Idag har varit Nalles dag! Först åkte vi till hans förra matte Linda, och nu blev han glad att komma dit! Förra gången verkade han ju smått skraj av att där var så många hundar, och blev aningen låg (vilket är olikt Nalle). Nu var han sitt vanliga jag och stortrivdes! Sen åkte vi vidare till Marika där hans syster Varga bor. Nalle och Varga har bott ihop under större delen av sina liv, så det var kul att kunna sammanföra dem igen, och alltid lika kul att träffa Marika också!

Jag hade nog väntat mig vilda lekar, men istället skuttade Nalle runt och försökte få Varga att leka, sprang på egen hand, lekte med en boll osv...medan Varga gick och spanade runt och hälsade på oss ibland. *hihi*

Varga och Nalle

Ganska lika ändå...!

Nalle och hans lekkamrat bollen!

Eftersom min kamera har varit på semester ifrån mig snubblade jag lite på knapparna idag, rattade lite baklänges...å vitbalansen (som jag just haft ett långt samtal om med en kompis) blev väldigt fel större delen av dagen.

Lite bus blev det i alla fall, men inte mycket!

De andra hundarna fick en rätt tråkig dag idag, men det får vi ta igen imorgon. Ny dag - nya tag! Nu är det mycket spännande på gång!

Igår (fredag) hade jag planerat dagen full av hundaktiviteter. För en gångs skull regnade det inte utan solen sken och morgonfrosten gjorde Vittjärv riktigt tjusigt! Min första plan var att köra lite viltspår med några av hundarna, men på grund av detta (som hände kvällen före):

var älgbenen slut och inget fanns att viltspåra med. Inte en ynka älgklövsbit lämnade de! Morgonen började istället med en Gielapromenad. Lilla tanten älskar att promenera i sitt flexi och få nosa, titta och pinka överallt! Dessutom kan man ju ha turen att hitta lite hästbajs längs vägen... =/ 

Kaela och Silva fick en cykeltur på lite över en mil. Småtjejerna är så söta tillsammans, de vill gärna galoppera och att cykla med dem, är nästan som att cykla med en enda hund, de tänker och fungerar så lika på nåt sätt.

Nalle, Mintu och Rossi fick prova lite uppletande i en ruta i skogen, där vi sökte en liten tyggroda som de alla gillar. Just idag var det ingen som visa någon direkt "star potential". Mintu ville helst pinka på träd... *hrmf*, Nalle sökte och blev faktiskt jätteglad, Rossi verkade ha spring i benen och hade svårt att hålla sig inom rutans gränser.

Sen gjorde vi något man självklart inte bör göra, de fick även varsitt spår. Att blanda sökövningar och spår samma dag för ovana hundar är ju inte perfekt kanske, men när man bara gör det för skojs skull och som aktivering, så spelar det ju inte så stor roll. Spåren visade sig vara dagens roligaste saker! Både Rossi (som spårat en del förut), Nalle (som jag inte vet om han spårat förr) och Mintu (som spårat nån enstaka gång) tyckte att det var superskoj! Killarna slet mig genom skogen så att korten jag hann ta blev helt suddiga. Några mindre missar gjorde de, men fokuset och spårglädjen fanns där - kul!

När vi kom hem blev det gos och mys och gruppkramar! Mina hundar har vant sig vid att kramas i grupp och de verkar tycka att det är rätt mysigt de med, även om det egentligen är ett helt onaturligt beteende för dem. Samma sak är det ju egentligen med kramar, att kramas är helt bakvänt för en hund, men många hundar har ju lärt sig att det är en del av vårt människospråk, och att det betyder att vi gillar dem! Inte att vi hotar dem! Här är det Nalle och Kaela som kramas med mig, men Nalle ser smått livrädd ut...Det är inte hans normala kramutseende men lite roligt såg det allt ut.

6 nöjda och glada hundar, i alla fall för den dagen. Nu när jag skriver detta är det lördag och snart ska Nalle och jag åka upp till Marika i Överstbyn och hälsa på, där bor nämligen hans syster Varga! Tror det kommer att bli ett kärt återseende. Innan dess ska här promeneras lite också, dagen går snabbt!

