Igår kväll selade jag ut hundarna för att köra vår vanliga lilla träningsrunda. Hundarna däremot verkade missförstå nånting i starten och ägnade större delen av tiden åt sorkjakt. Det blev några riktigt döstopp när hela gänget kastade sig ner i diket...hrmf.... Nalle knep nåt som såg ut som en lämmel (och svalde den på en halv sekund)... Jag vrååålade ut över vidderna några gånger och tänk så praktiskt det är att inte ha alltför många människor i närheten. Nalle lyssnade oftast bra och drog upp gänget på spåret igen, men helst av allt hade jag ju aldrig haft dem nere i diket ens...

Dessutom bjöd de på lite lintrassel nån gång ibland. Jag insåg snabbt att det egentligen inte var just den här träningen som var sämre än andra, snarare har de andra i höst varit betydligt bättre än höstträningarna brukar vara. Nalle har haft fint inflytande i spannet! En given anledning till det mesta strulet i år har ju dessutom varit den enorma mängden sork. Under de senaste dagarna har de börjat klättra upp i pappas tomatplantor inne i växthuset och gnaga på tomater som hänger 40cm ovan mark... Med tanke på sorkmängden så har träningen ändå gått över förväntan egentligen. Vi kör för det mesta riktigt sakta ännu, så hundarnas fokus har varit jättefint... tills igår... hmm...

Dock verkar jyckarna vara riktigt trötta idag, imorse var det knappt nån lek alls innan frukost när de kom ut i rastgården. Kombinationen dragträning+sorkjakt kanske är något att ta fasta på när man vill trötta ut jyckar?

Ja höghöjdsträning för min bil Sven-Erik alltså. När vi ska träna med hundarna uppe mot fjället till så måste vi uppför många och långa backar innan vi kommer till platån där det planar ut, och går bra att träna. Han grymtar lite varje gång men upp kommer vi!

Idag körde vi in mot Fäbodarna och startade vid vändplanen längst upp. Hela berget låg inbäddat i en vacker tjock dimma och hundarna verkade riktigt sugna. Vi hade ju egentligen tänkt träna redan igår men då var det för varmt hela dagen.

Vi körde 6,5 km och intervallkörde lite mellan skritt och snabbare trav. Med den här hundsammansättningen fungerar 1:ans respektive 2:ans växel på bilen helt perfekt utan att jag behöver ligga och ge grundgas eller strula nåt. 1:an blir långsam och tung träning, 2:an blir lite snabbare trav. Ändå saknar vi fyrhjulingen lite för jag skulle gärna träna mer i terräng för att muskla hundarna på det sättet.

Efteråt fick hundarna springa av sig lite två och två. Så här trötta var Nalle och Mintu tydligen...En anledning är att de ska få "skaka loss" och varva ner kroppen i frihet (inte riktigt så som killarna gör hmm...), och en annan är att få en chans att se hur hundarna rör sig efter träningen, om nån ser stel ut eller liknande. Kaela rörde sig lite underligt ibland medan vi körde tyckte jag, men jag vet inte om det bara var en synvilla. När hon travade lös såg allting fint ut. Det största bekymret var väl egentligen att allihop lyckades smutsa ner sig så hemskt i ett dike de hittade vid myren!

Nu går det inte att missta sig längre - det är höst! I alla fall uppe mot fjället till där yrarna lyser röda och de gula löven börjar ta över.

Giela älskar att plaska och bada, och här tränar hon även på nån slags munvattenkonster? =)

Myrarna uppe på fjället börjar se ganska höstiga ut! Härligt! Fyrhjulingen är utlånad några dagar så hundarna fick dra bilen idag. Det blev en tur på 5km i långsamt trav och de skötte sig så underbart fint mina små troll! Inget trassel eller tjarv eller sånt... fastän vi körde riktigt sakta så jobbade alla på fokuserat framåt hela vägen. Efter all körning med fyrhjulingen kändes hundarna trygga och självsäkra, fastän jag försvann in bakom en framruta (vilket ibland kan göra dem lite mer ofokuserade tycker jag). Fokuset vi haft på rutiner och långsamt arbete istället för de saker man lätt trillar in i, fart och att öka distanserna, har verkligen gett precis det resultat jag velat ha. Känns som att vi byggt upp en riktigt bra plattform inför resten av säsongen!

