I lördags åkte jag och min syster Åsa ut på sjön för att ha lite fotosafari med hundarna. Annars får man ju oftast bara bilder på hundrumpor och inte glada ansikten! Så vi tog chansen att fota och 140 kort senare hade vi några fina guldkorn! Tack för fotandet Åsa!

Mintu och Kaela fotade av min syster, ute på sjön!

Lyxigt med privat fotograf!

Kaela och Mintu sträcker ut tillsammans framför Kyrkberget

Silva

Giela och Rossi

Rossi och Giela

Jag och Kyrkberget

I söndags packade jag in mig och hundarna i bilen och styrde kosan mot Tärnaby. Vi kom iväg lite sent och startade från Solberg kring 12.30 Därifrån tar det bara 10 minuter eller nåt sånt innan man är uppe på kalfjället!

Vi körde in mot Syterskalet efter något som visade sig vara världens rakaste skoterled! Spikrak och mer än en mil lång med ledmarkeringar varannan meter (vilket är bra men sen roligt ut vid bra sikt och långa raksträckor), lite upp och lite mer, men bara rakt fram. Hundarna tyckte nog att det var småtrist, samt rätt tungt med alla backar, men de pinnade ändå på rätt bra.

För att inte frysa bort ansiktet i vinden drog jag på schtor-huvan och tog lite bilder. Det var inte speciellt kallt men vinden blev allt kraftigare. Den ena bilden fick bli början till en ny profilbild!

Ju längre upp på kalfjället vi kom, desto mer började det blåsa! Det blåste rätt rejält när vi kom längst in! Hade gärna åkt in i vackra Syterskalet men där var det rätt dimmigt och när vi fick en lååång nerförsbacke framför oss valde vi att vända upp mot fjället istället och köra ospårat en bit hemåt. När jag tittade till hundarna såg jag att vinden hade tårat Gielas ögon så mycket att tårarna som runnit ur hennes ögon frysit till tjocka isbitar i pälsen runt ögonen. Stackars lilla tanten...

Dessutom råkade hon sätta bakfoten RAKT i sitt eget bajs en stund tidigare. Giela är en ganska färnäm dam som går omvägar förbi allting som kommit ut ur en hundrumpa, så jag tror att hon tyckte att hela den här dagen var måttligt lyckad...

Gick jättebra att köra ospårat, hundarna lyssnade bra trots rätt rejäl bakvind/sidvind och den lilla snö som låg kvar där uppe i blåsten var oftast plan i stenhårda drivor.

Vi tränade lite på vindsvängar och jyckarna skötte sig fint. Kaela främst! Mintu ville försöka dra ner mot spåret på vänster sida. När vi körde mot Syterskalet längs leden så saknade jag faktiskt Gakkon lite. Mintu och Kaela var duktiga men behövde peppas lite efter all motvind. Hade Gakkon varit med (frisk) och gått i led så vet jag att hon bara hade skottat på framåt oavsett vind eller vad... men de var ändå duktiga de små liven, tror aldrig de arbetat i sån blåst tidigare.

Att gnugga huvudet mot hård snö är tydligen värsta grejen! Sen körde vi ner mot leden igen och begav oss hemåt!

På hemvägen kikade jag lite bakåt och fick se en fantastiskt vacker himmel!

Lite längre fram hade vi denna vy bakom oss.

Vi tajmade perfekt och fick se ett vackert skådespel när världen runt oss föll i mörker. Lagom tills vi kom fram till bilen var det över och började vara dags att tända pannlampan. Underbart!

Silva gillar att snurra runt på marken när man stannar. Riktigt HUR mycket hon gillar att göra det kan man se om man räknar snurrorna på hennes rumplinor (hon har två eftersom hon gick ensam)! Efter en underbar fjällsväng åkte jag för att hälsa på mina vänner Simon & Johan som köpt hus och renoverade för fullt! Lika trevligt som alltig, det blir bara föööör sällan man ses! Hundarna sov som små änglar i bilen. Sen åkte vi till Hemavan och hälsade på min barndomsvän Anette, hennes nya kille David, och några kompisar till dem, i en stuga där. Då fick jyckarna komma in och gosa och mysa med lite nytt folk - jättekul! =)

Idag har de haft vilodag (utom Gakkon) efter helgens strapatser, och det var nog behövligt. Imorgon ska vi hälsa på Evy & Loius och deras härliga malamuter! Blir skoj