På grund av en hektisk helg och teknikstrul kommer här en lite försenad uppdatering från gårdagens familjeutflykt. För att se ifall det var möjligt att få med sig alla hundar på längre turer plockade vi med oss Giela och satte henne i släden, någon hon aldrig provat tidigare vad jag vet. Jag måste börja med att skriva att de tekniska problemen inte riktigt ville ge med sig, så det kan hända att några bilder inte fungerar...tyvärr...!

Plats för Giela

Ivriga kompisar

Tant fick först sitta i släden medan jag drog omkring lite på den och det gick bra även om det var lite läskigt och hon skaaaakade lite lagomt. Dessutom tyckte hon att det var meningslöst att sitta still i släden medan jag selade ut de andra - när det fanns så mycket annat roligt att göra! När vi sen åkte iväg blev hon lite orolig men det var inte värre än att jag förstod att det snart skulle gå över. Sin bakgrund mm till trots så är Giela faktiskt en rätt tuff och stabil hund som fixar det mesta.

Rätt nöjd tant ändå

Giela skötte sig finfint sen och efter att den första lilla "skräcken" gått över så satt hon och spanade åt olika håll och såg rätt nöjd ut.

Lång och trist backe efter ett lååångt och tråkigt spår som följer en kraftledning.

Här ville Giela komma ut och sträcka lite på benen.

När marken täcktes av färska renspår fick tant hoppa upp i släden igen för säkerhets skull. Tyvärr såg vi inga renar, men de kan inte ha varit så värst långt borta. Giela satt så snällt i selen och förutom starter och speciella tillfällen (vägöverfarter, renlukt mm) så behövde jag inte hålla i henne. Ville inte heller spänna fast henne med tanke på hur farligt det kan vara OM man skulle tappa släden eller hon skulle försöka kasta sig ur i farten.

Framme i Bredåker

När vi kom fram till Långsjön där vi skulle fika ville Giela komma loss och spriiinga! Spåren som vi ska ta på 10-miladagen såg fina ut och när vi passerade träsket där vi ska svänga av då kände jag igen mig. Jag och Veronica körde de spåren tillsammans en gång för många år sen. Här har tant Giela bråttom och racar med spannet!

Paus!

När vi stannat agerade Rossi slädhund för att inte behöva frysa om sin nakna mage.

Camp

Tant Giela hade fullt upp och spatserade omkring medan hon såg väldigt nöjd och glad ut. Kanske värt slädfärden trots allt?

Nalle

Mintu

Kaela

På spåret igen, här korsar vi Långsjön

Mitt <3 och hans skoter

Finaste slädtanten

Mintu och Kaela - pure joy!

Spåren mellan Långjsön och Boden har vi inte använt på länge och det var ett kärt återseende eftersom detta var ett av spåren vi körde allra mest under vintern 2005/2006 när vi började köra släde regelbundet. Denna lilla led kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!

Det enda tråkiga är att man får köra en rejäl stund efter något slags terrängfordonsspår och det är sååå tråkigt, platt och risigt på sidorna!

Gielas söta skugga!

Rossis toalettbestyr är ett kapitel för sig och hon har stora bekymmer var gång hon måste bajsa i spannet. Inget ställe är riktigt bra nog, och oftast hinner vi stanna 3-4 gånger innan något duger. För att signalera att hon vill stanna drar hon sig längst ut i kanten och bromsar nästan spannet, men sen när släden stannar så står hon bara och tittar..."Näe...det här är INTE rätt plats!"

Hemma på Vittjärvsträsket

Dagens tur var nog ca 3,5 mil vilket inte är speciellt långt, men hundarna blev rätt nöjda ändå, speciellt Rotax! Jag är inte van att se honom trött alls i stort sett, men nu var ögonlocken såå tunga... vi har en bit kvar innan 10 mil är genomförbart helt enkelt, även om han inte brukar bli så här trött av den här distansen - på långa vägar!

Lite snacks efteråt

Uppdraget att kolla lederna kring Krokträsket gick i alla fall bra och Giela visade sig vara en rätt duktig slädåkarhund - så nu är vi ett steg närmare i planeringen! Tyvärr har helgen varit fullbokad så vi har inte fått så mycket tid i spåren som vi hade behövt. Hmm...måste vi göra nåt åt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...