Efter fyra timmars promenad på stan, först med husse och sen med mig, kommer tant att sova gott inatt. Massa roliga kompisar fick hon träffa också!

Efter jobbet idag tog jag med mig tant Giela och åkte för att hälsa på Sofie och hennes snygga unga rottiskille Szune. Utan att minnas exakt så skulle jag tro att Szune är nånstans i närheten av året gammal, och Giela fyllde ju 12 i höstas. Man hade ju kunnat vänta sig att försöken till lek skulle komma mest från den yngre delen av de två, men Giela är ju Giela och hon uppviglade gärna till bus och tokigheter. Både ung och gammal hund fick kommando om att lugna sig en aning medan vi dök ner i matteböckerna. En del gamla hundar uppskattar ju inte unga hundar som vill leka och ha sig, men Giela tycker fortfarande att det är lika roligt som när hon var ung.

Giela älskar att vara med på egna små utflykter och att hälsa på hos andra och träffa nya hundar - det står högt upp på hennes lista över en perfekt dag. När det dessutom bjuds på ben så kan det inte bli mycket bättre! En "gammal" hund har ju oftast inte riktigt samma intressen som de hade som yngre. Att bara få "vara med" kan betyda nog så mycket om hunden är social och tycker om att träffa nytt folk och nya hundar. Giela gör hellre sånt än att springa framför släden nu för tiden, så jag försöker att hitta på några specialsaker till henne varje vecka, långpromenad i stan med kompisarna, besök på roliga ställen, osv.

När vi åkte hem hämtade vi uppe husse inne i stan och han hamnade i baksätet på eget bevåg. Det kom förstås snabbt ett påpekande om att han tydligen hamnat ännu längre ner i rangordningen...*s* Giela var i alla fall mycket nöjd med att åka i framsätet. Sitter man där känner man sig betydligt mer speciell än om man åker i skuffen - helt klart! Är man tant så gör det mycket att få lite extra guldkant på tillvaron och få känna sig lite extra speciell.

I veckan tror jag att vi även ska planera in en seniorkontroll för tant eftersom det var ett par år sen hon kollades upp senast. Sen ett par veckor tillbaka äter hon Glucoflex III med bl.a grönläppad mussla och lite annat i, som förhoppningsvis ska hjälpa lite mot den stelhet hon visar när hon lägger sig ner ibland. I övrigt har hon ju turen att än så länge vara i fin form fysiskt och långa promenader klarar hon lika bra som de yngre kompisarna. Jag hoppas verkligen att vår söta lilla tant får fortsätta vara pigg i många år till!

Veckan som gått har varit hektisk men rolig med 2 tvådagarskurser på annan ort via jobbet. Bloggen har fått komma i sista hand, så här kommer nu en liten sammanfattning av delar av veckan som gått. Förra helgen spårade vi men hundarnas framgångar var varierande. Mintu såg mest ut så här:

Antagligen är det löp på G...nånstans... Nu råkade detta vara Mintus sista vecka som riktig "kille" eftersom han har en kastrering inbokad imorgon måndag. Något han än så länge är lyckligt ovetande om. Nåja, tillbaka till helgen, Silva visade sitt allra trögaste utseende när hon väntade i bilen. Den hunden kan verkligen se både riktigt smart och riktigt trög ut!

Vi har även hunnit med en massa bentuggande. Älgskånkar med både skinn och klövar kvar är mums för hundarna! Roligare än bara nakna ben, och lite mer utmanande för tänder och teknik. Hundarna brukar se riktigt nöjda ut när de sliper bort älghåret i små nypor. Mums..... =/

Kaela vilar fortfarande sen ryggproblemen och använder Back on Track regelbundet samt får promenader i koppel för att hålla igång cirkulationen. Nu är det nästan två veckor kvar till hon får börja köras lite försiktigt igen. Då ska hon få springa enbart i den nya korta selen, så får vi se om det hjälper hennes rygg. Just hennes storlek av nomesele verkar svårt att hitta i många märken. Å andra sidan verkar hon trivas bra i sin korta sele så det blir den hon får använda!

