Imorse steg jag upp 06.15 Var pigg och vaken så då är det ju ingen idé att ligga kvar. Efter lite städ å fix ordnade jag klart sommarlistan för hundarnas aktiviteter. Så här kommer den nog att bli, och det känns riktigt bra. Utöver detta blir det förstås lite promenader, lek och lösrastning, godissök och klickerträning för hela gänget.

Eftersom jag var vaken så tidigt fick hundarna tidig frukost och klockan nio började jag sela ut dem för en slädtur. Det var kallare än -12 inatt så spåren var stenhårda, och skaren riktigt fin. För att spara tassarna sockade jag de som brukar vara lite känsliga. Nalle och Rossi hade ju lite nött sen tidigare, och Mintu och Kaela fick sockar för att inte dra på sig några småsår inför eftermiddagens simträning. De nya sockarna från gippmokk.se satt jättebra men nöttes ganska snabbt ändå. Vi kanske behöver en ännu rejälare modell vid nästa köp.

Vi körde ca 16 km i fint väder och jag passade på att filma lite sista biten. När vi skulle passera den smala skoterbron, med rejäla svängar både före och efter, kom jag på att den hårda skaren är bra till mycket! Istället för att krångla oss över bron, som nu börjar vara full med läskiga hål där tassar kan ramla ner, körde vi en annan väg. Med tanke på att det har varit lite körning "i det fria" denna vinter på nåt sätt, så tycker jag att Mintu och Kaela skötte sig fint. Här svänger vi ju ALLTID över bron annars.

Sen passerar vi lite ängar, kommer ner på ån genom byn, sen upp på ängarna nära vårt hus, förbi några roliga hundar som mina hundar gillar att titta på när de springer förbi, och sen in vid vårt lilla hus.

Nu ska vi åka och prova klövjeväskor och sen simträna Mintu, Kaela och Giela. Avslutar med en söt bild på Rotax, titta så glansig och fin han blivit i pälsen nu! Och bättre ska det bli!

Sista dagarna har det varit alldeles för varmt ute för hundarna. Idag har jag haft en vansinnigt effektiv dag och var uppe redan 06.30 och matade hundarna. Vi kom ut på spåren lite efter 9 men redan då var det väldigt varmt. Trots nollgradigt under natten var spåren hyfsat hårda, men luften var varm. Vi fick i alla fall en fin liten tur, men Kaela sprang inte helt rent tyckte jag...eller var det bara en synvilla? =/

Vi körde leden upp mot Långsjön, faktiskt för första gången i år. Sträckan blev nog en bit under 2 mil och sen var tungorna jättelånga på hela gänget.

Säga vad man vill, men även om vi har snö och spår i 1,5 månad till så är den bästa tiden över nu. Framför oss har vi fina fikadagar, men inte så många dagar med fina spår och bra temperatur för hundarna. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt och vattna jyckarna rejält och köra med lite vett.

Efter slädturen var det dags för simning igen, för Mintu och Giela. Helst hade jag velat simma Kaela också. Hmm... Mintu har blivit väldigt hemtam i poolen och myste mest omkring i sin flytväst. Han började till och med fuska lite och småsparkade bara med bakbenen. Paula sprang runt med lite leksaker för att öka hans fart lite och det fungerade förstås. I övrigt är han väldigt gullig i vattnet, simmar bara runt runt runt varv på varv utan att verka ha en tanke på att kliva upp. De flesta leksakerna dög inte att ha i munnen idag heller, kanske smakade de klor?

Giela ville gärna klättra ur över kanten ibland, men hon blötte i alla fall inte ner hela huvudet med vatten, och såg inte riktigt lika eländig ut i början heller. Mintu simmade nu 3x3,5minuter och sista sträckan blev 4 eller 4,5 minuter. Giela simmade 3x2,5minuter om jag minns rätt. Nåja, efter simningen shoppade jag lite fler Back on Track-täcken till mina vänner och sen avslutades eftermiddagen med ett bröllop där jag var fotograf! Riktigt fint och kul att få vara med på ett hörn! 343 bilder senare kom det faktiskt med några fina bilder, men de flesta behöver eg. rensas undan.

Imorgon blir det körning med fikapaus, i nån form. Hoppas på fint väder och gärna kallt nu inatt, men det är nog för mycket att önska sig. Dags att spana in vädersidorna...

Idag var det dags för simträning igen. Mintu fick följa med men Kaela byttes mot Giela, mest för att hon också ska få komma igång. Vi började med en storstilad entré där Gielas svanshår fastnade i en ljuslykta och jag åkte på skorna nerför den sluttande betongen bredvid trappen innanför ingångsdörren. Inga vurpor eller skador som tur var. Nåt måste man ju göra för att bli ihågkommen.

