Igår gjorde vi ett andra försök att se en film som vi tänkt se ett tag. Tyvärr kom filmen aldrig igång men chipsen och godiset smakade bra...Rotax och Kaela var inne och tiggde så sött och snällt. Rossi var också inne men hon nötte mest på Biabädden framför kaminen. Olika prioriteringar helt enkelt.

Nu ikväll har v motionerat barmarksvagnen och eftersom Kaela och Giela vilade så var det bara ett litet 5-spann och jag. Mintu gick i singelled, och det är underligt men hundarna mindes helt klart vilka backar som varit för tunga när vi var 2 personer på vagnen. Det här var första gången jag körde själv här hemma. Istället för att slita 110% när det behövdes så stannade de och tittade på mig...!? Vintertid har de inställningen att de orkar allt, men på höstträningarna kan mina jyckar vara aningen slöa när det gäller att tokslita i backar mm, eller att dra igång fordon. De verkar liksom ha fått för sig att de inte riktigt kan.

Vi körde rundan två svängar och jag försökte parera de tuffa backarna genom att skutta ur i tid och knuffa på lagom för att hålla tempo så vagnen inte stannade så att hundarna skulle märka att de faktiskt KUNDE! Det gjorde ganska snabbt skillnad och det var så himla skoj att sitta ute och skramla runt. Taket är lite väl lågt så om vagnen hoppar till måste man akta huvudet för att inte få en smäll, men den vanan sätter sig rätt snabbt. Positivt straff (dvs. en term som inte alls har något med positiva saker att göra, utan som helt enkelt betyder att man i inlärningssammanhang lägger till ett obehag för att minska ett beteende, i mitt fall ett slag i huvudet för att minska beteendet "sitta med huvudet högt") funkar absolut i vissa situationer!

Förutom att min rumpa blev lite kall fick vi en himla mysig tur med en stor måne (nåja, bara lite mer än halv men ändå!) och massvis med stjärnor över oss. På vägen hem, när vi nästan kommit in bland gatljusen igen, skymtade jag 2 ögon längre fram i mörkret. De gick av och an och först trodde jag att det var en räv, men när den inte flyttade på sig förstod jag att det var en person med hund. Han var vänlig och gick åt sidan, så jag manade på hundarna och vi passerade men det gick på snedden, men i alla fall utan stopp... att passera saker som står stilla är inte vår starka sida alla gånger.

Min barmarksvagn är inte bara gammal, den är dessutom mossig upptäckte jag nu ikväll...

Imorgon åker Mintu in till Gammelstad för att kapa kulorna, tredje gången gillt! Första två tiderna blev ju ombokade av olika anledningar, men nu ska det ske... lite nervöst är det som alltid, men i slutänden tror jag att det blir bra för alla. Rotax sår har fortsätta läka fint och nu ser man bara att pälsen är kortare, i övrigt är allt ihopläkt och återställt.