Lite bilder från tokerier i hundgårdarna sen... Rossi som är hälften schäfer älskar att smyga på de andra och sen rusa fram och tackla dem. Ingen av huskisarna uppskattar den leken. Här kastar hon sig mot Nalle efter att ha smygit mot honom, och som man ser så försöker han att snabbt smita undan... " Shit nu kommer hon!!!"

Alla springer, ingen vet varför!

Barmarksvagnen har nu fått några nya hjulmuttrar så alla däcken sitter fast på minst 2 ställen...*s* När Kaela nu vilar så blir det bara ett 5-spann och när både Lars och jag åker så blir det väl så tungt i uppförsbackarna och vi får hjälpa till en hel del. Samtidigt är det himla skoj att ha sällskap och fotograf med sig. Silva har på sistone visat sig från sin allra sämsta sida som ledarhund, dvs. lite disträ med en önskan att kika lite i diket när nåt intressant passerar...

Egentligen är hon nog lite likadan i dragträningen som i sökträningn - om det inte är nog skoj och spännande - så börjar hon gärna multitaska och hitta på lite bus... är hon däremot motiverad att göra nåt så är hon en klippa och riktigt rolig att jobba med.

En trött och smutsig husky är oftast en lycklig husky.

Idag har jag åkt upp till en by ovanför Överkalix för att hämta hundmat. Normalt sett hämtar jag ju maten i Luleå men just nu var körtiderna ändrade (i  Luleå kan man annars oftast hämta mat varje vecka i stort sett) och jag väntade för länge med att ringa (läs - frysen var 99% tomrum när jag ringde) så för att få tag i käk direkt  körde jag upp till Pondus fabrik och lastade in 130kg fruset färskfoder och 60 kg High-Energy Professional (torrfoder). Måste bara säga att jag är så himla nöjd med mitt foderval - jättebra leveranstider, fodret funkar kanon (både färskt och torrt), de har både färsk- och torrfoder av märken jag verkligen gillar, supertrevlig personal, ja jag vill helt enkelt göra lite extra reklam för Pondus Hundfoder i Överkalix! Om du är nyfiken på dem så finns mer information på http://pondusfoder.com/pondusfoder.htm 

Efter att fodret huggits upp och kommit ner i frysen tog jag en liten promenad med Giela och Kaela iklädda täcken. Kaela hade ett Back on Track för att värma ryggen, och Giela ett halvfutl blått täcke för att värme hennes nakna lilla tantkropp. Giela rusade som en vind och såg helt galen ut i ögonen när hon svepte förbi oss i full karriär, för att sen stanna vid en tuva och nosa så länge att vi hann ikapp och förbi med råge. Så himla söt hon är vår lilla tant!

Mintu är nu nyduschad och ligger inne på tork. Imorgon är det operationsdags. Som alltid när det ska opereras är jag lite nervös, för alla operationer innebär ju en risk. Hoppas allt går bra med älskade lille Mint, vår supermyskille.

Sista veckorna har vi varit med i en Facebook-grupp som heter "Trick challenge". Varje månad väljs 1-2 trick ut och sen får alla lägga upp videos från sin träning och få tips och råd om de vill. Jag har alltid gillat att träna tricks med hundarna men nu när de är så många så går det lite i våger hur mycket vi hinner med. Vi har inte varit med på alla trick hittills eftersom det kom nya trick mycket snabbare i början, men här ovan syns Rotax början till "bubbla".

