Igår hade vi en fullspäckad dag där var timme användes. 2:40 ungefär spenderade vi ute på spåren och vi körde mot spåren övanför Buddbyn för första gången i år. Här har vi precis satt av över Vittjärvsträsket. När vi nästan passerat träsket kom vi till en grillplats som ligger precis vid strandkanten och alldeles vid skoterleden. Några av våra grannar satt där och grillade med en av sina hundar och mina hundar blev mycket nyfikna, både på hunden, fikat, folket...ja jag fick kommendera Mintu och Kaela "upp på spår" ett par gånger innan de hamnade rätt. När jag såg att deras fokus var efter spåret så gav jag hundarna lov att springa och passagen gick fint, förutom att Rotax försökte att hinna titta lite på fikat (men inte nådde förstås).

Buddbyträsket

På de här lederna körde vi väldigt ofta för ett par år sen. Kanske är det därför dessa spår alltid får mig att tänka på Gakkon, och alla äventyr med Veronica och hennes hundar. Dessa spår har bjudit på många skratt under åren som gått, men då var tallarna inte lika höga...

Precis här har jag tagit bilder många gånger tidigare. Just nu hittar jag dem inte men jag ska söka upp dem, för det är lite roligt att kunna jämföra. Slutsatsen blir väl att åren går - och träden växer!

Egentligen var det inte kallt ute, kring -12 nånstans, men jag frös hus mycket som helst! Jag började stå och vifta med händer och fötter och kom att tänka på en barnsång som spelades varje kväll före den ordinarie underhållningen. De barn som ville dansade ihop med två clowner, och eftersom det var samma sånger varje kväll så var det svårt att inte få sången på hjärnan....nu var det dock en bra sak - förutom snurrarna gick ju delar av den här dansen väldigt bra att göra på släde!

Däremot var jag livrädd att nån skoter skulle komma krypande bakifrån eftersom det måste ha sett rätt roligt ut...här har ni ett exempel på dansen, jag gjorde alltså inte hela utan bara refrängen...*s*

Läääskig skoterbro som vi passerade väldigt långsamt

Här är vi ute på Buddbyträsket igen, på vägen hemåt. Hundarna nyttjar skoterspåret ultimat.

Kall Kicki trots dans och sång

Nalle kastar sig i snön

Rotax

Dagens runda blev säsongens hittills längsta om man ser till distans, närmare 3 mil. Hundarna kändes fräscha men var mycket nöjda när i kom hem. Det är underligt, tidigare när vi körde dessa spår så kändes rundan alltid längre, myrarna större, kalhyggena vidare osv... Nu gick det istället snabbt och smidigt och jag insåg glatt att denna runda passar bra att köra hemifrån oss även med lite tidspress. De enda nackdelarna är att man måste korsa två sjöar två gånger, vilket är lite långtråkigt, samt att delar av skoterlederna kring Buddbyn redan nu är "tvättbrädor" eftersom trafiken är tuffare där närmare stan.

Ungefär 7 mil avverkade under helgen, och vi ska nog sikta på något liknande ett par helger framöver. Dags att sova igen nu...Zzz...

Nu är det hög tid att växla upp! Den här säsongen har ju bjudit på flera gäster på släden och mycket fikande och grillande, men så frå vi ju inga mil i benen! Idag körde vi en 2-milarunda på morgonen och en på kvällen. Om vi ska klara 10 mil på en dag på ett vettigt sätt så är det hög tid att dra ner lite på grillningen och öka lite på milen istället.

Jag funderade ju tidigare på att köra Beaver Trap Trail men har tänkt om. Det innebär att jag måste ta ledigt en dag från jobbet bara för att köra bil ner till tävlingen. Tidsmässigt och kostnadsmässigt känns det lite väl bökigt och dyrt. Vi vill ju bara testa distansen i sig, tävlingsmoment och sånt är ju inget vi söker efter. Så, det blir nog en 10-milatur här på hemmaspåren istället. Vi har ju gott om möjligheter att välja bland, först måste vi bara växla upp och börja öka på distanserna lite mer.

Hundarna är riktigt vanedjur på vissa sätt och mina ledarhundar är väldigt vanemässiga när det gäller spår. Om ett spår brukar gå på ett visst ställe på vintrarna så vet de om det och kan reagera om spåret är omdraget nästa år. De kan även göra lite tröga saker på spår som ändras under säsongens gång...som här...än fram till den här veckan har detta spår rundat trädet med ledkrysset, och alltså har även vi gjort det. Nu finns en genväg som är väl körd, men hundarna fortsätter att runda av gammal vana. Blir kul att se när de tar genvägen första gången.

