Ni har vi äntligen fått flertalet svala kvällar varje vecka och höstträningen har kommit igång på riktigt. Har hittat ett "nytt" ställe att köra, eller rättare sagt, ett ställe där vi promenerat, cyklat och skidat men först nu har jag kommit på att det är perfekt för barmarksträning! Det är en uppförsbacke på 2,5 km längs en liten skogsväg där ingen kör, och även om sträckan är löjligt kort så gör backen att det blir ett rätt bra styrkepass ändå och tungorna hänger långa när vi kommer upp. Max 100 m av sträckan är plan eller lutar neråt, resten är bara upp - upp - upp! Bra som komplement till mer distansartad träning och eftersom man kan packa in alla hundarna i bilen på väg hem slipper man ju köra nerför och belasta dem i onödan.

Idag på jobbet skjutsade jag en man som hållit på med draghundar tidigare och vi hade massvis att prata om, alltid lika roligt när sånt händer. Känns lite tråkigt att gå mot mörker och halka men annars gillar jag fortfarande mitt jobb väldigt mycket. Vi har schema klart fram till december nu och det blir ganska mycket jobb (en bit över heltid skulle jag gissa) men schemat känns bra! Just nu pågår OS för fulla segel men eftersom vi ser så lite TV har jag missat det mesta. På radio har jag hört en hel del däremot och något som gör mig förbannad är brottningen och allt fulspel som verkar pågå där. Värdelöst när en sport blir så oseriös och osportslig... tyckte han gjorde helt rätt som kastade medaljen och hoppas att det leder till att något faktiskt förändras.

Silva har nu gått från att vara en liten änglavalp till att vara en riktig huskyvalp - dvs. ganska jävlig! Hon är fortfarande underbart söt och charmig men stjäl allt som är löst och vill äta/tugga på allt hon ser (förutom när hon sover). Hon är mina drömmars huskyvalp, social, orädd, framåt, nyfiken och busig, men ändå lugn och cool i grunden. På sistone har det dock varit mest "nyfiken" och "busig" (i kvadrat) och lite grejor har hunnit gå åt men inget dyrt eller oersättligt. Ännu. Allt är med andra ord precis som det ska vara och det är lika spännande varje dag att följa hennes upptåg och se hur hon upptäcker omvärlden.

Nu har också Jackis lilla minneshörna blivit klar. I hörnet vid min sängkant sitter en hylla med hennes urna och några hundfigurer, och så hänger en liten tavla bredvid med ett kort, en hårtofs och en avgjutning av hennes ena tass. Saknar henne mycket men hon har det nog bra där hon är nu. Det är fortfarande lite svårt att förstå att hon faktiskt är borta. På riktigt.