Idag jäktade jag hem efter jobbet och kastade i mig en supersnabb middag. Ungefär en timme efter att jag sväng in på gården med bilen svängde jag och hundarna ut på skoterleden tillsammans. Dagens plan var att köra lördagens runda men i ett svep, dvs nånstans kring 3,5 mil. Giela satt i släden men ville absolut INTE dit när vi skulle åka. Lite läskigt igen, och sååå tråkigt tydligen! Nåja, vi hade sällskap av en fantastisk fullmåne och spåren var hårda och riktigt fina trots plusgraderna som varit, men allt det vackra med snö på träden är tyvärr borta, även i de svala små svackorna är träden bara och mörka. =(

Giela fick springa bredvid rätt mycket, kanske närmare halva sträckan i alla fall. Vi anpassade farten lite så att det främst gick i rask trav när Giela sprang, och sen fick de andra sträcka ut lite mer när Giela satt i släden. Trots att det var nån enstaka plusgrad kändes hundarna riktigt pigga och fina. På bilden här ovan är vi ute på Krokträsket, en sträcka på 4-5 km när man korsar denna sjö. Självklart passade jag på att fota en massa där ute, testade även med mobilkameran men den klarade inte av det "svaga" ljuset.

Giela valde sina egna spår ibland och det taggade spannet att öka farten - man kan ju inte förlora ett race mot en tant! Sen när hon sprungit rätt länge och började se trött och nöjd ut så hoppade hon faktiskt nästan ner i släden själv. Sen tog det dock bara en kort stund innan hon gnällde och var lite missnöjd...vill springa mer! Jag vet inte om hon riktigt har vett att begripa att hon måste spara lite på gammelkroppen, antagligen inte.

Mellan Krokträsket och Långsjön går spåret genom skogen igen och då hade vi fullmånen rakt framför oss. Giela fick motvilligt åka släde. När vi sen kommit en bra bit ut på Långsjön kom jag på att jag skulle ringa Lars och höra vad han gjorde, samt berätta att allt gick bra för oss. När jag sträckte mig efter mobilen så var dock fickan tom...och dragkedjan öppen. En snabb koll av alla andra fickor och öppningar visade att mobilen inte alls var med, dvs. min "nya" Samsung Galaxy S3, som jag absolut inte vill skiljas från! Det var inte annat att göra än att be Mintu vända spannet och åka tillbaka mot Krokträsket. Jag visste att jag använt mobilen mitt ute på träsket ungefär men hade ingen aning om vad som hänt sen.

Att springa på träskt är rätt trist enligt hundarna, platt och platt och platt...kanske lite som att jogga efter en rak riksväg själv? När vi kom ut på Krokträsket kunde vi följa de gamla slädspåren för de glänste som två silvertrådar i månens och pannlampans sken. Jo, nu åkte pannlampan på igen efter att ha varit avstängd väldigt länge. Efter nån kilometer hade vi tappat spåret och jag försökte minnas vilket av alla olika spår vi kan ha tagit. Det går nämligen en hel hög med mer eller mindre välkörda spår i bred, alla i samma riktning.

När jag spanat så en lång stund och vi närmade oss mitten började jag nästan tappa modet. Det skulle ju räcka med att den trillat ner bakom nån liten snöklimp för att jag inte skulle kunna hitta den. Precis då tvärstannade först Mintu och Kaela, och sen Rotax och Silva. Där låg den! Trots att jag spanat framför hundarna hela tiden så hade jag inte sett den, så det var nog riktigt tur att hundarna såg den...annars kanske den åkt mellan deras ben och sen in under släden utan att jag hade upptäckt den. Telefonen mådde i alla fall bra och hundarna fick en massa extra beröm. Hundarna måste ha tagit precis samma spår som vi använt tidigare eftersom vi körde rakt på telefonen trots alla valmöjligheter. Sen vände vi ännu en gång och körde en tredje gång sträckan mellan Krokträsket och Långsjön efter en omväg på ungefär en halvmil.

Tant

Vi kom hem kring 11 på kvällen och tröttast var nog jag. Hundarna var pigga och galopperade när de tyckte sig ser eller höra något intressant. Giela sprang lös lite till men blev sen "tvingad" till slädtjänst - lite mot sin vilja. "Jag KAN springa mer!!!". Vi fick en väldigt härlig tur och som tur var kom ju även all utrustning med hem. Att hundarna kändes så pigga och fräscha kändes riktigt bra, nu är jag inte alls orolig för att vi ska klara 10-milen. Klarar de 4 mil i sträck så här bra så bör 10 mil uppdelat i flera distanser med vila mellan inte vara något problem.

 

Jocke

26 februari 2013 11:30

Låter underbart att vara ute och med hundspann. Tänk att jag inte testat de än. Får kanske testa med Silver & Vilda efter nån bob =) Tur att du hittade åt telefonen också! Have it

http://yockes.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...