Idag hade vi vår sista lektion nånsin, och det enda som återstår är att göra någa pyttesmå sista ändringar på ex-jobbet och skicka in det. Det har varit 2,5 roliga, lärorika och spännande år med ett härligt gäng, men nu är det slut och verkligheten börjar på måndag. Jag har turen att redan ha jobb och börjar nästa vecka, men före det ska vi ha helg, och det känns rätt skönt efter en ganska hektisk vecka.

Under veckan har jag aktiverat hundar på ett lite nytt sätt, i avsaknad av dragmöjligheter pga is. Än så länge har jag bara testat två gånger, men det verkar faktiskt fungera bra! Det började med att jag ville ut och spåra, men att lägga 7 spår i mörkret på kvällen, nä då hittar jag aldrig åt alla igen, hur väl snitslat det än är. Istället gick jag ett enda spår på en frusen äng och lämnade en hink Fodax och en skål med Mintus middag bredvid. Sen gick han och jag spåret, och han fick belöningen i slutet. Fyllde på med Nalles portion, sen gick Nalle samma spår han med...osv. 7 hundar knatade samma lilla spår och frosten i gräset gjorde att jag lätt kunde se var jag gått. Hundarna spårade fint och verkade inte bry sig så mycket om att vännerna innan dem ibland gått en extra liten lov, utan följde mina fotsteg fint. På lite mer än en timme hade 7 hundar fått vettig aktivering! Andra gången vi testade lade jag spåret i en fyrkant ungefär så mathinken stod bara 5-10 meter från bilen, riktigt effektivt!

Spåret fick ingen liggtid och var vältrampat, men det verkade inte spela så stor roll faktiskt. Jag var lite rädd först att hundarna skulle bli förvirrade eller osäkra, men det har hittills fungerat enormt bra. Alla är taggade och jobbar minst lika bra som de brukar utan tveksamheter. Kanske inget för den som ska tävla i spår, men har man flera hundar som behöver aktiveras så var detta ett enkelt sätt att kunna spåra (i mörker dessutom) när tiden är knapp. Kommer vi helt klart att göra igen!

I helgen blir det riktigt spår, och sökträning förstås. Förhoppningsvis både lördag och söndag. Hoppas vi får lite bättre fotoväder denna gång för nu är jag sugen på att fota alla söta hundar som ska ut och träna i skogen. Snön lyser ännu med sin frånvaro och släden ute i garaget börjar kännas lite som en vacker men oanvändbar alien som jag fått i ett tidigare liv. Riktigt sjukt...plusgrader och barmark (förutom isfläckarna) i början av december och hittills i höst har vi knappt sett snö ens... =(

Den här veckan verkar gå lika snabbt som alla andra. Att jobba dagtid måndag till fredag är nog inte riktigt min grej på ett sätt, man känner sig ganska mycket som en liten ekorre i ett hjul ÄVEN om jobbet är kul! Äntligen har löpen nästan tagit slut, nu är det bara Mintu som är aningen kär i Giela fortfarande, annars är allting lugnt. Den stora skillnaden är att det går att ha alla hundar ihop och slappna av samtidigt...snart i alla fall. 

Medan Silva löpte (och när Rossi nyss var klar) så var hon och Rossi enormt kära i varandra. De pysslade om varandra och stökade och bökade mest hela dagarna. Här kommer en liten film på knasbollarna! För er som känner Silva så antar jag att ni vet att det här inte är riktigt normalt Silva-beteende...

Just nu har vi besök från Skellefteå och där ingår även en klok och lugn setterdam på 11 år. Dessutom bor det nu 2 border collie-syskon i grannhuset, ett 4-årigt syskonpar om jag minns rätt, och kommer att göra så några veckor framåt. Hundar överallt! =)

Kvällen har vi ägnat åt olika typer av sökövningar i rastgården. För att trötta ut småtrollen lite extra så fick de alla vänta uppe "på bron" medan jag gömde boll eller godis. Det lägger helt klart en extra dimension av trötthet på gruppen... Söket var mycket populärt och alla verkade lika glada fastän Silva var först nästan varje gång... Hon tar helt klart såna här saker på större allvar än de andra! Nalle och Silva smågruffade lite kring en matskål som de sökte, men Silva skötte sig jättefint faktiskt. Nalle tuggade lite på hennes hals men hon stod mest bara som en liten pinne och väntade på att jag skulle akta på honom. Inget allvarligt och ingen skada skedd i alla fall, det glömdes snabbt och alla var bundisar igen. 