Älskade finaste trollen! Har plockat lite svamp och röda och svarta vinbär ikväll. Återstår bara att mata hönsen och ta in äggen i stort sett...=) Igår kväll var solnedgången riktigt magiskt, nu ikväll var den vacker men inte lika fin, men visst duger den att vara med här?

Jag åt lite lufttorkad skinka och sånt gott framför TVn för en liten stund sen... lämnade den på bordet när jag skulle hämta en grej och tänkte inte på att Nalle inte riktigt lärt sig gränserna här i huset ännu... Han verkade i alla fall tycka att "Salame Milano" och "Coppa" smakade riktigt fint... för förpackningen var nästan tom när jag kom tillbaka. Han har bra smak helt enkelt!

Idag funderade jag lite på träningen hittills i höst, och det är inte utan att jag känner mig ganska nöjd. Vi har tränat 3-4 gånger i veckan i 3 veckor nu. Vi kör ännu bara korta mycket sträckor, 4-5km, mest i skritt (i terräng) och med fokus på att skapa bra rutiner. Alla jobbar på hårt fastän det går väldigt sakta, ledarhundarna verkar minnas det mesta och alla verkar glada och hela. Nu börjar det synas att de fått lite mer muskler på småbenen också! Även Giela håller linan sträckt för det mesta, och Nalle och Mintu fungerar jättefint ihop i led. Det här känns som starten på något bra!

Idag har vi jobbat hårt i ladugården för att förbereda inför släktträffen. Tanken är att vi ska äta släktmiddag inne i gamla höladan på fredag kväll. När jag var liten var där fullt med hö varje vinter, men nu är det ett ganska stort öppet utrymme med plant golv, så det kan nog bli ganska mysigt! Nu har vi satt upp lite fler lampor och och fixat lite med trasiga golv osv. Imorgon blir det mer fix där. Våra roliga hönor  (+tupp) kom in för att titta vad vi gjorde och spatserade glatt omkring bland byggverktyg och elkablar (strömlösa).

Efter en god kräftmiddag för oss tvåbenta (men många långa nosar nära) fick hundarna äntligen komma ut och sträcka på tassarna. Idag har de helt klart kommit lite i skymundan, men så blir det ju ibland tyvärr. Vi körde den vanliga rundan och Nalle och Mintu fick gå i led hela vägen. De skötte sig jättefint! Mintu skuttade efter en enda stackars sork, den såg jag springa över spåret och in i den glesa skogen just framför oss... i övrigt fungerade allting jättefint, inga trassel eller tveksamheter - Nalle tog kommandon och allt var bara helt...underbart... än så länge är det faktiskt riktigt roligt! Första känningen av kalla fingrar kom idag och kallare blir det ju... dessutom är det inte så himla spännande att skumpa runt på en fyrhjuling efter några veckor... bara att njuta av nyhetens behag så länge.

Filmade en liten snutt idag. Här är det rätt ojämnt så hundarna får balansera lite och lyfta tassarna, det syns på svansarna!

Att vakna till en värld utan regn kändes som en riktigt lottovinst imorse! Dessutom sov Rossi i sängen även igår kväll, och jag tror till och med att hon låg kvar imorse när jag vaknade. Smhi hade ju lovat ihållande regn hela dagen, nu var det istället så pass torrt att jag selade ut hundarna för säsongens andra barmarkstur.

Först letade jag upp ett rep för att prova min "vägpasseringsidé", och det visade sig fungera riktigt bra. I dragkroken där framme fäste jag två rep, ett till hundarna i mitten och ett till ledarhundarna. Repen drar helt enkelt bak hundarna några decimeter så att spannet blir kortare. De extra decimetrarna gör att jag kan passera vägen med god sikt vilket är en stor säkerhetsfråga. När vägen passerats plockade jag bort repen igen. Hakarna jag använde var dock lite bökiga så de ska bytas, men idén i sig fungerade bra för ett litet spann som mitt.

