Som synes fick vi en riktigt härlig dag i Blaiken även igår. Underbart väder och fina spår. Det blev en tur på 2,7mil ungefär men särskilt snabbt gick det inte idag heller. Här har vi bara nån kilometer var av turen och solen har börjat söta sig neråt. Hundarna skötte sig fint och tuffade på så sött. Vi fick stoppa ibland och ta bort isklumpar i tassarna bara, annars flöt allting på fint och efteråt packade vi in oss i bilen och körde upp till Boden igen.

Nu ikväll har Rotax, Giela och jag promenerat inne i stan med några kompisar och deras hundar. Rotax sjöng så tjusigt medan vi stod utanför Systembolaget och väntade på att alla skulle dyka upp. Sen under promenaden var han faktiskt riktigt duktig. Inget perfekt koppelgående direkt (vilket jag inte heller bryr mig om direkt), men han var tyst och skötte sig bra. Giela hade inte samma uppjagande effekt på honom som Kaela, så promenaden blev en rätt trevlig upplevelse. Förutom lite småkaos så var det nästan civiliserat! I alla fall jämfört med förra stadspromenaden när Kaela och Rotax hade dragtävling och gnällde ikapp...

Nu har alla fått klorna klippta. Mina hundar är så söta när klorna ska klippas. Jag brukar sätta mig på köksgolvet och sen kommer de och lägger sig i mitt knä i nån slags turordning. Rotax och Rossi är alltid ivrigast och provar ofta flera gånger, även efter att de fått sin behandling. Rotax kommer gärna och lägger sig vid/på hunden som blir kloklippt, men som tur är så blir det inga sura miner trots att det är en lite utsatt position att ligga där. Giela måste jag alltid ropa på och goprata lite med innan hon vill köra igång. Mintu, Nalle, Kaela och Silva kör nån mellanstil, de väntar på sin tur men tycker nog ändå att det är rätt mysigt.

För några dagar sen gjorde jag ett lite oväntat inköp - en snusdosa i metall! Jag har aldrig provat snus i hela mitt liv, och tänker inte göra det nu heller, men denna lilla metalldosa visade sig vara riktigt smidig att förvara hundgodis i under vanliga promenader. Inget smul i fickorna och lätt att hitta i fickan. Fungerade riktigt bra faktiskt! Sortimentet var lite utplockat så det blev en dosa med dödskalle på... kanske lite dubbla budskap? Nåja, praktiskt var den i alla fall! Kanske inget för träningspass, men för vanliga promenader fungerar den fint. Imorgon ska vi ut i spåren igen, med lite tur är 2-milaspåret uppkört och användbart!

Igår efter middagen var jag så vansinnigt trött att jag aldrig riktigt tog mig ur soffan igen. Hundarna fick söka godis och Rossi fick lite klickerträning men bättre än så blev det inte. Idag var det andra bullar! Efter en snabb middag tog jag på storkläderna för temperaturen låg strax över -25. Egentligen hade jag inte tänkt köra så långt, men hundarna ville annorlunda och pigga tassar måste ju få sträcka på sig! Rossi fick vara hemma och hålla Giela sällskap, och jag vet inte om hennes frånvaro var det som gjorde skillnad? Ett hundspann är ju på ett sätt en samling av alla de energier som ingår. Om alla är sugna och glada så lyfter de ju varandra, å tvärtom kan det förstås också vara till viss del. Rossi gillar jobbet som draghund, men hon älskar det inte lika passionerat som de andra riktigt.

Förutom att hundarna redan var pigga och ville galoppera för evigt, så följde vi ett rävspår i över en halvmil, sen var skogen belamrad med renspår och slutligen hamnade vi på ett smalt litet spår som vi inte kört tidigare i vinter, och i takt med att hundarna ökade farten på sin väg genom skogen insåg jag att vi hade rådjur i närheten. Vi såg inget vilt, men hade viltkänning nästan hela slädturen. Just det här spåret hade tydligen dragits annorlunda nu i vinter för vips (jag hade fullt upp med att parera släden, och ducka för kvistar när vi susade fram mellan stammarna) så hörde jag på ledarhundarnas tassljud att vi var ute på en sjö, eller rättare sagt, ledarhundarna var det. Jag hade verkligen ingen aning om var vi befann oss, för på det stället brukar vi aldrig passera nån is. Som tur var är Mintu duktig på "vi vänder" och kom snällt tillbaka upp på land i sina egna spår, så jag slapp gå ut på isen själv. Skönt!