Både Gakkon, Jacki och Silva kan/kunde bubbla under vattnet. Jacki och Gakkon kunde göra det på kommando, Silva har inte fått nåt kommando ännu. Glad i hågen tänkte jag att det borde vara lika enkelt att lära Rotax, men istället för att bubbla så höll han bara andan och rotade runt i vattnet som den lilla buffel han är. Fick ett bra tips om att använda nostarget istället! Dvs. inte släppa något gott i vattnet utan lära honom att röra toppen på en stav (t.ex. targetstaven jag har på ena klickern) med nosen, och sen föra ner den under vattnet successivt. Blir kul att se hur han gör då!

Rossi fick vara med på "skäms" och har kommit ganska långt. Hon bjuder på beteenden (sätter tassen mot nosen) både när hon står, ligger eller ligger på rygg, och det är bra gjort för att vara hon - hon har ju faktiskt generaliserat själv! Vi ska finslipa lite till för att få beteendet ännu "renare" och sen hitta på ett kommando. Det luriga med Rossi är att hon är så känslig för min röst, så det kan inte vara något som låter det minska barskt. Kanske ett jätteglatt "Men Rossi - vad har du GJORT???"

Om ni undrar över nosen som flashar förbi ibland så är det Giela...hon ville också vara med på ett hörn förstås!

Idag har jag jobbat länge för att ta igen lite på flexsaldot, och hundarna fick nöja sig med godissök tillsammans ute i hundgårdarna. Just nu är nämligen bilen "off limits" för dem eftersom min underbara älskling svetsat klart deras bur! Den står nu bak i bilen men ska få torka lite till (färgen alltså) innan mina håriga vänner släpps in. Det blev kanonbra! Gallertak och galler bakåt, och två luckor. Mellan luckorna kan man sätta in en mellanvägg av galler om man vill. Förhoppningsvis ger detta oss chans att vädra mer, samt vettigt med plats till alal vännerna. Bild kommer snart...när dagsljuset och jag är synkade!

Nu är Giela här inne och underhåller oss, vad sägs om tantens sång? Nu är det mindre än 2 veckor till hennes 12-årsdag så hon kanske försöker tala om vilka presenter hon helst vill ha? När hon kom in efter middagen var hon jätteivrig och ville knappt stå still - så mycket att berätta om tydligen!

Imorgon är veckans sista arbetsdag och sen kommer en helg som jag hoppas ska innehålla barmarksträning med 11- eller 12-spann, sökträning i skogen, persomspår, att elen inne i hundarnas del av garaget kan fixas, och att bilburen ska invigas förstås!

I onsdags var vi ute på sökträning med jyckarna men blogginlägget blev lite försenat eftersom det tar sån jääädra tid att ladda upp filmer på vårt långsamma internet. Nåja, det blev väl en sån där dag när man lär sig mer om vad man gör fel, än vad som blivit rätt. Det luriga med att träna t.ex sök med hundar som egentligen inte är riktigt "rätt" för uppgiften är ju att det ställer högre krav på hur man lägger upp träningen, hur man belönar, avancerar och försvårar mm. Samtidigt blir det väldigt lärorikt. Rossi var först ut av mina hundar och allt gick bra tills hon tappade självförtroendet och inte vågade springa ut riktigt. Antagligen en kombination av att hon började bli trött och att det blivit för svårt. Nästa gång ska vi nog testa att ta figgarna närmare "stigen" på slutet när hon blivit trött, för det är väldigt nyttigt för en hund som hon att ändå lära sig att man KAN fortsätta jobba fastän man är trött i benen.

Så här såg det i alla fall ut, och självklart borde jag ha förenklat redan efter första missen. När Rossi misslyckas blir hon lätt låg och tappar självkänsla och flera såna misslyckanden på rad är svårt för henne. Jag slutade filma när en person med hund passerade en bit bort, och vi avslutade sen med 2 enkla skick.

Silva visade sig vara en liten luring idag! Jobbet var tydligen inte riktigt nog kul för hon drog på lite små rundor och tittade på annat. Sånt kan ju hundar göra av olika orsaker, en del börjar nosa och fundera när de tycker att allting känns lite svårt och "mycket", andra (som Silva) kan göra det när de helt enkelt inte har nog skoj... för Silvas del så måste figgarna vara GULD, annars börjar hon svamla... Så, idag fick vi en del nytt att tänka på.