För Mintu var det ju tredje gången nu och han imponerade stort! Ganska snabbt hade han spanat in en rosa tygkong med pip-ljud, och han simmade direkt ut och tog den och höll den sen i munnen hela tiden han simmade. Nu behövde han inte mitt stöd utan simmade runt runt på egen hand till stor del. Däremot var han mer svårsvängd nu när han inte absolut behövde följa mig utan tyckte att han kunde simma lite som han ville. För att byta varv måste man ju göra en liten serpentin så att säga.

Vi ökade tiden lite och på slutet var han rätt trött, då försökte han klättra mot kanske 2 gånger kanske, men i övrigt såg han ganska bekväm ut i vattnet. Här kommer Mintubild och Mintufilm.

Sen var det dags för Gielas premiär. Giela gillar ju att simma, i alla fall när hon för välja det själv, men hon gillar inte riktigt att lyftas och blir stel som en liten ostkrok. Att gå ner i vattnet själv var för svårt, så vi fick förstås lyfta henne i. I början skakade hon som ett lite asplöv och ögonen var jättestora och runda. Första minuten simmade hon med höga framtassar så att det skvätte vatten över hela henne, och det sånt gillar hon verkligen inte!

Sen lugnade hon ner sig och allting lossnade lite mer. Hon hittade en fin och lugn simstil och med hjälp av en lång lina i flytvästen kunde Paula hålla emot och parera så att hon inte klättrade upp mot kanterna. Snart följde hon nästan med mig runt, och på när jag stannade för att ta emot henne och hålla i henne en stund så att hon skulle få vila i vattnet så simmade hon bara förbi.

Ja det vände rätt snabbt på nåt sätt. Hon provade att klättra ut lite även mot slutet, men vändningen från skakande och skraj til rätt lugn gick oväntat snabbt för gamla tanten. När hon kom upp ur badet såg hon jättestolt och glad ut!

Här kommer en liten film på Giela, 11 år och poolpremiär. Tror det här kan vara början på något riktigt bra! 

Flera av er har säkert redan sett den här söta filmen från Älvdalens hundhälsa, men jag lägger in den här också ändå. Visst är han duktig! Detta är andra gången han simmar i bassängen. Nästa simtid blir helgen om 1,5 vecka eftersom vi ska hem till Blaiken denna helg. Imorgon bär det istället av till Stockholm över dagen med jobbet. Innan dess ska hundarna ut och springa en runda före sängen kallar. Det är mycket nu.

Idag var det dags för Mintu och Kaelas andra besök hås Älvdalens hundhälsa, med varsitt pass i poolen inbokat. Förra gången slappnade Mintu av mot slutet men ögonen var fortfarande stora och runda och han såg inte helt bekväm ut. Idag lyste hans blå ögon rejält också, men han hittade direkt en fin takt att simma i (snabb är han - tycker jag!) och efter en stund kunde jag gå nästan bredvid honom medan han simmade (förra gången fick jag hela tiden gå framför för att han inte skulle försöka klättra upp på kanten). En enda gång satte han tassarna på kanten, annars simmade han som en liten labrador och på slutet såg han ut att tycka att det var rätt skoj - till å med! Han simmade 3 gånger 2,5-3minuter, med vilopaus i mina armar mellan passen. Med tanke på hur ovan han är vid att simma (tror att detta var andra gången i hans liv han simmar) så hade jag inte vågat hoppas att han skulle sköta det så himla snyggt så snabbt. Motgångar kommer säkert senare, men just idag kändes det skitbra!

Bilden visar en helt annan sinnesstämning än den han hade,
men visst ser den rätt rolig ut?

Paus med coola killen.

Sköljning och föning.

Kaela blev glad när vi kom dit och såg så här lycklig ut medan Mintu plaskade på. Som tur var verkade hon ha glömt att hon faktiskt inte riktigt trivdes i vattnet. En stund senare var hon inte alls lika nöjd...

Kaela bestämde rätt snabbt att det inte var lönt att simma efter mig där jag gick runt poolen, för jag hjälpte henne ju ändå inte upp! Istället simmade hon raka vägen mot närmaste obemannade kant och försökte klättra ut varje gång hon fick chansen. Samtidigt sprang 2-3 personer runt poolen och försökte dränka den stackars huskyn genom att knuffa ut henne i vattnet igen just när hon var på väg att lyckas fly...elände! Lösningen blev att sätta en lina bak i hennes flytväst och på så sätt kunde Paula hela tiden hålla emot så att Kaela inte nådde kanten men hade motstånd att simma mot. Allt Kaelas plaskande gjorde ju att hon fick vatten på huvudet och öronen och hela sig...dessutom... Med hjälp av linan blev i alla fall simningen bra och med lite mer sån träning kanske hon kan börja slappna av mer i vattnet. Att sen behöva duschas och fönas spädde ytterligare på förnedringen...

