Imorse besiktades bilen igen och nu gick den igenom! =) Duktiga lilla Sven-Erik! Sen åkte vi förbi firman och Tony fick lite mått och ritningar till en blivande slädbroms som han tänkt svetsa ihop. Blir helt fantastiskt underbart att ha bra isgrepp under fötterna sen!

Efter det körde mamma och jag bilen till Kaskeloukt för att hälsa på Evy & Louis, som har kennel Mackinaw med 7 ståtliga Malamuter och en helt fantastisk stor vit kakadua. Mina små ligister fick låna en egen hundgård och både de och de bofasta Malamuterna skötte sig fint och lugnt. Giela fick följa med in och vara lite terapihund åt lille Mikki, 5 månader. Han var ensam valp i sin kull och tyckte nu att okända hundar var otäcka! Han kastade sig bort och nästan skrek när han såg Giela först, men lilla tanten var klok och låtsades inte om honom utan lunkade på i sin egen fart medan vi promenerade omkring.

Hon fortsatte att vara "läskig" ett tag till, men sen märkte han att hon var snäll och nästan smått intressant! En riktigt söt liten björn var han i alla fall, som ni ser på bilden ovan! När vi gick in för att fika fick bägge två följa med och Giela fortsatte att vara ointresserad och klok, så snart blev Mikki smått nyfiken och började slappna av och sträcka ut sig på golvet.

Giela tyckte att fågeln Queenie var absolut intressantast och låg nedanför hans bur under hela vårt besök. Hon skulle nog gärna ha träffat honom på egen hand en stund... Efter några timmars trevligt prat om allt möjligt, och förstås en hel del draghundar, selade jag på mina små vänner och satte dem framför släden (mamma körde bilen hem runt sjön). 

Vi körde en bit efter byavägen och skulle hitta ett spår åt vänster ner mot sjön, men vi missade detta och sen såg jag spåret rätt långt in på en äng. Detta var början på fantastisk slädkörning där mina kloka ledarhundar skötte sig exemplariskt! Räckte med ett enda vänster så kastade de sig ut över plogkanten och genom pulsade genom snön. Sen hittade vi ett igensnöat skoterspår över sjön som vi kunde följa. Närmare land svängde vi av det, på andra spår, av dem, ospårat, kors och tvärs, och hela tiden lyssnade ledarhundarna perfekt och svängde klockrent överallt. =) Underbart när det fungerar precis perfekt!

(hade glömt mina vantar och fick låna ett par varma, tack!)

Ledarhundarna fortsatte att briljera, och Mintu tog en klockren högersväng på ett ställe där vi annars alltid i alla tider svängt vänster. Vi var nästan hemma och skulle bara korsa Blå vägen på ett okänt ställe... vi gick över men på andra sidan fanns inget spår där vi ville köra, utan bara små kringlor i diket som inte ledde nånstans... Vips stod hela spannet i en liten knut nere i diket, och sen fick vi tricksa och knicksa lite innan de förstod vilket osynligt spår jag ville att de skulle följa. Sånt är ju inte helt lätt alla gånger - nu skulle vi inte följa spåren i diket utan gå ospårat uppe på en liten trädbevuxen ås istället.

När vi hittade rätt skottade de på igen och skötte sig exemplariskt hela vägen hem. De kanske behöver lagom dos Malamutekontakt varje dag? Nu är det dags att byta kläder för ikväll ska vi till Kyrkberg och äta middag. Hundarna får en hemmakväll och Gakkon får en kvällspromenad om det inte hinner bli för kallt. Tack Evy och Louis för trevligt sällskap (både för oss och hundarna) och fika!