Vissa gånger skuttade alla snabbt och lätt på plats på bron, andra gånger tog det lite tid att få till startfältet, som här... dessutom kom pappa promenerande rakt igenom vårt lilla projekt (det får man väl kalla det med 6 hundar inblandade tycker jag?) men det gick ju ganska bra ändå. Giela och Rossi är klippor, de fuskade nog inte en enda gång! Kaela och Mintu tog ett steg ner nån enstaka gång, Nalle råkade fuska mer på slutet när han var trött, och Silva utförde ett systematiskt fusk hela kvällen genom...

Nu verkar Rossis värsta höglöp vara över så under kvällen fick äntligen hela gänget träffas och söka mat och godis ihop. Det fungerade jättebra och förutom att jag fick påminna Mintus nos om att lämna Rossis rumpa ibland, så var allting lugnt.

Mintu är i grunden en väldigt snäll hund, men när han inte riktigt känner nån kan han vara lite spännig. Så var han första gångerna han träffade Nalle, så det var skönt att se honom helt avslappnad nu när de möttes första gången på hemmaplan (tidigare har det ju varit galler mellan). Jag passade på att ta en söt liten film när hundarna sökte godis i köket, och kolla noga de åtta tassarna som väntar på rätt sida "gränsen". Jag måste ju erkänna att jag fick påminna några som försökte fuska, men inte speciellt mycket. Det handlar mest om Silva som provar att sätta in först ena och sen andra tassen... för att kolla om jag ser nåt...  

Lycka är att ha hela sitt härliga gäng samlat kring fötterna!

Nu har även Gakkons aska kommit hem så hela gänget (utom husse och Jacki) är här, om än inte på samma sätt. Husse saknar vi mycket, mycket...och Gakkons långa nos, tänk så underligt att den inte finns här hos oss. 

Idag har jag mest varit nere i Juktans kraftstation och det var skönt! Svalt! =) Såg nån termometer som visade 29 grader idag...huvva! Jag FÅR faktiskt klaga lite för jag gnäller inte på vintrarna! *hihi* I den här värmen fick hundarna nöja sig med att leka i sin rastgård och det var nog väldigt lagomt. De hade ändå bra fart i småtassarna och speciellt Silva och Mintu lekte mycket.

Silva får så tokiga ögon när hon leker! Runda och stora och galna! Bilden fick knasig exponering mm, men fick vara med bara för de runda ögonen! Dessutom hade Silva hittat en gammal tennisboll inne i snickerboa, så vi körde lite uppletande i grupp med dem. Att gömma en enda rolig sak till flera hundar brukar kunna vara en bra motivationshöjare.

Nu visade det sig att hela gänget jag har här är totalt orutinerade! Jag bad hundarna vänta uppe på bron vid ytterdörren, sen lämnade jag bollen borta i ett hörn bakom en pinne, sen låtsades jag ha med bollen till andra hörnet och låååtsades gömma den där. Jacki och Gakkon var oftast för smarta för såna enkla tricks, men den här lilla fårskocken sprang diiiirekt till sista hörnet och sökte där både länge och väl. *hihi* Det tog en lååång stund innan Mintu hittade den.

Mintu gör många roliga miner med sitt söta ansikte. Bilden ovan visar ett tydligt exempel. Man ser riktigt hur han tänker "gheeesh varifrån kom HON???". Han springer ofta utan att tänka så hårt och så gillar de andra att överrumpla honom.

Imorgon efter jobbet åker Mintu och jag upp till Tärnafjällen. Det sägs att det är en del snö kvar så vi får se hur långt upp vi tar oss. Vi ska tälta där till på lördag och söka lite äventyr. =)

Idag efter jobb och middag så var jag jättetrött och tog en liten tupplur. Efter tuppluren vaknade jag och kände ett stort behov av att promenera med alla hundarna, men jag var sååå trött... Det hade ju regnat och åskat delar av eftermiddagen men just då såg vädret riktigt lugnt och fint ut. Latmasken tog i alla fall överhanden och hundarna fick söka godis och göra lite tricks... himla tur det! En halvtimme senare kom ett nytt åskväder och regnet bara vräkte ner. Glad att jag var lat. Tur att man kan ha roligt tillsammans ändå!

Vi tränar på att lyssna rätt på ord. Just nu använder jag olika tonfall ännu för att vara lite tydligare, så vi har lite kvar att jobba på. Rossi väljer som vanligt att ta panelhöneplatsen (om sån finns) och inte trängas längst fram...

