktiga på att lyda kommandon (höger/vänster osv), duktiga på att tänka själva och hitta bra vägar/spår, samt ha motor nog att springa mil efter mil utan något att jaga, och en utstrålning som motiverar de andra och får dem att vilja följa ledarhundarna och kämpa! Inte alla hundar har det som krävs för att tränas till ledarhundar, och en riktigt duktig ledarhund kan vara enormt värdefull.

Det finns otaliga historier om människor som räddats till livet av sina kloka ledarhundar, och det är en fröjd att se en duktig ledarhund arbeta och ta beslut. De känner ett stort ansvar för spannet och tar sin uppgift på mycket stort allvar. De har ofta mycket bra minne och lär sig snabbt leder och vägar som man brukar åka efter, även om man inte varit där på många år så minns hundarna! De gånger vi själva kommer till en korsning mellan flera skoterleder och är osäkra så litar vi oftast på ledarhundarna när vi väljer väg, eftersom de har fantastisk bra minne och orienteringsförmåga. Utan ledarhund går det inte att köra ett hundspann i stort sett, ledarhunden behövs för att styra, hålla riktningen och hålla arbetsmoralen uppe. De flesta får speciella band med sin ledarhundar och det är ett samarbete som bygger på ömsesidig respekt och tillit.

Hundarna bakom ledarhundarna går i "point". Det här är en bra plats att sätta hundar som ska tränas till ledarhundar eftersom de då har bra chanser att snappa upp allt det kloka som ledarhundarna där framme gör. Pointhundarna kan även fungera lite som en back up för ledarhundarna. Allra längst bak närmast släden går "wheel"-hundarna. Där sätter man oftast stora och starka hundar eftersom kraften till släden överförs allra bäst därifrån. Wheelhundarna har en viktig uppgift i kurvor och svängar eftersom de med sin styrka hålla ut släden så att den inte genar för mycket och krockar med träd och annat lika enkelt. Där kan man även sätta unga hundar under träning eller lite bångstyriga hundar som vill gå sin egen väg och försöker dra med sig de andra.

Alltför stora hundar passar dock egentligen inte i wheel eftersom deras storlek gör att deras bakdel dras ner och trycks ihop av draglinorna som sitter rätt långt ner där släden och linorna sitter ihop. Längre fram får större hundar inte samma nedåtbelastning. Det finns dock speciella selar som är framtagna för att avhjälpa det här problemet. Wheelhundar behöver inte ha några speciella mentala egenskaper egentligen, men bör vara starka och jobba hårt. Mellan point och wheel går "Team"-hundarna, förutsatt att man har ett så stort spann. De kan vara rätt många och har ingen speciell uppgift förutom att springa och dra.

De flesta flyttar omkring sina hundar ibland och låter ledarhundarna vila ibland. Belastningen blir mer spridd om hundarna inte alltid går på samma plats på samma sida (eftersom många hundar drar lite snett när de arbetar). Det finns även ledarhundar som aldrig gjort annat än att gå i led och som ser det som en enorm förnedring att sättas någon annanstans i spannet. Det finns många berättelser om gamla ledarhundar som fått somna in när de inte längre klarat ledarhundsjobbet, eftersom deras ägare har vetat att hundarna skulle bli så ledsna om de flyttades bak i spannet. En del specialbehandlar sina ledarhund för att ge dem ytterligare ego o känslan av att vara extra viktiga, men hos de flesta lever ledarhundarna precis som de andra.

Har man gott om duktiga hundar brukar det vara enkelt att placera ut dem optimalt. Har man som jag t.ex ett mindre antal hundar och några som inte är så duktiga, så får man göra det bästa av situationen. Det viktigaste i det läget är att ha ledarhundar, sen får man placera ut de andra så bra som möjligt bara. Dåliga hundar drar till viss del ner arbetsmoralen hos hela spannet och påverkar arbetsandan negativt, men själv vill jag ha med alla mina hundar (Rossi och Giela bromsar ju inte utan springer glatt med men drar sällan bra) så då får man göra det bästa av situationen. Vissa hundar kan även föredra att springa med nån annan, vägra att springa med nån, vilja springa på en sida osv...det kan finnas gott om egenheter o en del hudnar fungerar superbra om de får gå med rätt kompis på rätt plats, men kan vara totalt värdelösa under fel omständigheter. På samma sätt kan en hund vara duktig hos en förare och fungera dåligt hos en annan i vissa fall.