En annan gång hamnade vi på ett sidorspår som gick några hundra meter från spåret vi alltid kör. Där kom spår kors och tvärs och jag lät Mintu och Rotax välja väg själva när jag väl insett att vi kommit lite fel. De verkade veta var "rätt" spår fanns igen, för de valde rätt i alla korsningar och efter ett par hundra meter hade vi kommit tillbaka till vårt spår igen (fast en bit längre ner). Kloka killarna!

Sorel-skorna fick bekänna lite färg ikväll. Jag frös en aning om vänster fot, men så lite att det inte går att jämföra med hur illa det brukar vara efter 2 timmar ute i -25 grader annars. Luhkkan hade jag ovanpå den gamla Canada Goose-kopian och det var guld! Gillar den allt mer verkligen. Första gångerna kändes ju allt hängande tyg svårt att hantera, men min kropp har tydligen anpassat sig för så kändes det inte alls nu, trots utselning av hundar, massvis med ankring osv. Den kalla snön satte sig ju lätt i tassarna så vi pausade ibland för att värma bort eventuella isklumpar men jag höll mig varm hela vägen.

Vi fick en riktigt fin tur på ca 2 mil och när vi på vägen hem kom upp på lite bredare spår där man vågar släcka sin lampa, så lyste stjärnhimlen och norrskenet så vackert för oss. Det var inget jättestarkt norrsken, men det gick tvärs över hela himlen i en stor zebrarandig båge. Snyggt! Eftersom hundarna rusade som dårar i början och hade vilt i näsorna, var jag lite rädd att orken skulle tryta på slutet. Inte så att vi skulle bli stående förstås, men kanske att det skulle börja gå saktare.  Istället gick de vidare i bra fart och kom hem på pigga glada ben, med isiga mustascher och frost i ögonfransarna.

Sen fick Rossi lite snabb träning inför sommarens sök. Tanken är att vi ska lära in rulle-markering så att vi har delarna i beteendet klart tills det är barmark. Nu ikväll var andra gången vi tränar, och just nu klickar vi för att hon greppar över rullen. Helst rejält, och helst några sekunder, men kriterierna än så länge är egentligen bara "greppa". Giela ville förstås gärna hjälpa till och förstod direkt vad det handlade om. Hon nästan trängde sig fram och greppade över den om inte Rossi hunnit före. Den här bilden fångar kanske situationen rätt bra - tant säger "Jag kan också!!! Låt mig istället!!!"

Nu väntar sängen på en trött, men inte kall, musher. Rossi och Giela sover inne. Mintu, Rotax, Nalle, Silva och Kaela sover tillsammans ute i hundgården inatt. Alltid spännande att se på morgonen vilka som valt att sova tillsammans, och var. Godnatt!

Idag hade SMHI lovat -15 grader och sol - och visst hade de rätt! Dessutom var det här dagen när hundarna å jag äntligen skulle ut på äventyr igen, dagen när förkylningen inte längre hade nån makt över mig. Eftersom jag sett att en hel den skoterspår var välkörda fick även tant Giela följa med. Jag hoppades och trodde att vår favoritrunda här i Vittjärv på ca 2 mil skulle vara körklar!

Vackert!

Rotax!

Tyvärr visade sig "skoterledsläget" var ett annat än vad vi hoppats på. Leden mot Bredåker var inte körd alls, så istället åkte vi uppför en liten väg som leder till vår allra kortaste lilla runda. Visst var det fint där med, men vi skulle ju ut på lite äventyr! Att pulsa på igensnöade spår är en sak, men med ungefär en halvmeter snö och en gammal tant i spannet så tänkte vi inte ge oss på att köra upp flera kilometer led i skogen.

Som en ren chansning svängde vi istället upp på grusvägen i närheten och följde den tills man kommer till en plats där det Bredåkerspåret korsar den vägen. Å där - vips hade vi en led att följa igen för tydligen hade skotrarna också kört den vägen nu i vinter. Yay!