Söta Akitan Riki sprang som vinden! Resten av mina hundar fick ett spår på ca 500 meter och det fungerade fint, men jag kände själv att luften var riktigt varm och kletig för svetten rann efter ett par rundor i spåret. Säkert påverkade även värmen sökhundarna till viss del.

När vi åkt hem fick Giela följa med in medan de andra lade sig ute i solen. Fastän de har tillgång till 3 hundgårdar så brukar de flesta vilja ligga i mittenhundgården, kanske för att utgången vi använder mest är där?

Igår hittade vi en konstig grej på Giela. Juvret är helt normalt men själva spenen var väldigt uppsvullen och nästan skinnflådd efter att hon slickat så mycket på den. Det är samma spene som tidigare såg ut som en tom liten påse, med sladdrigt och förstorat skinn. Det såg då ut som att den tidigare varit förstorad men det hann vi aldrig se. Nu gick det däremot inte att missa. Veterinären gav order om tratt, Metacam och så ska det tvättas och hållas rent förstås. Tanten älskade som vanligt att vara till veterinären och flörtade med alla fyrbenta och tvåbenta som närmade sig... Nu är det faktiskt sant att Giela är en pensionär, även om hon är en pigg sån.

En annan mindre rolig sak hände också igår. När jag kom hem från Gielapromenaden på stan rök Silva och Rotax ihop i sin hundgård. Det var inte så värst allvarligt men Silva tappade en liten tofs i pannan och haltade lite resten av kvällen. Anledningen var något hon grävt över med jord och stod och vaktade, och eftersom där var så mycket jord var det svårt att bedöma riktigt vad det var. All mat var ju uppäten innan jag åkte så min gissning är att hon spytt upp frukosten av nån anledning och sen ville spara den. Då uppstår ju snabbt en potentiellt farlig situation eftersom hon inte ville lämna den ifrån sig, samtidigt som Rotax gärna ville ha den.

Även dagen före hittade jag Silva vaktande en jordklump, och där inuti fanns en klump med Pondus, men då tänkte jag att nån råkat tappa den och glömma den. Nu bor Silva inne för att hålla lite exra koll på magen. Självklart klagar hon inte över att ligga i soffan... På en stund åker hundarna å jag mot Blaiken, men först ska bilen packas och fyllas. So long!

Igår träffades vi tjejer på stan för fika och shopping. Vi är ett litet gäng som har känt varandra i 10 år nu (vissa mycket längre) och försöker träffas och umgås så ofta vi hinner. På vägen till Veronica (som bjöd mig på middag!) genade jag lite mellan några av hyreshusen i Boden, en väg jag inte gått på väldigt många år. I ett av de husen bodde Lars när jag träffade honom, och i ett annat bodde en av tjejerna i tjejgänget. För 10 år och några veckor sen, så träffade jag Veronica där mellan husen,  för allra första gången. De hade sin första husky då, och jag hade Giela, och de två fick leka på gräset mellan hyreshusen medan vi pratade.  Nu i efterhand känns det ju helt galet att vi släppte (tror jag vi gjorde iaf) två busiga huskies på en sån plats, men det gick ju tydligen bra.

Sen dess har det hänt så mycket! Veronica är fortfarande en av mina allra bästa vänner, men tiden när vi hade våra första huskies, det är länge sen. Sen dess har vi hunnit skaffa många fler hundar, lärt oss att köra släde, hantera hundgrupper, och skrattat en massa tillsammans. Våra unga huskybrudar har blivit huskytanter, med allt vad det innebär.