Igår kom jag på varför jag inte får nånting vettigt gjort nu för tiden - jag har för mycket att tänka på helt enkelt! Den insikten gjorde att allting föll på plats, och vips fick jag mer gjort igen! Imorse åkte jag och Giela in till stan för att promenera med Veronica och Sälka, precis som förr i tiden (med då var även Miksi, som lever men bara inte var med, samt Gakkon, som ju lämnat oss, ute på promenad med oss). Sälka är näsan precis ett år yngre än Giela, alltså nyss fyllda 10! Vi promenerade i 2,5 timmar eller nåt sånt, och hann som vanligt avhandla en massa roliga och spännande ämnen.

Ett gemensamt intresse för Sälka och Giela är JAKT! Går man kopplad i stan kan man alltid jaga sork i strandad vass. Efter promenaden och en snabb lunch tog jag två cykelturer med hundarna, först Silva och Kaela och sen Mintu och Nalle. Vi körde samma distans exakt så det var intressant att se hur alla uppförde sig. Silva och Kaela var klart mest rutinerade idag, mest fartiga i börjanmen lite långsammare i slutet. Jag hade trott det skulle vara precis tvärtom!

Nalle och Mintu var trassliga! Mina superkillar som brukar vara så pålitliga, idag trasslade de runt i varandra, gick runt en stolpe, Mintu pinkade (!) på ett brevlådeställ - något han aldrig gör normalt sett!!!  

När vi väl kom iväg tränade vi på att hålla kanten men de drev hela tiden ut åt vänster så att jag fick korrigera igen. Vilka vimskillar! När det väl bar av så hade de lägre starthastighet men å andra sidan hade de mer spring i benen på vägen hem. Eftersom det småregnat idag var vägarna och terrängen rätt blöta, så mina byxben såg ut så här när vi kom hem... spolade av cykeln med vattenslangen, och sen byxorna/skorna innan jag tog av dem. Sen fick byxorna stanna utanför ytterdörren för tork. Lera i ansiktet och grus mellan tänderna. Vad gör man inte för att ha pigga hundar som är redo när snön kommer?

Igår körde vi iväg de två trasiga Nissan microrna från vår tomt. Lars och hans pappa bogserade den svarta, och jag körde den röda. Förutom lite andra fel så har den bilen ett kylarläckage och kokar efter ungefär en mil. I baksätet åkte alltså en vattendunk som jag fick fylla kylaren med efter varje mil, och Storsund är 7-8 mil bort. Skrotningen gick bra och nu är de borta från tomten, men allt lyftande av dunken slet på min rygg och när vi kom hem kändes det som att den gått av. Den var öm innan vi åkte (av okänd anledning), och sen var den riktigt ledsen...

Efter en god natts sömn var den rätt pigg imorse, men det fixade jag snabbt genom att gå ut i hundgården och snickra fast balansgången mellan två av kojorna i nya hundgården. Blev bra! Lagade även dörren med silvertejp, vilket måste göras nån gång per år. Efter det kändes det som att jag gått av igen, så resten av dagen har spenderats i soffan. Tråkigt och knasigt men inte mycket att göra åt. Före det hann vi i alla fall med lite hundmys ute i hundgården! Älskade småttisarna är så söta, men tyvärr verkar några av dem vara rätt dåliga i magarna just nu... =/ De har inte ätit nåt skumt så jag funderar över om det kan vara nån sjuka som går. Hoppas de piggnar till snart i alla fall.

Just nu har de i alla fall en riktigt tråkig matte.

Bästa killarna, Nalle och Mintu

Gulhundarna, Nalle och Rossi

Silva, Rossi, Kaela och Mintu

För att börja från början, så backar vi några steg till fredag! Då hade vi stor benätardag och det var 6 glada jyckar som låg och massakrerade varsitt älben mm. Både Kaela och Nalle tycker nu att det är helt okej att jag kommer och gosar lite medan de äter - skönt!

Sen kommer en liten bild på något jag gärna ser när jag kikar ut genom köksfönstret på morgonen. Tyvärr är alla bilder idag av ganska dålig kvalitet för min systemkamera råkade åka med till Råneå efter Kirunaresan förra helgen. Imorse var det -4,6 grader och alldeles vitt ute, men denna bild togs igår.