Rossi gillar att titta på saker

Äntligen var vi på spåret och hade en fin runda framför oss! Just idag var det dessutom invigning för min Luhkka Cape och Sälskinnshandskarna som jag fick från nån gammal skrubb i Blaiken. Luhkkan var riktigt skön eftersom man kan ha den över händerna som extra vindskydd. Däremot fick man trassla lite ibland med ankare mm eftersom den hänger ner framtill. Vantarna var riktigt varma, man även klumpiga... Nåja, precis när allting såg ljust ut igen så kom vi till ett nytt obefintligt skoterpår och rundan blev inte längre nån runda utan ännu en vändning. =( Bara att vända spannet ännu en gång (vilket Mintu är väldigt duktig på nu för tiden, men just nu luktar Silva så gott att han oftast fastnar hos henne...) och köra hemåt.

Vi körde 18 km ungefär idag på nästan 2,5 timmar. För Gielas skull bromsade jag ner till trav redan från början och höll det tempot. När vi kom hem var alla nöjda och trötta ändå, för efter all vila har de förstås tappat lite ork. Nu ligger alla här inne med nyklippta klor och myser tillsammans, så skönt det är att gänget är samlat igen och att Rotax kommit in i gemenskapen. På bilden saknas Giela som låg i hörnet bakom mig.

Imorgon blir det körning för de 6 yngre hundarna och Giela ska få hänga med in till stan och träna och promenera med en massa söta hundar, det kommer hon att älska!

Idag växlade vädret enormt! Blåst och snö på tvärsen, och sen rosa himmel och sol över horisontens kant. Åsa och jag passade på att köra ut med släden när snön lugnat ner sig och fick en riktigt fin tur. Giela fick välja att vara hemma idag och fick en promenad med mamma och pappa istället. Eftersom vi var två fotades det kanske lite extra.... här kommer jag å gänget längs en av skoterlederna i Blaiken. Nedan följer bilder på Silva, och Silva och Kaela (med Nalle i mitten), så söta de är!

Det är inte alltför ofta man får se BÅDE 6 rumpor och 6 ansikten. =) Med krafttillskottet som blivit sen Nalle och Rotax kom går det nu bra att vara två på släden, även med lite tunga spår som idag. I vissa uppförsbackar fick vi hjälpa till men i övrigt skötte hundarna allt själva. Lite mer bromsfäste hade man faktiskt kunnat önska sig... många drömmer om att köra jättestora spann men för mig är det mer en mardröm! Fy tusan så hemskt att behöva köra 10+ hundar helt själv när det inte alltid finns nåt att bromsa i, eller ankra i... Sån tur det är att vi alla är olika helt enkelt! Som mest har jag själv kört 8 hundar, men jag har åkt/kört 14-spann när vi var flera på släden och det gick bra. Men att vara ensam....nä huvvaliiigen!

Nalle och Rossi tar i från baktassarna...!

Här fanns tidigare en tjock och fin gammal granskog, men nu är det avverkat sen några år. Enda fördelen är väl att man ser mer av Kyrkbergets norra stup, och så ser man mer av E12:an som ligger just bakom kullen...

Rossi och Nalle börjar bli rätt synkade (i alla fall när Rossi jobbar) som syns på bilden nedan...

Här kommer Åsa och jyckarna

Trädgårdsvargen Renegade Rotax,  en riktigt trevlig snygging!

Rossi löper och killarna där framme tyckte att hon var rätt söt ibland, i alla fall när vi stått still en stund och ingenting kul hände. Kanske dags att besöka wheelhundarna en sväng, verkar Mintu tycka?

När vi närmade oss Blaiken igen hade det börjat skymma, och till slut fick vi slå igång lampan på släden. Dagens tur blev 2 timmar ungefär men bara 1,6 mil ungefär eftersom lasten var lite tyngre än vanligt. Min förkylda kropp var rätt slut när vi kom hem, men det känns så himla skönt när hundarna är trötta och nöjda så det var värt det tusen gånger om. Nu väntar en lugn myskväll här hemma medan hundarna tar igen sig och laddar om.

Ännu en gång måste jag skryta på mina nya Sorelskor! Även om det inte var kallt alls idag, heller har varit kallt nån av dagarna när jag använt dem, så har de hållit mina fötter varma och torra varje gång, ibland i 4-5 timmar i sträck. Normalt sett så fryser jag om fötterna bara jag är ute nog länge och står still, även om det inte är kallt, men inte nu.... Älskar dem! Om de visar sig klarar rejäl kyla också måste jag utnämna dem till världens absolut bästa skor! Av just den anledningen så önskar jag mig en rejäl köldknäpp ner mot -25 (är det kallare så brukar vi ändå inte köra så vad som händer då spelar inte så stor roll för min del) för att få testa dem lite mer...

