Igår träffades vi tjejer på stan för fika och shopping. Vi är ett litet gäng som har känt varandra i 10 år nu (vissa mycket längre) och försöker träffas och umgås så ofta vi hinner. På vägen till Veronica (som bjöd mig på middag!) genade jag lite mellan några av hyreshusen i Boden, en väg jag inte gått på väldigt många år. I ett av de husen bodde Lars när jag träffade honom, och i ett annat bodde en av tjejerna i tjejgänget. För 10 år och några veckor sen, så träffade jag Veronica där mellan husen,  för allra första gången. De hade sin första husky då, och jag hade Giela, och de två fick leka på gräset mellan hyreshusen medan vi pratade.  Nu i efterhand känns det ju helt galet att vi släppte (tror jag vi gjorde iaf) två busiga huskies på en sån plats, men det gick ju tydligen bra.

Sen dess har det hänt så mycket! Veronica är fortfarande en av mina allra bästa vänner, men tiden när vi hade våra första huskies, det är länge sen. Sen dess har vi hunnit skaffa många fler hundar, lärt oss att köra släde, hantera hundgrupper, och skrattat en massa tillsammans. Våra unga huskybrudar har blivit huskytanter, med allt vad det innebär.

Dessutom har vi tyvärr förlorat många vänner i vår närhet. Bilden här nere togs i februari 2006. Jacki sitter på släden och myser. I led får Flinga och Sälka. Bakom dem springer inlånade flatten Wilma och Gakkon, och längst bak, Giela och Miksi. Just den här slädturen blev ett riktigt äventyr, för vi körde vilse och fick pulsa genom djupsnö och över en järnväg, för att hitta rätt spår igen.

Jacki var den första av dem att bli ängel, för lite mer än fyra år sen.  Förra våren var det Gakkons tur, älskade stolta Gakkon som betydde så mycket för oss och egentligen borde ha haft så många år kvar att leva. Glada tokiga flatten Wílma gästspelade i vårt spann ett par gånger. Hon tillhörde en kär vän och var en av de allra första hundarna Giela lärde känna när hon flyttade in hos mig. Giela och Wilma har umgåtts hela livet, men sen en tid tillbaka är även Wilma i hundhimlen pga sjukdom. Även vackra huskybjörnen Miksi drabbades av plötslig sjukdom och vandrade vidare som pigg pensionär. Så, av de sju hundarna på bilden ovan är det bara Flinga, Giela och Sälka som finns kvar i livet.

Snart är alla Gielas barndomsvänner borta och man börjar inse att tanten ändå börjar bli just tant... även om hon envisas med att inte visa det så mycket.

Nu ikväll åkte jag med alla hundarna till Gammelstad för vaccinering. Det var nästan första gången jag var dit sen Gakkon försvann, och det kändes lite ledsamt eftersom hon var dit så ofta. Tjejen i kassan undrade om de sju hundarna jag skulle vaccinera var Gakkon, Giela, Rossi, Silva, Kaela, Mintu och Nalle... så var det förstås inte. Gakkon är borta och istället finns Rotax på plats.  Jag klarade inte av att säga att Gakkon är borta och inte kommer att komma dit nån fler gång.

Det var dessutom där jag tog farväl av Jacki för allra sista gången, och just idag såg vi en Cairn på kö för vaccinering också. Man får helt enkelt många anledningar att tänka på de älskade änglahundarna, som börjar bli rätt många nu tyvärr. Tjejen i kassan berättade dessutom att hennes egen hund var sjuk efter att ha ätit nåt riktigt olämpligt - å det var just en Cairn det med.

Vaccineringen gick i alla fall bra och hundarna fick beröm från veterinären för att han tyckte att de lyssnade så fint. Själv tyckte jag att de var lite vilda, först Mintu, Nalle, Rossi och Giela, och sen kom jag in med Rotax, Silva och Kaela. Antingen såg det bättre ut än det kändes, eller så ville han bara vara snäll. =) 7 vaccinationer kostade 2055 kr, tyckte det var ett OK pris men det går säkert att få ännu billigare. En bra sak däremot är att drop in på kvällstid passar mina arbetstider mycket bättre, så det är värt att betala lite mer för.

Vi avrundande kvällen med varsitt kort spår åt hundarna och en löparrunda för mig. 30 minuters löpning kändes inte alls farligt och efter de inledande 10 minuterna höll jag bra tempo och avslutade starkt! Skönt! Nu....gonatt!