Dessutom har vi tyvärr förlorat många vänner i vår närhet. Bilden här nere togs i februari 2006. Jacki sitter på släden och myser. I led får Flinga och Sälka. Bakom dem springer inlånade flatten Wilma och Gakkon, och längst bak, Giela och Miksi. Just den här slädturen blev ett riktigt äventyr, för vi körde vilse och fick pulsa genom djupsnö och över en järnväg, för att hitta rätt spår igen.

Jacki var den första av dem att bli ängel, för lite mer än fyra år sen.  Förra våren var det Gakkons tur, älskade stolta Gakkon som betydde så mycket för oss och egentligen borde ha haft så många år kvar att leva. Glada tokiga flatten Wílma gästspelade i vårt spann ett par gånger. Hon tillhörde en kär vän och var en av de allra första hundarna Giela lärde känna när hon flyttade in hos mig. Giela och Wilma har umgåtts hela livet, men sen en tid tillbaka är även Wilma i hundhimlen pga sjukdom. Även vackra huskybjörnen Miksi drabbades av plötslig sjukdom och vandrade vidare som pigg pensionär. Så, av de sju hundarna på bilden ovan är det bara Flinga, Giela och Sälka som finns kvar i livet.

Snart är alla Gielas barndomsvänner borta och man börjar inse att tanten ändå börjar bli just tant... även om hon envisas med att inte visa det så mycket.

Nu ikväll åkte jag med alla hundarna till Gammelstad för vaccinering. Det var nästan första gången jag var dit sen Gakkon försvann, och det kändes lite ledsamt eftersom hon var dit så ofta. Tjejen i kassan undrade om de sju hundarna jag skulle vaccinera var Gakkon, Giela, Rossi, Silva, Kaela, Mintu och Nalle... så var det förstås inte. Gakkon är borta och istället finns Rotax på plats.  Jag klarade inte av att säga att Gakkon är borta och inte kommer att komma dit nån fler gång.

Det var dessutom där jag tog farväl av Jacki för allra sista gången, och just idag såg vi en Cairn på kö för vaccinering också. Man får helt enkelt många anledningar att tänka på de älskade änglahundarna, som börjar bli rätt många nu tyvärr. Tjejen i kassan berättade dessutom att hennes egen hund var sjuk efter att ha ätit nåt riktigt olämpligt - å det var just en Cairn det med.

Vaccineringen gick i alla fall bra och hundarna fick beröm från veterinären för att han tyckte att de lyssnade så fint. Själv tyckte jag att de var lite vilda, först Mintu, Nalle, Rossi och Giela, och sen kom jag in med Rotax, Silva och Kaela. Antingen såg det bättre ut än det kändes, eller så ville han bara vara snäll. =) 7 vaccinationer kostade 2055 kr, tyckte det var ett OK pris men det går säkert att få ännu billigare. En bra sak däremot är att drop in på kvällstid passar mina arbetstider mycket bättre, så det är värt att betala lite mer för.

Vi avrundande kvällen med varsitt kort spår åt hundarna och en löparrunda för mig. 30 minuters löpning kändes inte alls farligt och efter de inledande 10 minuterna höll jag bra tempo och avslutade starkt! Skönt! Nu....gonatt!

Igår kväll åkte jag och hundarna ut i skogen för lite blandad aktivering. Det är en av de första gångerna på länge jag har med hela gänget eftersom det löps här och där, men jag listade ut ett bra sätt att få med alla i bilen på ett säkert sätt. Egentligen hade jag tänkt köra personsök men det saknades figuranter så istället blev det andra påhitt.

Finaste Rotax fick prova uppletande för allra första gången. Jag vallade en ruta på kanske 50 kvadrat och placerade ut 3 tennisbollar. Löptikarna fick vänta i bilen och Rotax kom ut själv, och ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Rotax överraskade positivt på ett härligt sätt och sökte metodiskt och lugnt med fantastisk arbetsmoral. Han vände direkt in i rutan igen när han lämnade mitt område, och kom med varje boll så att jag kunde kasta ut den igen. Efter avlämning när jag pekade mot rutan och gav nytt kommando arbetade han vidare direkt, som om han aldrig gjort annat!

