Efter min och Veronicas blöta promenad i torsdag fick jag nog och gick in på Naturkompiet under lunchen i fredags och köpte ett par Lundhagskängor. Hade ett par Lundhags för ett gäng år sen och älskade dem högt, trots mängder med skavsår, men sen krympte de och jag var dum nog att lämna bort dem, istället för att försöka töja ut dem igen. Första dagen (igår) hade jag kängorna 11 timmar i sträck, först ute i spårskogen, sen klippte jag gräsmattan (eller kanske man ska kalla det "slåtter"?) och sen byggde jag hundgård. De kändes riktigt bra och självklart fick jag lite småmärken här och var på fötterna, underligt vore väl annars, men blöt blev jag INTE!

Spåret igår gick i skogsterräng. Det är första gången jag gör ett spår till alla hundarna i skog, och det visade sig vara lite klurigare. För det första så var det svårare för mig att gå i samma spår varje gång, inte lätt att minnas vilken sidan ett träd man gått allting, och dessutom fick jag en känsla av att lukterna spred sig lite mindre å låg kvar mer "överallt", vilket säkert kan stämma eftersom det blir en mer skyddad miljö med alla träd och buskar mm. Hundarna löste i alla fall sina utmaningar bra, om än med lite större slag än vanligt, och kängorna var guld värda för vi hamnade i en hel del blötmark. På bilden där uppe har Nalle just gjort klart sitt spår och äter sin frukost. Han gillar verkligen att spåra och idag när han kom ut ur bilen skrek han till av glädje innan vi startade. =) 

På nästa bild syns Silva, hunden som oväntat nog är mycket lugn och metodisk i sitt spårande. Skogsterräng var kul, men lite mer utmanande för ett "mass-spår".

Efter att ha klippt gräs i nästan 4 timmar (fick köra tekniken "två steg fram, ett steg bak" hela vägen pga frisk tillväxt) var det dags att ta sig an den härliga högen med virke! Allt detta, och tydligen lite till, ska in i hundgård nr 3. Kostnaden på Beijer blev bara 1400+ vilket var betydligt billigare än jag vågat hoppas, men vi behöver mer trall för att kunna färdigställa, visade det sig i slutänden.  

Så här ungefär är det tänkt att det ska bli... En bredare trallyta längsta fram, och sen en kant av trallvirke längs sidorna...så det räckte alltså inte riktigt hela ägen. Senare i sommar ska det byggas en isolerad koja, men just nu räcker det bra med ett vindskydd, och det bygget påbörjades igår, men fick ta slut när skruvdragaren blev trött och slutkörd... =(

Bottenytan är lika stor som en lastpall, och tanken är att sätta en sån under för att få lite höjd på ingången (inför vintern). Så här ser botten ut i alla fall, och på nästa bild har de fyra hörnen kommit upp. Taket blir aningen sluttande men liggbart för hundarna.

Idag regnade det hela dagen...=/ Vi åkte ändå ut för att köra sök och spår förstås, för i mina nya kängor klarar jag allt! Däremot märkte jag att regnbyxorna behöver bytas ut, det kommer in vatten genom hål lite här och var när man går i blöt skog. Vi spårade idag i öppen skog, och den här terrängen var riktigt praktisk och roligt. Spåret tog ca 8-9 minuter per hund att gå, och som vanligt väntade lite färskfoder i slutet. 

Idag har jag funderat lite till kring detta med att köra alla hundar längs samma spår. Jag upplever att det gör mina hundar extra "taggade" och när man tänker efter så känns det ju naturligt att spåra/jaga i flock för ett gäng huskies. Man kanske får med lite av "gruppkänslan" också liksom när de känner att kompisarna också varit där? Ibland ser man ju att nån hund går samma lilla omväg som en kompis, för att kolla "vad den gjorde", och det i sig är ju egentligen rätt naturligt. Sen fortsätter de med "jobbet" när de kollat klart.

Jag tänkte även lite på hur annorlunda denna teknik (alla hundar går samma spår efter varandra, och ingen liggtid) är mot det man alltid lärt sig. Det är nog närmare 18 år sen jag lade mitt första spår, och sen dess har man ju varit väl inpräntad på vissa saker: tänka på vind, välja terräng (dvs. undvika svårigheter som vägövergångar, bäckar mm med en ovan hund), tänka på vinklar, liggtider, undvika att nån trampar i spåret osv osv...

Ju mer jag tänker på det, så inser jag ju att alla de bitarna kanske är viktiga i vissa sammanhang. Ska man tävla i spår kanske man måste tänka på en massa sånt, men för oss hobbyspårare så blir ju allting bara onödigt invecklat. Jag spårar för att aktivera mina hundar, för att de har skoj, och då spelar ju liggtiderna ingen roll så länge det fungerar för hundarna. Att de slår lite mer i spåret (går zick-zack fram och tillbaka över mitt spår ibland för att avgöra var spåret går) är ju egentligen bara ett naturligt sätt för en hund att lösa ett sånt problem. För mig har det ju inget själväländamål alls att hundarna ska gå mitt i spårkärnan hela tiden, även om de oftast gör det trots alla lukter. Så länge de arbetar och använder näsorna för att lösa uppgiften, så är vi alla glada.

Jag har även tänkt om när det gäller "pauser", om en hund vill nosa på en kvist så får den stanna och göra det (dvs. jag tänker inte ens - hur kan jag undvika detta? längre), i ett naturligt spårarbete för en hund så är det väl inte konstigt om den spanar in saker den passerar? Så länge de har fokus på jobbet och direkt fortsätter sen så är det ju bra aktivering, å kanske mer naturligt än att gå som en maskin från början till slut. Där är ju alla olika, en del fokuserar enbart på spåretn, en del passar på att stanna och spana (vilket jag misstänker att ett vilt djur på jakt också skulle passa på att göra medan de spårar). I slutänden blir alla väldigt trötta och nöjda och hela gänget sover så gott efteråt.

Våra spår går rakt emot allt det man får lära sig, å jag är faktiskt väldigt glad att jag en kväll i höstas hade tidsbrist och kom på att testa denna knasiga idé. Möjligheten finns ju plötsligt att spåra med alla hundar flera dagar i veckan, och tiden finns även att ge varje hund ett längre spår än vad som annars hade varit möjligt! Att gå 500 m spår till 7 hundar hade jag nog aldrig gjort.

Alla utom Silva fick gå dagens spår. Hon fick istället köra sök med långa avstånd till rätt synliga figgar, och figgarna hade bollar! Vilken lycka! Idag älskade Silva verkligen sitt jobb och även om hon hade lite svårt att hitta figgarna ibland så skiter vi i det, vi har äntligen hittat rätt med henne för hon hade superskoj och ruuuusade genom skogen med svansen i ständig vift! Nästa gång ska vi försöka hitta mer öppen terräng så att hon kan se figgarna, för än så länge behöver hon lite synretning för att våga springa så långt in som hon behöver få göra för att tycka att det är skoj.

Sen var det dags för mig att krypa in under nätet och gömma mig. Tydligen smälte jag in väldigt bra i skogslandskapet trots att jag satt rätt "öppet" till, för hundföraren hade svårt att se var jag fanns...*S* Det var bland annat duktiga Donna som susade genom skogen och hittade mig, men tyvärr gjorde min trötta kompaktkamera henne inte alls rättvisa.  

Nu ska vi iväg och äta middag hos sötaste svärföräldrarna, och eftersom jag har bestämt att det är sommar har jag klänning på mig. =) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...