Nalle och Rotax, morgonens wheeldogs

En väldigt lång uppförsbacke

Efter första turen jäktade jag in för en snabblunch och åkte sen till Öjebyn för en föreläsning om flockpositioner. Det handlade om någon slags gammal kunskap där det sades att en perfekt hundgrupp består av 7 individer där var och en innehar en av de 7 roller en hund kan ha i en grupp. Dessa roller föds hundarna med och beroende på vilka roller de har så passar de olika bra ihop. Rollerna bestämmer även vilka hundar som kommunicerar med varandra och på vilket sätt, och en grupp med två hundar av samma typ, eller två olika hundar som enligt denna mall inte "hör ihop", kan ge problem i gruppen.

Själv kom jag dit som skeptiker och åkte hem minst lika skeptisk. Som en Facebookvän påpekade så borde ju i så fall alla gatuhundar sträva efter att bilda flockar om 7 hundar, men istället lever de ju i löst sammansatta flockar eller på egen hand. Någon stark flockbildning ser man inte bland hundar som lever "fritt" enligt den forskning jag sett i alla fall.

Bland mina sju hundar kunde jag inte urskilja alla de positioner som fanns, men ändå har jag ju en ganska harmonisk och lugn grupp. Enligt teorin så borde ju det vara omöjligt eftersom det skulle innebära att jag har minst en dublett i gruppen. Nja, jag är skeptisk men det skulle vara skoj att höra om nån annan tagit del av detta och har åsikter eller erfarenheter?

Föreläsningen drog ut på tiden och när jag kom hem blev det en snabb middag med mackor, lite slösurfning, och sen var det dags att sela ut gänget igen. På kvällsturen fick även Rossi följa med (på eget bevåg) och hon såg faktiskt mer bekväm ut än hon gjort på sistone. Farten var också lite lägre vilket passade henne. Jag bad min älskling om hjälp att fästa huvan på jackan igen, och då packade han in mig så här noga!

SÅ duktig är jag aldrig själv! När vi kört 2 km ca så beslutade jag mig för att vara tyst och låta hundarna styra. Mintu och Kaela tvekade inte en sekund utan ledde oss förbi ett 20-tal korsningar och tog precis den väg jag tänkt, både mitt och deras favoritspår. När jag varit tyst i 75 minuter och vi passerat vägar, stall, rådjursmatplatser mm så fick dock Mintu ett totalt hjärnsläpp. När vi skulle passera väg 97 en sista gång så tvärnitade han och  började nosa vid vägkanten istället för att springa!!! Då var det bara att plocka fram björnrösten för det är ett stort "nono". Alla extra sekunder man får på vägen innebär ju en risk.

Nåja, det var rätt skönt fram tills dess, att bara stå och åka med utan att behöva ta ansvar eller tänka så mycket. Det är lite kul att se hundarna arbeta för de tvekar aldrig utan svänger precis som om vägen var det mest självklara som fanns! Idag var Mintu och Kaela helt överens om alla svänga och hade tydligen precis samma favoritrunda. =)

Nu lockar sängen. Imorgon blir ännu en fullsmocka dag med hundkörning, jobb och middag hos en kär barndomsvän. Blir kul!

Den här veckan har verkligen varit full av besök för min och hundarnas del. På en vecka har vi haft 4 personer och 9 hundar från 3 olika ställen att köra ihop med här hemma. Idag kom sambons systrar på besök och Akitan Riki och Siberian huskyn Driva fick låna lillsläden och dra på sin matte. Söta laikan Anja fick följa med lös. Lars tog skotern och åkte ut lite före oss för att starta elden åt oss andra - perfekt timing!

Det blir snabbt lite packning att ha med sig när fyra personer vill sitta skönt, äta hamburgare och elda lite.

