När jag pratar med folk, oavsett om det är nya bekantskaper eller gamla, så återkommer i stort sett alltid samma frågor när väl ämnet "hund" kommer upp. Eftersom jag gissar att några av er som läser också är nyfikna på samma saker, så tänkte jag göra en liten sammanfattning av de frågorna och här kommer den:

-Hur många hundar har du?

Jag har sju hundar men målet är eg. ett 6-spann att köra med (dvs målet är uppnått), pensionären Giela går liksom utanpå de räkenskaperna. 6-spann är väldigt smidigt att köra men har ändå nog med kraft för att man ska kunna packa ved/fika mm i släden. Jag vill absolut inte ha fler draghundar just nu eftersom jag vill kunna ha alla inomhus på ett smidigt sätt och ha tid för alla, även på sommaren. Att köra storspann är roligt men kräver större bil, mer eftertänksamhet när man kör, mer planering osv...

-Tävlar du?

Nej. Har aldrig känt suget att tävla i drag och kommer nog aldrig att göra det heller. Flera av hundarna jag har är såna som kasserats av såna som försökt toppa sina spann för att själva kunna försöka tävla. OM  jag skulle tävla i drag så skulle jag behöva byta många av hundarna om vi skulle vilja ha ens en liten chans att prestera, och det är jag inte villig att göra. Hundarna som flyttat in till mig får stanna så länge de fungerar i gruppen och jag kan ge dem ett bra liv. Jag vill inte behöva mäta mina kompisar efter prestation helt enkelt utan vi kör tillsammans och har roligt tillsammans. Om någon är långsam eller inte drar så hårt så gör det inget, så länge just den hunden har roligt och trivs.

-Är det Siberian huskies?

Nja, Rotax är renrasig Siberian husky. Giela är "sibbe utan papper", dvs. jag tror att hon är "renrasig" men utan papper vet man aldrig. Alla de andra har Siberian husky bakom sig, vissa 50%, 75% osv. Rossi är hälften schäfer, i övrigt är alla draghundar fullt ut.

-Vad kostar maten?

Mina hundars matkonto ligger på ca 15 000kr per år. Då har jag inte räknat med att vi ibland får kött/fisk/ben gratis som vi också ger, men det är å andra sidan inga stora mängder. Mina hundar äter Pondus färskfoder och High-Energy torrfoder. Den andra helt fasta kostnaden är försäkring vilket kostar nånstans lite över 8000 kr per år för alla sju hos Folksam. Då är alla som inte blivit för gamla försäkrade upp till 40 000kr samt livförsäkrade. Teoretiskt så kostar hundarna i snitt alltså minst ca 2500kr i månaden om vi inte gör några som helst utsvävningar och alla är friska. Oftast hamnar nog kostnaden på ca 3500 kr i snitt skulle jag gissa.

-Blir det aldrig bråk?

Jo det kan självklart hända, men jag ser allvarligt på bråk och gör allt som går för att undvika dem. I snitt har vi kanske 1-2 incidenter varje år. Det händer i stort sett alltid då jag är med och resurser som mat/ben finns, eller hundarna är väldigt ivriga och taggade (t.ex. just innan vi ska ut och köra). Vi siktar mot noll-visionen! Jag har sällan haft några riktigt allvarliga bråk, däremot har det blivit små tandhål eller nåt rivsår i ansiktet nån gång, aldrig något som krävt dränage eller omfattande operationer. Jag går alltid in och bryter om hundarna börjar mucka och låter dem aldrig "göra upp" själva eftersom det bara skapar ont blod samt alltid innebär en skaderisk.

-Hur styr man när man kör?

Hundarna lyssnar på röstkommando och kan höger/vänster och rakt fram. De har lärt sig alla spår vi brukar köra och vet oftast vart vi ska, men klarar även att springa ute på isar eller liknande helt utan spår och går då helt efter min röst (dvs. rakt fram tills jag ver dem svänga). De spår som de känner till kan de följa även om inga skotrar kört upp dem. Det räcker att jag visar dem början av spåret så att de förstår att det är dit vi ska, och sen följer de skoterleden (med mycket stor noggrannhet, inte ett enda träd passeras på fel sida) tills jag ber dem göra något annat. Det går även bra att styra in dem på ett gammal skoterspår som snöat över så att det inte längre går att urskilja med ögonen. På något vis lyckas hundarna känna precis var det går under snön och såna spår kan de följa många kilometer utan att någon gång råka trampa utanför.

-Vem är ledarhunden?