Idag visade sig vara en av de bästa dagarna på länge, på flera sätt! Under natten föll några ynka centimeter snö, och är man nog ivrig och sugen så gör man som jag brukar göra, man provar att ha säsongspremiär så snabbt det går! Vi tog bilen några hundra meter hemifrån och startade på ett ställe där skoterleden går vintertid. Första biten gick riktigt bra men när vi kom upp på små stigar och gamla grusvägar, så började det hugga rejält under medarna. Vi körde länge en liten liten skogsbilväg där det brukar gå bra att köra släde väldigt tidigt, men under sommaren nån gång har där avverkats och en massa timmerbilar hade kört sönder vägen. Sten och ojämnheter kom upp till ytan och gnagde på mina stackars belag, men både hundarna och jag stornjöt och ville inte riktigt vända ändå.

Giela var den enda som inte såg helt bekväm ut. Hon gick i wheel med Rotax (som faktiskt gick på höger sida hela vägen hem!) och verkade tycka att vi kunde ha gjort många andra och mycket roligare saker. Kanske blir det här säsongen när hon lite mer rejäl pension från jobbet som draghund? Det visar sig. Förra säsongen var hon med på alla kortare turer men när vi körde mer än 2-3 mil stannade hon ofta hemma.

Vi körde 8,5 km på lite under en timme. Allt grus och alla stenar gjorde släden riktigt tung och hundarna fick jobba hårt för att hålla den igång. När vi kommit nästan längst upp efter grusvägen slapp vi spåren från timmerbilarna och där gled släden så fint... Men vi var tvungna att ta samma väg hem igen, och när vi kommit en bit på väg insåg jag att belagen redan gett upp, rejält...

De som satt på var gamla och skulle ändå bytas nu i vinter,  men tanken var förstås att de skulle ha fått hänga med ett tag till... Som tur är har jag en uppsättning nya belag liggande i garaget, för så här såg det nämligen  ut när vi kom tillbaka till bilen igen. Plastbitarna som hänger ner är alltså själva belagen, och metallskenorna som sitter kvar är deras fästen.

Så här glad var jag, och Rotax var nog också rätt nöjd

Det blev alltså en lite "dyrare" slädpremiär än vad vi önskat oss, men morgonen var riktigt fin och så underbart det var att stå på släden igen. En riktig härlig känsla efter över 6 månaders avsaknad av slädföre. Sen kom det fler saker att glädjas åt, en trevlig lönespec. från mina sista taxipass, och så har mina varma Sorel-skor äntligen kommit, tack vare min underbara faster Sandy. Riktigt fina och rejäla! Blir spännande att se om man lyckas frysa i dessa i vinter, det sägs att det inte ska vara möjligt...och jag hoppas att det stämmer!

Egentligen föddes jag nog för att utföra helt andra aktiviteter än köra hundspann. Jag är en mycket frusen person och fryser även i ganska normala temperaturer. När termometern börjar visa ner mot -30 så är det här ingen praktiskt egenskap. Jag brukar dra gränsen vid 
-25 ungefär, är det kallare så åker jag och hundarna inte ut. Även om de är huskies med bra päls så verkar de inte njuta av att springa i rejält kallväder de heller. Att mysa i en koja när det är -39 utanför verkar de däremot gilla... Det känns faktiskt ganska skönt att hundarna och jag är synkade på punkten "motion vid kyla", även om de är betydligt mycket bättre rustade för vinterkyla än vad jag själv är.

Igår nåddes jag av en tråkig nyhet. Min älskade vinterjacka, en Canada Goose-kopia som jag hunnit slita på i 6+ år nånting, är död! Sambon hittade den hängandes i källaren med stora mängder mögel på ärmarna. Den jackan har varit fantastiskt varm och funktionell, men nu börjar dragkedjorna vara slut och stoppningen på framsidan ha flyttat på sig så man måste ha en annan vindtät jacka under. Möglet blev spiken i kistan - tydligen var det inte lite heller... =(

När man är frusen så får man hela tiden förfina konsten att klä sig i kyla. Vad som passar för olika personer är nog dessutom individuellt. För mig är de svaga punkterna händer och fötter i första hand. Det är praktiskt taget möjligt att lägga ut hur mycket pengar som helst på varma vinterkläder. 20 000 kr skulle vara ganska snabbt spenderade... men jag har varken råd eller lust att spendera mycket pengar på vinterkläder, och detsamma gäller nog de flesta som kör draghundar.