Vi körde den vanliga runda på 3-4 km. En bra sak med den turen är att terrängen är ganska omväxlande vissa bitar, så hundarna måste lyfta på tassarna och får mer allsidig träning. Kaela gjorde några sorkdykningar i diket idag, och efter en liten stund ledsnade jag och bytte plats på henne och Nalle. Den mest osäkra vägpasseringen var redan avklarad så det var ett bra läge att prova honom i led med Mintu.

Nu blommar ljungen och det är riktigt fint! Nalle skötte sig fint i led, Mintu är ju säker på att styra och van vid mina kommandon så han behövde aldrig känna sig osäker där framme. De andra gjorde också ett bra jobb (alla utifrån sina egna förutsättningar) och även dagens tur flöt på fint utan trassel eller elände. Det enda mörka målet var sorkdykningarna, inte så många, men ändå skulle de gärna ha fått vara färre... =/

Systrarna Silva och Kaela i sina fina "Spike-frisyrer"! Nu är Mintu inne för han har nog svalt en socke, så hans toabesök ska övervakas...hm... hade gärna velat förklara för honom hur dumt och farligt det faktiskt är! Ett framsteg är att han har lärt sig att gärna apportera och visa upp sockarna istället, men inte alla gånger... Detta betyder att Nalle är ute i hundgården med Kaela, men inte Mintu! Det är första gången han är där utan sin trygga polare Mintu, och än så länge är allting alldeles tyst och lugnt. Skönt! "He ta sä!"

Igår kväll kom jag tillbaka till Blaiken efter en intensiv men väldigt roligt helg hemma i Vittjärv med min älskling. Vi hade väldigt roligt och helgen kändes alldeles för kort, men jag hann sakna hundarna en del (de var hemma i Blaiken) så för den skull var det ändå inte bara hemskt att åka. Igår kväll när det regnat kändes det rätt svalt ute så jag körde fram fyrhjulingen och selade på hundarna för första gången på flera månader. Mintu och Kaela fick gå i led, Silva och Giela i mitten och Nalle och Rossi i wheel. Det är första gången Nalle fick springa i mitt lilla spann.

Första barmarksträningarna brukar alltid vara lite kaotiska för mig. Hunderna verkar oftast nästan ha glömt hur allting ska gå till. Det brukar bli mer trassel, mer felaktiga svängar, mer strul, mer knutar, mer elände helt enkelt! Igår flöt allting istället på fantastiskt fint! Mintu tog alla svängar som en liten kung, och dagens enda irritationsmoment var att Kaela tog chansen att skutta ut i diket efter sork 3-4 gånger. Inte önskvärt förstås, men med tanke på att det var premiär, och att det är vansinniga mängder med sork ute i markerna, så får hon ändå godkänt.

Mintu och Kaela med långa tungor!

Silva och Giela

Rossi och Nalle

Så här vackert såg det ut! =) Vilken underbar syn det är att ha alla samlade igen! Dock märkte jag ett problem, med den frodiga grönskan och 3 led långt spann, så var det väldigt svårt att korsa vägarna. Inför nästa pass ska jag ta med två rep med karbinhakar längst fram, så att man kan dra bak mittenledet lite och så dra bak ledarhundarna en aning, helt enkelt dra ihop spannet, just för vägpassagerna. Sen kopplas repen bort och spannet blir längre igen. Blir kul att se hur det funkar. Vintertid är det inget problem på de ställen där vi körde nu, även i våras fungerade det bra, men inte nu!

Här passerade vi en bäck där hundarna fick dricka,men de valde dessutom att sprida ut sig längs halv bäcken (stigen fortsätter rakt ÖVER bäcken). Med taskig mobilkamerakvalitet så är det inte ens så lätt att se alla 6 hundarna...

På det hela taget fick vi en riktigt fin tur och jag är nöjd med alla hundars insats! Härligt! Nu är vi igång!