Igår hängde Rossi och jag med ett gäng som brukar träna lite allmänträning på veckorna, och så ibland sökträning eller liknande på helgerna. Vi brukar leka lite personsök hemma ibland (söka husse eller matte i skogen), men senast jag tränade personsök under ordnade former var nog Rikslägret 1997 eller nåt sånt... utvecklingen går verkligen framåt! Jag minns att jag för flera år sen läste om nya metoder för att lära in sök i tidningen Canis, och nu fick jag chansen att se och prova dem på riktigt! Superskoj!

Träningen gick ut på att ha helt synliga figuranter nära hunden (i början) och skicka hunden mellan dem i ett zick-zackmönster. Ju längre fram på stigen man kommer, desto längre in i skogen går figuranterna och när hunden blir säkrare så börjar de göra sig mer osynliga. Eftersom Rossi är en fjant och detta var första gången hon testade, så gick figuranterna bara nåt steg in i skogen. För henne handlade det mest om att skapa en positiv rutin och märka att dessa nya personer i skogen var roliga godisautomater! Träningsformen kändes riktigt bra för lite osäkra eller försiktiga hundar, jättelätt att göra rätt och hela tiden belöningar, dessutom hinner man ju med många fler skick än med gammaldagsträning när bara 1-2 personer går rakt ut i skogen och gömmer sig. Nu fick hon "hitta" de två figuranterna kanske 15 ggr och få belöning varje gång! Passade henne jättebra och dessutom fick matte lära sig en massa nya saker!

En rolig sak med den här typen av träningsgrupper är ju att det blir stor spridning på raser och individer. Igår fanns där en dvärgpinscher, en engelsk springer spaniel, två rhodesian ridgeback, en dobermann, en shar-pei, och så blandisen Rossi! Här kommer lite suddiga bilder på de söta hundarna! Roligaste bekantskapen var nog lilla shar-peitiken! Jag hade ingen aning om att de faktiskt var så pass små (har bara träffat dem på håll tidigare), och nosen kändes ju som en hästmule mer än en hundnos! Väldigt annorlunda!

Dessutom var det jättetrevlig att träffa alla trevliga och duktiga mattar också förstås! Hit kommer vi helt klart att återvända. Att dagens rubrik blev "normal hundträning" var främst för att det var så länge sen vi tränade just normal hundträning och tillsammans med folk! Draghundsvärlden är ju en värld för sig till viss del, och det var kul att göra ett återbesök i den hundvärlden man var mer verksam i före polarhundssjukan slog till. Ska försöka hinna med lite mer av båda två i vinter. Kändes att det var nyttigt att få nya influenser och träningstips, samt att det är jättenyttig träning för hundarna.

Efter sökträningen var jag frusen in till ryggmärgen, men när värmen återfunnit sig tog vi en långsam dragtur här hemma på korta 3-4 km i promenadtakt. Alla hundarna jobbade på fint och Nalle var riktigt på G! Körde honom i wheel för första gången på länge och han slet som en galning hela vägen. Vi körde när det blivit mörkt eftersom det faktiskt är enklare att synas då, samt att se om bilar mm kommer. Vi mötte varken folk eller bilar efter vägen och fick en lättsam resa på så sätt.

Innan mörkret föll fick hundarna söka lite godis ute i hundgårdarna. Jag vet att jag filmat detta tusen gånger men de ser så gulliga ut när de skuttar omkring och balanserar och söker som ett litet myrgäng. Så här kommer de ännu en gång: godissökarhuskisarna!

Idag programmerade vi en robot i skolan! Riktigt kul! Sen efter middagen packade jag in Mintu och Nalle i bilen och åkte till Arenan för lite hundträning. Vi var bara två ekipage där, men det blev ändå lite träning. Jag och killarna tränade mest på "gå på" som jag använder till ledarhundarna när de ska passera något som kan verka intressant. Det funkar rätt bra men tanken är att befästa det ytterligare och under kontrollerade former. Nalle fick även träna kontakt i närheten av en liten dvärgpinscher - en hund som han blev mycket fascinerad av!