Det klassiska sättet att klä sig är ju "lager på lager". Jag själv brukar använda "lager på lager på lager på lager på lager" ungefär... Längst in hamnar oftast nån slags underställströja - men där gäller det att välja noga för vissa av dem kyler mer än de värmer! Utanpå det har jag vid riktigt kallt väder 3 lager ullfrottetröjor (men de flesta är inte original och inte speciellt dyra) som går upp i halsen. De värmer fint men har nackdelen att de drar till sig mycket huskypäls...men det kanske man ska se som extra isolering? Utanpå ullfrotté-tröjorna hamnar ibland en fodrad väst för att ha extra värme på själva kroppen. I vinter har jag även haft en vindtät ofodrad jacka, och sen stora dunjackan utanpå det. För att hålla resten av kroppen varm är det jätteviktigt att själva överkroppen är varm och skyddas från drag. Skillnaden mellan en varm och en jättevarm jacka kan vara att man känner sig aningen kall om kroppen efter 2-3 timmars stillastående i den som är tunnare...När den kylan börjar komma så kallnar snabbt resten av kroppen med.

En bra jacka är stor och riktigt riktigt varm, täcker rumpan och ger ändå bra rörelsefrihet. Ska man köra i rejäl kyla är en stor huva nästan ett måste. Biter vinden i så är det enormt skönt att kunna dra igen den och skapa en vindstrut så att man besparar sitt ansikte all kyleffekt. Det är STOR skillnad på jacka och jacka... och en riktigt rejäl jacka är vara dyr men det är en värdefull investering om man planerar att vara ute mycket i kylan. Skillnaden mellan en varm vinterjacka och en riktigt varm vinterjacka är mycket större än man kanske kan tro. Själv uppskattar jag även att ha bra och lättåtkomliga fickor, gärna såna som sitter på insidan så att batteri för mobil och ev. fickkamera inte laddas ur så snabbt av kylan.

När det gäller benen så har jag vanligtvis ett par mamelucker underst, sen 2-3 lager ullfrotté-kallingar och ytterst täckbyxor. Täckbyxor brukar jag köpa på second hand för nån hundring. Aningen kallare än dyrare modeller, helt klart, men det fungerar och det blir en rejäl besparing. Dessutom brukar täckbyxorna ha ett hårt liv och nötas friskt så billiga "slit och släng" känns bra. Jag använder ofta snöskydd i övergången mellan sko och täckbyxa för att inte få in snö där. De kostar några hundringar men är värda varenda krona om man behöver pulsa fram för att trassla ut hundar eller liknande.

När det gäller skor så är problematiken lite samma som med jackor. Det finns varma skor, och så finns det VARMA skor! Går man in i en vanlig sportbutik och köper de varmaste vinterskorna de har, så får man oftast frysa rätt mycket ändå. Slädkörningen innebär bitvis mycket stillastående och eftersom fötterna står på smala medar riskerar man att blodflödet minskar och de är extra utsatta för kyla. Riktigt varma skor behöver inte vara jättedyra, däremot gäller det att veta vad man söker och var man ska söka. Inför vintern tänker jag investera i ett par Sorel Intrepid Explorer. De har flera sulor med olika funktioner och ska tydligen vara varma på riktigt. Tidigare har jag haft olika typer av rejäla vinterskor (dvs. jag har snålat in lite) men det är svårt att hitta några som både ger rörlighet, vattentålighet (med vatten på isarna är det lätt hänt att man blir blöt om fötterna) och värme fullt ut. Mina fötter har frusit och vitnat i stort sett varje vecka....=( Hoppas den tiden nu ska vara över!

På händerna har jag skalvantar från Lundhags, och inuti dem olika typer av ullvantar. En del verkar tycka att det värmer mer med ullfingervantar inne i vantarna, men själv fryser jag mer då - mina fingrar vill vara tillsammans! Även här fungerar lager på lager bra! Ett par större yttervantar som rymmer ytterligare vantar inuti (utan att det blirn för klumpigt) är super! En del väljer att ha ett par smidigare handskar inuti, så att de snabbt kan ta av vantarna om de behöver vara mer smidiga, men slipper ha bara händer.

På huvudet har jag en fuskpälsmössa som man knäpper under hakan. Den förhindrar drag kring öronen och värmer hela huvudet samt haka och delar av kinderna. Inte speciellt dyr men fantastiskt bra! Jag gillar själv att ha en liten skärm som man kan vinkla ner om solen bländar eller det snöar/blåser mycket.