Killen imponerade stort och jag lutar allt mer åt att sommarplanerna ska omarbetas lite. Vi ska nog börja köra uppletande regelbundet för honom och nån hund till. Nalle fick också testa och även han var duktig och gillade uppgiften - skoj! Mintu fick testa men hans hjärna var lika bortkopplad som i lördags när vi körde personsök. Ingen hemma, och vi avbröt övningen ganska snabbt.

Rossi var lite löpig i sina tankar så jag tänkte ge oss en enkel uppgift - att leka! Rossi gillar att kampa med saker men bara när hon är på rätt humör och känner sig tuff. Jag skulle gärna använda detta som belöning men då måste hon ju gilla det först - och våga! Drömmen är att hon ska våga kampa även med "okända".

När leksaken åkte fram kastade sig Rossi ner på rygg bredvid mig. Hon låg där och kravlade och sa "jag vågar inte - låt mig bara ligga här och gömma mig istället". I det läget är det förstås lätt att trilla i fällan och antingen trösta och klappa eller börja locka och pocka. Hon ser verkligen ut som att det är väldigt synd om henne just där och då. Istället brukar jag be henne att sätta sig eller ställa sig upp, inte ligga och inte ligga på sidan, och sen gör vi nåt skoj. Att kasta sig på rygg ska inte vara en utväg ur en ofarlig situation.

Att börja med leksaken direkt därifrån var förstås dödsdömt. Istället klickade jag några gånger för sitt vackert och andra "aktiva" rörelser hon gjorde och gillar att göra. Direkt höjdes humöret och sen nosade hon (och fick klick) på leksaken. När den biten fungerade började jag hålla undan den så att hon fick röra sig ett par decimeter för att nå fram. Nästa steg blev att jag gick så att hon fick anstränga sig ännu mer för att nå fram. Det som tidigare varit läääskigt var nu en kul lek där hon deltog med fin inställning. På slutet försökte hon till och med öppna munnen lite över bollen i änden.  Success för en mesig hund! =)

Idag har vi promenerat på stan i 2 timmar med Veronica och Flinga. Silva och Rossi var med och stortrivdes som vanligt på små äventyr i stadens utkanter. Som vanligt hade vi en underbar promenad med mycket att prata om. Efter det drog jag på löparskorna och sprang en sväng intervaller med Giela. När jag hunnit 1/3 ungefär kändes benen riktigt tunga men efter en temposänkning kom orken tillbaka och på slutet kunde jag öka ytterligare istället - kul!

Giela fyller 12 i september och senaste året har det faktiskt synts ibland att hon börjar bli gammal. Tidigare tänkte man aldrig på det, men nu syns det ibland att hon är aningen stel när hon lägger sig, eller att hon går lite försiktigare på halkiga underlag. Giela ser faktiskt en aning gammal ut ibland. Förutom 2 knölar, lite taskiga tänder, rinniga ögon (som hon iofs alltid haft egentligen) och en liten "dutt" som växt ut under höger öga och en lite stel bakdel ibland, så är hon i ganska fin form vår lilla tant. Joggingrundorna känns som lagom motion för henne, ja kanske lite töntig egentligen men hon får lulla på i alla fall i mer än promenadtempo men slipper draghundstempo och draghundsdistanser.

Förhoppningsvis vill vår tant hänga med i många år till, och om ingenting allvarligt händer så borde det kunna bli så, men man börjar ändå inse att tiden börjar komma när oväntade problem riskerar att dyka upp och dessutom kan ha stor effekt. Tills dess fortsätter vi att jogga och skida och simträna och kramas. =) Avslutar med en bild från en av årets alla underbara slädturer, rejält med nysnö och igensnöade skoterspår nånstans där under, kloka härliga ledarhundar, helt underbart på alla sätt!