KORT OM TRÄNING

De flesta börjar köra in sina hundar när de är 7-8 månader ungefär. Börjar man mycket senare så är risken stor att hundarna inte blir lika duktiga och jobbar lika hårt. När man börjar så kan man antingen träna hundarna separat med att dra bildäck, kedjor eller annat, eller så bara sätta in en unghund i ett mer erfaret spann och köra en kort bit i lågt tempo. De flesta förstår rätt snabbt vad som är meningen och många jobbar hårt och älskar det redan från första sekunden. Andra kan ta lite mer tid på sig. För en unghund är det inte tyngden som är farlig, utan för hög fart. Hög fart kan knäcka en unghund och såna "skador" är svåra att helt reparera.

Man ökar sen successivt träningsmängden, lägger till nya svårigheter, underlag, händelser osv (men det kommer sig ofta helt naturligt). Första tiden handlar det inte om att konditionsträna unghundar utan om att tända deras gnista och lära dem mer om arbetet som draghundar. Beroende på hur snabbt de mognar ska de behandlas varsamt första månaderna och man brukar inte köra långa sträckor. Vissa hundar mognar sent kroppsligt och kanske inte kan gå 10km förrän de är över året gamla. Andra klarar det utan problem när de är 7-8 månader bara.

Sommartid har de flesta träningsuppehåll eftersom det är för varmt. Ofta uppskattar även hundarna lite vila, samt att de har tid att läka ihop eventuella skador och låta kroppen återhämta sig. När det börjar bli svalare på hösten kör man igång och börjar bygga styrka och kondition inför vintern. En del kör med cykel men det ger inte mycket styrketräning. De flesta som har fler hundar tränar med fyrhjuling eller bil. Hundarna drar då alltså fyrhjulingen/bilen i sin egen takt (kanske 10-15 km/h för de flesta) och enda gången föraren "kör" fordonet är om det går tungt i uppförsbackar o hundarna behöver hjälp. Fördelen med att träna med fordon är att det är säkert för alla inblandade, säkra bromsar, man kan hjälpa hundarna i backar om det krävs, och om någon hund skulle skada sig kan man enkelt sätta in den i bilen/på fyrhjulingen (betydligt svårare om man cyklar eller kör barmarksvagn).

Under hösten måste man vara lite försiktig (och även sen under varma vinterdagar) med träningen och hålla bra koll på hundarna. De flesta tränar inte hundarna om det är varmare än 15 grader ungefär, vilket gradantal man väljer beror lite på var man bor och vad man har för hundar. Om en hund riskerar att bli överhettad  kan den börja flåsa mycket hårt och blir till slut vinglig. Går det så långt är det ett mycket allvarligt tillstånd och man måste direkt hjälpa hunden att svalka sig och ta ur den ur arbetet, för att rädda situationen. Fortsätter hunden kan den annars bli överhettad och dö. Om man en gång låtit en hund "gå varm" så kommer den hunden i framtiden att vara mycket känslig för samma sak, lite som om "termostaten gått sönder". Tikar vid löp är speciellt känsliga för överhettning.

Nån som läser ännu? Nu får det räcka med korvstoppning, hoppas att nån av er hittat något intressant och lärt er något nytt här. Som med allting annat så finns det ju olika sätt att göra många saker, så alla kanske inte skulle hålla med om allting jag skriver, men det mesta gäller nog rent generellt. Nu ska jag kasta mig i soffan en stund. Tjingeling! Ge gärna lite feed back om texte och om det är något mer eller något annat som skulle vara intressant att ta upp. Funderar på att skriva lite om mina egna tankar om ledarhundsträning, något som är enormt kul och intressant (även om jag har begränsad erfarenhet jämfört med de som kört in hundratals hundar förstås), men det blir senare i så fall.

Igår och imorse har jag pysslat vidare med släden. Har kortat medarna lite, satt dit mountainbike-däck så man står stadigt, plockat loss alla trädelar och slipat dem lite, och till slut blev det varken bets eller tjära+olja utan jag oljade bara in dem direkt. Dessutom har jag karvat in "Nukutvi" på ett av stagen där bak, den längst upp av de horisontella där man brukar hänga ankaret - blev gulligt! Hoppas bilden funkar!