Den frågan verkar oftast handla om "rangordning" och svaret gör många lite besvikna. Jag har ingen "rang" i min grupp och alltså inte heller någon "ledarhund" i den bemärkelsen. Tanken på att en grupp alltid måste ha en rangordning är gammal och stämmer inte alls in på de flesta grupper. Rangordning är något som bildas i en grupp när resurserna är skrala, dvs. en struktur behövs för att bestämma vem som ska få äta av den lilla mat som finns, vem som ska få den mest eftertraktade sovplatsen osv. De flesta hundar lever ju i en skyddad värld där mat, husrum mm finns för alla.

-Springer hundarna alltid i en speciell ordning?

Ja och nej. Av mina 7 hundar så fungerar alla utom Rossi att köra på led (dvs. längst fram) egentligen. Rossi har faktiskt aldrig fått prova ens. Giela svänger och "fungerar" där framme men är ingen duktig ledarhund på nåt sätt, jag skulle inte ens kalla henne ledarhund eftersom hon inte har de rätta egenskaperna på lång väg. Däremot tar hon helt klart spannet framåt och i rätt riktning om det krävs.

Rotax, Nalle och Silva fungerar bra i led men ingen av dem är helt kommandosäker. De går oftast med någon ännu mer erfaren/seriös ifall de går i led. Mintu och Kaela är de två jag helst och oftast kör i led. Mintu är väldigt lätt att styra och har gott självförtroende där framme, dvs han bryr sig inte så mycket om det skulle bli fel utan tar nya tag, och lyssnar väldigt snabbt och korrekt oftast. Om han missuppfattar något så är han duktig på att lyssna igen och tänka om. Dessutom har han bra ansvarskänsla för spannet och kan alla spår.

Kaela är lite mer envis än Mintu och kan ibland "fastna" i en tanke och ha svårt att "tänka om". T.ex om hon missuppfattar ett kommando och får för sig att vi ska "vänster" fast det inte är så, då fastnar hon liksom i den tanken. Annars är hon ganska lättstyrd och hon har väldigt bra spårminne och är en riktig vanehund, om spåret brukar runda ett visst träd så gör Kaela detsamma, tills någon ber henne göra annorlunda.

-Vad gör ni på sommaren?

Sommartid ägnar vi mycket tid åt spår (3-4 gånger i veckan). Rossi kör personsök, och när vi har chansen tränar vi gärna agility. I övrigt blir det vanliga promenader och gos. När vintern är slut så "tar jag ner" hundarna i kondition för att anpassa dem inför den lugnare sommaren. De gillar även att plaska i vatten och bada - ytterst få simmar dock!

-Har ni varit till fjällen?

Vi har kört till fjälls men aldrig varit ute på övernattningsturer där, och faktiskt inte nere i skogslandet heller. Jag är nog lite för mesig helt enkelt och tänker att några av hundarna har lite för lite päls för att sova ute utan att bli lite kalla, många av mina hundar har ju faktiskt inte speciellt tjock päls. Vi får se om det blir av framöver, i övrigt älskar vi att vara ute men både hundarna och jag gillar att sova hemma i bekvämligheten på vintrarna.

-Det måste ju vara jättemycket jobb med så många hundar? (Många tillägger - "jag tycker det är nog jobbigt med en...")

Jo det "tar" förstås mycket tid, eller "får mycket tid" som jag hellre tänker. En förutsättning för att ha egna hundar och köra är att man har ett gediget intresse för hund, för att vara ute, och ett intresse för alla små detaljer runt om. Förutom tiden med hundarna så behövs det ju plockas bajs, byggas/lagas hundgård och kojor, bäras/tinas/förberedas mat, ordnas med utrustning osv. Själv tycker jag att alla delar är roligt (fast på olika sätt förstås) och det är nog nästan en förutsättning för att orka hålla på.

Hundarna kräver ju dessutom mycket engagemang förutom själva körningen, stor del av året går det ju inte att dragträna pga sommarvärme t.ex Själv ser jag inte några av delarna som något ansträngande eller tråkiga, däremot har även jag kvällar när jag är jättetrött och slut och det känns riktigt motigt att ta sig ut och rumpan sitter som fastklistrad i soffan. Vissa av de kvällarna tar jag mig ändå ut på äventyr och då är det förstår värt det - tusen gånger om! Andra gånger tar latmasken överhanden och äventyret får vänta... man kan inte vara på topp alltid!

Sådär! Detta var nog de flesta av de frågor jag oftast får, och har ni några fler så är det bara att ställa dem så ska jag försöka svara. Nu väntar en väldigt ohundig kväll med restaurangbesök med sambon (och en hundnörd också, visserligen), och sen städning av huset. Efter helgens bravader är det nästan stökigt nog att kallas "knarkarkvart" vid en snabb anblick. Dags att åtgärda!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...