Här står ett hungrigt gäng och väntar på att middagen ska bli kvar. De får inte gå in i snickerboa just nu eftersom det bor svalungar där. Ikväll har vi lite godissök och så myser vi bara tillsammans. Kanske blir det en ny dragtur imorgon kväll ifall temperaturen är på vår sida.

Nalle har nu bott här i några veckor och på det hela taget har han kommit bra in i gruppen. Däremot märker man att det blir lite kommunikationsmissar ibland. Det märks att Nalle inte är 100% trygg här i alla lägen ännu, och t.ex när jag kommer hem från jobbet, så är han såååå ivrig och kan inte låta bli att skälla. Jag väntar alltid en stund innan jag går och hälsar, just för att inte jaga igång hundarna, men sen när det väl är dags, så har han svårt att hålla skallen tillbaka ändå... 

När sen hundgårdsdörren öppnas (först - alla tassar i marken och tyst hund) så flyyyger han ut och vill leka ganska burdust de första minuterna! Mina andra hundar förstår inte riktigt och idag blev Rossi lite sur och fräste ifrån (vilket sker ungefär en gång vartannat år). Han backade snabbt men då började istället Kaela spänna upp sig mot Rossi efter att Rossi levt om. Rossi och Kaela tittade ju snett på varandra förr, men efter den här sommaren med rasthagetillgång hade det helt försvunnit. På nån minut var det i alla fall bortglömt...

Så länge allting är lugnt så är han jättelugn och cool, men när det blir lite hetsigt har han svårt att veta riktigt hur han ska bete sig och då blir han ibland så ivrig att de andra inte riktigt förstår honom. Just nu tränar vi på att vänta på saker, impulskontroll och rutiner. Med lite mer tid så tror jag att det kommer att fungera alldeles utmärkt. Ikväll får jag äntligen sova med alla mina 6 pälsklingar ikring mig igen (igår kväll var de för blöta och smutsiga!)!

Idag skämtade vi lite om att vi haft arbetsläger, men så farligt var det faktiskt inte. Pappa har renoverat sitt växthus, mamma och jag har byggt om hundgårdarna så att de är mer jämnstora (nu när isblocket som styrde vår byggnation tidigare är borta). Det blev riktigt bra! Himla smidigt att bygga med färdiga sektioner. Sen åkte mamma och jag till Laisbäck och hämtade plank från sågen där. Det är virke som de kört dit för att få sågat, och det blev 1,5 släpvagnslass till slut.  Båda projekten tog i alla fall en hel del tid så dagen gick väldig snabbt.

När det var klart var det dags att aktivera hundarna. Rätt varmt idag men vi tog ändå en kort tur med fyrhjulingen, men med flera vätskestopp.

Vi körde ut mot näset och lät hundarna svalka tassarna nere i sjön. Silva och Rossi fick gå ihop för att "bonda" lite extra och det var väldigt lugnt och fungerade bra.

Vännerna var smått förvirrade ibland idag, men vi kom ändå dit vi skulle. Vi passade på att ta ännu en sväng ner till sjön innan vi körde hem. Svalt vatten kring tassarna såg ut att vara rena lottovinsten! Efteråt fick hela gruppen umgås en stund och nu kändes allting helt lugnt och normalt igen. Riktigt skönt. Inte läge att helt slappna av, men det tar sig!

 Rossi, Mintu, Kaela, Giela och Silva. Kaela har tyvärr lyckats pillra bort (eller hur det nu gått till) klamret på sitt sår så det håller inte ihop lika fint längre. Hon rör inte såret i övrigt så det kanske var en ren olycka bara. Nu blir det nog ett litet ärr, men såret i sig ser i alla fall jättefint ut och nu är ju "fickan" som fanns där rengjord och ihopläkt på ett bra sätt. Klantigt av matte att inte vakta klamret bättre!

Till middag fick vi helstekt harr, mums! Det var dessutom en riktigt fin kväll så vi åt ute njöt av sommaren. Nu ska snart hundarna kvällspinka en sista sväng, och sen ska de få komma in och sova allihop, nu när läget är lugnare igen. Imorgon börjar en ny spännande arbetsvecka, men varför ska den behöva börja så tidigt egentligen?