Knöt ihop den imorse o sen var det premiärkörning (fast kapellet är inte klart) och vi trivdes riktigt bra ihop släden o jag! Mintu och Silva gick i led och första hälften skötte sig bägge superbra men på slutet när vi skulle korsa några ängar var Silva en envis pest! Hon ville absolut ligga o dra åt fel håll o svänga lite sådär smått...o när jag gav högerkommand förstod hon ingenting aaaaaalls...*s* Mintu däremot var en stjärna idag! Vi körde ju till allra stor del helt ospårat på ställen där han inte varit förr (fast man ser ju var skogen är urglesad förstås) och han jobbade stenhårt framåt o tvekade aldrig! Då gick det ändå rätt sakta o tungt bitvis när vi studsade över ris o buskar o stenar.

Han var en riktig hjälte och dessutom så bajsade han i farten idag! Fastän han gick i led så kastade han inte ens ner rumpan utan gjorde behoven i farten bara o sprang vidare...kan låta lite skumt för er som inte kör drag kanske, men det är ganska praktiskt med hundar som kan göra så istället för att det tar tvärstopp. Hoppas han fortsätter så! Är så himla glad o nöjd med den hunden, han är supertrevlig, lugn, framåt, lättsam, jobbar hårt o dessutom är han snygg o rör sig riktigt fint! *älska* Han var så duktig idag - snäppet bättre än Silva var i den åldern faktiskt!

Nu ligger hundarna här och slappar och jag ska se Life of Brian och få skratta lite...*s* Ha en bra kväll!

Vaknade till en vit värld imorse...härligt! Och under dagen har det bara kommit mer och mer snö! Så här såg det ut utanför vårt köksfönster imorse när Silva, Mintu, Rossi och Giela fått gå ut till hundgården.

Morgonen gick åt till att knyta linan till ankaret klar (blå som draglinorna!) samt att klippa sönder ett Mountainbike-däck som ska sättas på medarna där man står för att få bättre grepp. Nu är där bara trämedarna och då blir det snabbt isigt och mycket halt att stå på. Det blir nog kanonbra! Men när jag hunnit halvvägs hade jag fått blåsorna på ena fingret...*s*

Sen ringde Yvonne och undrade om jag var sugen på att köra släde! Givet!!! Hon tog med sig hela familjen och sina fyra hundar, och jag kom med mina fyra. Vi blev två små spann och Yvonnes döttrar Julia och Ellen turades om att åka i min släde. Det hade snöat mer än man kunde tro och våra små spann fick kämpa rätt bra med sin tunga last. Under snön var det blankis men det verkade inte påverka hundarna direkt, däremot halkade vi själva en del...*s* Vi körde 5km och stannade för en fikapaus och sen tog vi samma väg hem igen.

Mintu fick träna på att gå i led före ett annat spann och det skötte han riktigt bra med tanke på att han är så ung. Det han har svårt för är att stå still när man stannar, han vill sååå gärna komma bak och säga "hej" till matte. Han är en riktigt mammig liten kille!

Julia åkte på vägen bortåt.

Mitt lilla glada gäng! Julia har bokstavligen talat kastat ankare...*s* När vi väl stannat var det tungt för hundarna att få igång stora släden igen så ankaret behövdes knappt.

Mattes älskade Mintu!

Julia åker baklänges. Den röda spännremmen håller ihop släden...*S* Jo för jag tog ju isär alla knytningarna (annars är ju slädar ihopknutna med snören o knutar) för att renovera den men har inte hunnit klart, så för att kunna köra så blev det spännremmar överallt...*S*

Framme vid vår destination! Julia värmer händerna på elden. Sen blev det småmörkt och kameran fick vila, så Ellens hemfärd blev inte alls dokumenterad, men de var mycket duktiga bägge två. När vi kom tillbaka till bilarna var hundarna rejält trötta, mina hundar är ju inte så värst stora och det är ju bara Silva och Mintu som alltid drar, Rossi var duktig idag eftersom det gick tungt o sakta (det gillar hon) o Giela gjorde nog också lite nytta...men...med tanke på föret o tyngden så var de riktigt duktiga med tanke på att Mintu är så "grön"! Nu väntar en LUGN hemmakväll för oss...härligt! Har redan skottat gården så nu ska vi inte göra nånting mer vettigt alls! *s*