Det är otroligt lugnt här hemma nu. Löptikarna sover mest om dagarna, å killarna här inne piper visserligen nån gång per dag, men i stort sett är allting så enormt lugnt. Vinterns energi ebbade ut snabbt och hela gänget verkar nu vara rätt nöjda med att sola på kojtaken och köra på med sommaraktiviteterna som inte alls innebär lika mycket spring som det vi gör på vintrarna. Riktigt skönt, nästan för bra för att vara sant! Vår och löp brukar annars innebära nån slags besvär, typ yl, gnäll, tikar som juckar på varandra så att man hoppas att grannarna inte ser...osv...

Efter lite funderande har vi bestämt oss för att bygga ut en ny hundgård men lämna de gamla som de är. Kan vara bra med lite extra yta kring löp mm så hundarna slipper trängas och det sparar en hel del arbete att slippa riva i den gamla. Lösningen blir då hundgårdar för 3+3+2 hundar, och om vi lyckas kastrera Mintu och Rotax under sommaren så innebär det att alla hundar kan bo ute under nästa löp på ett säkert och bra sätt så att löptikarna aldrig bor med nån hane. Kan bli bra!

Nu ikväll har Giela och jag joggat. Efter 15 bitar sushi till middag gick intervallträningen rätt trögt. Vi fullföljde men jädrans det var jobbigt! 2 minuterlite jobbigare löpning, 1 minut gång, upprepat 7 gånger. Känns väldigt lagomt att ta med tanten på mina små joggingturer för att hålla igång hennes kropp lite extra, och lite lagomt. När jag tänkte efter så är vi lite bekvända..de flesta joggar med sin yngsta och ivrigaste hund, jag gör tvärtom! *s* 

Senaste dagarna har vi blivit ännu mer sugna på att kanske skaffa en liten Cairnterrierkompis igen. I ärlighetens namn så vore det kul att få vara mer del i den normala hundvärlden igen också. Draghundsvärlden innehåller både högt å lågt, som allt annat, men skiten syns å märks så mycket mer. Det är vanligt med hundar med långa klor, trasiga eländiga hundgårdar, riktigt dåligt byggda hundkojor, tjuvparningar kors å tvärs och alldeles för många valpar som föds osv. normen borde ju vara att ha hela, rena och välskötta hundar men istället blir man jätteglad när man ser en sån anläggning - för det är inte så vanligt! Standarden är generellt sett lägre än man kunde önska. Andelen draghundar som känner till ordet "lyx" är inte stor... i min lilla värld borde alla hundar få lite lyx, egentid, möjlighet att utveckla sin personlighet och möjlighet att skaffa ett bra självförtroende och grundtrygghet.

Kommer absolut inte att sluta med draghundar men känner faktiskt att det kan vara skönt att ha en fot mer fast i den normala hundvärlden, där det är självklart att direkt ta en sjuk eller skadad hund till veterinär, där hundarna får på sig täcken direkt det är kallt och där varje hund är enormt värdefull och speciell för sin ägare. Jo många känner ju så även för sina draghundar, men alltför många ser dem som arbetsdjur med ett berättigande bara så länge de kan leverera resultat. =( Just av den anledningen tror jag att det är jätteviktigt som hundägare att försöka vidga sitt umgänge, om man som draghundsförare enbart umgås med andra draghundsförare blir man lätt ganska trångsynt, samma sak om man enbart hänger med jaktfolk, eller bruksfolk osv... jag tror att det är jättenyttigt att vidga sina vyer och se hur andra gör även om man inte sysslar med riktigt samma grej!

Innan en liten Cairn kan flytta in måste vi dock lösa de praktiska bitarna på nåt bra sätt. Om vi har jättetur så föds det en kull som ev. verkar lovande i höst nån gång och har vi ännu mer tur så passar det oss, och finns en liten tikvalp där till oss. Tiden får utvisa! Nu väntar sängen, två dagars jobb och sen fyra dagar av röjning, slängning och hundträning. Längtar!