En riktigt underlig sak hände också. BGB-haken till Mintus koppel släppte plötsligt lös honom! Mintu blev glad och sprang fram till springer spanieln som tränade bredvid, och samtidigt utvecklade han "bomull i öronen" och hörde inte ett smack av mina tillrop. Som tur var så var det två snälla hundar som möttes, men det är ju ändå ingenting man vill ska hända. Jag har aldrig tidigare varit med om att en BGB-hake gått upp på ett koppel? Börjar fundera på om jag kan ha satt den liten fel, för både halsband och koppel var hela efteråt. Otäckt!

En ännu mindre roligt sak var att jag studerade Mintus bakben extra noga nu (i skritt och i koppel) och de ser verkligen inte normala ut. Han vrider dem till viss del när han går och vinglar smått. Det syns tydligt om man vet vad man ska titta på, men är nog ingenting som man skulle tänka på om man såg honom på stan. Förra besöket hos veterinär och sen sjukgymnast gav inga diagnoser, så det känns som att det är dags att ta honom till nån ny specialist och jag skulle gärna röntga bakbenen lite här och var, något som ännu inte gjorts. Hoppas att det går att hitta något fel,och sen även göra något åt det. Mintu har så många rätt, en supertrevlig hund, framåt, glad, orädd, duktig ledarhund, underbar kompis, men trasig i sin kropp... =( Tyvärr verkar det vara genetiskt då i stort sett alla hans syskon, mamman och hennes 3 syskon, rör sig underligt.

Efter en lång dag i skolan var det riktigt skönt att packa in hundar och selar i bilen och bege sig mot Långsjön för träning! Kaela fick prova en ny sele idag för hennes vanliga känns aningen stor just nu, och förra gången hade hon fått lite skavsår (rött skinn bara) i ena armhålan. Dessutom har hon sett aningen stel eller så ut sista veckan, men jag har inte kunnat sätta fingret alls på HUR hon rört sig fel, bara kännt en magkänsla. Först tvekade jag att ta med henne idag, men när vi gick runt lite före och kikade så såg allting bra ut. Även under körningen och direkt efter såg allting bra ut (körde henne nära vagnen så att jag kunde se henne hela tiden), så förhoppningsvis så är magkänslan inget allvarligt. Om det var rätt att ta med henne idag eller inte, det vet man ju egentligen först imorgon.

Nalle fick också prova en annan sele för hans vanliga är aningen vid till honom just nu. Även Giela hade ett litet skavsår från senaste körningen så hon fick byta sida helt enkelt. Ovanligt mycket pyssel inför denna körning! Lilla lampan på vagnen gav i alla fall bra chanser till fotografering i motljus! På översta bilden syns Rossis profil, och på den nedre Frysas öron. Idag körde vi 2,2 mil som sist, på ca 2 timmar. Endomondo fungerade fint även idag, men den sökte satelliter när vi startade (det är inte läge att stå kvar med 12 utselade galna hundar och vänta på en sån teknisk finess) så den missade första kilometrarna men sen komden igång. Mycket användbar app till telefonen!

Alla hundar skötte sig fint och såg pigga ut och som vanligt hade Yvonne och jag riktigt trevligt på vagnen och pratade om allt möjligt. Hundarna har nu börjat äta Fodax och de är överlyckliga efter en sommar med mest torrfoder! Mums! =) Det är mycket enklare att få i dem tillräckligt med vätska och alla skålar töms helt, inget vatten kvar i botten som en del hundar lämnade när de fick torrfoder i vatten bara. Dragträningen är igång, hundgården har vuxit och maten smakar super - livet som draghund är underbart här just nu!

Det här är en syn som känns riktigt bra! 125kg Fodax rymdes i frysen och nästan alla ben också, några fick flytta ut på gräsmattan i väntan på att ätas. Underbart att ha hundmat för ett bra tag framåt! Det är en av mina favoritkänslor i all sin enkelhet!

Kaela är inne hos oss nu, utan hundsällskap. Jag har inte tänkt på det innan men hon är inte speciellt van att vara inomhus med bara oss, och inga andra hundar. Hon vill mest gosa och ignorerar råhudsbenet som blev över efter min och Mintus lilla fjälltur i våras (det är fortfarande lite brunt efter det äventyret). Giela ville inte heller ha det, verkar som att ingen vill äta upp slutet helt enkelt.... =/