Idag har det snöat rätt rejält och blåst, så morgonens slädtur bestod i att plumsa och hitta igendrevade spår. Jag har ju varit så väldigt nöjd och stolt över mina ledarhundar de senaste dagarna, och man ska tydligen INTE ropa hej innan man kommit över bäcken. Idag förstod Mintu och Kaela knappt ett vanligt enkelt höger - ens när det fanns spår! Smått frustrerande att köra när samma hundar igår och veckorna innan svängt som små klockor i alla lägen. Tungorna var långa idag, och hjärnorna små.

Att pulsa runt med lillsläden bakom sig var tungt och hundarna fick kämpa på rätt bra. Den har ju ingen botten så den går genom snön istället för att flyta ovanpå. För några dagar sen körde jag ungefär där kortet ovan är tagit, och skrämde upp 3 orrar ur snön. Det i sig är inte direkt ovanligt men en av dem kom så nära mitt huvud att jag fick ducka. Jag hade nog kunnat fånga den med handen om jag varit snabb i tankarna och nyporna.

Giela tyckte inte att dagens slädtur var så värst fantastisk. Blåst, snö i luften, snö på spåren...nä hon slackade riktigt tydligt. Lite längre fram efter spåret skrämde vi upp en stor tjädertupp ur snön inte alls långt ifrån spåret. De är verkligen stora och mäktiga fåglar! Vägen hem gick bättre och småhjärnorna började fungera igen. När vi körde sista biten hem över sjön försökte jag först styra och ställa men jag insåg snabbt att Mintu och Kaela var betydligt bättre än mig på att hitta spåren under snön.

Det snöade ganska rejält av och till idag, och när vi åt lunch nån timme senare så var allt utanför stenpirarna bara vitt, vitt, vitt! En skoter passerade ute på snön och en lång stund såg man bara en flytande strålkastare i allt det vita, inte ens konturer av skotern. Såg rätt roligt ut! Nu ikväll har jag hälsat på gamla goda vänner vilket var riktigt trevligt som alltid, nu och är det snart dags att sova igen....=) Imorgon blir det studier i parti och minut!

Vi har snart varit hemma i Blaiken i 3 veckor, och hundarna har förvånat mig på ett sätt! Många morgnar har de väckt mig kring 7-8 och velat gå ut. Jag har då snott in mig i täcket och gått ner och släppt ut dem i rastgården här utanför. Sen när alla velat komma in igen har jag masat mig uppför trappen för att sova nån timme till (är ingen morgonmänniska), och då, utan att jag ens behövt ropa eller säga nånting alls, så har hela gänget kommit tassande efter och snabbt intagit sina sovplatser igen - även fast det ofta suttit folk i köket och ätit frukost mm... att sova med sin flock är tydligen lika mysigt för hundarna som för mig!

Idag körde vi en mysigt slädtur i det nysnöade landskapet och Mintu och Kaela fortsätter att sköta sig ruggigt bra där framme. Nåt enstaka hjärnsläpp men även svåra saker fungerar nu i stort sett varenda gång på första kommandot. Ospårat ute på sjön går Mintu att styra en aning hit eller dit, hur enkelt som helst nu. =) Hoppas det fortsätter så! Vi körde till min systers kompis stuga i Kyrkberg och träffade dem och tollarvalpen Chiro igen. Rebeckas kille Håkan fick prova att åka med en sväng med hundspannet och även köra själv. Alltid roligt när man får dela med sig av upplevelsen till andra! Efter en händelserik dag väntar nu sängen på mig...härligt! Hundarna snarkar redan här i rummet. =)