Mintu verkade gilla dagens träning, men Kaela var helt klart mer skeptisk. Det kommer nog att ta ett tag innan hon möjligtvis börjar uppskatta plaskandet. Möjligtvis till och med ett långt tag. =/

Igår kväll var det äntligen dags att prova spåren igen. Vi körde bara den korta rundan på 7km eftersom hundarna stått still från körningen i en vecka. Det verkade spritta i småbenen och helst ville alla galoppera hela vägen, men det fick de förstås inte.

Imorse klockan 9.00 hade vi tid bokat på Älvdalens hundhälsa för simning med Mintu och Kaela. Jag har tänkt börja friskvårdssimma dem för att bygga lite bättre muskler. Mintu rör sig ju notorisk konstigt fastän varken specialister eller veterinärer hittar något fel, och Kaela går lite mer passgång än jag skulle önska, även hon är ju "friskförklarad" men nåt är ju lite galet. Rätt muskler på rätt ställe kan ju knappast skada i ett sånt läge.

Ingen av dem har (vad jag vet) nånsin simmat förut. Mintu fick stora runda ögon när vi lyfte i honom och första minuter var det mer plask än sim. Vattnet stänkte och efteråt var jag blöt i håret och över halva regnrocken ( som Paula så klokt erbjudit). Sen kom han in i rytmen och började simma riktigt snyggt! Ögonen var fortfarande lite större än vanligt, men paniken byttes sakteliga mot "läskigt men lite kul ändå". Jag tror faktiskt att han kan lära sig att gilla simningen! Kaela följde väl i stort sett samma mönster. Det roliga med båda två var att de tyckte att det var superskoj att se den andra simma! När Mintu kommit ur badet gick han upp på rampen för att titta och kikade sen in över kanten här och där för att se vad Kaela gjorde. Värsta roliga stället - kanske just förutom tiden i vattnet då...

Detta var bara "prova på"-sim så båda hundarna simmade kanske 10 minuter var, uppdelar på flera korta etapper och vila i vattnet (hängande på matte) efter nästan varje varv. Här står Mintu uppe på rampen och poserar med blöt päls. Den vågade ingen av dem använda ända ner i vattnet idag, så rampen blev "godisutdelning" och sen lyfte vi dem över kanten ner i vattnet istället.

På vägen hem hälsade jag på Linda och Kim en snabbsväng. Här är det matutdelning med nästan alla hundarna på rad. Närmast kameran syns Desna och Dolly. Hundarna nedan har jag inte riktigt namn på i mitt lilla minne...men visst är de fina? Å en av dem är ju riktigt lik Mintu!

När vi kom hem var tanken att dra iväg med släden, men Mintus tjocka päls visade sig vara tjockare än jag nånsin trott. Trots att jag torkade med handduk och försökte hjälpa till så var han inte torr i pälsen förrän kring halv fem på eftermiddagen. Dagens lilla slädtur blev alltså i mörker den med. Idag fick Giela följa med och vi valde den korta slingan även nu, men i extra lågt tempo.

Giela såg så glad ut och alla skötte sig fint. Snön började falla och jag planerade glatt en längre tur imorgon i solen. Vi svängde upp på lilla spåret hemåt och hade bara några hundar meter kvar när en gråhund kikade fram bakom en husknut. Den brukar stå där ibland, men den fanns inte där på vägen bortåt, och eftersom vi varit borta så kort stund så tänkte jag inte riktigt på att den kunde vara där. Eftersom jag körde alla 7 hundarna blev ju spannet några meter längre, och vips hade mina översociala (och inte alltid helt lydiga) ledarhundar vikt av spåret och gått fram för att säga HEEEEJ!

Som tur var så uppstod inga sura miner, men sånt ska förstås inte hända ändå. Vilt vrålande drog jag upp ledarhundarna på spåret igen och pratade lite snabbt med nån som kanske var gråhundens husse. Ingen större skada skedd, annat än att vi fick ett rejält "fail" i träningen att passera istället för att hälsa. Vi har passerat förbi flera gånger förr utan att de har behövt mötas, men ett 6-spann är ganska mycket kortare än ett 7-spann. Imorgon blir det en liten skidtur ut på ängen för att dra ett spår som går i en liten båge längre bort så att fina gråhunden slipper riskera mer besök. Med lite tur stämmer SMHIs prognoser och vi får en fin dag med ett litet antal minusgrader och strålande sol!