Kring 9 imorse mötte vi Tomas utanför Byggmax o fick lasta upp "nysläden" på Sven-Eriks tak. Kapellet behöver lagas lite här o där o så ska den få lite ny behandling inför säsongen, sen är det bara att köra! Ååååh så skoj det blir!!! Sen promenarade vi i Gammelstad, Gakkon, Mintu o jag, och vi gick förbi huset där jag o Gakkon träffades första gången för nästan 5 år sen. Jag minns fortfarande att det första jag såg av henne var ett mörkt nyfiket ansikte som tittade ut genom fönstert o sen gick vi ner till älven. Precis samma väg som vi hittade åt idag också...åh vad jag älskar den hunden, hon är så fantastiskt speciell och underbar. Besöket på Djursjukhuset gick väl "sådär"...tyckte inte att vi fick veta något egentligen och tänderna sa hon ingenting alls om. Annat än att nån nog borde titta på dem...NO SHIT? Kanske därför jag var där! Måste nog ringa o klaga lite imorgon, tyvärr... Sen åkte vi upp till Lindas nya hus i Böle utanför Råneå. MIntu o Gakkon fick ligga kvar i bilen o var rätt trötta, medan jag hälsade på Mintus systrar Norpan och Björna och Lindas andra fina hundar. Jättekul att se hennes nya hus, ett riktigt kap! Gamla tapeter, kök mm men gott om plats, stor fin tomt och ett riktigt superpris! Jättekul att surra en massa hund o längta till vintern ihop! Tack för en kul dag Linda!

Igår kväll satt vi uppe till 02.30 o såg film (och jag var vaken HELA tiden) så idag har Kicki varit lite seg. Spenderade kvällen ute på motorstadion med att jobba vidare på den nya stora buggy-banan...den blir superfin! Helt supernice! Nu väntar lite slappande medan regnet strilar mot taket - äntligen lite regn till oss uttorkade stackare!!! *OBS! Inte ironi* I min hjärna surrar nu i huvudsak två tankar - hur pimpa släde och hur färdigställa hundgården...Detta kommer bli världens bästa vinter!!! Jättekul att vi är så många tjejer i ungefär samma ålder nu som håller på eller nyss börjat med draghundar, vi är ett riktigt gän snart!!! Näe...gonatt!

Efter 3-4 års slädkörning har vi nu äntligen tagit oss för att renovera upp slädarna! Lillsläden är nästan klar men ska få nya belag och den stora ska oljas in, knytas till lite mer, bättre bromsar, och kapellet är inne hos en tapetserare som ska sy in dragkedjor och lite annat, blir nog bra! Veronica kontaktade Björkis, som gjort den stora en gång i tiden, för tips och de berättade förvånat att vår släde är MINST 20 år gammal och blev lite chockade över att den fanns kvar och gled omkring ännu. Kul! Njuter av flertalet lediga dagar - i rad dessutom! Har kört en kortsväng med hundarna idag och de slappar lugnt så då kan ju jag göra detsamma med gott samvete!

Har varit till veterinären med Silva för hennes rinniga ögon och Giela fick också hänga med. Silva visade snabbt att hon minns att det var ett riktigt roligt ställe och stortrivdes, dessutom hade vi turen att få vår favoritveterinär igen! Hon är helt underbart och det är så skönt att komma till någon som känner ens hundar och är lite insatt redan från start. Det blir ögonsalva i 10 dagar framåt ungefär, får hoppas att det hjälper.

Idag har det varit minusgrader hela dagen, härligt! Igår chockade jag mig själv med att sitta upp sent på natten och surfa, var bland annat inne på blondinbellas omtalade blogg... vet inte om det var så spännande att läsa insmygd reklam om olika produkter och varor hon använder/testar? Dessutom hade bruden köpt en pälsjacka för över 10 000kr! Kan ha varit 14 000, minns ej siffran exakt... då har man för mycket pengar helt enkelt! Hade jag haft råd hade jag nog aldrig köpt den ändå, hur kan ett klädesplagg ens vara värt så mycket? Och tänk vilka nytta en sån stor summa pengar hade kunnat göra hos folk som saknar mat, tak över huvudet, skola mm...