...verkar kunna gå i tusen bitar. Listan på småkrämpor och "fel" börjar nu bli lång för vår älskade långnos. För några dagar sen när jag skulle gå isäng hittade jag en stor pälstofs på golvet. När jag skulle slänga den såg jag att pälsen satt fast på en stor hudflik, den såg ut ungefär som en socke, toppen ett öra eller något liknande, fast med lång päls. Jag insåg att det var något som en gång måste ha suttit på nåns svans. Efter en snabb kontroll visade sig Giela och Rossi ha hela svansar, men när jag tittade på Gakkons svans och vek undan yttersta håret gjorde jag en rätt otäck upptäckt. Yttersta centimetrarna av svansen var helt bar! Allt skinn borta och det hade jag just kastat i soporna...

Så här såg det ut dagen efter, och nu har det torkat ihop ännu mer. Efter ett veterinärbesök fick vi tid att amputera svansen (yttersta delen) på tisdag.

Vi förstår fortfarande inte alls vad som kan ha hänt med svansen. Hon har varken varit i bråk (sist Giela, Gakkon och Rossi var oense om nånting var nog närmare 4 år sen), lekt vilda lekar eller gjort nånting annat konstigt. Nån av oss har alltid varit hemma under dagarna innan incidenten, så vi förstår verkligen ingenting... Hon är ju en äkta panchis här inne, kolugn på alla sätt. Jag tror inte att hon gjort det själv eftersom pälsen var så intakt och inte alls naggad på. Något vettigt svar på vad som hänt får vi väl antagligen aldrig, alla möjliga förklaringar vi hittar på känns ändå enormt långsökta. Just nu sticker en hårt och mörkt liten pinne ut ur pälsen längst ut på hennes svans... och hennes vita söta svanstofs kommer snart att vara ett minne blott.

Tyvärr är det även annat som ska gås igenom på tisdag. Analsäckarna ska tas bort för de strular och bökar, den trasiga kindtanden ska röntgas (ev. behöver den dras), en liten utväxt på ena läppen ska tas bort (men det går snabbt och enkelt), höger framben/bog ska röntgas (där är det nånting fel, sjukgymnasten kunde inte säga om det var i mjukdelarna eller skelettet). Dessutom får hon ibland skavsår på yttre baktårna av yttersta bakklorna och så envisas ju hennes armbågar med att få nakna trycksår, trots att hon egentligen inte ligger så mycket på golvet nu för tiden.

Det är många frågetecken och precis som en av veterinärerna sa innan vi åkte i torsdags, så börjar det känns som att svåra beslut eventuellt väntar bakom hörnet. Om något är rejält fel med bogen så har vi både den och ryggen att slåss mot (som inte går att göra något åt i stort sett) och då känns det som att slaget börjar vara förlorat för vår del. Då går det inte att fysträna på ett vettigt sätt eller ens ta längre promenader. Vi tänker inte ta ut någo i förskott eller bestämma något i förväg, för så mycket kan ändras och hända, men tankarna finns förstås där ändå. Vi håller alla tummar för ett bra resultat på tisdag helt enkelt.

I övrigt har vi det ganska bra just nu. Upploppet på denna termin i skolan har startat, om 2 veckor börjar vi vår praktik och hundarna och jag ska ha förflyttat oss hem till Storuman. Vintern har tyvärr tagit mycket stryk och sakerna som sticker upp genom skoterlederna blir allt fler... Idag var min kollega Tina från J&B här och åkte med hundarna, och vi fick en fin tur! Spåren var hårda och hundarna pigga så trots att vi var två så höll vi ganska vettig fart och körde ungefär 2 mil. Mintu och Kaela skötte sig klockrent i led ända tills vi nästan var hemma, då det kom ett mindre och sen ett STORT hjärnsläpp. Det stora hängde ihop med ett flertal spännande hundar framme till vänster i skogen och en matte som ropade "Höger" istället.

Allt som allt fick de i alla fall väl godkänt och skötte sig bra tycker jag! Lilla Björna fortsätter att sköta sig fint och bjuder på många skratt med sina små tokigheter. Om vädergudarna är med oss blir det körning även imorgon, förhoppningsvis med lika bra spår som idag!