Förutom kläder finns andra hjälpmedel för att hålla värmen. Det enklaste och billigaste är att hålla kroppen i rörelse, men det är inte alltid så enkelt om hundarna gör sitt jobb och spåren är fina. Det finns små värmepåsar, både engångs och såna man kan använda flera gånger. Engångspåsarna ska man oftast skaka för att "starta", men om de är kalla så går inte alltid den kemiska reaktionen igång. Har man kalla händer så är det här förstås ingenting man vill råka ut för - så håll dem lagom varma i förberedande syfte! De man använder flera gånger kokar man oftast för att kunna använda igen, så det gäller att ha dem färdiga innan man ger sig av.

Det finns även elektriska hjälpmedel i form av värmare som går på batterier. Det vanligaste är skovärmare av olika typer, men det finns även för händer har jag för mig. Tack vare min kära vän Malin så har jag ett par batteridrivna skovärmare att mysa med nu i vinter. Sättena att inte frysa är många och de flesta har nog extra tricks eller tips...eller så kanske de är såna där lyckligt lottade personer som helt enkelt inte fryser? Om man vill lägga pengar på två saker inför en kall vinter så skulle jag säga skor och jacka! Resten är det enklare att fuska lite med. En galet varm jacka gör nog mest skillnad av allt. Börjar kroppen frysa det allra minsta så är det som sagt var extra svårt att behålla värmen i ben och armar.

Vad ska då få efterträda min trogna trotjänare som nu möglat? Just nu lutar det åt att det blir en sån här... i kombination med en "vanlig" vinterjacka jag brukar köra i vid normalare vintertemperaturer. Den kostar 2800:- ungefär men en riktigt rejäl vinterjacka kostar betydligt mer, så det kan ändå bli en besparing. Måste bara hitta en IRL så man kan prova nånstans först, om ni har erfarenheter så berätta gärna! Jag är mycket nyfiken på Fjällräven Luhkka!

Den här veckan har hundarna varit hemma med husse, medan jag har varit i Göteborg med klassen och ett gäng till, på Elfack-mässa. Vi har haft det riktigt trevligt, både på mässan och utanför, och i Göteborg var det ju sommar! Helt galet!

Med mig hade jag en bok som jag köpte på vinst och förlust tidigare i våras. Jag skulle köpa "The Speed Mushing Manual" av Jim Welch, och hittade även denna så den fick följa med hem. Jag började läsa på flyget ner till Göteborg och vips var jag fast! "My lead dog was a lesbian" är historien om Brian Patrick O'Donoghue och hans första Iditarod, skriven med självdistans, humor och mycket värme. När jag läste glömde jag helt att det faktiskt var sommar ute, och oooj vad sugen man blev på långa slädäventyr med bästa vännerna. Läs den! Titeln må vara underlig men boken är underbar!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0679764119

Nu väntar hundarna på lite aktivering och sen ikväll ska vi iväg till bästa Linda och grilla! Mums! Ha en bra dag alla!

Lampor finns här och var och jag sätter dem gärna på hundarna och släden! Har inte så många bilder på halsbands-LED-lamporna men här nedan är två. Den ena i skymning och den andra i mörker. Här har jag bara på ledarhundarna.

De lyser inte helt enormt, men jag tänker mig att skotrar och annat som kanske kommer från "fel" håll och inte ser reflexerna har större chans att se detta än ingenting i alla fall. Brukar även försöka ha reflexselar på hela spannet, eller i alla fall ledarhundarna. Passar även på att göra lite reklam för cykellampan jag köpt på Ebay för ca 500kr inkl. frakt från Hong Kong.

LÄNK

Fästes med en gummisnodd på cykelstyre, eller kanske släde, eller barmarksvagn (testat och fungerat klockrent!). Kan även användas som pannlampa men bandet var gjort för små små huvuden... Bra byggkvalitet och lyser rejält (1200 lumen) i ca 3 timmar, eller bra men inte lika våldsamt underlängre tid. Riktigt nöjd! Har tänkt fästa den på släden i vinter som "fast" belysning och sen ha pannlampa som komplement också.

Nu ikväll får hundarna ta det lugnt. Matte tänker återhämta sig efter jobb och provskrivning på eftermiddagen, med att spela lite TV-spel!!! =) Imorgon blir det pulkaäventyr i dagsljus med småttingarna - längtar!