3 ivriga kompisar

Lisa och hennes fina gäng

Linda åkte med på min släde, och det märktes att det var tungt för hundarna men jag tycker de kämpade på bra, med två personer och rätt mycket packning i släden. Det var mest i de tuffare uppförsbackarna som vi fick avlasta dem lite ibland men annars klarade de allting själva. Värre var det med hjärnorna! När vi åkte hemifrån skulle vi ta en liten slinga ut på ängen för att inte passera så nära grannhundarna, men Mintu hade helt glömt var ordet "höger" betydde. När jag gick fram och flyttade dem till slut, så flyttade de snabbt ut på sitt gamla spår igen. Till slut fick Linda leda dem rätt menan jag körde...helt kollriga var dem! Efter det återvände dock hjärnorna till ledarhundarna till 95% i alla fall och minnet av höger/vänster återfann Mintu.

Rossi snappar lite snö

Fina lilla Driva

Riki, ett riktigt charmtroll!

Vi körde till samma plats som vi använde i tisdags, och det var lyxigt att komma fram till en varm eld och uppskottade sittplatser. Hundarna fick på sig täcken och  jag spände upp mittlinan mellan några träd, och sen var det hamburgerdags! Temperaturen låg mellan -15 till -20 nånstans så sallad, ost och tomater hade frusit innan hamburgarna blev klara, men det var riktigt gott ändå!

Så härligt att sitta ute i skogen med trevligt sällskap när mörkret faller och stjärnorna börjar visa sig på en molnfri himmel. En riktigt fin dag helt enkelt! Riki och Anja spanar mot fikat (gissar jag). Dessutom är det inte alltid man får så bra fikadagar redan i januari. Oftast är det antingen mulet eller ruskigt kallt.

Mintu, Rotax och Kaela under en första ensam stjärna

Nalle gillar ju att ligga i slädsäcken och visst kröp han dit även idag. Jag vet att han alltid vill lägga sig där och brukar förbereda för honom när jag packar ur släden. En riktigt slädhund! =)

Efter ett par timmar packade vi ihop oss och började färden hemåt igen. Vi hade ju inte speciellt långt att åka men med packning å allt var det ändå rätt lagomt för hundarna. Nysnön var lite kärv så med den extra tyngden fick de kämpa på bra ändå.

Lisas söta gäng

När vi kom hem skulle vi egentligen rensa garderober och vara flitiga, men vi kände oss alla väldigt nöjda med att bara sitta i soffan och dricka en kopp kaffe. Hundarna fick sig lite extra gos efter turen och nu när gästerna åkt hem ska de få komma in hela högen för lite lördagsmys. Imorgon kör vi ensamma (med sambon+skoter men inga andra hundar) och ska försöka utforska vilka nya spår som körts upp lite längre bort.

Jag har tidigare år funderat lite på att köra Beaver Trap Trail, en tävling en bra bit ner i Sverige där man kör lite längre distanser men på lite mindre allvar än i många andra tävlingar (kanske man kan säga, finns turklass mm där i alla fall). Jag har ju ingen lust att tävla med hundarna på normalt sett, men Beaver Trap Trail kändes mer som en lite utmanande dragträff och det skulle vara skoj. Vi hade ju tänkt ha en 10-milatävling här uppe men den blev tyvärr inställd detta år.  Nu blev jag ju påmind om att de faktiskt har en sträcka som är 10-11 mil i Beaver Trap Trail och körs en dag, den 23 mars i år. Det skulle faktiskt vara skoj att klara den utmaningen och om vi ska göra det så måste vi börja hitta lite längre spår redan nu. Flera av mina hundar är ju inte alls byggda för långdistans (ex. Mintu med sin eviga passgång och Rotax med sina korta knubbiga ben) men om vi får ta det i vår egen takt och har tränat för det, så tror jag absolut att vi fixar det, även om det kommer vara ett trött gäng som kommer i mål. Så, vi får se - kanske blir det ett besök på tävlingsbanorna 11 år efter att första huskyn kikade in i våra liv. Antagligen det första och sista, men det skulle vara skoj! Jag gissar att vi skulle komma sist, men jag skulle vara supernöjd om alla kom imål med egna tassar och var glada och nöjda!

Avslutar med en bild på min älskade Mintu, en klok och härlig kille som är väldigt lätt att älska. Just idag hade han sitt stora hjärnsläpp i början och sen spanade han in 2-3 av djurspåren vi passerade till mitt stora förtret, men i övrigt skötte han sig bra, så han fick några extra stora kramar. Älskade lillMint! Lars undrade just om inte Mintu fryser där ute, och tyckte att jag skulle skynda mig att ta in honom! De har nåt speciellt ihop de där två helt enkelt!

Lars   Mintu!