Kring -25 imorse och liiiite väl kallt är det allt. Efter lite plugg blev det sökövning här inne, med godisaskar och toarullar strategiskt utplacerade. Silva blir enormt taggad av sånt här och viner omkring som en stirrig liten toka! Rossi och Giela tar det väldigt lugnt och metodiskt istället, Gakkon är riktigt sugen men tar det betydligt lugnare än Silva. Söta lilla toka. Ska försöka få lite värme i kroppen så man vågar sig ut på lite promenader, Gakkon och Giela vill nog inte, men jag gissar att småttingarna gärna tar en sväng. Hade gärna haft några grader varmare och SNÖ istället!

Förresten, vilken fantastisk måne det var inatt, stor och väldigt högt upp på himlen...ojoj...tur att jag inte ser riktigt 100% ännu för då hade jag nog nästan börjat gråta över att inte ha släde eller pulka åt hundarna just där och då....

Ja nu pratar jag inte om nån slags politisk kampanj utan om snön förstås! Självklart är det ett bra tag kvar ännu, men när blir det? Kommer vi att ha turen att kunna köra i början av oktober som förra året och sen bara med korta uppehåll, resten av vintern? Eller får vi vänta till november eller mer? Liiite nyfiken är man allt!

Idag har vi varit ute på motorstadion på arbetsdag för miniracingsektionen och 50% av alla som var där var sjuka (bland annat min älskling) så jag hoppas att allting verkligen blev så fint som det såg ut, trots feberyror. Riktigt coola grejor på G där!

Kom hem helt utmattad och trött och värmde mig lite på soffan innan hundarna fick godissök. När man har liten tomt och saknar rastgård är det smidigt med hundgårdar som sitter ihop, för då får man ju lite mer yta att söka på. Gjorde som vanligt, gömde i den ena medan hundarna sökte i den andra och så växlade vi tills allting var slut. Alla var med och alla skötte sig jättefint. Giela är på G att börja löpa enligt Mintus nos, så det gäller att passa på medan man vågar ha alla tillsammans utan risker.

Förra vintern hade vi många underbara slädturer, några av de bästa minnen är årets sista riktiga tur på en bit över 4 mil, äventyret uppe i Skogså, Häggan mm., och förstås de underbara turerna hemma i Blaiken - speciellt de uppe på Blaikfjället. Här är vi på väg upp mot fjället efter ett ensamt ringlande skoterspår. Helt underbart!

Ska börja med att säga grattis till Rossi i efterhand! I lördags fyllde hon 5år! Tänk så stor hon blivit vår lilla underbara fjant!   

I helgen har jag kört lite taxi, vilket var riktigt kul och som vanligt träffade jag en massa intressant folk.

Igår kväll var det svalt och underbart och likaså nu!   Körde med hundarna igår kväll, på samma ställe som sist. Vi körde 4,3 km ungefär och hundarna stornjöt! Tempot var lugnt, just över 10km/h, och det bästa av allt var att Gakkon höll hela vägen och verkar pigg och fräsch i kroppen även idag!    Helt underbart och det ska vara svala kvällar hela veckan! 8 grader ute nu! Imorgon kör vi igen!!!!!!

Nu ikväll har vi klippt lite klor och sökt godis i hundgården med utehundarna, och löptikarna (Gakkon och Rossi) har fått en promenad istället. Godissöket fungerar jättefint nu. Silva känns totalt pålitlig och gör aldrig ens ansats till en sur min mot nån, även om de är två på samma godis. Passade på att fota lite i halvmörkret och idag får Silva vara huvudperson för att hon var så söt och snäll med sina kompisar!

Silva

Tant Giela

Mintu och Kaela springer under balansgången. Den är fortfarande riktigt poppis och jag skulle vilja komma på ett sätt att bygga något liknande i nya hundgården.

Silva

Silva brukar klättra på den via listen (den hon har höger framtasspå) för att nå fönsterbläcket och godisarna jag lägger där. Egentligen vet jag inte varför för hon når dem även nerifrån, men det kom hon på först idag. Först måste man ju kolla om det är nåt där nere....

Hmmm....näe ser tomt ut!

Då klättrar vi åt sidan istället!

Och så sträääcker vi på oss! På det här sättet brukar hon nå godisen man ser till vänster, liggande på fönsterbläcket, men just idag upptäckte hon ju att det gick bra även från marken så längre än så här sträckte hon sig inte efter den upptäckten. Söt är hon i alla fall!

Nu kallar sängen! Gonatt!